Amelies boktips

Titel: Den röda handsken                                                                                 Författare: Holly Black
Originaltitel: Red Glove                             Serie: Berörarna #2                        Sidor: 318
Bokförlag: B. Wahlströms                                                                                Utgivning: Augusti 2012

Du som inte läst första delen, Den vita katten - hoppa över delen i kursiv text här nedan för att undvika spoilers.

"- Jag vill ha dig så mycket att jag nästan skulle göra vad som helst för att få dig. Jag älskade dig, Cassel. Före förbannelsen. Jag har alltid älskat dig. 
Det finns ingenting jag hellre vill än att tro henne. Men jag kan inte."

Cassel Sharpe trodde att han var en vanlig kille ända tills han upptäckte att hans bröder manipulerat hans minnen. Nu vet han sanningen: han är den farligaste beröraren av alla. En beröring av Cassels hand kan transformera vad som helst - eller vem som helst - till något annat.
Efter att ha utnyttjats som lönnmördare i maffians tjänst, försöker nu Cassel lägga den tiden bakom sig, trots att den han älskar för evigt är förenad med den mäktigaste maffia-familjen i landet.

Jag minns att jag tyckte att första boken, Den vita katten, började lite sisådär, ganska långsamt tempo och lite förvirrande. Så när den här uppföljaren inte heller började särskilt starkt utan snarare lite segt så oroade jag mig inte alltför mycket. Jag tänkte väl helt enkelt att den skulle följa samma struktur och komma igång lite mer efter en tredjedel eller så.
Men tyvärr så hände det inte riktigt enligt mig. Det känns tråkigt att säga att jag är besviken, men i det här fallet så har jag nog inget val. Det som fick mig att gilla Den vita katten så pass mycket som jag gjorde fanns liksom inte riktigt där.

Huvudkaraktären Cassel tycker jag om, även om jag många gånger känner att jag har lite svårt att tolka hans personlighet. Jag förstår mig inte riktigt på honom, till viss del. Men jag gillar hur han lägger märke till små, men ofta viktiga, detaljer - hos människor och i deras beteende, men också i sin omgivning. De övriga karaktärerna kändes inte särskilt framträdande i den här boken, tyvärr.

Boken är bra skriven och jag är fortfarande väldigt fäst vid idén om Berörarna och allt som kretsar kring dem, men på många sätt så kändes boken ganska platt. Det hände saker i stort sett hela tiden, men det var mest små händelser som inte gjorde så stort intryck på mig - inga större, förvånande saker eller snygga twister som jag uppskattade så mycket i bok ett. Jag var aldrig uttråkad medan jag läste, men jag kände mig väldigt likgiltig till boken som helhet. Spänningen fanns inskriven på sidorna, men jag kunde aldrig engagera mig tillräckligt i det som pågick tillräckligt för att helt kunna känna den.

Nej, det här är ingen dålig bok. Det är fortfarande bra och välskrivet och en godkänd uppföljare, men jag hade nog förväntat mig alldeles för mycket på för många plan. Jag får hoppas att detta bara är ett typiskt fall av en mellanbok och att trean, som jag ändå ser mycket fram emot att läsa när den kommer på svenska, är snäppet vassare. 

Bokens första mening: "Jag vet inte om det är dag eller natt när tjejen reser sig upp för att gå."

Tidigare böcker i serien: Den vita katten
Uppföljare: Black heart (engelsk titel). Jag har även hört ryktas om att en del 4 är planerad.