Lögner
Titel: Lögner Författare: Michael Grant
Serie: GONE, bok 3 Sidor: 351 Originaltitel: Lies
Bokförlag: B Wahlströms Utgivningsår: 2011
SPOILER-VARNING FÖR ER SOM INTE LÄST BOK 1-3 I GONE-SERIEN.
SPOILER-VARNING FÖR ER SOM INTE LÄST BOK 1-3 I GONE-SERIEN.
Allt händer samma natt.
En flicka som dött återfinns bland de levande. Perdido Beach brandhärjas och i lågorna skymtar Sam den han fruktar mest: Drake.
Men Drake är död...
Lögner blandas med rykten och livet i Zonen blir allt svårare. Fler och fler ungdomar vill desperat ta sig ut. Men är de tillräckligt desperata för att tro att döden ska göra dem fria?
En flicka som dött återfinns bland de levande. Perdido Beach brandhärjas och i lågorna skymtar Sam den han fruktar mest: Drake.
Men Drake är död...
Lögner blandas med rykten och livet i Zonen blir allt svårare. Fler och fler ungdomar vill desperat ta sig ut. Men är de tillräckligt desperata för att tro att döden ska göra dem fria?
Gone-serien består hittills, förutom denna, av två böcker. Del ett och två. Båda de böckerna har varit väldigt, väldigt bra. Så såklart låg mina förhoppningar på denna tredje del på samma nivå.
Tyvärr så började inte boken på den nivån. Den var bra, men förvirrande och lite seg. En positiv grej i de här böckerna är att de berättas ur olika karaktärers perspektiv, ur väldigt många karaktärers perspektiv. Det är intressant att få flera synvinklar på historien och det gör också att det blir mer intressant och spännande.
Men med många karaktärer blir det lätt virrigt. När jag nu läste den här boken hade det gått nästan ett år sedan jag läste förra delen. Jag hade då ingen aning om vilka vissa karaktärer var, kunde inte komma ihåg dem. Det ledde till att det blev rörigt och trögläst och ja, nästan på gränsen till tråkigt.
Men detta förbättrades när man kommit in i boken, fått minnet uppdaterat. Boken höjdes ett snäpp. Men den var fortfarande bara bra och spännande, inte så mycket mer. Inte som jag hoppats.
Handlingen är dock skickligt uppbyggd. Bit för bit avslöjas detaljer för läsaren som gör att man, trots det lite platta som blir i början, vill läsa vidare. Karaktärerna är okej. Inte alls särskilt djupa men inte helt platta. Och med så pass många karaktärer tycker jag inte riktigt att det behövs att dem alla är så väl uttänkta, boken fungerar bra ändå.
Michael Grant sparar den stora spänningen till de sista 100 sidorna, på gott och ont. Gott för att det skapar en väldigt bra och superspännande avslutning på boken som gör att man inte vill sluta läsa för en sekund. Ondt för att den spänningen skulle ha behövts tidigare i berättelsen för att ge ett bättre helhetsuttryck.
Men de sista 100 sidorna är riktigt bra och då känner man verkligen Gone-känslan som de andra böckerna gav mig. Men den tredje delen är inte riktigt lika bra som de två första. Men inte alls en så stor besvikelse.
Spänningen i slutet räddar boken och gör att den växer i mina ögon. Jag vill väldigt, väldigt gärna läsa del fyra.
Men det lär nog dröja ytterligare ett år innan jag kan få tag på den svenska upplagan, tyvärr.
Men det lär nog dröja ytterligare ett år innan jag kan få tag på den svenska upplagan, tyvärr.
Betyg: 7/10
Bokens första mening: "Obcent klotter."
Uppföljare: Plague (engelsk titel), Fear (engelsk titel, ej utkommen)
Tack till B Wahlströms för recensionsexemplaret!
Bokmässan i videoformat
Här har ni en video från mitt och Fridas besök på Bokmässan igår. Det är Frida som har fixat videon och jag själv tycker hon har gjort ett superbra jobb! :)
Klicka här för att läsa om vårt besök.
/Amelie
En dag omgiven av böcker
Igår var jag alltså i Göteborg över dagen och besökte årets Bokmässa.
Det var första gången jag var på mässan liksom det var första gången jag var i Göteborg. Lite synd var det att jag inte fick se mer av staden, men det får bli vid ett annat besök i framtiden.
Ni får gärna lämna en kommentar om ni läst någon av dem och dela med er av er åsikt :)
Det var första gången jag var på mässan liksom det var första gången jag var i Göteborg. Lite synd var det att jag inte fick se mer av staden, men det får bli vid ett annat besök i framtiden.
Men lördagen började iallafall med att gå upp tidigt. Mötte sedan Frida och vi tog tåget ner till Götet. Vi kom fram till mässan och man blev ganska överväldigad direkt. Stort stort och massor med folk!
I början kände man sig lite vilsen men när man började hitta montrar där bokförlag man kände igen höll till så blev det bättre. Vi gick runt i mässan och kollade på böcker. Tyvärr missade vi de författargrejer vi velat gå på. Men vi såg ett antal kändisar och några författare iallafall.
Lunchen fick bli en smörgås som åts sittandes på golvet för alla sittplatser var upptagna. Sen blev det lite mer kringvandrande bland montrarna och jag plockade på mig totalt 5 böcker under dagen:
Lunchen fick bli en smörgås som åts sittandes på golvet för alla sittplatser var upptagna. Sen blev det lite mer kringvandrande bland montrarna och jag plockade på mig totalt 5 böcker under dagen:
Ni får gärna lämna en kommentar om ni läst någon av dem och dela med er av er åsikt :)
Det var också många unga bokbloggare på plats igår. Träffade Anna från Bookshelf och hejade även på Hanna och Elin från Tonårsboken, roligt!
