The Bluest Eye / The Remains of the Day / Enduring love
The Bluest Eye chronicles the tragic, torn lives of a poor black family in 1940s Ohio: Pauline, Cholly, Sam and Pecola. Pecola, unlovely and unloved, prays each night for blue eyes like those of her privileged blond white schoolfellows. She becomes the focus of the mingled love and hatred engendered by her family's frailty and the world's cruelty as the novel moves toward a savage but poignant resolution.
The Bluest Eye har en väldigt intressant och viktig handling på många vis och i därför kan jag förstå att den uppmärksammats och hyllats. Tyvärr tycker jag dock att boken lovar mer än den ger. Första halvan lägger grund för en riktigt bra och fängslande berättelse, medan den resterande delen kändes mycket som att trampa på samma ställe. Mycket information från flera olika perspektiv, vilket jag antog var nödvändig bakgrundsinformation. Men när det väl tycks börja bygga upp inför den stora slutklämmen finner jag mig plötsligt i ett avslutande sista kapitel i stället. Ett kapitel som visserligen knyter ihop trådarna hyfsat bra, men som skapar ett väldigt hastigt och abrupt slut som lämnar mycket att önska.
The Remains of the Day av Kazuo IshiguroJag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av den här boken. Kanske något i stil med tv-serien Downton Abbey, med tanke på att huvudkaraktären är en butler? Visst finns väl några likheter om man ser till miljö, för Stevens yrke och dess betydelse för honom har stort fokus i hans återberättande. Under ytan är The Remains of the Day egentligen om Stevens som person: den han varit, den han är nu och den han - kanske - kan och vill bli.
Det här är väl egentligen inte alls min kopp te och handlingen var långt ifrån det mest underhållande jag läst. Men trots utdragna monologer om butleryrket och andra småtråkiga partier fann jag mig ändå gilla The Remains of the Day. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men den hade lite av en charm ändå. Lite ligger väl i att den engelskaälskande språknörden inom mig njöt av det lite gammaldags språket och den engelska tonen.
Inte speciellt fartfylld läsning, men fortfarande mysig, på ett lite egendomligt vis.
Enduring love av Ian McEwanOn a windy spring day in the Chilterns, the calm, organized life of science writer Joe Rose is shattered when he witnesses a tragic accident: a hot-air balloon with a boy trapped in its basket is being tossed by the wind, and in the attempt to save the child, a man is killed. A stranger named Jed Parry joins Rose in helping to bring the balloon to safety. But unknown to Rose, something passes between Parry and himself on that day--something that gives birth to an obsession in Parry so powerful that it will test the limits of Rose's beloved rationalism, threaten the love of his wife, Clarissa, and drive him to the brink of murder and madness. Brilliant and compassionate, this is a novel of love, faith, and suspense, and of how life can change in an instant.
Enduring love är en väldigt speciell bok. Jag kan än idag inte riktigt fastlå vad jag verkligen tycker om den. Den var intressant på många sätt, just för att handlingen är olik allt jag tidigare läst. Men även om boken har något som fängslar mig stundtals, var den inte helt lätt att ta sig igenom. Den förvirrade mig flera gånger vilket gjorde att jag aldrig kunde låta mig sugas upp av berättelsen orderntligt.
Förvirringen hos läsaren är dock ett medvetet beslut av författaren, då vår huvudkaraktär inte är fullt pålitlig i sin subjektiva tolkning av bokens händelser. Återger han allt sanningsenligt, eller är hans synvinkel selektiv och nyanserad? Att få veta hur allt hänger ihop var det enda (förutom lästvånget från universitetskursen) som motiverade mig att läsa vidare, för utöver det fanns inte mycket för mig att gilla. Berättelsen var föga intressant och underhållande när det kom till - till exempel - karaktärernas personligheter och liv. Bokens fokus ligger visserligen inte där, men det hade nog underlättat läsupplevelsen betydligt.
En intressant och annorlunda roman, men inte mer än så i mina ögon.
/Amelie
Yaay! Så kul med ett inlägg från dig! :D Är det inte nästan alltid så här med läsning från skolan egentligen? Böckerna har ofta ett intressant tema och budskap, men de är väldigt ofta långsamma och jobbiga att ta sig igenom... I wonder why
SV: Åh, jag har varit väldigt sugen på Adobe Premiere Pro! Hur tycker du att det fungerar? Och hur mycket kostar det egentligen? Jag fick inget tydligt svar ifrån hemsidan... :P
Svar: Japp, "Dolken från Tunis" är "The Murder of Roger Ackroyd" på svenska :D Och ja, jag är också glad över att jag ändå gillade den så pass mycket som jag gjorde :) Såå otroligt synd bara att jag hade blivit spoilad :(
SV: Woho tack för din långa kommentar! :D Haha, jag lever inte som jag lär själv heller alla gånger. Det är så enkelt att bara börja pipa och tala i osammanhängande meningar för man försöker förmedla sin kärlek men det går liksom inte fram... Personen tror bara att man är lite konstig :P Jag har ibland svårt att prata om saker jag gillar så extremt mycket men om någon annan råkar komma in på ämnet är det lite kört, då är jag igång ;)
Vad roligt att din familj också sett Sherlock! Min mamma är typ lika besatt som jag (det är underbart) och min syster gillar också jättemycket :D Är så himla glad att mamma och jag så ofta kan fangirla över olika serier tillsammans :D
Svar: Taack så jättemycket ännu en gång, Amelie! :D <3 Du borde verkligen göra alla taggar, för det skulle vara så nice att se dina inlägg, men jag förstår verkligen om du inte hinner (jag förstår också om du prokrastinerar i stället för att göra inläggen, för vem gör inte det?^^ )
hoppas läsningen av Crime Fiction gick bra :D
Hej!
Ville bara berätta att jag fått hem din bok Glitch som du skickade att delta med i bokcirkeln 2013. Jag ska börja läsa den efter jag läst Inbetween som jag fick med i samma packet från Jana. n_n
Svar: OCh nu kommer jag med ett svar långt senare (men det är ju lite av min specialitet också ^^). Taack så himla mycket, Amelie! :D <3 Jag fattar inte hur fort fem år har gott :O
