Sommar för evigt
Titel: Sommar för evigt Författare: Jenny HanSerie: Sommaren jag blev vacker #3 Sidor: 270 Originaltitel: We'll always have summer
Bokförlag: Ponto Pocket Utgivning: Maj 2013 ( f. u. 2012)
OBS, recensionen kan innehålla spoilers för dig som inte läst tidigare delar i serien.
Belly har haft två kärlekar i sitt liv, båda med efternamnet Fisher. Men hon blev tvungen att välja, och nästan två år har gått sedan hon bestämde sig för Jeremiah. Numera är hon säker på att han är hennes livs kärlek.
Då dyker Conrad upp, den äldre brodern. Han som svek Belly, men nu svär på att han fortfarande älskar henne. Plötsligt är de där igen, alla tre, i huset vid havet. Belly börjar tvivla - kan hon verkligen gifta sig med Jeremiah om det innebär att hon förlorar Conrad för alltid?
Här har vi en serie som är ultimat sommarläsning. Den är snabbläst, innehåller mysiga sommarmiljöer och handlar om kärlek. Jag har läst en bok ur den varje sommar de senaste tre åren och det är alltid så trevligt när man kan göra så - speciellt när böckerna inte kräver att man minns exakt allt från tidigare delar.
Ja, denna serie är som sagt mysig och härlig att läsa under sommaren. Men annars? Nja, det blir inte så mycket mer än just "sommarläsning". Möjligtvis första boken, förresten. Den gillade jag mycket.
Tyvärr känner jag Sommar för evigt inte gör så stort intryck på mig. Den är bra skriven och har sina fina ögonblick, men jag kan inte låta bli att tycka att handlingen stundtals blir fånig.
Hela grejen med att huvudkaraktären Belly ska vela kring vilken av bröderna hon gillar mest börjar kännas lite uttjatat. Det drama som uppstår kring detta blir lite löjligt - speciellt eftersom jag redan från bok ett funnit det uppenbart vem hon kommer/borde "välja".
Detta, bland annat, leder till att jag får svårt att sympatisera med Belly. Jag kan inte förstå hennes val ibland utan blir irriterad. Jag förstår bakgrunden till hennes situation - att hon känt dessa två bröder hela sitt liv och älskar dem - men det är svårt att inte sucka åt hennes beteende ibland.
Fast ändå, det är underhållande läsning som helhet. Väldigt skönt med en lättläst och snabb bok under sommaren (eller resten av året, för den delen) och jag tycker ändå om många aspekter av berättelsen. Mitt slutgiltiga omdöme är att serien är bra, om än med en handling som tappar sin glans något genom böckerna.
Men vill du ha lättsmält och mysig (sommar)läsning? Då har du hittat rätt.
Bokens första mening: "När jag var liten brukade min mamma och jag titta på gamla musikaler på onsdagskvällarna."
Tidigare böcker i serien: Sommaren jag blev vacker, Ingen sommar utan dig
Tagg: 5 frågor
Jag har blivit taggad av Pia (tack, tack!) så här kommer mina svar!
1. Vem inspirerade dig/uppmuntrade dig till att börja blogga?
1. Vem inspirerade dig/uppmuntrade dig till att börja blogga?
Jag läste en artikel om Matilda och hennes blogg i Kamratposten och blev intresserad. Innan hade jag bloggat om min vardag och liknande (ungefär som alla andra i min ålder gjorde då), men tyckte det var ganska trist. Men tanken på att blogga om ett intressant ämne var väldigt lockande!
2. Hur väljer du ämnen att blogga om?
Tja, jag skriver om det som intresserar mig i bokvärlden, helt
enkelt. Ser jag en nyhet eller liknande som jag gillar? Då lär jag skriva om det. Recensionerna är en självklarhet, så därav tillkommer ju även sådant som bokköp och tips.
3. Vad vet de flesta inte om dig?Jag är verkligen superdålig på att komma på sådana här "roliga fakta"-saker om mig själv. Okej, här kommer något helt random... Jag kan prata rövarspråket i stort sett flytande.
Wow, jag vet. Men jag lovar, det är inte så coolt som det låter! ;)
4. Vilka tre ord beskriver din stil bäst?
Bokstil? Snabbläst, spännande, fantasyelement.
Klädstil? Enkelt, bekvämt, naturfärger (sista ordet var ju lite luddigt, men jag kom inte på något, okej?)
5. Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?'
Umgås med vänner, surfa omkring på internet, lyssna på musik, se på film - och läsa böcker såklart!
Jag tänker tagga fyra människor vars namn ni nog är väldigt vana vid att höra vid det här laget:
Anna
Nea
Pia
Frida
/Amelie
Eleanor & Park
Titel: Eleanor & Park Författare: Rainbow Rowell
Serie: - Sidor: 325
Bokförlag: St. Martin's Press Utgivning: Februari 2013
Eleanor is the new girl in town, and she's never felt more alone. All mismatched clothes, mad red hair and chaotic home life, she couldn't stick out more if she tried. Then she takes the seat on the bus next to Park.
Quiet, careful and - in Eleanor's eyes - impossibly cool, Park's worked out that flying under the radar is the best way to get by.
Slowly, steadily, through late-night conversations and an ever-growing stack of mix tapes, Eleanor and Park fall in love. They fall in love the way you do the first time, when you're 16, and you have nothing and everything to lose.
