Rör mig inte!
Titel: Rör mig inte! Författare: Tahereh Mafi
Originaltitel: Shatter me Serie: Shatter me #1 Sidor: 306
Bokförlag: B Wahlströms Utgivningsår: 2012
Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg. Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.
Det här är en bok som jag har spanat på länge, men när jag till slut öppnade den så hade jag fortfarande ingen aning om vad jag förväntade mig, men helt klart inte det jag fann bland bokens sidor.
Under de första femtio sidorna så visste jag inte alls vad jag tyckte. Den var lite allmänt otydlig och mycket av det beror på Tahereh Mafi's språk som helt klart är det mest unika med boken. Det är lite svårt att förklara för er som inte läst den, men jag ska göra ett försök; Det är som att Mafi överanalyserar känslor i sättet hon beskriver dem. Det var något som jag skulle komma att gilla, men i början så gjorde det mig mest förvirrad. Ibland kunde man stöta på meningar som var i stil med denna: "Stora droppar av blod rann från min kropp ner på golvet", och jag tänkte: "Va? Blöder hon? När blev hon skadad?" vilket ledde till att jag fick läsa om små textstycken igen för att inse att detta var författarens sätt att beskriva en känsla - något som är med genom hela boken och blir lite av hennes signatur.
Men när jag vant mig vid detta så kunde jag lättare ta in språket och gilla det. Jag kunde även njuta av boken mer, för den visade sig bli riktigt bra!
I början så hände inte mycket, Juliette var instängd i en cell som hon snart skulle komma att dela med en kille vid namn Adam. Nja, det var inte särskilt många större händelser i första halvan av boken, men det fungerade bra ändå. För det fanns fortfarande något som höll mig kvar - man ville veta mer om Juliette's "gåva", Återetablissemanget och denna framtid de befinner sig i.
Karaktärerna i boken gillade jag. Juliette var inte så jättespeciell, men ändå intressant att följa då hon har en ganska annorlunda syn på saker och ting - hon har ju trots allt blivit behandlad som ett monster genom hela sitt liv och suttit i en cell i månader. Adam var lite väl lik alla andra killar i böcker likande denna, men ja, han fick väl godkänt.
Den mest intressanta karaktären var utan tvekan Warner som jag verkligen gillade att läsa om (ni som läst boken, missförstå mig inte nu! Haha) då han var den karaktären som var roligast att analysera.
De sista hundra sidorna var riktigt spännande och flög förbi i snabb takt, ett plus i boken som annars gick framåt i ganska lågt tempo.
Det finns en romans i boken som jag tyvärr tyckte var lite för förhastad och som saknade en riktig förklaring, men den fungerade ändå för att den hade något smått som var unikt och jag gillade att läsa om den iallafall.
Den relation jag gillade bäst - om man nu kan kalla den för relation - var den mellan Warner och Juliette.
En andra bok är på väg. Den ska heta Unravel me på engelska och kommer i februari nästa år, så det blir en lång väntan, tyvärr. Men jag ser fram emot det! Man fick tyvärr inte veta mycket om världen runt omkring i bok ett så jag hoppas på mer av det i nästa bok. Det verkar som att detta ska bli en hel trilogi, så en tredje bok finns också att vänta.
Men detta var en bra bok med intressant handling och som var väldigt spännande framåt slutet. Boken släpps idag, 2/4 på svenska (jag läste ett förhandsexemplar).
Betyg: 7/10
Bokens första mening: "Jag har varit inlåst i 264 dagar."
Uppföljare: Unravel me (engelsk titel, utkommer i februari 2013) + en tredje del, hittills utan namn och release-datum.
Det här är en bok som jag har spanat på länge, men när jag till slut öppnade den så hade jag fortfarande ingen aning om vad jag förväntade mig, men helt klart inte det jag fann bland bokens sidor.
