Amelies boktips

När Agnes började på gymnasiet i Stockholm så fick hon inte nya vänner som hon hoppats. Istället blev hon utanför och en nobody. Men nu när hon ska börja tvåan ska hon flytta med familjen till Umeå. Agnes ser fram emot möjligheten att få starta om på nytt - med allt.

Detta är den andra boken jag läser av Johanna Lindbäck och jag känner väl igen hennes språk från Saker som aldrig händer. Även den här boken känns fräsch, ny, modern men också väldigt enkel. Inga konstigheter utan rakt på sak och väldigt träffsäkert.

Språket är enkelt och passar bokens tema perfekt. Dialogerna och situationerna känns så äkta att man börjar undra om Johanna Lindbäck kanske har följt efter Agnes dag ut och dag in för att skaffa information till boken. Realistiska är även karaktärerna och jag tycker att Agnes är en helt okej huvudkaraktär, även om jag kunde störa mig lite på henne ibland. Men hon är ju trots allt i en jobbig situation.

Att allting i boken känns verklighetstroget gör att man lätt kommer in i den och utan problem kan sätta sig in i Agnes situation och känslor. Det var nästan läskigt hur mycket jag kunde relatera till hennes situation, jag kände precis samma oro tidigare i höst när jag började i gymnasiet, en ny skola där jag inte kände någon.
Den här boken är väldigt mysig och man läser den snabbt, säkert gärna i ett svep om man tillåts det. Den var en perfekt bok att läsa mitt emellan allt övernaturligt och äventyrligt som jag läser väldigt mycket av. Skönt att få slappna av med lite normala tonårsproblem ibland, istället för onda vampyrer, monster eller vad nu tonåringarna i fantasy-böcker får fightas med.

En bra och härlig bok av Johanna Lindbäck helt enkelt. Vill också påstå att den är bättre än Saker som aldrig händer, som jag även den tyckte om. Nu är jag riktigt sugen på att läsa hennes senaste, Välkommen hem!

Bokens första mening: "1. Var normal."
Betyg: 7/10