Vi skulle även träffa Clara som jag pratade med via Twitter, men mitt mobilinternet slutade fungera, så det blev inte av :/ Synd att man inte tänkt på att fixa en liten träff där, men det får väl bli nästa år det. För jag tänker definitivt åka till Göteborg och mässan nästa år igen, det här var verkligen något jag vill göra om!
Det enda dåliga var att det var så mycket folk att man knappt kom fram mellan montrarna, eller in till montrarna heller för den delen. Men det var iallafall riktigt roligt! När jag kom hem till mitt hus igår vid nästan 12 på natten så kunde jag somna nöjd med dagen!
Uppdatering: Här finns en video om bokmässe-besöket :)
/Amelie
Uppdatering: Här finns en video om bokmässe-besöket :)
/Amelie
Bokmässan
Jag slogs av en tanke nu. Jag tror inte jag alls har skrivit här på bloggen var jag ska imorgon.
Jag ska till bokmässan för första gången. Hur kunde jag inte skriva om det? Jag har tänkt hela tiden att nä men det skrev jag för jättelänge sedan, men där hade jag nog fel. (Rätta mig om jag har fel nu, jag kanske visst har skrivit om det).
Jag ska alltså dit och är superglad för det! Jag ska åka med Frida och vi ska åka bara över dagen, så tidigt imorgon bitti blir det av in till Stockholms central för att ta tåget ner till Göteborg. Ingen sovmorgon denna lördag, men oj vad det är värt det! Det var länge sedan jag kände mig såhär peppad!
Jag ska alltså dit och är superglad för det! Jag ska åka med Frida och vi ska åka bara över dagen, så tidigt imorgon bitti blir det av in till Stockholms central för att ta tåget ner till Göteborg. Ingen sovmorgon denna lördag, men oj vad det är värt det! Det var länge sedan jag kände mig såhär peppad!
Några av er har säkert redan varit där, eftersom bokmässan hållit på i två dagar redan. Min fråga till er blir såklart: Hur har det varit? Några tips på saker jag borde kolla in där?
Och till er som inte varit där (ännu) blir frågan: Ska ni dit? Någon som ska dit på lördag kanske? :)
De som lever vidare
Titel: De som lever vidare Författare: Kjetil Johnsen
Serie: TRE, bok 10 Sidor: 141 Originaltitel: De som lever videre
Bokförlag: B Wahlströms Utgivningsår: 2010
Bokförlag: B Wahlströms Utgivningsår: 2010
VARNING! - LÄSNING AV RECENSIONEN ÄR PÅ EGEN RISK FÖR DE SOM INTE LÄST BOK 1-9 I SERIEN.
Ett år efter allting träffas de på kyrkogården. Tre tjejer och en barnvagn. Allt som hände - för vad som känns som en evighet sedan - har satt så djupa spår. Deras vänskap har smulats sönder och det finns en grav som ingen av dem vill besöka. Men det är inte Trines.I graven vilar han som blev skjuten. Då, när de trodde att var över och att ingenting mer kunde hända. Så fel de hade.
Den sista boken, det sista mötet. Sedan kan de leva vidare.
Ett år efter allting träffas de på kyrkogården. Tre tjejer och en barnvagn. Allt som hände - för vad som känns som en evighet sedan - har satt så djupa spår. Deras vänskap har smulats sönder och det finns en grav som ingen av dem vill besöka. Men det är inte Trines.I graven vilar han som blev skjuten. Då, när de trodde att var över och att ingenting mer kunde hända. Så fel de hade.
Den sista boken, det sista mötet. Sedan kan de leva vidare.
Detta är alltså sista delen i en serie som heter TRE. Nu har jag läst sista boken och tänkte göra ett litet omdöme för hela serien också.
Det började bra. Riktigt bra. Första boken fångade mig direkt och den gillade jag mycket. Även andra boken tyckte jag lika mycket om. Sen, sakta men säkert, började det dala nedåt. Jag vet inte om böckerna blev direkt sämre eftersom, men något gjorde att de inte alls kändes lika bra och spännande. Det kändes lite som att när man kommit till seriens mitt, så tröttnade man lite på böckerna. Varje bok kändes så lik de innan och själva grejen kändes liksom tråkigt då. Men självklart var det fortfarande spännande. Bok för bok så kom man närmare vem av tjejerna som skulle dö och sedan vem som var mördaren.
Det är en duktigt uppbyggd historia. Allting faller verkligen på plats under de två sista böckerna. Den upplösningen jag väntade på gjorde mig inte besviken. Författaren lurade mig att tro att jag visste hur det skulle gå för att sedan överraska mig med att det inte alls blev så.
Det är en duktigt uppbyggd historia. Allting faller verkligen på plats under de två sista böckerna. Den upplösningen jag väntade på gjorde mig inte besviken. Författaren lurade mig att tro att jag visste hur det skulle gå för att sedan överraska mig med att det inte alls blev så.
Gillar också hur han blandat vänskap, kärlek och mordgåta i ett, han har gjort det bra. Det är lättläst; stor text och väldigt enkelt språk, inte så beskrivande men det fungerar bra för bokens innehåll. Karaktärerna är helt okej.
Den sista boken är inte den bästa i serien. Den är inte lika spännande då i stort sett allt är löst, mordgåtan är avklarad. Men den knyter bra ihop lite lösa trådar och är ett fint och bra avslut på serien.