Här har vi en väldigt omtalad bok. Kanske inte så jättemycket inom svenska bokbloggarvärlden, men man hörde massor med positivt om den på Booktube (Bokpratande delen av Youtube, ni vet). Dessutom har både John Green och Stephanie Perkins varsitt citat på omslaget. Så ja, omtyckt bok helt enkelt. Intresserad Amelie? Check.
Det första ordet som dyker upp i huvudet när jag ska beskriva Eleanor & Park är mysig. Det är en sådan där berättelse som man gärna gosar in sig i och där man kommer på sig själv med ett leende på läpparna.
Andra ordet är annorlunda. För boken har helt klart något speciellt över sig och jag gillar det. En faktor: Den utspelar sig på 80-talet.
En annan: Den har en mörk sida som jag anser gör att den sticker ut. För nej, boken var inte sådär gullig och fluffig som jag trodde, vilket blev lite av en överraskning. Eleanor kommer från och har en ganska trasig familj. Men det blir inte bara en bakgrundsfaktor som i så många andra böcker, utan något som är en stor del av boken och dess händelseförlopp.
Men trots att boken har drag som skiljer sig från mängden, plus en väldigt fin historia man minns... Tja, den har ändå inte det där lilla extra, tyvärr. "Det lilla extra" är då, för mig, när man blir helt uppslukad av en bok och får den där känslan i kroppen - känslan som bara skriker "åh, jättebra bok!".
Alltså, Eleanor & Park är en riktigt bra bok, det är den. Men sådär fantastisk som jag hört folk kalla den? Nja. Den når inte den nivån för mig.
Jag vet inte exakt varför jag inte faller för berättelsen till hundra. Visst, det finns småsaker jag inte riktigt är nöjd med. Till exempel tyckte jag att det faktum att Eleanor skulle vara ful och konstig (mest enligt Eleanor själv alltås, då vi är i hennes huvud hälften av boken) pekas ut lite för mycket. Jag kände flera gånger att "Okej, hon är inte perfekt - jag har förstått. Men det måste ju inte nämnas genom hela boken?".
Dessutom är jag inte helt säker på vad jag tycker om slutet. Både ogillar och gillar - ville ha mer, men är ändå inte missnöjd.
Men ändå, egentligen fanns det knappt något jag ogillade med boken. Kanske hade jag bara för höga förväntningar? Men det finns ju också de böcker man helt enkelt tycker är väldigt bra, men inte mer. Och det är ju inte heller fel, eller hur?
Jag tycker iallafall att ni ska läsa den här boken. Det är en fin, men ändå smått tragisk, historia som fastnar på minnet.
Bokens första mening: "He'd stopped trying to bring her back."
Utläst: 10 Juli 2013
Serie: - Sidor: 325
Bokförlag: St. Martin's Press Utgivning: Februari 2013
Eleanor is the new girl in town, and she's never felt more alone. All mismatched clothes, mad red hair and chaotic home life, she couldn't stick out more if she tried. Then she takes the seat on the bus next to Park.
Quiet, careful and - in Eleanor's eyes - impossibly cool, Park's worked out that flying under the radar is the best way to get by.
Slowly, steadily, through late-night conversations and an ever-growing stack of mix tapes, Eleanor and Park fall in love. They fall in love the way you do the first time, when you're 16, and you have nothing and everything to lose.
Här har vi en väldigt omtalad bok. Kanske inte så jättemycket inom svenska bokbloggarvärlden, men man hörde massor med positivt om den på Booktube (Bokpratande delen av Youtube, ni vet). Dessutom har både John Green och Stephanie Perkins varsitt citat på omslaget. Så ja, omtyckt bok helt enkelt. Intresserad Amelie? Check.
Det första ordet som dyker upp i huvudet när jag ska beskriva Eleanor & Park är mysig. Det är en sådan där berättelse som man gärna gosar in sig i och där man kommer på sig själv med ett leende på läpparna.
Andra ordet är annorlunda. För boken har helt klart något speciellt över sig och jag gillar det. En faktor: Den utspelar sig på 80-talet.
En annan: Den har en mörk sida som jag anser gör att den sticker ut. För nej, boken var inte sådär gullig och fluffig som jag trodde, vilket blev lite av en överraskning. Eleanor kommer från och har en ganska trasig familj. Men det blir inte bara en bakgrundsfaktor som i så många andra böcker, utan något som är en stor del av boken och dess händelseförlopp.
Men trots att boken har drag som skiljer sig från mängden, plus en väldigt fin historia man minns... Tja, den har ändå inte det där lilla extra, tyvärr. "Det lilla extra" är då, för mig, när man blir helt uppslukad av en bok och får den där känslan i kroppen - känslan som bara skriker "åh, jättebra bok!".
Alltså, Eleanor & Park är en riktigt bra bok, det är den. Men sådär fantastisk som jag hört folk kalla den? Nja. Den når inte den nivån för mig.
Jag vet inte exakt varför jag inte faller för berättelsen till hundra. Visst, det finns småsaker jag inte riktigt är nöjd med. Till exempel tyckte jag att det faktum att Eleanor skulle vara ful och konstig (mest enligt Eleanor själv alltås, då vi är i hennes huvud hälften av boken) pekas ut lite för mycket. Jag kände flera gånger att "Okej, hon är inte perfekt - jag har förstått. Men det måste ju inte nämnas genom hela boken?".
