Amelies boktips

Helena Hamilton är extremt blyg. Så blyg att hon faktiskt mår fysiskt illa av att dra uppmärksamhet till sig. Problemet är att hon är 17 år, lång, blond, extremt bra på löpning och har ett ansikte som en gudinna skulle avundas henne. Som om inte detta skulle räcka för att få folk att glo på henne så händer det där med den nyinflyttade killen, Lucas Delos.

Det första Helena känner när hon ser Lucas är ett starkt hat. Hon vill verkligen döda honom. Och hon får ett ganska bra grepp om hans hals när hon anfaller honom i skolkorridoren ...

Den pinsamma skolkorridorskatastrofen visar sig vara början på ett nytt liv för Helena, och hon är verkligen inte den hon trott sig vara. Till exempel verkar inga vapen kunna skada henne.

Men det är inte bara hon som bär på en stor hemlighet: När Helenas och Lucas känslor för varandra går från iskallt till stekhett visar det sig att deras liv är bundna till en tragedi som utspelade sig för flera tusen år sedan. Precis som Sköna Helena och Paris vid Troja är de ödesbestämda att starta ett krig för sin kärleks skull. Ett krig som kan förgöra världen.

Trots att Helen och Lucas inser att de aldrig kan vara tillsammans, är de krafter som drar dem till varandra ännu starkare. Kan de trotsa det öde som står skrivet i stjärnorna?

Kan man trotsa det öde som står skrivet i stjärnorna?

Helena Hamilton är extrempt blyg. Så blyg att hon faktiskt mår fysiskt dåligt av att dra till sig uppmärksamhet. Vilket inte är så lätt att undvika eftersom hon är lång, blond och vacker som en gudinna. Hon är dessutom fruktansvärt stark och övermänskligt bra på löpning.
Men den senaste tiden har underliga saker börjat hända, och hon hemsöks av blodiga mardrömmar och syner. Och när hon träffar Lucas Delos för första gången drabbas hon plötsligt av ett överväldigande hat och försöker döda honom. Inför hela skolan.
Trots det  så känner sig Helena oförklarligt dragen till Lucas, och bitvis börjar sanningen om vem hon är att uppenbara sig...


Så den här boken hamnade i mina händer ganska plötsligt och var inte en del av mina läsplaner de kommande månaderna. Men jag har gått och spanat på den ända sen den kom ut förra året och varit intresserad av den. Det är nog mest på grund av de väldigt blandade åsikterna jag har hört kring boken som gjort att den inte blivit läst.
Men nu har jag läst den och jag är glad att jag gjorde det. Men läsningen var inte riktigt på topp ända från början.

Något man ofta hört kring den här boken är att den är lik Twilight. Och ja, den är väldigt lik Twilight. Från början så kändes det lite överdrivet, men efter ett tag så kändes det okej. För Helena är tack och lov inte en lika mesig och tråkig karaktär som Bella ganska ofta kunde framstå som. Nej, här kan huvudkaraktären försvara sig själv och är inte beroende av att en kille praktiskt taget räddar hennes liv varje vaken sekund.
Men en sak som verkligen kändes exakt likadant var familjen Delos. De är otroligt lika The Cullens. Jag kunde verkligen sitta och hitta familjemedlemmarnas motsvarigheter i böckerna.

Så, nu ska jag inte jämföra mer, för jag avskyr egentligen att jämföra böcker med succé-serier - särskilt med Twilight eftersom att media gör det konstant. Men det var inte bara dessa likheter som gjorde mig lite uttråkad i början. Jag tyckte att boken gick segt under första halvan - vilket är ganska intressant då de flesta säger att boken är snabbläst rakt igenom - och dessutom så var språket (eller kanske är det överssättningen) ganska tråkigt och detaljfattigt. Ett bättre språk hade höjt läsningen.
Visst hände det saker genom hela boken, men jag hade väldigt svårt att komma in i handlingen och att läsa med flyt.

Men trots de små brister jag nu pekat ut så tror jag att det till stor del beror på mig. Jag försökte och ville helt enkelt gilla den så mycket att jag inte kunde slappna av. Jag ville verkligen inte behöva såga den här boken, för jag såg en potential i den. Men efter halva boken så kunde jag äntligen lägga det åt sidan och njuta av boken, för den har faktiskt en bra handling.
Jag gillar Josephine Angelinis egna tolkning av den Grekiska mytologin - ett ämne som jag blivit intresserad av sen mitt första möte med Percy Jackson. Hon lyckas hitta sin egna twist och berättelse trots att hon utgår från en källa som många använt före henne.

Och karaktärerna, till och med familjen Delos som helhet, kom jag att börja gilla. Även Lucas, trots att han är en lite väl typisk perfekt kill-karaktär.
Framåt slutet så blev det riktigt spännande och jag var tvungen att stanna uppe halva natten för att läsa ut de sista 150 sidorna. 
Så trots att det gick lite trögt i början och även om det finns vissa saker med handlingen som inte är fullt så unikt så gillar jag den här boken! Jag förstår varför vissa sågar den på grund av dess likeheter med Twilight och många andra paranormal romance-böcker nu för tiden, men jag tycker att Josephine Angelini har lyckats få ihop en bok med en bra handling. Ska bli kul att läsa uppföljaren!

Betyg: 7/10
Bokens första mening: "'Men om du köper en bil åt mig nu, så får du ju tillbaka den om två år, när jag flyttar, och då kommer den fortfarande att vara nästan ny', sa Helena hoppfullt."

Uppföljare: Hades (utkommer i Juni) + en tredje bok, hittills utan titel.