Amelies boktips

Titel: En sekund i taget                                                                     Författare: Sofia Nordin

Serie: ?                                                                                           Sidor: 194
Bokförlag: Rabén & Sjögren                                                            Utgivning: Januari 2013

"Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen alla andra också."
Febern har dödat hennes familj, alla i skolan och resten av samhället. Hedvig lämnar allt och ger sig av. Hon måste bort. På gatorna ligger döda och motorvägen är full av krockade bilar. Hon är ensam kvar i världen. Eller finns det någon annan där ute? 

En svensk dystopi - ett klart måste att läsa för mig! Men om du nu börjar tänka Hungerspelen och Divergent så är du lite fel ute. I En sekund i taget finns inte ett strikt framtida samhälle, utan snarare en post-apocalyptisk verklighet som egentligen skulle vänta oss runt hörnet, vilken dag som helst. Alla dör i en feber, som dödar snabbt och skoningslöst. Bara trettonåriga Hedvig finns kvar, tycks det som. Helt ensam.

Boken är ingen action-fylld berättelse med wow-händelser i var och vartannat kapitel. Så egentligen, om man ser på det ur den synvinkeln, händer inte särskilt mycket. Men i Hedvigs huvud är det full aktivitet. Tankar och känslor som beskrivs otroligt realistiskt. Det är sorg, skuld, ångest och, framför allt, ensamhet. På det planet så blev jag imponerad och väldigt överväldigad över att Sofia Nordin lyckats få in så mycket på så få sidor - och dessutom lyckas med att verkligen beröra.

Jag som väldigt lätt påverkas av känslor i böcker kunde ibland tycka att det blev för mycket. För mycket mörker och ensamhet. Det är väldigt otäckt och obehagligt att sätta sig in i Hedvigs situation. Hon är helt ensam och kommer förmodligen att vara det för evigt. Jag var tvungen att ta pauser från läsandet ibland för att inte bli alldeles för nedstämd. Men detta är ju ändå ett bevis på att Sofia Nordin lyckats med att beskriva känslor trovärdigt och äkta. Hon gör det nästan för bra, om man kan säga så.

Självklart så finns där även små, små ljusglimtar av hopp mitt i allt det svarta, men det är inte en feel good-bok det här. Vilket inte direkt är meningen, det förstår jag ju.
För att sammanfatta det hela så kan jag säga att det är en väldigt bra bok med ett intressant upplägg och med mycket välbeskrivna känslor och tankar. Ibland blir det lite för kvävande, för min del, men inte så pass att jag på något sätt tappar läslusten. Slutet var fint på sitt sätt, men kändes lite förhastat och lämnade mig med många frågor.
Och även om En sekund i taget skulle fungera fint som fristående bok så kan jag inte låta bli att undra: "Kommer det en fortsättning?" för jag vill veta mer.

Bokens första mening: "Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig."