Amelies boktips

Titel: Ondvinter                                                             Författare: Anders Björkelid
Serie: Berättelsen om blodet, bok 1                                Sidor: 282
Bokförlag: Pocketförlaget (inbunden = Natur & Kultur)     Utgivningsår: 2009


Tvillingarna Sunia och Wulf har växt upp med sin far utanför en liten by i Utmarken. De lever
ett vanligt bondeliv och gör bondesysslor.
Men allt kommer att förändras. Det börjar med att de träffar en vätte i skogen, en varelse från
Underjorden i formen av ett djur, som ger dem ett råd:

När du förlorat allt,
när eld och snö har blandats,
Skall kejsarkniven skydda dig,
Från vinterkungens hundar.

När allt tagits ifrån dig,
när du är verkligt ensam,
Skall vita stammar dölja dig,
Från vinterkungens män.

För Sunia och Wulf betyder det ingenting, ännu. Men fler mystiska saker kommer hända. De upptäcker
spår i snön utanför gården och deras far ger sig ut på jakt efter det, som han säger är en varg. När
han sedan många dagar senare kommer hem har han ett stort, vitt ärr över halsen och har en svår
feber. Detta kommer så småningom att bli hans död.
En märklig kyla smyger sig på. Kylan tränger sig in överallt, även i människors hjärtan och
sinnen. Ondvintern har kommit och ingen vet säkert vem som drabbats, vem man kan lita
på eller vem som är i Vinterkungens våld...

Snart tvingas Sunia och Wulf fly för sina liv ut i skogen. Deras resa blir mot svar på de frågor de så
länge väntat på. Det är så mycket de inte vet: Om sin far, sitt arv och om Blodet. När de träffar den
 gåtfulla Bergsfrun ställs de inför en helt ny
verklighet, något helt annat en det liv de är vana vid...


Jag gillade den här boken. Den är skriven med ett fint och bra språk som är uppslukande
och känns levande. Jag gillar handlingen, speciellt det med en ond kyla som kan drabba en inte
bara utanpå utan även inne i hjärtat.
Boken börjar rätt på och redan från första sidan läser man intresserat och det händer mycket
små saker i början som gör att man vill veta mer. Tyvärr blir det sedan lite smått långtråkigt
i mitten och det blir inte lika fängslande att läsa. Det händer inte så mycket och man tappar suget
ett slag.
Men spänningen stegras igen och i slutet är den på topp. Jag märkte knappt av min omgivning när
jag satt och läste de sista kapitlena, jag var helt uppslukad.
Ett litet minus var att det inte riktigt kändes som att man fick tillräckligt med svar genom bokens
gång och inte så mycket avslöjades. Lite frågor fick svar i slutet men det hade nog behövts något
sådant i mitten av boken för att hålla läsaren intresserad.

Men trots sina lite tråkigare stunder så är det de spännande som dominerar. Det här är en bok som
jag gillar mycket och den passar väldigt bra nu i vintermörkret. Man kan nästan känna kylan krypa
ut från boken, in i händerna som håller i den och vidare in i bröstet på en.
Trots detta var boken också lite mysig att läsa nu på vintern, för den är inte sådär kuslig hela tiden.

Jag ser fram emot att få läsa nästa del och hoppas på att den innehåller mer svar på de frågor
man vill ha besvarade.


Bokens första mening: "Vi var ute på jakt när det hände."
Betyg: 7/10

Uppföljare: Eldbärare