Den sista boken är inte den bästa i serien. Den är inte lika spännande då i stort sett allt är löst, mordgåtan är avklarad. Men den knyter bra ihop lite lösa trådar och är ett fint och bra avslut på serien.
Allt som allt; ett bra avslut på en bra bok-serie. En serie som dock hade klarat sig bra (om inte bättre) på minst hälften så många böcker...
Vill du ha en ungdomsserie med lite deckarnyans kan den här serien vara något att prova!
Betyg: 5/10
Bokens första mening: " - Det var som fan."
Tidigare böcker i serien: Ett hål i själen, Den farliga kyssen, Det som kommer att ske, Flytande i vatten, Till jord skall du bli, Den gråtande mördaren, Tillbaka från de döda, Ett sista offer, Mördarens ansikte.
Tidigare böcker i serien: Ett hål i själen, Den farliga kyssen, Det som kommer att ske, Flytande i vatten, Till jord skall du bli, Den gråtande mördaren, Tillbaka från de döda, Ett sista offer, Mördarens ansikte.
Releasefest: Spökriddaren och hans väpnare
Igår var jag, som jag nämnde häromdagen, på releasefest för Cornelia Funke's nya bok Spökriddaren och hans väpnare. Releasefesten hölls på Palatset och det var ingen vanlig releasefest det. Istället för att författaren eller någon annan person berättade om bokens handling så hade barn och unga från Palatset gjort som en teaterföreställning av delar ur boken som de spelade upp. Boksläpp a la Palatset med andra ord.
Och en annan grej som var väldigt speciellt var att Cornelia Funke var på plats, vilket verkligen höjde stämningen! Hon hade hört om Palatsets releasefest förra året, då för hennes bok Reckless, och ville nu komma och se det hela själv! Väldigt roligt tycker jag. Cornelia Funke är ju inte vilken författare som helst!
Jag gick till releasefesten med Gudon från Crazyinbooks där vi även mötte Nea som vi var med under kvällen. När vi först kom in så bjöds det på mat och dricka. Sedan, innan föreställningen började, fick jag även chansen att få mitt ex av Reckless signerat av Cornelia, vilket var väldigt roligt! Hon verkade väldigt trevlig. Efter det var jag superglad, som om jag vunnit på lotteri eller något.
Jag gick till releasefesten med Gudon från Crazyinbooks där vi även mötte Nea som vi var med under kvällen. När vi först kom in så bjöds det på mat och dricka. Sedan, innan föreställningen började, fick jag även chansen att få mitt ex av Reckless signerat av Cornelia, vilket var väldigt roligt! Hon verkade väldigt trevlig. Efter det var jag superglad, som om jag vunnit på lotteri eller något.
Sedan började föreställningen. Det var alltså barn och unga som skådespelade och det gjorde de suveränt! Hela showen var väldigt bra med musik, ljuseffekter och de bra utvalda delarna från boken. De lyckades med att framföra en lite läskig känsla och att få en att vilja läsa boken det allra första man gjorde när man sett klart!
Efter det följde en intervju med Cornelia Funke som var väldigt intressant. Roligt att höra om hennes inspirationskällor och senaste böcker. Hon sa även att hon är helt inne i Reckless-världen och hon har precis skrivit klart del två :)
På vägen ut fick man en goodie-bag som bland annat innehöll den nya boken, Spökriddaren och hans väpnare. Sprang även för att få den signerad också, när man hade chansen. När jag åkte hem var jag väldigt glad och nöjd över kvällen! Sådana här grejer skulle man väldigt gärna vara med om igen.
På vägen ut fick man en goodie-bag som bland annat innehöll den nya boken, Spökriddaren och hans väpnare. Sprang även för att få den signerad också, när man hade chansen. När jag åkte hem var jag väldigt glad och nöjd över kvällen! Sådana här grejer skulle man väldigt gärna vara med om igen.
Autografer
Autografer är alltid roligt. Men när jag var yngre var det musikartister som jag ville ha. Samlade på mig några från främst idol-artister; Agnes, Sebastian, Ola och dessutom 2 st av Darin som jag var helt tokig i och träffade två gånger när han släppt skiva, till min stora lycka. Dessutom har jag Nanne Grönvalls och Lena Philipssons också, konstigt nog.
Men på senare år har ju böcker och författare varit mer intressanta.
Tog ut en bok ur bokhyllan idag, helt slumpvist, och öppnade den. Så i början såg jag en autograf. Av författaren.
Cirkel-författarnas och Rachel's autografer :)
Tog ut en bok ur bokhyllan idag, helt slumpvist, och öppnade den. Så i början såg jag en autograf. Av författaren.
Jag blev lite glatt överraskad för jag hade nästan glömt att jag faktiskt hade den signerad. Detta ledde till att jag även började kolla igenom lite andra böcker och kom på att jag hade ett litet antal.
Här är de jag har (författare + boken)
- Rachel Cohn (Du vet var jag finns)
- Fredrik Lindblom (Röd skymning)
- Sanna Juhlin (Memento Mori - minns att du skall dö)
- Fredrik Lindblom (Röd skymning)
- Sanna Juhlin (Memento Mori - minns att du skall dö)
- Sara Bergmark Elfgren (Cirkeln)
- Mats Strandberg (Cirkeln)
- Mats Strandberg (Cirkeln)
Cirkel-författarnas och Rachel's autografer :)
Har ni några författarautografer? (eller andra autografer ni är stolta över)
I övrigt så har jag en recension att skriva (De som lever vidare) och så imorgon så ska jag på release-fest för Cornelia Funke's nya bok Spökriddaren och hans väpnare där även Cornelia själv kommer att vara på plats! :)
I övrigt så har jag en recension att skriva (De som lever vidare) och så imorgon så ska jag på release-fest för Cornelia Funke's nya bok Spökriddaren och hans väpnare där även Cornelia själv kommer att vara på plats! :)
Ska bli väldigt kul! Men nu måste jag sova. Godnatt.
