Amelies boktips

Titel: Till sista vingslaget                                           Författare: Julia Sandström
Serie: Nyckelväktarna, bok 4                                     Sidor: 620
Bokförlag: Bonnier Carlsen                                       Utgivningsår: 2011

OBS! Denna recension innehåller stora spoilers för de som inte läst de tidigare delarna
i Nyckelväktarna!

Bakom porten, bortom bergen ruvar en ondska som kan förgöra mänskligheten. För att hindra porten
från att öppnas utsågs fyra Nyckelväktare att vakta hemligheten.
Men ondskans lakejer har fått upp vittringen. De som först får tag i alla nycklarna avgör världens öde.

Nu när vi återigen får hamna i en värld som befolkas av människor och karíter (magiska människo-liknande
varelser med vingar) så ser allting väldigt tungt ut. Nyckelväktaren Ísery är död och Comíl befinner sig
ensam i skogen, nära det förstörta rebellägret. De Avskydda knappar in på jakten av nycklarna och Liva
och Shanzoc befinner sig långt borta, omedvetna om de nyligen skedda, hemska händelserna.
Comíls förflutna gör sig nu påmint mer och mer. Vilka var verkligen hans föräldrar? Samtidigt har Shanzoc
fortfarande inte visat sitt rätta jag för syskonen. Kommer de, speciellt Liva, kunna förlåta dem när de till slut
får reda på sanningen?
Tiden börjar rinna ut. De Avskydda och deras nya, mystiske ledare är närmare att lyckas än man kan tro.
Kommer Shanzoc och de andra att lyckas hitta alla nycklar före dem?


Här kan man verkligen snacka talang! Julia Sandström har verkligen lyckats bygga upp en väldigt trovärdig
och bra genomtänkt värld med sin egna touch av onaturligt, i form av dessa karíter. Många kanske tänker på
de där fallna änglarna man hör om i alla dark-romance böcker, men det här är inga sådana.
Julia Sandstöm har verkligen tänkt igenom detaljerna och hela historians gång genom alla böcker och lyckas
få dem att gå ihop utan att det blir rörigt. Allt känns verkligen planerat och väl igenomtänkt.

Dessutom är hon en riktig berättartalang, hon har ett väldigt bra språk med bra beskrivningar och trovärdiga
dialoger. När jag läser boken lägger jag märke till hur hon vävt in vissa detaljer i beskrivning och händelse
som gör det där lilla extra och fyller ut. Det blir då mer trovärdigt.
Jag gillar verkligen hur hon skriver, hon har ett bra och välformulerat sätt att skriva utan att det känns tråkigt
eller för stilrent. Det passar perfekt ihop med handlingen.

Förutom detta har boken en väldigt spännande och intressant handling, som iförsej handlar om den ständiga
kampen mellan gott och ont som i många andra fantasy-böcker, men som ändå blir originell och annorlunda.
Här finns verkligen alla ingredienser som formar en riktigt bra bok: Bra karaktärer, vänskap, kärlek, sorg,
spänning, mod, rädsla och ett bra flyt i berättelsen.
Trots att den här boken nog klassas som tegelsten med sina 620 sidor så blir det inte, som jag upplevt i
andra tjocka fantasy-böcker som till exempel Eragon och uppföljare, tråkigt eller segt i mitten av boken.
Alla händelser känns viktiga och det blir inga stora glapp emellan dem som sänker spänningen, utan den
ligger relativt hög genom hela boken och stiger i slutet.

Ja, den här boken har faktiskt alla ingredienser som får mig att verkligen gilla en bok. Men däremot saknar
den nog det där lilla extra som man söker efter (och väldigt, väldigt sällan) hittar, och som gör att man älskar
boken. Men det är ingenting som jag hänger upp mig på, för den här boken är riktigt, riktigt bra och avslutar
en väldigt bra serie som jag helt klart kan räkna in bland mina favoriter.


Betyg: 8/10
Bokens första mening: "Natten var så mörk att Glora hade svårt att urskilja var den höga stadsmuren
slutade och himlen tog vid."

Tidigare böcker i serien: På ödets vingar, Så långt vingarna bär, Under vingarnas skugga

Tack så mycket till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!