Amelies boktips

Titel: Sommaren jag blev vacker                                                         Författare: Jenny Han
Serie: (Ja, men vet ej namnet) bok 1                                                    Originaltitel: The summer I turned pretty
Sidor: 250                              Bokförlag: B Wahlströms                      Utgivningsår: 2010

Jag säger: Händer det här verkligen på riktigt? Och så som han ser på mig förstår jag att svaret är ja. Att det alltid har varit ja. I det ögonblicket känns det som att det inte finns något annat än det ordet. Allt som hände i somras, och alla andra somrar innan dess, har lett fram till det här. Till detta nu.

Så länge som Belly kan minnas har hon tillbringat somrarna i vid havet, i Cousins. Där bor hon med sin mamma hos mammans väninna och hennes två söner, bröderna Conrad och Jeremiah. Belly längtar hela året efter sommaren då hon får återse sina barndomsvänner.
Men den här sommaren är inte som andra somrar. Den här sommaren är speciell. För det är sommaren Belly blir vacker.


Den här boken har jag hört mycket och jag har velat läsa den hela året, men har medvetet sparat den till sommarlovet för den ultimata sommarkänslan. Och finns sommarkänslan där? Ja, det är det inget tvivel om. Sommaren i boken tar verkligen tag om en och man kan riktigt känna solen värma och höra vågorna mot stranden. Känslan när man läser den här boken är verkligen den man får av en mysig sommardag med sina vänner.

Till bokens handling: Jag gillar verkligen att boken växlar mellan nutid och tillbakablickar från tidigare somrar, det ger läsaren en väldigt bra inblick i relationerna mellan Belly, Conrad och Jeremiah - deras bakgrundshistorier och hur de är som personer. Jag gillar verkligen Bellys relationer till Conrad och Jeremiah, speciellt till Jeremiah. Men förutom att det här är en kärlekshistoria så finns här även sorg, avundsjuka och hemligheter. Som bokens baksida så fint berättar: "Det är första delen i en trilogi om att plötsligt förväntas vara vuxen nog för sanningen. Den kan göra ont, men den kan också fresta eller ge tröst." Den meningen beskriver lite av vad boken handlar om på ett bra sätt.

Det var inga problem att komma in i boken. Man kom snabbt in i sommarkänslan och det var inte krångligt att uppfatta karaktärernas relationer. Man läser med ett gott flyt och även om det inte är så jättespännande så läser man gärna på med stor nyfikenhet.
Tyvärr måste jag nog säga att jag blev smått besviken. Troligen har all god kritik jag hört gett mig för höga förväntningar. Jag kände redan från början av boken att "det här kommer bli bra!". Och det blev det. Men det kändes som att det aldrig blev sådär jättebra. Det var som att jag genom hela boken väntade på något mer, på någon stor händelse som skulle ge en "wow"-känsla. Men den kom inte. Därför kändes boken aningen platt när man kom till mitten och framåt slutet. Och slutet är jag inte sådär jättenöjd med. Där hade jag också förväntat mig något mer, något extra.

Missförstå mig inte nu. Den här boken var väldigt bra, jag hade bara förväntat mig lite mer av en bok som fått sån positiv kritik. Boken kunde definitivt ha varit sämre och besvikelsen är inte så stor att den påverkar läsupplevelsen alltför mycket. För allt som allt så är detta en väldigt mysig och bra bok om kärlek, vänskap och sorg och som passar perfekt för sommarläsning. Perfekt bok på semestern; funkar att snabbt lägga ifrån sig och sedan lätt att återvända till.
Och jag vill väldigt gärna läsa fortsättningen.

Utlästes: 30/6

Bokens första mening: "Vi hade kört i ungefär sjutusen år."
Betyg: 7/10

Uppföljare: Ingen sommar utan dig, We'll always have summer (engelsk titel, ej utkommen på svenska ännu.)