Dessutom är jag inte helt säker på vad jag tycker om slutet. Både ogillar och gillar - ville ha mer, men är ändå inte missnöjd.
Men ändå, egentligen fanns det knappt något jag ogillade med boken. Kanske hade jag bara för höga förväntningar? Men det finns ju också de böcker man helt enkelt tycker är väldigt bra, men inte mer. Och det är ju inte heller fel, eller hur?
Jag tycker iallafall att ni ska läsa den här boken. Det är en fin, men ändå smått tragisk, historia som fastnar på minnet.
Bokens första mening: "He'd stopped trying to bring her back."
Utläst: 10 Juli 2013
Bokmässan på lördag!
Vänta nu... redan? 
Jo, men visst är det så. Jag hade planer på att skriva om Bokmässan i rimlig tid (vilket jag beräknade som ca 3 veckor innan) men det gick ju tydligen inte. September har gått otroligt fort och jag ljuger inte när jag säger att jag har väldigt dålig koll på vad som händer inne på mässan under tiden jag är där.
Jo, men visst är det så. Jag hade planer på att skriva om Bokmässan i rimlig tid (vilket jag beräknade som ca 3 veckor innan) men det gick ju tydligen inte. September har gått otroligt fort och jag ljuger inte när jag säger att jag har väldigt dålig koll på vad som händer inne på mässan under tiden jag är där.
Men! Det jag vet är iallafall följande:
- Jag ska dit med Anna, Nea och Pia. Vi åker tåg från Stockholm på morgonen och lär nå själva mässan i Göteborg strax efter 12.
- Jag ska till bloggmingel för unga bokbloggare under dagen. Ska bli superkul! Det är dock bara inbjudna som har tillträde till det.
- Anna har fixat en bloggträff som är tillgänglig till alla (härligt initiativ!). Där är det bara att komma förbi om man har lust och jag har väl tänkt svänga förbi där en stund. Mer info finner ni här!
- Sen ska jag ju såklart försöka vandra runt bland montrarna så mycket det hinns med under timmarna jag är där. Det är väldigt mysigt att gå runt och se vad olika förlag och liknande har att erbjuda!
Jag är väldigt taggad iallafall! När mässan så börjar på torsdag och alla nyhetsfeeds fylls med bilder från händelserna där lär jag längta ännu mer.
Om ni ser mig på mässan (här ser ni hur jag kan se ut) - säg hej! Vore jätteroligt att träffa er.
Ska ni vara där? När? Vad ser ni fram emot där? Om du har några tips på saker som sker under lördagen så är det väldigt välkommet!
- Jag ska dit med Anna, Nea och Pia. Vi åker tåg från Stockholm på morgonen och lär nå själva mässan i Göteborg strax efter 12.
- Jag ska till bloggmingel för unga bokbloggare under dagen. Ska bli superkul! Det är dock bara inbjudna som har tillträde till det.
- Anna har fixat en bloggträff som är tillgänglig till alla (härligt initiativ!). Där är det bara att komma förbi om man har lust och jag har väl tänkt svänga förbi där en stund. Mer info finner ni här!
- Sen ska jag ju såklart försöka vandra runt bland montrarna så mycket det hinns med under timmarna jag är där. Det är väldigt mysigt att gå runt och se vad olika förlag och liknande har att erbjuda!
Jag är väldigt taggad iallafall! När mässan så börjar på torsdag och alla nyhetsfeeds fylls med bilder från händelserna där lär jag längta ännu mer.
Om ni ser mig på mässan (här ser ni hur jag kan se ut) - säg hej! Vore jätteroligt att träffa er.
Ska ni vara där? När? Vad ser ni fram emot där? Om du har några tips på saker som sker under lördagen så är det väldigt välkommet!
/Amelie
Nya böcker!
Nu är det dags att visa lite nya böcker! Tänkte börja med några recensionsexemplar...
- Sommar för evigt av Jenny Han (redan läst)
- Det svarta hjärtat av Holly Black
- Smaragdgrön av Kerstin Gier (redan läst)
(Recensioner är på gång!)
Tack Ponto pocket, B Wahlströms och Bonnier Carlsen!
- Det svarta hjärtat av Holly Black
- Smaragdgrön av Kerstin Gier (redan läst)
(Recensioner är på gång!)
Tack Ponto pocket, B Wahlströms och Bonnier Carlsen!
Sedan inläggets höjdpunkt, enligt mig - en mycket efterlängtad uppföljare kom i brevlådan idag!
- The dream thieves av Maggie Stiefvater
Jag läste The raven boys tidigare i år och tyckte att konceptet var väldigt häftigt och annorlunda. Därför förhandsbeställde jag bok två, The dream thieves - jag är så nyfiken på vad som ska hända härnäst. Ska läsas direkt!
Och ja, omslaget är väldigt fint - om än inte lika vackert som sin föregångare.
Har ni köpt några nya böcker på sistone?
/Amelie
Jag läste The raven boys tidigare i år och tyckte att konceptet var väldigt häftigt och annorlunda. Därför förhandsbeställde jag bok två, The dream thieves - jag är så nyfiken på vad som ska hända härnäst. Ska läsas direkt!
Och ja, omslaget är väldigt fint - om än inte lika vackert som sin föregångare.
Har ni köpt några nya böcker på sistone?
