Amelies boktips

Titel: Janis, den magnifika                                             Författare: Johanna Nilsson
Serie: -                                                                        Sidor: 206
Bokförlag: Pocketförlaget                                             Utgivningsår: 2010 (2009)


Janis har stulit sin brorsas bil och är nu ute på vägarna påväg mot Norrland. Hon är sjutton år och har
inget körkort, men det spelar ingen roll. Hon måste bort, iväg. Iväg norrut för att hitta det ultimata.
Det som Emelie och hon skulle hitta tillsammans. De hade planerat allt.
Men Emelie svek. Hon lämnade Janis kvar och gjorde allt det där hemska. Eller var det Janis som svek?
För att hon inte såg vad som var påväg?


Janis, den magnifika är en historia om hur man tacklar det svåraste svåra, den värsta sorgen när ens 
bästa vän tagit sitt liv. Hur lever man vidare? Hur finner man ljuset i allt det mörka?
För Janis blir det en resa mot norr där hon på vägen där hon är ute efter det ultimata. Vad det ultimata
är vet inte Janis riktigt men hon hoppas på att få reda på det när tiden är inne.

Det var en speciell upplevelse att läsa den här boken, för den är inte lik någon annan bok jag läst.
Visst har man läst böcker om någon som förlorat sin vän eller en annan nära, men den här boken är
en helt egen historia.
Den här boken har det mesta som en bra ungdomsbok ska ha, men ändå har den något annat, något
som gör den väldigt speciell. Språket, beskrivningarna, handlingen... man känner igen sig trots att man
tycks uppleva allt på ett nytt sätt den här gången. Som att se världen och bekanta situationer ur nytt
perspektiv, med nya ögon. Med Janis ögon. Johanna Nilsson har format berättelsen på sitt eget sätt
och man blir berörd på ett sätt som är annorlunda.

Det är väldigt svårt att förklara precis vad som fick mig att gilla den här boken så mycket, men den
var bara så speciell. Allt med boken förtrollade mig och den fick mig att fundera och tänka på nya sätt.
Jag gillar den här boken verkligen och den hade ett vackert slut.
Det är en sorglig men väldigt fin och vacker historia om att söka efter det ultimata men kanske också
finna sig själv.


Betyg: 7/10
Bokens första mening: " Det här är min rapport från friheten. "