The maze runner
Serie: The maze runner (?) bok 1 Sidor: 372
Bokförlag: Delacorte Press Utgivningsår: 2009
Skriver av baksidetexten för att den summerar så bra...
Skriver av baksidetexten för att den summerar så bra...
When Thomas wakes up in the lift, the only thing he can remember is his first name. He has no recollection of his parents, his home, or how he got where he is. His memory is empty.
But he's not alone. When the lift's doors open, Thomas finds himself surrounded by kids who welcome him to the Glade, a large expanse enclosed by stone walls. Just like Thomas, the Gladers don't know why or how they got to the Glade. All they know is that every morning, for as long as anyone can remember, the stone doors to the maze that surrounds them have opened. Every night, for just as long, they've closed tight. Every thirty days a new boy is delivered in the lift. And no one wants to be stuck in the Maze after dark.
The Gladers were expecting Thomas's arrival. But the next day, a girl is sent up - the first girl ever to arrive in the Glade. And more surprising yet is the message she delivers. The Gladers have always been convinced that if they can solve the maze that surrounds the Glade, they might find their way home... wherever that may be. But it's looking more and more as if the Maze is unsolvable.
And something about the girl's arrival is starting to make Thomas feel different. Something is telling him that he just might have some answers - if he can only find a way to retrieve the dark secrets locked within his own mind...
Lång text det där, hoppas ni orkade läsa.
Wow, vilken bok! När man hört så mycket positivt om boken så får man automatiskt höga förväntningar. Det är då så underbart att få dem uppfyllda. Jag blev inte besviken, inte alls!
And something about the girl's arrival is starting to make Thomas feel different. Something is telling him that he just might have some answers - if he can only find a way to retrieve the dark secrets locked within his own mind...
Lång text det där, hoppas ni orkade läsa.
Wow, vilken bok! När man hört så mycket positivt om boken så får man automatiskt höga förväntningar. Det är då så underbart att få dem uppfyllda. Jag blev inte besviken, inte alls!
Man kastas rätt in i handlingen, mitt in i allt det nya Thomas får vakna upp i. Ganska mycket blir det för både Thomas och mig som läsare att hålla koll på i början; alla nya regler, saker, namn och sådant. Men författaren lyckas på ett bra sett ge oss information i lagom takt. Man förstår i takt med Thomas vilket gör att berättelsen inte rusar i förväg utan man hänger med hela tiden.
Spänning är det från första sidan till sista. Inte en lugn stund i den här boken, inte en enda tråkig minut när man läste. Den skrämmande platsen som Thomas hamnat i känns väldigt levande och uttänkt när man läser, det är svårt att inte sugas in totalt i boken och glömma omvärlden. Jag fick se upp för att inte missa min hållplats när jag satt på tåget eller tunnelbanan och läste!
Ja, trots att det här är lite sci-fi och ganska overkligt så får James Dashner det att verkligen kännas äkta och det i sig blir ganska skrämmande. Man kan verkligen känna spänningen gripa tag om en.
Ja, trots att det här är lite sci-fi och ganska overkligt så får James Dashner det att verkligen kännas äkta och det i sig blir ganska skrämmande. Man kan verkligen känna spänningen gripa tag om en.
Karaktärerna gillar jag också. Thomas är en bra och intressant karaktär i sig och det finns även fler som jag gillar i the Glade. Däremot ingen speciell som jag fastnade för, utan mer flera av dem som helhet. Språket i boken var enkelt och inte för avancerat, men det var samtidigt bra skrivet.
Det var verkligen en historia jag fastnade för och jag hade den i huvudet hela dagarna, även när jag satt och försökte fokusera på lektionerna i skolan. Satt hela tiden där med teorier om labyrinten och hur den skulle lösas.
Och förutom frågorna som dyker upp hela tiden om hur de ska ta sig ut ur labyrinten så finns den stora och mest mystiska frågan av alla allting hängande över boken: Hur har de hamnat här och VARFÖR?
Och förutom frågorna som dyker upp hela tiden om hur de ska ta sig ut ur labyrinten så finns den stora och mest mystiska frågan av alla allting hängande över boken: Hur har de hamnat här och VARFÖR?
Det kommer bli svårt att inte köpa uppföljaren direkt. Jag måste tyvärr vänta med ett sådant inköp till senare. Om jag hade haft den i bokhyllan hade jag nog läst den nu direkt.
En superspännande bok som ingen får missa! Jag själv har iallafall hittat mig en ny favorit.
Betyg: 10/10
Betyg: 10/10
Bokens första mening: "He began his new life standing up, surrounded by cold darkness and stale, dusty air."
Uppföljare: The scorch trials, The death cure (utkommer i Oktober)
Filmrecension: Tomorrow when the war began
För lite mer än en vecka sedan så såg jag på filmatiseringen av John Marsdens bok Tomorrow when the war began (Imorgon när kriget kom). Jag tänkte skriva ett kort omdöme nu här på bloggen.
Först tänkte jag bara berätta lite om min relation till boken som jag läste tidigare i år. Jag hade hört mycket bra om den men aldrig tagit tag i att verkligen läsa den, men det blev inte av förrän den skulle komma på bio här i sverige (men tyvärr blev det ju inställt sedan). Jag tyckte att boken var väldigt bra (läs recension här) men jag kände att den saknade något, den höll mig inte intresserad helt igenom och har dessutom krympt för mig ju längre tiden gått sen jag läste den.