/Amelie
Avgrundens änglar
Titel: Avgrundens änglar Författare: Magnus Nordin
Serie: - Sidor: 283
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivning: September 2013
Louise Hjelm är kriminalinspektör i staden. Det blir hennes sak att lösa fallen med de försvunna unga kvinnorna. För de är flera. Ett olöst fall kastar en mörk skugga över staden och polisen har inga spår, inga ledtrådar.
Men det är fler som engagerar sig i övergreppsbrotten och försvinnandena. Gymnasieläraren Molly Zetterholm tar saken i egna händer när hon samlar några unga människor kring sig. Genom aktioner skipar rättvisa på sitt sätt. Alice är en av Mollys änglar. Hon är på flykt och i Mollys aktionsgrupp finner hon en fristad.
Deckare är inte min favorit-genre, så därför blir det inte ofta av att jag läser böcker i den stilen. Men när jag väl gör det är det ganska ofta jag gillar det jag läser. Avgrundens änglar är ett bra exempel på det!
Jag har varit nyfiken på boken väldigt länge. Den sticker ut i mängden då den behandlar ett ämne som är aktuellt men ändå, vill jag påstå, är lite i skymundan i samhället. Man vet att det sker, men tänker kanske inte på det ofta.
Här får vi även följa en grupp som, utanför polisen, sätter dit våldtäktsmän och förgripare. Denna annorlunda synvinkel var jag också nyfiken på.
Något jag brukar ogilla med deckare är hur karaktärernas personligheter är bleka eller i stort sett icke-existerande för att lämna plats till bokens spännande mysterium. Här lyckas dock Magnus Nordin med att få ihop intressanta karaktärer. De är inte de bästa jag stött på och hade gärna fått vara mer utvecklade, men de funkade fint.
Jag hade även önskat att första partiet i boken - då man får följa med gruppen på sina "uppdrag" - varit längre. Både för att jag fann den biten väldigt intressant och för att jag tror att man då fått mer chanser att lära känna karaktärerna.
Språket i boken har ett fint flyt och handlingen går smidigt framåt.
Men trots att Avgrundens änglar är en snabbläst bok, så är det inte en lättsmält historia. Den har sina väldigt mörka stunder och är ibland obehagligt detaljerad. Andra halvan av boken är otroligt spännande och näst intill omöjlig att lägga ifrån sig!
Sammanfattningsvis är det en väldigt bra bok med riktigt välskriven spänning. En ny favorit inom deckargenren. Rekommenderas både till tonåringar och vuxna!
Serie: - Sidor: 283
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivning: September 2013
Louise Hjelm är kriminalinspektör i staden. Det blir hennes sak att lösa fallen med de försvunna unga kvinnorna. För de är flera. Ett olöst fall kastar en mörk skugga över staden och polisen har inga spår, inga ledtrådar.
Men det är fler som engagerar sig i övergreppsbrotten och försvinnandena. Gymnasieläraren Molly Zetterholm tar saken i egna händer när hon samlar några unga människor kring sig. Genom aktioner skipar rättvisa på sitt sätt. Alice är en av Mollys änglar. Hon är på flykt och i Mollys aktionsgrupp finner hon en fristad.
Deckare är inte min favorit-genre, så därför blir det inte ofta av att jag läser böcker i den stilen. Men när jag väl gör det är det ganska ofta jag gillar det jag läser. Avgrundens änglar är ett bra exempel på det!
Jag har varit nyfiken på boken väldigt länge. Den sticker ut i mängden då den behandlar ett ämne som är aktuellt men ändå, vill jag påstå, är lite i skymundan i samhället. Man vet att det sker, men tänker kanske inte på det ofta.
Här får vi även följa en grupp som, utanför polisen, sätter dit våldtäktsmän och förgripare. Denna annorlunda synvinkel var jag också nyfiken på.
Något jag brukar ogilla med deckare är hur karaktärernas personligheter är bleka eller i stort sett icke-existerande för att lämna plats till bokens spännande mysterium. Här lyckas dock Magnus Nordin med att få ihop intressanta karaktärer. De är inte de bästa jag stött på och hade gärna fått vara mer utvecklade, men de funkade fint.
Jag hade även önskat att första partiet i boken - då man får följa med gruppen på sina "uppdrag" - varit längre. Både för att jag fann den biten väldigt intressant och för att jag tror att man då fått mer chanser att lära känna karaktärerna.
Språket i boken har ett fint flyt och handlingen går smidigt framåt.
Men trots att Avgrundens änglar är en snabbläst bok, så är det inte en lättsmält historia. Den har sina väldigt mörka stunder och är ibland obehagligt detaljerad. Andra halvan av boken är otroligt spännande och näst intill omöjlig att lägga ifrån sig!
Sammanfattningsvis är det en väldigt bra bok med riktigt välskriven spänning. En ny favorit inom deckargenren. Rekommenderas både till tonåringar och vuxna!
Fler filmer om Harry Potter-världen!
Jag vet - ni har redan hört nyheten ett dussin gånger. Men eftersom jag är jag (dvs stor Harry Potter-nörd) så kan jag ju inte bara låta bli att skriva om det?Jag minns att jag var tvungen att tänka efter så att det inte var första april när jag hörde om det. Men nej, det var 12 september och J.K. Rowling har dessutom bekräftad nyheten på sin hemsida.
