En sån där vidrig bok där mamman dör
Titel: En sån där vidrig bok där mamman dör Författare: Sonya Sones
Originaltitel: One of those hideous books where the mother dies Sidor: 319
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 2012
Det här är den vidriga berättelsen om när min mamma dör och jag tvingas flytta femhundra mil bort från min underbara pojkvän för att bo i Los Angeles med min pappa, som jag aldrig har träffat eftersom han är ett sånt as som skilde sig från min mamma innan jag ens var född.
Alla älskar min pappa. Alla utom jag.
Jag heter Ruby. Den här boken handlar om mig.
Är det okej om jag döper om den här boken? För ordet vidrig borde nästan inte ens få finnas med, då boken är den totala motsatsen. Det här kanske låter som en sorglig deppbok, men det är det inte alls.
Nej, nu döper jag om boken till "En sån där härlig bok där språket är underbart". För så var det. Låt mig gå in lite mer i detalj.
Den här boken är skriven på vers. Iallafall så tror jag att det är så man kallar det (Se exempel vid "Bokens första mening" nedan). Det gör att boken får ett väldigt flyt och en en helt annan känsla än andra böcker. Jag verkligen älskar hur Sonya Sones skriver. Egentligen är det inte för att hon använder ett superavancerat språk och svåra ord, utan för att hon lyckas välja ord som är så klockrena. Hela tiden. Jag vet inte hur hon lyckas, men hon får mig att le på nästan varje sida.
Grunden i bokens handling är inte så jätteunik, det kan jag hålla med om, men det finns något alldeles speciellt i den här boken. Det ligger mest i Rubys berättarröst och, som jag nämnt, hur Sonya Sones skriver. Det är igenkänning och humor överallt och där finns även lite sorg och ledsna ögonblick som är fint invävda i historien utan att ta över.
Versformen i boken ger korta rader, luftig text och en bok som man slukar på ett par timmar om tillfället finns. Det är väldigt lätt att avsluta hastigt och sedan dyka tillbaka in i boken igen.
Karaktärerna gillar jag också. De beskrivs på ett annorlunda sätt genom Rubys berättarröst och tankar. Ruby som huvudkaraktär tycker jag också om. Hon gillar inte alls sin nya tillvaro i Los Angeles men lyckas vända det till något roligt.
Okej, jag tror inte att jag ska prata så mycket mer om den här boken nu, för jag vill inte avslöja för mycket.
Men det är verkligen en bok som man läser med ett leende på läpparna och en härlig värme i kroppen. En av de bästa realistiska ungdomsböckerna jag läst de senaste åren!
Missa den inte!
Själv är jag nu väldigt sugen på att läsa mer av Sonya Sones!
Betyg: 9/10
Bokens första mening:
"Jag är inte så deprimerad,
med tanke på att den här
gigantiska, vingförsedda silverkulan
dundrar bort med mig från precis hela mitt liv."
Versformen i boken ger korta rader, luftig text och en bok som man slukar på ett par timmar om tillfället finns. Det är väldigt lätt att avsluta hastigt och sedan dyka tillbaka in i boken igen.
Karaktärerna gillar jag också. De beskrivs på ett annorlunda sätt genom Rubys berättarröst och tankar. Ruby som huvudkaraktär tycker jag också om. Hon gillar inte alls sin nya tillvaro i Los Angeles men lyckas vända det till något roligt.
Okej, jag tror inte att jag ska prata så mycket mer om den här boken nu, för jag vill inte avslöja för mycket.
Men det är verkligen en bok som man läser med ett leende på läpparna och en härlig värme i kroppen. En av de bästa realistiska ungdomsböckerna jag läst de senaste åren!
Missa den inte!
Själv är jag nu väldigt sugen på att läsa mer av Sonya Sones!
Betyg: 9/10
Bokens första mening:
"Jag är inte så deprimerad,
med tanke på att den här
gigantiska, vingförsedda silverkulan
dundrar bort med mig från precis hela mitt liv."
Kommentarer
Postat av: Nilmas Bokhylla
Den låter ju bra ju, även om man kanske blir lite skeptisk när man hör titeln!
Postat av: Sofia
ÅÅÅÅÅÅ älskar sonya sones!!! Har läst två böcker av henne, "vad mina vänner inte vet" och "vad min flickvän inte vet". Båda är på vers och det är verkligen härligt att läsa. Denna bok vill jag inte missa :D
Postat av: Lena
Låter som en oerhört trevlig bok!
Postat av: Andreas
Ja, "Vad mina vänner inte vet" och uppföljaren är fantastiskt bra, de bästa av henne. "Stop Pretending: What Happened When My Big Sister Went Crazy" får du heller inte missa.
Trackback
