Amelies boktips

Titel: Pandemonium                                                                         Författare: Lauren Oliver

Serie: Delirium #2                                                                            Sidor: 375

Bokförlag: HarperCollins                                                                 Utgivning: Februari 2012

Recensionen kan innehålla spoilers för dig som inte läst bok ett i serien; Delirium.

After falling in love, Lena and Alex flee their oppressive society where love is outlawed and everyone must receive the "cure" - an operation that makes them immune to the delirium of love - but Lena alone manages to find her way to a community of resistance fighters.
Although she is bereft without the boy she loves, her struggles seem to be leading her toward a new love.
This riveting, brilliant novel crackles with the fire of fierce defiance, forbidden romance, and the sparks of a revolution about to ignite.

Boken växlar mellan dåtid (där vi får se vad som hände Lena sedan vi lämnat henne i Delirium) och nutid, där vi är ett antal månader framåt och möter en helt annan Lena än den jag var van vid från bok ett. I början så var denna uppdelning smått förvirrande, men snart så flöt det på väldigt bra.

Just flyt var något som den här boken verkligen hade. Medan jag i Delirium ibland kunde känna ett visst motstånd när jag läste, så gick läsningen väldigt smidigt i Pandemonium.

Ja, Pandemonium är väldigt annorlunda jämfört med sin föregångare. Jag gillar det, mycket, även om jag kan känna att jag saknar vissa element från första boken ibland.
Lena är nu i del av världen som är den raka motsatsen från den hon växt upp i. ”The Wilds”, landet utanför stängslen som hon lärt sig frukta. Jag som läsare får se samhället från en annan synpunkt och lär mig även mer om dess historia.
Lauren Oliver’s språk är fortsatt otroligt fint och välformulerat. Hon kan verkligen konsten att trolla med ord. Hon beskriver miljöer och känslor med skickliga och målande menadsuppbyggnader. Tyvärr så får inte denna talang lika stort utrymme att glänsa i Pandemonium, då antalet platser vi besöker är aningen begränsade.

Här får vi även möta ett antal nya karaktärer, varav många har intressanta förflutna och relationer till samhället. Jag hade nog dock hoppats på att få reda ännu lite mer om var och en av dem,
Lena är som sagt förändrad under majoriteten av boken, och jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Jag var nog inte överförtjust i henne i Delirium, men här så känns förändringen nästan för stor – jag glömmer nästan hur Lena var innan och känner mig allmänt förvirrad över vem hon är. Det är ju förstås något som hon själv funderar över, med tanke på den stora förändring hon går igenom.
En annan viktig person i den här boken är nyintroducerade killen Julian. Och ja, jag gillar honom, faktiskt. Jag är dock lite rädd över hur han ska påverka berättelsens helhet.

Men Pandemonium är en väldigt bra bok. Är den bättre än Delirium? Både ja och nej. Det går inte riktigt att jämföra de två böckerna, för de är så väldigt olika. Bok ett saknar något som tvåan har och vice versa. Delirium är något av en stundtals långsam roman om förbjuden kärlek, medan Pandemonium är mer som en actionbok med tempo som fokuserar mer på politik. Nej, det går inte riktigt att säga vilken som är bäst. Jag gillar båda väldigt mycket.
Det bästa vore nog att kombinera de två böckernas bra sidor och sätta ihop till en bok. Jag får väl hoppas på något sådant i tredje boken!

Bokens första mening: ”Alex and I are lying together on a blanket in the backyard of 37 Brooks.”

Tidigare böcker i serien: Delirium
Uppföljare: Requiem