Du glömde säga hej då
Titel: Du glömde säga hej då Författare: Sarah Dessen
Originaltitel: What happened to goodbye Sidor: 434
Bokförlag: Rabén & Sjögren Utgiven: Maj 2012
Ännu en ny stad, ännu en ny skola. Inte för att det gör Mclean så mycket. Hon är van att bryta upp och börja om, att förändra sig själv och spela nya roller. De senaste åren har hon flyttat så många gånger att hon nästan tappat räkningen och för varje flytt har hon skapat en ny personlighet. Den populära tjejen. Den alternativa tjejen. Den smarta tjejen.
Men i Lakeview blir allt annorlunda. Plötsligt står hon där utan förklädnad och skyddsnät och kan inte vara någon annan än sig själv. Men vem är egentligen den riktiga Mclean? Finns hon? Och kommer Dave - killen i grannhuset - att gilla henne?
Detta är andra boken jag läser av Sarah Dessen, och efter att ha gillat Mitt perfekta liv jättemycket så förväntade jag mig samma mysiga stil i den här. Och på det planet blev jag inte alls besviken. Efter två böcker så tror jag att jag känner igen Sarah Dessen-stilen, där hon lyckas blanda fina stunder med allvar, familjerelationer med vänskap och kärlek.
I den här boken följer vi Mclean som, ända sedan sina föräldrars skiljsmässa, bor med sin pappa som i sin tur flyttar runt i landet till nya platser där han jobbar med att piffa till lite halvdana restauranger. Mamman har en ny familj och relationen mellan henne och Mclean är inte alls bra. Så då alternativet att bo hos sin mamma är helt uteslutet så följer hon alltså med sin pappa.
Mycket om detta får man veta i inledningen som mest är full av tillbakablickar och Mclean's tankar om tiden strax före och efter skiljsmässan. Detta gör att boken inte kommer igång förrän närmare 100 sidor in, men det är ingen direkt nackdel, tycker jag. För det blir aldrig långtråkigt, inte en endaste gång i boken. Dessen lyckas hålla läsaren nyfiken och lässugen med sitt enkla och rappa, men bra, språk och en välutvecklad handling.
Konceptet med att Mclean helt plötsligt ska behöva "finna sig själv" låter kanske lite klychigt, men det funkar faktiskt! Sarah Dessen lyckas skapa trovärdiga dialoger och flera intressanta karaktärer. -
Ännu en ny stad, ännu en ny skola. Inte för att det gör Mclean så mycket. Hon är van att bryta upp och börja om, att förändra sig själv och spela nya roller. De senaste åren har hon flyttat så många gånger att hon nästan tappat räkningen och för varje flytt har hon skapat en ny personlighet. Den populära tjejen. Den alternativa tjejen. Den smarta tjejen.
Men i Lakeview blir allt annorlunda. Plötsligt står hon där utan förklädnad och skyddsnät och kan inte vara någon annan än sig själv. Men vem är egentligen den riktiga Mclean? Finns hon? Och kommer Dave - killen i grannhuset - att gilla henne?
Detta är andra boken jag läser av Sarah Dessen, och efter att ha gillat Mitt perfekta liv jättemycket så förväntade jag mig samma mysiga stil i den här. Och på det planet blev jag inte alls besviken. Efter två böcker så tror jag att jag känner igen Sarah Dessen-stilen, där hon lyckas blanda fina stunder med allvar, familjerelationer med vänskap och kärlek.
I den här boken följer vi Mclean som, ända sedan sina föräldrars skiljsmässa, bor med sin pappa som i sin tur flyttar runt i landet till nya platser där han jobbar med att piffa till lite halvdana restauranger. Mamman har en ny familj och relationen mellan henne och Mclean är inte alls bra. Så då alternativet att bo hos sin mamma är helt uteslutet så följer hon alltså med sin pappa.
Mycket om detta får man veta i inledningen som mest är full av tillbakablickar och Mclean's tankar om tiden strax före och efter skiljsmässan. Detta gör att boken inte kommer igång förrän närmare 100 sidor in, men det är ingen direkt nackdel, tycker jag. För det blir aldrig långtråkigt, inte en endaste gång i boken. Dessen lyckas hålla läsaren nyfiken och lässugen med sitt enkla och rappa, men bra, språk och en välutvecklad handling.
Konceptet med att Mclean helt plötsligt ska behöva "finna sig själv" låter kanske lite klychigt, men det funkar faktiskt! Sarah Dessen lyckas skapa trovärdiga dialoger och flera intressanta karaktärer. -
Huvudkaraktären Mclean är kanske inte den bästa man stött på, men inte heller någon jag vill klaga på. Killen i berättelsen, Dave, gillar jag. Kanske för att han inte är den typiska, perfekta bok-killen. Nej, han känns lite mer originell än så. Det finns även flera bra, mindre karaktärer.
Det som jag nog gillar mest med boken är hur kärleken inte tar över alltför mycket, som den mycket väl hade kunnat göra. Istället ligger fokus på Mclean's relation med hennes mamma och även på den med hennes pappa. Allt känns väldigt trovärdigt, för Sarah Dessen kan verkligen det här med att få till relationer bra i boken!
Slutet var okej och med det kan jag säga att det är en väldigt bra bok! Inte lika bra som Mitt perfekta liv, men en fin berättelse, på sitt eget sätt.
Bokens första mening: "Bordet var kladdigt, det var ett flottigt fingeravtryck på mitt glas och vi hade suttit i tio minuter utan att se skymten av någon servitris."
Det som jag nog gillar mest med boken är hur kärleken inte tar över alltför mycket, som den mycket väl hade kunnat göra. Istället ligger fokus på Mclean's relation med hennes mamma och även på den med hennes pappa. Allt känns väldigt trovärdigt, för Sarah Dessen kan verkligen det här med att få till relationer bra i boken!
Slutet var okej och med det kan jag säga att det är en väldigt bra bok! Inte lika bra som Mitt perfekta liv, men en fin berättelse, på sitt eget sätt.
Bokens första mening: "Bordet var kladdigt, det var ett flottigt fingeravtryck på mitt glas och vi hade suttit i tio minuter utan att se skymten av någon servitris."
Kommentarer
Postat av: [Anna]
Den här står verkligen på min måste läsa lista :)
Postat av: Sanna
Den ser bra ut :)
Trackback
