Underbara helvete
Titel: Underbara helvete Författare: Jamie McGuire
Originaltitel: Beautiful disaster Sidor: 358
Bokförlag: Kalla Kulor Utgivning: Maj 2013
Abby har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig, fast besluten att aldrig återvända. Tillsammans med sin bästa kompis America har hon flytt till Eastern University för att börja ett nytt liv. Hädanefter ska hon vara en duktig flicka. Men så möter hon Travis, killen som slåss för pengar på illegala slagsmålsklubbar och som alltid har ett koppel av tjejer efter sig.
Abby lovar sig själv att aldrig falla för Travis och i stället inleder de en vänskap. En vänskap som med tiden fördjupas och intensifieras tills den plötsligt har förvandlats till just det Abby med alla medel försökt undvika. Hon vet att de inte är bra för varandra, ändå kan hon inte hålla sig borta ifrån honom...
Det är ett tag sedan jag läste denna bok nu. Jag skrev en recension dagarna efteråt som jag nu skulle rota fram... Men icke! Den är spårlöst försvunnen. Så nu får jag gå på de få anteckningar jag gjort under läsningen, samt mitt minne.
Mina känslor för Underbara helvete var väldigt blandade när jag läste boken. Det förblir de än idag. För det första vill jag ta upp det som störde mig med boken - för jo, det fanns ett antal saker.
Först har vi Travis. Han är otroligt överbeskyddande (tänk er Edward Cullen x2 ungefär) och behandlar Ally som en ägodel. Om någon ens petar på henne lär denne inte komma undan utan en blåtira eller två. Värt att nämna är att han kallade Abby för smeknamnet "Lilla duvan" cirka 23 biljoner gånger genom boken - varje gång han tilltalade henne, i princip. Både sjukt irriterande och väldigt fånigt - hon har ett namn!
Det andra är de stereotypiska könsrollerna. Abby må vara en tjej som står upp för sig själv, men när hon finner sig själv hemma hos Travis familj (ett hus fullt av killar), är det inte hon som lagar maten då? Jo. Vill här även hänvisa till Travis kontroll och ägande-behov när det gäller Ally.
Boken är dessutom i den nya genren "New Adult" (typ YA men med tillåtelse att skriva om sex, alkohol, droger och liknande) och ibland känns det nästan som om författaren sett möjligheten och öst in massor av det där "förbjudna". Så är det säkert inte, men det blir lite löjligt ibland.
Löjligt blir det även när det stundtals blir lite väl mycket drama för min smak.
MEN. Jag tänker inte såga den här boken helt. För även om den hade sina sämre sidor så hade boken något tilltalande över sig iallafall. Karaktärerna är till exempel inte enligt könsroll-mallerna hela tiden, utan ibland faktiskt väldigt intressanta och realistiska. Jag tyckte faktiskt om flera av dem (till och med Travis ibland!), trots det stereotypiska ljus de visades i.
Dessutom fann jag mig efter ca 100 sidor sitta som fastklistrad - helt uppslukad av Abby's och Travis relation. Trots att detta svalnade något efter halva boken (och jag stundtals bara ville få slut på allt drama) så går det inte att komma ifrån att jag ofta fann boken spännande, underhållande och faktiskt smått beroendeframkallande.
Okej, hörni, den här recensionen känns lite rörig. Men mina åsikter är både en liten gnutta dammiga och väldigt förvirrade. Tycker sammanfattar att det är en hyfsat bra bok, om än med saker jag gärna suddat ut eller korrigerat.
Tycker du att den låter intressant? Läs den då, säger jag!
Bokens första mening: "Allt i rummet skrek att jag inte hörde hemma där."
Uppföljare: Walking disaster (engelsk titel)
Utläst: 10 Maj 2013
Originaltitel: Beautiful disaster Sidor: 358
Bokförlag: Kalla Kulor Utgivning: Maj 2013
Abby har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig, fast besluten att aldrig återvända. Tillsammans med sin bästa kompis America har hon flytt till Eastern University för att börja ett nytt liv. Hädanefter ska hon vara en duktig flicka. Men så möter hon Travis, killen som slåss för pengar på illegala slagsmålsklubbar och som alltid har ett koppel av tjejer efter sig.