Jag såg alltså filmen nyligen då, med inga speciella förväntningar. Men oj, vad förvånad jag blev! Filmen fångade mig i sitt grepp på en gång och höll mig fast helt igenom, något som boken tyvärr inte lyckades med. Filmen var enligt mig mer spännande och intressant. Jag kunde lättare sätta mig in i att det var allvar och krig i filmen, i boken så kände jag det aldrig, jag kände inte farligheterna. Filmen var också väldigt bra gjort tycker jag och skådisarna var bra. Hoppas att det görs filmer på uppföljarna!
Jag kan inte direkt säga om filmen var bättre än boken, för det vet jag inte. Boken hade mer detaljer och mer story, men filmen var spännande och jag gillade den mer än boken.
Så för min del så föredrar jag filmen före boken, även om boken inte är sämre än filmen.
Och tack vare att jag såg filmen så har jag fått nytt intresse för serien. Jag vill forsätta att läsa bokserien, men det ville jag inte efter att bara ha läst första boken. Men filmen har övertygat mig: Jag måste få veta hur det kommer att gå!'
Här nedan har ni trailern:
Först tänkte jag bara berätta lite om min relation till boken som jag läste tidigare i år. Jag hade hört mycket bra om den men aldrig tagit tag i att verkligen läsa den, men det blev inte av förrän den skulle komma på bio här i sverige (men tyvärr blev det ju inställt sedan). Jag tyckte att boken var väldigt bra (läs recension här) men jag kände att den saknade något, den höll mig inte intresserad helt igenom och har dessutom krympt för mig ju längre tiden gått sen jag läste den.
Jag såg alltså filmen nyligen då, med inga speciella förväntningar. Men oj, vad förvånad jag blev! Filmen fångade mig i sitt grepp på en gång och höll mig fast helt igenom, något som boken tyvärr inte lyckades med. Filmen var enligt mig mer spännande och intressant. Jag kunde lättare sätta mig in i att det var allvar och krig i filmen, i boken så kände jag det aldrig, jag kände inte farligheterna. Filmen var också väldigt bra gjort tycker jag och skådisarna var bra. Hoppas att det görs filmer på uppföljarna!
Jag kan inte direkt säga om filmen var bättre än boken, för det vet jag inte. Boken hade mer detaljer och mer story, men filmen var spännande och jag gillade den mer än boken.
Så för min del så föredrar jag filmen före boken, även om boken inte är sämre än filmen.
Och tack vare att jag såg filmen så har jag fått nytt intresse för serien. Jag vill forsätta att läsa bokserien, men det ville jag inte efter att bara ha läst första boken. Men filmen har övertygat mig: Jag måste få veta hur det kommer att gå!'
Här nedan har ni trailern:
Omslag - Original vs Pocket
Här kommer en liten ny grej jag ska testa att göra här på bloggen. Jag tänkte jämföra omslag på böcker som fått olika utseende i originalutgåva och pocketutgåva. Tänkte börja med ett par nu, så får vi se hur ni gillar det :)
Originalutgåvor till vänster, pocketutgåvor till höger.
Vargbröder-serien
Hungerspelen
Här är valet för mig lite svårare. Jag gillar faktiskt båda omslagen ganska jämlikt, trots att tjejen på originalet ser lite konstig ut där hon ligger. Men samtidigt så är det ett omslag man dras till, iallafall enligt mig. Jag såg den direkt bland allt annat på hyllan i bokhandeln och gick sen och suktade efter den i veckor innan den blev köpt. Det tycker jag inte riktigt är samma med pocket-omslaget. Det är snyggt och passar boken, men det är nog inte något man lägger märke så mycket till, det försvinner lite i mängden, eller vad säger ni?
Originalutgåvor till vänster, pocketutgåvor till höger.
Vargbröder-serien
Här är det inte alls svårt att bestämma vad jag tycker! Visst är originalen snyggt och snyggt målat, men pocketutgåvan har ju ett mycket coolare, mer spännande och snyggare omslag. Mer känsla, liksom. Detta gäller även del två i serien, Havets fångar. Även där är pocketversionen så mycket snyggare.
Hungerspelen
Här är valet för mig lite svårare. Jag gillar faktiskt båda omslagen ganska jämlikt, trots att tjejen på originalet ser lite konstig ut där hon ligger. Men samtidigt så är det ett omslag man dras till, iallafall enligt mig. Jag såg den direkt bland allt annat på hyllan i bokhandeln och gick sen och suktade efter den i veckor innan den blev köpt. Det tycker jag inte riktigt är samma med pocket-omslaget. Det är snyggt och passar boken, men det är nog inte något man lägger märke så mycket till, det försvinner lite i mängden, eller vad säger ni?
Mitt slutgiltiga omdöme blir att de är lika snygga, på olika sätt.
Den äldste
Den äldste
Här var det inget att tänka över. Originalet är klart snyggare. Mer dramatiskt, snyggare målat och ja, bara snyggare på alla sätt faktiskt. Tycker att pocketutgåvan ser väldigt tråkigt ut, även om även det är bra ritat.
Var är alaska?
Var är alaska?
Här har vi en av de olästa böckerna jag har i min bokhylla. Jag har originalutgåvan. Här tycker jag att pocketversionen är snyggare, mer härligt och intressant. Men har ändå inte så mycket emot originalet heller, det är helt okej, omän lite tråkigt kanske. Men pocketen vinner här.