Det handlar alltså om en filmserie inspirerad av Fantastic beasts and where to find them (en "extra-bok" som getts ut om Harry Potter-världen)! Ni kan ju gissa att jag dansade glädjedans och var smått hyperaktiv resten av kvällen.
Och dessutom - J.K. Rowling ska skriva manus! Garanterat att det blir bra då, eller hur?
Filmerna ska utspela sig i trollkarlsvärlden, men för 70 år sedan, i New York ch ska följa den fiktive författaren Newt Scamander i hans sökande efter magiska varelser.
Jag blir så glad av att skriva om det! Jag längtar massor.
/Amelie
(Här kan du läsa min recension av Fantastic beasts and where to find them)
Det handlar alltså om en filmserie inspirerad av Fantastic beasts and where to find them (en "extra-bok" som getts ut om Harry Potter-världen)! Ni kan ju gissa att jag dansade glädjedans och var smått hyperaktiv resten av kvällen.
Och dessutom - J.K. Rowling ska skriva manus! Garanterat att det blir bra då, eller hur?
Filmerna ska utspela sig i trollkarlsvärlden, men för 70 år sedan, i New York ch ska följa den fiktive författaren Newt Scamander i hans sökande efter magiska varelser.
Jag blir så glad av att skriva om det! Jag längtar massor.
/Amelie
(Här kan du läsa min recension av Fantastic beasts and where to find them)
Underbara helvete
Titel: Underbara helvete Författare: Jamie McGuire
Originaltitel: Beautiful disaster Sidor: 358
Bokförlag: Kalla Kulor Utgivning: Maj 2013
Abby har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig, fast besluten att aldrig återvända. Tillsammans med sin bästa kompis America har hon flytt till Eastern University för att börja ett nytt liv. Hädanefter ska hon vara en duktig flicka. Men så möter hon Travis, killen som slåss för pengar på illegala slagsmålsklubbar och som alltid har ett koppel av tjejer efter sig.
Abby lovar sig själv att aldrig falla för Travis och i stället inleder de en vänskap. En vänskap som med tiden fördjupas och intensifieras tills den plötsligt har förvandlats till just det Abby med alla medel försökt undvika. Hon vet att de inte är bra för varandra, ändå kan hon inte hålla sig borta ifrån honom...
Det är ett tag sedan jag läste denna bok nu. Jag skrev en recension dagarna efteråt som jag nu skulle rota fram... Men icke! Den är spårlöst försvunnen. Så nu får jag gå på de få anteckningar jag gjort under läsningen, samt mitt minne.
Mina känslor för Underbara helvete var väldigt blandade när jag läste boken. Det förblir de än idag. För det första vill jag ta upp det som störde mig med boken - för jo, det fanns ett antal saker.
Först har vi Travis. Han är otroligt överbeskyddande (tänk er Edward Cullen x2 ungefär) och behandlar Ally som en ägodel. Om någon ens petar på henne lär denne inte komma undan utan en blåtira eller två. Värt att nämna är att han kallade Abby för smeknamnet "Lilla duvan" cirka 23 biljoner gånger genom boken - varje gång han tilltalade henne, i princip. Både sjukt irriterande och väldigt fånigt - hon har ett namn!
Det andra är de stereotypiska könsrollerna. Abby må vara en tjej som står upp för sig själv, men när hon finner sig själv hemma hos Travis familj (ett hus fullt av killar), är det inte hon som lagar maten då? Jo. Vill här även hänvisa till Travis kontroll och ägande-behov när det gäller Ally.
Boken är dessutom i den nya genren "New Adult" (typ YA men med tillåtelse att skriva om sex, alkohol, droger och liknande) och ibland känns det nästan som om författaren sett möjligheten och öst in massor av det där "förbjudna". Så är det säkert inte, men det blir lite löjligt ibland.
Löjligt blir det även när det stundtals blir lite väl mycket drama för min smak.
MEN. Jag tänker inte såga den här boken helt. För även om den hade sina sämre sidor så hade boken något tilltalande över sig iallafall. Karaktärerna är till exempel inte enligt könsroll-mallerna hela tiden, utan ibland faktiskt väldigt intressanta och realistiska. Jag tyckte faktiskt om flera av dem (till och med Travis ibland!), trots det stereotypiska ljus de visades i.
Dessutom fann jag mig efter ca 100 sidor sitta som fastklistrad - helt uppslukad av Abby's och Travis relation. Trots att detta svalnade något efter halva boken (och jag stundtals bara ville få slut på allt drama) så går det inte att komma ifrån att jag ofta fann boken spännande, underhållande och faktiskt smått beroendeframkallande.
Okej, hörni, den här recensionen känns lite rörig. Men mina åsikter är både en liten gnutta dammiga och väldigt förvirrade. Tycker sammanfattar att det är en hyfsat bra bok, om än med saker jag gärna suddat ut eller korrigerat.
Tycker du att den låter intressant? Läs den då, säger jag!
Bokens första mening: "Allt i rummet skrek att jag inte hörde hemma där."
Uppföljare: Walking disaster (engelsk titel)
Utläst: 10 Maj 2013
Originaltitel: Beautiful disaster Sidor: 358
Bokförlag: Kalla Kulor Utgivning: Maj 2013
Abby har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig, fast besluten att aldrig återvända. Tillsammans med sin bästa kompis America har hon flytt till Eastern University för att börja ett nytt liv. Hädanefter ska hon vara en duktig flicka. Men så möter hon Travis, killen som slåss för pengar på illegala slagsmålsklubbar och som alltid har ett koppel av tjejer efter sig.