Under de första femtio sidorna så visste jag inte alls vad jag tyckte. Den var lite allmänt otydlig och mycket av det beror på Tahereh Mafi's språk som helt klart är det mest unika med boken. Det är lite svårt att förklara för er som inte läst den, men jag ska göra ett försök; Det är som att Mafi överanalyserar känslor i sättet hon beskriver dem. Det var något som jag skulle komma att gilla, men i början så gjorde det mig mest förvirrad. Ibland kunde man stöta på meningar som var i stil med denna: "Stora droppar av blod rann från min kropp ner på golvet", och jag tänkte: "Va? Blöder hon? När blev hon skadad?" vilket ledde till att jag fick läsa om små textstycken igen för att inse att detta var författarens sätt att beskriva en känsla - något som är med genom hela boken och blir lite av hennes signatur.
Men när jag vant mig vid detta så kunde jag lättare ta in språket och gilla det. Jag kunde även njuta av boken mer, för den visade sig bli riktigt bra!
I början så hände inte mycket, Juliette var instängd i en cell som hon snart skulle komma att dela med en kille vid namn Adam. Nja, det var inte särskilt många större händelser i första halvan av boken, men det fungerade bra ändå. För det fanns fortfarande något som höll mig kvar - man ville veta mer om Juliette's "gåva", Återetablissemanget och denna framtid de befinner sig i.
Karaktärerna i boken gillade jag. Juliette var inte så jättespeciell, men ändå intressant att följa då hon har en ganska annorlunda syn på saker och ting - hon har ju trots allt blivit behandlad som ett monster genom hela sitt liv och suttit i en cell i månader. Adam var lite väl lik alla andra killar i böcker likande denna, men ja, han fick väl godkänt.
Den mest intressanta karaktären var utan tvekan Warner som jag verkligen gillade att läsa om (ni som läst boken, missförstå mig inte nu! Haha) då han var den karaktären som var roligast att analysera.
De sista hundra sidorna var riktigt spännande och flög förbi i snabb takt, ett plus i boken som annars gick framåt i ganska lågt tempo.
Det finns en romans i boken som jag tyvärr tyckte var lite för förhastad och som saknade en riktig förklaring, men den fungerade ändå för att den hade något smått som var unikt och jag gillade att läsa om den iallafall.
Den relation jag gillade bäst - om man nu kan kalla den för relation - var den mellan Warner och Juliette.
En andra bok är på väg. Den ska heta Unravel me på engelska och kommer i februari nästa år, så det blir en lång väntan, tyvärr. Men jag ser fram emot det! Man fick tyvärr inte veta mycket om världen runt omkring i bok ett så jag hoppas på mer av det i nästa bok. Det verkar som att detta ska bli en hel trilogi, så en tredje bok finns också att vänta.
Men detta var en bra bok med intressant handling och som var väldigt spännande framåt slutet. Boken släpps idag, 2/4 på svenska (jag läste ett förhandsexemplar).
Betyg: 7/10
Bokens första mening: "Jag har varit inlåst i 264 dagar."
Uppföljare: Unravel me (engelsk titel, utkommer i februari 2013) + en tredje del, hittills utan namn och release-datum.
Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg.
Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu.
Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.
Kommentarer
Postat av: Elin
Sv: Haha! Skulle vara perfekt pendeltågsläsning :)
Rör mig inte/Shatter me verkar bra.
Postat av: Andrea :)
Jag tycker faktiskt inte boken var så jättebra,den nådde inte upp till mina förväntningar.
Kärleken kändes inte så äkta,ena sekunden var hon ju arg på Adam,och sen så kan han röra henne och hon bara "Åh,jag älskar dig" typ :/ Det är ju en sak att han förklarade senare,men jag tycker inte man borde bli kär i någon för att han kan röra henne,och sedan kommer känslorna..
Warner var intressant tycker jag :P
Jag tycker språket var lite konstigt,och tyvärr tyckte jag det under hela boken,även om jag vande mig.
Men,jag ser ändå fram emot tvåan,även om jag inte tyckte den här var så jättebra.
Hoppas också man får veta mer om världen och hur det blev som det blev :P
Ser att du läser The curious incident with the dog in the night-time i skolan(lustigt,det fick min bror också göra :P ),vad tycker du om den? Det är en lite lustig bok,eller hur :P
Trackback
