The sea of monsters
Serie: Percy Jackson and the Olympians #2 Sidor: 279
Bokförlag: Hyperion books Utgivning: 2007
Percy Jackson's seventh-grade year has been surprisingly quiet. Not a single monster has set foot on his New York prep-school campus. But when an innocent game of dodgeball among Percy and his classmates turns into a death match against an ugly gang of cannibal giants, things get... well, ugly.
And the unexpected arrival of his friend Annabeth brings more bad news: the magical borders that protect Camp Half-Blood have been poisoned by a mysterious enemy, and unless a cure is found, the only safe haven for demigods will be destroyed.
Detta är alltså uppföljaren till The lightning thief som jag läste i januari. Förstår fortfarande inte hur jag kan ha missat (alternativt: ignorerat) denna serie i alla dessa år. Det är ju verkligen min boksmak!
Hur som helst, jag tyckte massvis om första boken och jag älskar Percy. Men här... tja, det blev inte riktigt lika bra, helt enkelt. Jag blev inte riktigt besviken, för jag har hört från många håll att nummer två i serien skulle vara lite sisådär - men jag förväntade mig ändå mer än vad jag fick.
Anledningen till detta var mycket på grund av känslan i boken. Den hade inte tillräckligt mycket av de två saker som jag gillade i bok ett. Den första saken var äventyret. Handlingen i den här var långt ifrån lika episk som den i The lightning thief. Det kändes inte lika mäktigt och spännande.
En annan viktig sak som jag saknade var charmen. Humorn, finurligheterna och allt däromkring lyste inte lika starkt här. Det var trist.
Inte heller karaktärerna fick lika mycket utrymme att glänsa och jag kände mig lite smått frånkopplad från dem här, även om jag fortfarande tycker om dem.
Men tro nu inte att jag inte gillade boken, för jo, det gjorde jag. Det är fortfarande Percy Jackson, hans "värld" och allt vad det innebär. Jag är fortfarande väldigt förtjust i hela konceptet med halvgudar och den roll som den grekiska mytologin spelar. Det är fortfarande Rick Riordans speciella sätt att berätta.
Och något som jag verkligen gillade i boken var slutet. Cliffhanger! Nja, blev inte sådär jätteförvånad över själva händelsen (jag gissade att det skulle hända förr eller senare), men det var ändå något som fick mig att bli lite halvt frustrerad och halvt förtjust, för att det var spännande! Det var ett bra slut, helt enkelt, och det har definitivt gjort att jag bestämt mig för att fortsätta läsa vidare i serien tidigare än jag tänkt annars!
Bokens första mening: "My nightmare started like this."
Tidigare böcker i serien: The lightning thief
Uppföljare: The titan's curse, The battle of the labyrinth, The last olympian.
Percy Jackson's seventh-grade year has been surprisingly quiet. Not a single monster has set foot on his New York prep-school campus. But when an innocent game of dodgeball among Percy and his classmates turns into a death match against an ugly gang of cannibal giants, things get... well, ugly.
And the unexpected arrival of his friend Annabeth brings more bad news: the magical borders that protect Camp Half-Blood have been poisoned by a mysterious enemy, and unless a cure is found, the only safe haven for demigods will be destroyed.
Detta är alltså uppföljaren till The lightning thief som jag läste i januari. Förstår fortfarande inte hur jag kan ha missat (alternativt: ignorerat) denna serie i alla dessa år. Det är ju verkligen min boksmak!
Hur som helst, jag tyckte massvis om första boken och jag älskar Percy. Men här... tja, det blev inte riktigt lika bra, helt enkelt. Jag blev inte riktigt besviken, för jag har hört från många håll att nummer två i serien skulle vara lite sisådär - men jag förväntade mig ändå mer än vad jag fick.
Anledningen till detta var mycket på grund av känslan i boken. Den hade inte tillräckligt mycket av de två saker som jag gillade i bok ett. Den första saken var äventyret. Handlingen i den här var långt ifrån lika episk som den i The lightning thief. Det kändes inte lika mäktigt och spännande.
En annan viktig sak som jag saknade var charmen. Humorn, finurligheterna och allt däromkring lyste inte lika starkt här. Det var trist.
Inte heller karaktärerna fick lika mycket utrymme att glänsa och jag kände mig lite smått frånkopplad från dem här, även om jag fortfarande tycker om dem.
Men tro nu inte att jag inte gillade boken, för jo, det gjorde jag. Det är fortfarande Percy Jackson, hans "värld" och allt vad det innebär. Jag är fortfarande väldigt förtjust i hela konceptet med halvgudar och den roll som den grekiska mytologin spelar. Det är fortfarande Rick Riordans speciella sätt att berätta.
Och något som jag verkligen gillade i boken var slutet. Cliffhanger! Nja, blev inte sådär jätteförvånad över själva händelsen (jag gissade att det skulle hända förr eller senare), men det var ändå något som fick mig att bli lite halvt frustrerad och halvt förtjust, för att det var spännande! Det var ett bra slut, helt enkelt, och det har definitivt gjort att jag bestämt mig för att fortsätta läsa vidare i serien tidigare än jag tänkt annars!
Bokens första mening: "My nightmare started like this."
Tidigare böcker i serien: The lightning thief
Uppföljare: The titan's curse, The battle of the labyrinth, The last olympian.
Kommentarer
Postat av: Ebba
En av mina kompisar är helt besatt av Percy Jackson så jag ska nog plocka upp första boken snart! :)
Postat av: Madeleine
Nu blir jag lite orolig att läsa andra boken. :P
Trackback