Abby lovar sig själv att aldrig falla för Travis och i stället inleder de en vänskap. En vänskap som med tiden fördjupas och intensifieras tills den plötsligt har förvandlats till just det Abby med alla medel försökt undvika. Hon vet att de inte är bra för varandra, ändå kan hon inte hålla sig borta ifrån honom...
Det är ett tag sedan jag läste denna bok nu. Jag skrev en recension dagarna efteråt som jag nu skulle rota fram... Men icke! Den är spårlöst försvunnen. Så nu får jag gå på de få anteckningar jag gjort under läsningen, samt mitt minne.
Mina känslor för Underbara helvete var väldigt blandade när jag läste boken. Det förblir de än idag. För det första vill jag ta upp det som störde mig med boken - för jo, det fanns ett antal saker.
Först har vi Travis. Han är otroligt överbeskyddande (tänk er Edward Cullen x2 ungefär) och behandlar Ally som en ägodel. Om någon ens petar på henne lär denne inte komma undan utan en blåtira eller två. Värt att nämna är att han kallade Abby för smeknamnet "Lilla duvan" cirka 23 biljoner gånger genom boken - varje gång han tilltalade henne, i princip. Både sjukt irriterande och väldigt fånigt - hon har ett namn!
Det andra är de stereotypiska könsrollerna. Abby må vara en tjej som står upp för sig själv, men när hon finner sig själv hemma hos Travis familj (ett hus fullt av killar), är det inte hon som lagar maten då? Jo. Vill här även hänvisa till Travis kontroll och ägande-behov när det gäller Ally.
Boken är dessutom i den nya genren "New Adult" (typ YA men med tillåtelse att skriva om sex, alkohol, droger och liknande) och ibland känns det nästan som om författaren sett möjligheten och öst in massor av det där "förbjudna". Så är det säkert inte, men det blir lite löjligt ibland.
Löjligt blir det även när det stundtals blir lite väl mycket drama för min smak.
MEN. Jag tänker inte såga den här boken helt. För även om den hade sina sämre sidor så hade boken något tilltalande över sig iallafall. Karaktärerna är till exempel inte enligt könsroll-mallerna hela tiden, utan ibland faktiskt väldigt intressanta och realistiska. Jag tyckte faktiskt om flera av dem (till och med Travis ibland!), trots det stereotypiska ljus de visades i.
Dessutom fann jag mig efter ca 100 sidor sitta som fastklistrad - helt uppslukad av Abby's och Travis relation. Trots att detta svalnade något efter halva boken (och jag stundtals bara ville få slut på allt drama) så går det inte att komma ifrån att jag ofta fann boken spännande, underhållande och faktiskt smått beroendeframkallande.
Okej, hörni, den här recensionen känns lite rörig. Men mina åsikter är både en liten gnutta dammiga och väldigt förvirrade. Tycker sammanfattar att det är en hyfsat bra bok, om än med saker jag gärna suddat ut eller korrigerat.
Tycker du att den låter intressant? Läs den då, säger jag!
Bokens första mening: "Allt i rummet skrek att jag inte hörde hemma där."
Uppföljare: Walking disaster (engelsk titel)
Utläst: 10 Maj 2013
Sammanfattning: Juli 2013 + Augusti 2013
Juli 2013
Antal lästa böcker: 2
Antal lästa sidor: 812
Månadens bok:
Antal lästa böcker: 2
Antal lästa sidor: 812
Månadens bok:
Eleanor & Park av Rainbow Rowell.
Året är 1986. Eleanor och Park är väldigt olika och ingen av dem tror att deras relation någonsin ska utvecklas till något mer än att sitta i tystnad bredvid varandra på skolbussen. Men snart börjar de prata och en väldigt stark relation växer snart fram.
En väldigt annorlunda kärlekshistoria som må verka sockersöt till ytan men som har sina mörkare sidor. Väldigt bra!
Utvärdering av månadens läsning:
Tja, månaden juli var som en enda stor lässvacka för mig. Det är knasigt det där att jag - i motsats till andra tycks det som - läser mindre när jag har mer ledig tid. Nej, jag är inte riktigt nöjd med två böcker på en månad...
Böcker i juni 2013:
Eleanor & Park
Den femte vågen
Augusti 2013
Antal lästa böcker: 4
Antal lästa sidor: 1442
Månadens bok:
Fjärde riket av Maria Nygren.
Blenda är trött på att vara osynlig och på hur de populära lyckas styra och ställa i skolan. Tillsammans med LSD och Penny studerar hon Hitlers väg till makten, och med hjälp av den tyske ledarens idéer formar de tre tjejerna en plan för hur de ska ta över skolan.
Året är 1986. Eleanor och Park är väldigt olika och ingen av dem tror att deras relation någonsin ska utvecklas till något mer än att sitta i tystnad bredvid varandra på skolbussen. Men snart börjar de prata och en väldigt stark relation växer snart fram.
En väldigt annorlunda kärlekshistoria som må verka sockersöt till ytan men som har sina mörkare sidor. Väldigt bra!
Utvärdering av månadens läsning:
Tja, månaden juli var som en enda stor lässvacka för mig. Det är knasigt det där att jag - i motsats till andra tycks det som - läser mindre när jag har mer ledig tid. Nej, jag är inte riktigt nöjd med två böcker på en månad...