Abby lovar sig själv att aldrig falla för Travis och i stället inleder de en vänskap. En vänskap som med tiden fördjupas och intensifieras tills den plötsligt har förvandlats till just det Abby med alla medel försökt undvika. Hon vet att de inte är bra för varandra, ändå kan hon inte hålla sig borta ifrån honom...
Det är ett tag sedan jag läste denna bok nu. Jag skrev en recension dagarna efteråt som jag nu skulle rota fram... Men icke! Den är spårlöst försvunnen. Så nu får jag gå på de få anteckningar jag gjort under läsningen, samt mitt minne.
Mina känslor för Underbara helvete var väldigt blandade när jag läste boken. Det förblir de än idag. För det första vill jag ta upp det som störde mig med boken - för jo, det fanns ett antal saker.
Först har vi Travis. Han är otroligt överbeskyddande (tänk er Edward Cullen x2 ungefär) och behandlar Ally som en ägodel. Om någon ens petar på henne lär denne inte komma undan utan en blåtira eller två. Värt att nämna är att han kallade Abby för smeknamnet "Lilla duvan" cirka 23 biljoner gånger genom boken - varje gång han tilltalade henne, i princip. Både sjukt irriterande och väldigt fånigt - hon har ett namn!
Det andra är de stereotypiska könsrollerna. Abby må vara en tjej som står upp för sig själv, men när hon finner sig själv hemma hos Travis familj (ett hus fullt av killar), är det inte hon som lagar maten då? Jo. Vill här även hänvisa till Travis kontroll och ägande-behov när det gäller Ally.
Boken är dessutom i den nya genren "New Adult" (typ YA men med tillåtelse att skriva om sex, alkohol, droger och liknande) och ibland känns det nästan som om författaren sett möjligheten och öst in massor av det där "förbjudna". Så är det säkert inte, men det blir lite löjligt ibland.
Löjligt blir det även när det stundtals blir lite väl mycket drama för min smak.
MEN. Jag tänker inte såga den här boken helt. För även om den hade sina sämre sidor så hade boken något tilltalande över sig iallafall. Karaktärerna är till exempel inte enligt könsroll-mallerna hela tiden, utan ibland faktiskt väldigt intressanta och realistiska. Jag tyckte faktiskt om flera av dem (till och med Travis ibland!), trots det stereotypiska ljus de visades i.
Dessutom fann jag mig efter ca 100 sidor sitta som fastklistrad - helt uppslukad av Abby's och Travis relation. Trots att detta svalnade något efter halva boken (och jag stundtals bara ville få slut på allt drama) så går det inte att komma ifrån att jag ofta fann boken spännande, underhållande och faktiskt smått beroendeframkallande.
Okej, hörni, den här recensionen känns lite rörig. Men mina åsikter är både en liten gnutta dammiga och väldigt förvirrade. Tycker sammanfattar att det är en hyfsat bra bok, om än med saker jag gärna suddat ut eller korrigerat.
Tycker du att den låter intressant? Läs den då, säger jag!
Bokens första mening: "Allt i rummet skrek att jag inte hörde hemma där."
Uppföljare: Walking disaster (engelsk titel)
Utläst: 10 Maj 2013
Kommentarer
Postat av: Lisa
Hmm, jag har varit väldigt tveksam till den här boken pga att jag hört just att könsrollerna ska vara dåliga och killhuvudrollen väldigt överbeskyddande och allmänt jobbig, haha. Får se om det blir av att jag läser den någon gång i framtiden, men just nu känner jag mig väldigt tveksam.
Postat av: Nina
Jag har funderat på att läsa den här, men det blir en bok att låna på bibblan om dom har den, det är ingen bok jag vill köpa innan jag läst den.
Trackback