Det var alla omslag för denna gången. Vad tyckte ni? Lämna väldigt gärna synpunkter eller tips om hur jag kan förbättra detta till nästa gång. Ni får också väldigt gärna ge förslag på andra böcker som har olika omslag i original/pocket som ni vill att jag har med :)
Håller ni med min åsikt om omslagen, eller tycker ni precis tvärt emot? Skriv era åsikter!
Håller ni med min åsikt om omslagen, eller tycker ni precis tvärt emot? Skriv era åsikter!
Mitt perfekta liv
Titel: Mitt perfekta liv Författare: Sarah Dessen
Serie: - Originaltitel: The truth about forever Sidor: 444
Bokförlag: Rabén & Sjögren Utgivningsår: 2011
Ända sen Macy's pappa dog har hon känt ett krav att vara perfekt, att hålla sig lugn och kontrollerad för att inte bli en börda för hennes mamma. Hennes storasyster Caroline grät mycket, fick ut sina känslor, men Macy höll allt inom sig, trots att hon saknade honom otroligt mycket.
Ända sen Macy's pappa dog har hon känt ett krav att vara perfekt, att hålla sig lugn och kontrollerad för att inte bli en börda för hennes mamma. Hennes storasyster Caroline grät mycket, fick ut sina känslor, men Macy höll allt inom sig, trots att hon saknade honom otroligt mycket.
Sommaren är här och Macy's pojkvän Jason ska åka på Hjärnlägret. Själv ska hon jobba i informationsdisken på biblioteket, ett jobb som kan ge lite plus i framtida utbildning.
Men på biblioteket är det pest och de två andra tjejerna, Bethany och Amanda, är väldigt otrevliga. Och när Macy så berättar om detta och även yttrar orden "Jag älskar dig" så vill Jason att de ska ta en paus från deras relation.
Men på biblioteket är det pest och de två andra tjejerna, Bethany och Amanda, är väldigt otrevliga. Och när Macy så berättar om detta och även yttrar orden "Jag älskar dig" så vill Jason att de ska ta en paus från deras relation.
Men så av en slump får hon jobb på cateringfirman Wish där hon lär känna nya vännerna Kristy, Monica, Delia och Bert, men framför allt Wes; en snygg och trevlig kille som hon märker att hon kan prata om vad som helst med, till och med om sin döda pappa.
Det här är sommaren som förändrar. Macy får genom sina nya vänner nya insikter. Kanske är det okej att slappna av och låta lite saker gå åt slumpen? För livet är ju inte bara något som måste uthärdas, man måste ju passa på att leva lite också!
Det här är sommaren som förändrar. Macy får genom sina nya vänner nya insikter. Kanske är det okej att slappna av och låta lite saker gå åt slumpen? För livet är ju inte bara något som måste uthärdas, man måste ju passa på att leva lite också!
Åh, vilken härlig bok det här var! Har hört uteslutande bra kritik om den här och jag förstår nu verkligen varför. Boken fångar en i sitt grepp från början utan att vara superspännande eller innehålla ett stort äventyr. Nej, här fångas man av den otroligt mysiga känslan, de levande karaktärerna och den trovärdiga handlingen.
Egentligen är inte själva grunderna i handlingen så annorlunda jämfört med andra böcker. Men ändå är den här boken något speciellt, det känner man ända från början.
Den har trovärdiga karaktärer som man verkligen kan känna igen från ens eget liv och som alla har sin egna personlighet som är intressant. Speciellt gillade jag Wes (surprise, surprise..!), men även Kristy, Bert, Delia.. Ja nästan alla av Macy's nya vänner. Här fanns också karaktärer som Sarah Dessen lyckats med så att man inte gillar dem, som Jason. Usch, vad jag inte gillade honom, så tråkig och oromantisk.
Sen så har den ett bra och passande språk och det är fullt av smådetaljer i handlingen som man i vanliga fall inte skulle tänka på men som man känner igen som till exempel "hennes röst vibrerade mot min kind" när Macy lutar sig mot Delias axel. Sådana här grejer skapar mer inlevelse, igenkänning och en mycket trovärdigare handling och berättelse! Tummen upp för det!
Den har trovärdiga karaktärer som man verkligen kan känna igen från ens eget liv och som alla har sin egna personlighet som är intressant. Speciellt gillade jag Wes (surprise, surprise..!), men även Kristy, Bert, Delia.. Ja nästan alla av Macy's nya vänner. Här fanns också karaktärer som Sarah Dessen lyckats med så att man inte gillar dem, som Jason. Usch, vad jag inte gillade honom, så tråkig och oromantisk.
Sen så har den ett bra och passande språk och det är fullt av smådetaljer i handlingen som man i vanliga fall inte skulle tänka på men som man känner igen som till exempel "hennes röst vibrerade mot min kind" när Macy lutar sig mot Delias axel. Sådana här grejer skapar mer inlevelse, igenkänning och en mycket trovärdigare handling och berättelse! Tummen upp för det!
Det fanns inga tråkiga delar i den här boken, den var underbar rakt igenom. Allting känns så uttänkt och det känns verkligen som en verklig person's sommar. Kan faktiskt inte komma på något dåligt med den här boken, kanske bara att slutet kändes lite snabbt, men det var jättebra ändå. Dessutom måste jag säga att jag älskar bokens engelska titel! Den svenska däremot är nog bara okej.
Kan även meddela att jag läste denna bok på 5 dagar, vilket är väldigt snabbt för mig när det gäller en bok på nästan 450 sidor under en skolvecka. Detta är ett starkt tecken på att boken var riktigt bra!