Böcker i juni 2013:
Eleanor & Park
Den femte vågen
Augusti 2013
Antal lästa böcker: 4
Antal lästa sidor: 1442
Månadens bok:
Fjärde riket av Maria Nygren.
Blenda är trött på att vara osynlig och på hur de populära lyckas styra och ställa i skolan. Tillsammans med LSD och Penny studerar hon Hitlers väg till makten, och med hjälp av den tyske ledarens idéer formar de tre tjejerna en plan för hur de ska ta över skolan.En tankeväckande och intressant bok som är en annorlunda tappning på status i högstadiemiljö.
Utvärdering av månadens läsning:
Hyfsad mängd läsning och hyfsat bra läsning. "Hyfsad" är ett bra ord för läsmånaden i allmänt. Men jag är nöjd!
Inför September:
Jag har ett antal engelska böcker i bokhyllan som lockar rejält just nu. Jag ska försöka blanda dem med recensionsexemplar och andra svenska böcker som det är dags att bocka av från "att-läsa"-listan.
Och förresten: Bokmässa i slutet av månaden!
Böcker i augusti 2013:
Sommar för evigt
Legend
Fjärde riket
Entwined
Utvärdering av månadens läsning:
Hyfsad mängd läsning och hyfsat bra läsning. "Hyfsad" är ett bra ord för läsmånaden i allmänt. Men jag är nöjd!
Inför September:
Jag har ett antal engelska böcker i bokhyllan som lockar rejält just nu. Jag ska försöka blanda dem med recensionsexemplar och andra svenska böcker som det är dags att bocka av från "att-läsa"-listan.
Och förresten: Bokmässa i slutet av månaden!
Böcker i augusti 2013:
Sommar för evigt
Legend
Fjärde riket
Entwined
Kommande filmatiseringar
Igår skrev jag recensioner på två aktuella filmer, så idag fortsätter jag med några som är på gång.
Jag tvivlar på att ni missat någon av dessa trailers, men här de iallafall:
Vampire Academy: Blood sisters - Tja, stilen från trailern känns ju väldigt Mean Girls-aktig, vilket ju inte är så konstigt med tanke på att de två filmerna har samma manusfattare och regissör. Och jag tror en komisk high-school twist kan funka - så länge det inte tar över helt, utan blandas snyggt med det allvar som faktiskt finns i berättelsen.
Divergent - Allt ser snyggt och välgjort ut! Tyvärr framkallar trailern inte så mycket känslor hos mig - jag känner mig inte extra längtansfull efter att ha sett den, så att säga. Men jag har höga förhoppningar och ser verkligen mycket fram emot filmen!
The book thief - Här har vi en bok som stått i min bokhylla i flera år, men som fortfarande är oläst. Jag har såklart hört alla lovord och alltid varit nyfiken, men dess höga sidantal hållig mig borta.
Men utifrån trailern ser filmen ut att bli riktigt, riktigt bra! Jag är definitivt mer sugen på att läsa boken efter att ha sett den.
Jag tvivlar på att ni missat någon av dessa trailers, men här de iallafall:
Vampire Academy: Blood sisters - Tja, stilen från trailern känns ju väldigt Mean Girls-aktig, vilket ju inte är så konstigt med tanke på att de två filmerna har samma manusfattare och regissör. Och jag tror en komisk high-school twist kan funka - så länge det inte tar över helt, utan blandas snyggt med det allvar som faktiskt finns i berättelsen.
Divergent - Allt ser snyggt och välgjort ut! Tyvärr framkallar trailern inte så mycket känslor hos mig - jag känner mig inte extra längtansfull efter att ha sett den, så att säga. Men jag har höga förhoppningar och ser verkligen mycket fram emot filmen!
The book thief - Här har vi en bok som stått i min bokhylla i flera år, men som fortfarande är oläst. Jag har såklart hört alla lovord och alltid varit nyfiken, men dess höga sidantal hållig mig borta.
Men utifrån trailern ser filmen ut att bli riktigt, riktigt bra! Jag är definitivt mer sugen på att läsa boken efter att ha sett den.
Ja, det var alltså dessa tre jag tänkte dela med mig av samt uttrycka lite åsikter om. Värt att nämna är ju även att filminspelningen av finfina boken The fault in our stars har börjat! Väldigt trevliga nyheter. Förhoppningsvis får vi även se en trailer till den snart? En för filmadaptionen av The maze runner efterfrågas också.
Ser ni fram emot dessa? Eller är det någon annan filmatisering ni längtar efter?
/Amelie
Filmrecensioner: Sea of Monsters & City of Bones
Jag måste erkänna att jag, sedan jag läst boken iallafall, varit lite skeptisk inför denna film. Första filmen var ju... inte riktigt en succé, kan man ju säga.
I Sea of Monsters tycks man dock ha ansträngt sig mer för att följa bokens händelseförlopp. Många bekanta händelser och karaktärer. Så ja, definitivt bättre än förra filmen.
Tyvärr fanns det saker jag inte tyckte om. För det första: Karaktärerna - var är deras personligheter? Percys humor och charm skymtades knappt, Annabeths karaktär var platt och Grover framställdes som en side-kick vars enda syfte var att minska allvaret då och då med några skämt.
