Amelies boktips

När mamma träffar en ny man känner Jon Whitcroft sig ersatt på sin plats i familjen. Hans systrar tycker om deras styvfar som kallas Skägget av Jon på grund av skägget som växer i hans ansikte. Jon försöker på alla sätt att göra livet surt för Skägget men det lyckas inget vidare.

Jons mamma skickar honom till internatskola i Salisbury där han får bo med två andra pojkar hos familjen Popplewell. Men att vänja sig vid den nya skolan och allt runtomkring blir snart Jons minsta problem. Efter sex dagar på internatet visar sig tre vålnader för honom utanför hans fönster. De stirrar på honom. De är ute efter honom. Som tur är så finns det en person i Salisbury som vet allt om spöken..

Jag blev extra sugen på att läsa den här boken efter den teaterföreställning jag såg på Palatset (läs om det här) härom veckan. Den föreställningen var spännande, häftig och nästan lite läskig också. Det gjorde att jag hoppades på att den här boken skulle vara i samma stil.

Tyvärr blev jag lite besviken. Boken kändes inte alls så spännande som jag hoppats. Visst fanns det lite spänning men inte riktigt så pass att jag verkligen blev indragen i boken, på det sätt jag blev under teaterföreställningen.

Men förutom spänning så kan jag säga att jag tycker mycket om handlingen. Jag gillar idén med spökena och våldnaderna som Cornelia har och alla detaljer kring det. Språket i boken är bra och lätt att läsa.

Däremot tycker jag att det inte riktigt är förrän framåt slutet som boken verkligen kommer igång. Fram till dess var den nog bara okej för mig, men det var i slutet som jag började gilla den på riktigt. Jag gillar hur allt vävs ihop och hur Cornelia har gjort slutet, för det gillade jag verkligen. Dessutom blir det lite mer spännande också, även om det inte är på den nivån jag önskat.

Nu är ju den här boken tänkt för lite yngre läsare än mig och kanske skulle de kunna uppskatta den lite mer. De kanske tycker att den är mer spännande också, vad vet jag. Men jag tycker att den passar för alla egentligen, gammal som ung, tjej som kille.

Innan denna har jag även läst Reckless av samma författare och den gillade jag mer. Men det betyder inte att Cornelia har misslyckats med den här boken, för det tycker jag verkligen inte. Jag tror nog bara att Reckless föll mig bättre i smaken och kanske därför blev mina förhoppningar lite för höga.

Men vill du ha en lättläst, kort och bra berättelse om spöken så är det ju bara att läsa på! Boken får ett plus i betyget av mig på grund av slutfasen.

Dessutom så tycker jag att det är härligt att boken är illustrerad - i färg till och med! Sådant är väldigt ovanligt men gillas starkt.

Betyg: 6/10
Bokens första mening: "Jag var elva år när mamma skickade mig till internatskolan i Salisbury."

Annat jag läst av Cornelia Funke: Reckless.