Detta var första boken jag läste av Sarah Dessen, faktiskt. Och jag är imponerad! Fler böcker av henne lär definitivt läsas i framtiden!
Har faktiskt inte mycket mer att säga. Mitt perfekta liv var helt enkelt perfekt.
Betyg: 9/10
Bokens första mening: "Jason skulle till Hjärnlägret."
Stort tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!
Filmrecension: Jag saknar dig
Direkt efter att sista sidan var utläst i boken Jag saknar dig, jag saknar dig satte jag mig på en buss med två vänner. Vi skulle åka och se filmatiseringen av boken. Egentligen skulle jag inte gå och se den på bio så tätt inpå, men mina två vänner skulle gå och se den kvällen och ville jag se filmen med dem fanns bara det alternativet.
Det fanns vissa ändringar i filmen som jag tyckte lite sisådär om, men jag förstod varför de gjorts i filmatiseringen.
Sen blev vissa scener som skulle varit väldigt allvarliga lite konstigt komiska istället och man skrattade när man egentligen inte borde.
Men på det hela taget var det en härlig film - men så sorglig! - som verkligen fångar en.
Jag önskar på ett sätt att jag inte sett filmen precis efter jag läst ut boken, hade behövt lite mellanrum. Men samtidigt så gjorde detta att känslan av boken förstärktes, även om boken och filmen nästan flöt ihop till en och jag inte riktigt kom ihåg vilken detalj som var i vilken version.
Jag läste oavbrutet så fort jag kommit hem från släktkalaset som varit samma eftermiddag. Jag hann precis läsa ut boken innan jag åkte iväg. Med boken i färskt minne satte jag mig i biosalongen och hoppades att filmen skulle leva upp till förväntningarna boken skapat.
När filmen började kände jag mig lite orolig. Skådespeleriet hos tvillingarna kändes konstigt, svagt.. Inte speciellt bra, helt enkelt. Men jag tyckte dock att man fått fram tjejernas olika personligheter bra i filmerna.
Men när så historian kom igång förbättrades skådespeleriet och jag tänkte inte så mycket mer på det. Man kunde verkligen känna känslorna i filmen, de var starka och äkta. Levande.
Men när så historian kom igång förbättrades skådespeleriet och jag tänkte inte så mycket mer på det. Man kunde verkligen känna känslorna i filmen, de var starka och äkta. Levande.
Det fanns vissa ändringar i filmen som jag tyckte lite sisådär om, men jag förstod varför de gjorts i filmatiseringen.
Sen blev vissa scener som skulle varit väldigt allvarliga lite konstigt komiska istället och man skrattade när man egentligen inte borde.
Men på det hela taget var det en härlig film - men så sorglig! - som verkligen fångar en.
Jag önskar på ett sätt att jag inte sett filmen precis efter jag läst ut boken, hade behövt lite mellanrum. Men samtidigt så gjorde detta att känslan av boken förstärktes, även om boken och filmen nästan flöt ihop till en och jag inte riktigt kom ihåg vilken detalj som var i vilken version.
Men jag säger såhär: Se filmen! Läs boken! Det här är en viktig historia som alla borde ta del av.
Min recension av boken hittar ni här.
Min recension av boken hittar ni här.
Sommaren 2011 i bilder
Jag saknar dig, jag saknar dig!
Titel: Jag saknar dig, jag saknar dig! Författare: Peter Pohl & Kinna Geith
Serie: - Sidor: 272
Bokförlag: Rabén & Sjögren Utgivningsår: 1992
Nu är det april månad och hemma i Rosengården sitter två flickor. Cilla och Tina heter de och ska fylla fjorton år i sommar. Men det får Cilla inte vara med om - hon kommer snart att dödas i en trafikolycka.
Det är det vidrigaste som har hänt mig, och jag berättar det med en gång, för det här är inte menat att vara en spännande story med ett fiffigt slut som måste hållas hemligt till sista sidan, utan det handlar om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt och hålla balansen i livet utan Cilla. Och jag som berättar är Tina, men jag vet att jag inte kommer att orka berätta om "mig", så därför säger jag "hon" istället.
Nu är det april månad och hemma i Rosengården sitter två flickor. Cilla och Tina heter de och ska fylla fjorton år i sommar. Men det får Cilla inte vara med om - hon kommer snart att dödas i en trafikolycka.
Det är det vidrigaste som har hänt mig, och jag berättar det med en gång, för det här är inte menat att vara en spännande story med ett fiffigt slut som måste hållas hemligt till sista sidan, utan det handlar om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt och hålla balansen i livet utan Cilla. Och jag som berättar är Tina, men jag vet att jag inte kommer att orka berätta om "mig", så därför säger jag "hon" istället.
Ja, det där var baksidetexten. Jag tror att den bäst beskriver vad boken handlar om för er som inte vet det redan. Cilla dör och Tina lämnas kvar ensam. En lång och svår väg ligger framför henne. Hur klarar man av att förlora en del av sig själv?
Jag har hört ganska blandad kritik om den här boken. Vissa älskar den, vissa gillar den knappt alls och andra tycker bara att det är en okej bok. Därför hade jag inga speciella speciellt höga förhoppningar på boken, vilket kändes ganska skönt. Jag kunde läsa på och fatta min egen uppfattning lättare.
Boken börjar med att berätta lite kort om tiden innan Cillas död, och då får man lära känna de två systrarna lite innan allting går snett. Lite sådär halv-intressant mestadels, men jag blev lite irriterad och trött på Tina's stora intresse för killar som hon bytte lika ofta som man byter kläder. Därför blev det nästan skönt (usch, vad hemskt det låter) när Cilla dog för då kom berättelsen äntligen igång på riktigt och Tina blev en djupare karaktär.