Dessutom tyckte jag att det kändes ologiskt kring hur pass "stark" man är som demi-god. I ena stunden behöver Annabeth hjälp av Percy när hon fallit till marken och i nästa kan hon slå ner fem personer på fåtalet sekunder? Och i en scen kunde Percy skapa surfvågor i vattnet för att i nästa bara kunna plaska lite med handen i det?
Nja, det var flera saker som kändes väldigt "off". Förresten: Var det bara jag eller hände en sak i slutet som inte sker förrän i tredje boken?
Hur som helst. Sea of Monsters var en hyfsat spännande och underhållande film. Men tyvärr kan jag inte säga att den var mer än okej-bra.
I Sea of Monsters tycks man dock ha ansträngt sig mer för att följa bokens händelseförlopp. Många bekanta händelser och karaktärer. Så ja, definitivt bättre än förra filmen.
Tyvärr fanns det saker jag inte tyckte om. För det första: Karaktärerna - var är deras personligheter? Percys humor och charm skymtades knappt, Annabeths karaktär var platt och Grover framställdes som en side-kick vars enda syfte var att minska allvaret då och då med några skämt.
Dessutom tyckte jag att det kändes ologiskt kring hur pass "stark" man är som demi-god. I ena stunden behöver Annabeth hjälp av Percy när hon fallit till marken och i nästa kan hon slå ner fem personer på fåtalet sekunder? Och i en scen kunde Percy skapa surfvågor i vattnet för att i nästa bara kunna plaska lite med handen i det?
Nja, det var flera saker som kändes väldigt "off". Förresten: Var det bara jag eller hände en sak i slutet som inte sker förrän i tredje boken?
Hur som helst. Sea of Monsters var en hyfsat spännande och underhållande film. Men tyvärr kan jag inte säga att den var mer än okej-bra.
Jag ska vara ärlig och säga att mina förväntningar var ganska låga när jag klev in i biosalongen. Jag var taggad, men ändå rädd att det hela skulle bli alldeles för mycket romans och alldeles för lite action.
Jag kan dock säga att jag blev positivt överraskad! För wow, den här filmen var faktiskt riktigt bra.
Nu är det ju nästan två år sedan jag läste boken, så därför kan jag inte påstå att jag minns dess händelseförlopp till punkt och pricka.
Men jag tyckte att de lyckades få in väldigt mycket på drygt två timmar. För en gångs skull kändes faktiskt en filmadaption inte som att den var alldeles för kort. Jag minns att jag satt lite orolig i början, för vänta - visst tar alla scener lite för lång tid? Hur ska vi hinna få in allt? Men faktiskt kändes filmen inte kort. Tvärt om, jag kom flera gånger på mig själv med att undra om inte filmen var slut snart - men på ett positivt sätt. Skönt med en film där saker fick ordentligt med utrymme.
I övrigt så tyckte jag att alla skådespelare gjorde ett utmärkt jobb! Alla spelade sina karaktärer väldigt bra - jag har faktiskt inget att klaga på där! Dessutom kändes romansen mellan våra huvudkaraktärer inte alltför hastig, även om det nog var på gränsen. Det kändes mer som attraktion än "I love you so much, you are my everything!"-stilen. Och inte överdrivet mycket triangeldrama heller - puh!
Nej, jag har inte mycket negativt att säga om den här filmen. Det ända kanske var att action-scenerna i "slutstriden" kändes något utdragna - de hade kunnat kortas av snabbare. Plus att Jace's repliker kändes okaraktäristiska i slutscenen (förövrigt var de väldigt bra!)
Så ja, jag trodde faktiskt inte att jag skulle säga detta om City of Bones, men det är en av de bättre filmadaptionerna jag sett, helt klart. Mycket bra!
Jag kan dock säga att jag blev positivt överraskad! För wow, den här filmen var faktiskt riktigt bra.
Nu är det ju nästan två år sedan jag läste boken, så därför kan jag inte påstå att jag minns dess händelseförlopp till punkt och pricka.
Men jag tyckte att de lyckades få in väldigt mycket på drygt två timmar. För en gångs skull kändes faktiskt en filmadaption inte som att den var alldeles för kort. Jag minns att jag satt lite orolig i början, för vänta - visst tar alla scener lite för lång tid? Hur ska vi hinna få in allt? Men faktiskt kändes filmen inte kort. Tvärt om, jag kom flera gånger på mig själv med att undra om inte filmen var slut snart - men på ett positivt sätt. Skönt med en film där saker fick ordentligt med utrymme.
I övrigt så tyckte jag att alla skådespelare gjorde ett utmärkt jobb! Alla spelade sina karaktärer väldigt bra - jag har faktiskt inget att klaga på där! Dessutom kändes romansen mellan våra huvudkaraktärer inte alltför hastig, även om det nog var på gränsen. Det kändes mer som attraktion än "I love you so much, you are my everything!"-stilen. Och inte överdrivet mycket triangeldrama heller - puh!
Nej, jag har inte mycket negativt att säga om den här filmen. Det ända kanske var att action-scenerna i "slutstriden" kändes något utdragna - de hade kunnat kortas av snabbare. Plus att Jace's repliker kändes okaraktäristiska i slutscenen (förövrigt var de väldigt bra!)
Så ja, jag trodde faktiskt inte att jag skulle säga detta om City of Bones, men det är en av de bättre filmadaptionerna jag sett, helt klart. Mycket bra!