Ett plus med boken var att känslorna kändes äkta och beskrivda väldigt intressant och med bra ord, utan att det blev överdrivet. Däremot kändes det lite platt ibland, på vissa ställen.
Boken börjar med att berätta lite kort om tiden innan Cillas död, och då får man lära känna de två systrarna lite innan allting går snett. Lite sådär halv-intressant mestadels, men jag blev lite irriterad och trött på Tina's stora intresse för killar som hon bytte lika ofta som man byter kläder. Därför blev det nästan skönt (usch, vad hemskt det låter) när Cilla dog för då kom berättelsen äntligen igång på riktigt och Tina blev en djupare karaktär.
Ett plus med boken var att känslorna kändes äkta och beskrivda väldigt intressant och med bra ord, utan att det blev överdrivet. Däremot kändes det lite platt ibland, på vissa ställen.
Mitt omdöme om boken gick upp och ner under läsningens gång, men mest under första halvan av boken. För efter halva boken så var det i stort sett bara uppåt. Det berörde att läsa om Tinas väg tillbaka och det kändes skönt att det inte bara var svart hela vägen, för så funkar ju inte alltid livet även i dess svårare stunder. Det var bra att lite solsken kunde lysa emellan de annars ganska tjocka molnen, annars hade jag nog inte stått ut med att läsa.
Jag har svårt för deprimerade eller ledsamma böcker eftersom de väldigt lätt påverkar mig. Jag blir lätt själv ledsen av böckerna, något som är väldigt jobbigt. Därför undviker jag sådana böcker. Men här kändes det inte alls så. Visst blev jag lite smått ledsen av boken, men samtidigt blev jag även glad. Och den dominerande känslan boken gav mig var hopp och livsglädje. Man kände sig stark och kände hopp inför livet. En väldigt härlig känsla som böcker inte så ofta lyckas förmedla enligt mig.
En annan sak jag gillade med boken var språket och hur författaren skrev, det kändes annorlunda och beskrivande. Ord användes annorlunda än vad jag är van vid. Antingen var det för att boken är skriven år 1992, eller så är Peter Pohl bara väldigt skicklig med ord.
Men så finns det ju lite dåliga saker att nämna också. Som jag nämnde tidigare så fanns det vissa platta stunder i handlingen. Stunder där känslorna inte riktigt kunde kännas utifrån orden på papprena, då de bara förblev ord helt enkelt.
En till grej är att det kändes som att man inte riktigt hann lära känna Cilla tillräckligt väl innan hon försvann. Man hann bara få en liten kort glimt av vem hon var, men det räckte inte riktigt för mig. Jag hade velat veta mer om Cilla, för enligt mig var hon en mer intressant person än Tina. Men det är väl så det ska vara: hon ska försvinna plötsligt. Men jag tror att om jag fått veta mer om henne så hade hennes död påverkat mig mer, gjort sorgen större. För jag grät faktiskt aldrig i hela boken, trots att ämnet hade potentialen att lyckas med det.
En annan sak som irriterade mig lite smått var att det inte var markerat när en person sa något. Inte några situationstecken (" ") och inte heller talstreck (-). Det gjorde det svårare att veta när det var en person som sa något, man upptäckte det först när det kom ett sa Tina. Ofta fick jag då läsa om vad hon sagt för att riktigt hänga med.
Men trots det negativa så gillar jag boken väldigt mycket. Den berör och påverkar. Jag har nog varit lite extra snäll mot min lillebror nu under de dagar jag läst boken.
En sorglig bok men som lämnar en känsla av hopp kvar hos en när man läst sista sidan och slagit ihop den.
Bokens första mening: "Nu är det april månad och hemma i Rosengården sitter två flickor, Cilla och Tina heter de."
Betyg: 8/10
Betyg: 8/10
Sammanfattning: Augusti 2011
Antal lästa böcker: 4
Antal lästa sidor: 907
Genomsnittligt betyg på läsningen: 7/10
Månadens bok:
Sanningen om Alice av Rebecca James.
Katherines syster Rachel är död. Mördad. Katherine flyr undan det förflutna
och flyttar till sin faster i Sydney. Där träffar hon Alice som hon snart blir nära vän med.
Men är Alice verkligen som hon verkar?
Antal lästa sidor: 907
Genomsnittligt betyg på läsningen: 7/10
Månadens bok:
Sanningen om Alice av Rebecca James.
Katherines syster Rachel är död. Mördad. Katherine flyr undan det förflutna
och flyttar till sin faster i Sydney. Där träffar hon Alice som hon snart blir nära vän med.
Men är Alice verkligen som hon verkar?
Spännande och bra skriven. Författaren väver in en i känslan av att Alice är trevlig, trots
att man från början vet att något är fel. Man vet att något kommer gå väldigt snett.
Mitt betyg: 8/10
att man från början vet att något är fel. Man vet att något kommer gå väldigt snett.
Mitt betyg: 8/10
Helt okej läsning denna månad med tanke på vad den innehållit förövrigt (jag snackar sista
sommarlovsdagarna och skolstart i ny skola). Men jag vet att jag kan läsa mer än såhär. Hoppas
på att september blir bättre, jag känner det på mig faktiskt :)
sommarlovsdagarna och skolstart i ny skola). Men jag vet att jag kan läsa mer än såhär. Hoppas
på att september blir bättre, jag känner det på mig faktiskt :)
