Insurgent
Titel: Insurgent Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #2 Sidor: 525
Bokförlag: Katherine Tegen Books Utgivning: Maj 2012
OBS! Om du inte läst Divergent, hoppa över stycket i kursiv text nedan för att undvika spoilers.
Tris initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now loms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable - and even more powerful.
Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she des not know what she may lose by doing so.
Det är ett par månader sedan jag läste den här boken nu. Maj, för att vara exakt. Jag minns den ganska bra ändå, åtminstone de största händelserna. Jag har även några anteckningar från läsprocessen till hjälp, så nu kör vi.
Så, Insurgent. Uppföljare till otroligt bra och spännande Divergent, så självklart fanns där lite höga förväntningar. Mötte Insurgent dem? Ja. Detta var en uppföljare som inte gjorde mig besviken. Visst fanns där några saker från första boken jag saknade här, men det tillkom också saker som jag gillade. Så som helhet var det samma nivå
.
Vi börjar med de sakerna som kanske inte var sådär jättebra. Four's och Tris's relation till exempel, för även om jag fortfarande gillar dem tillsammans så var det lite av en berg-och-dalbana. Ibland fina ögonblick - ibland smått irriterande stunder som nästan, nästan gränsade till fånigt. Men jag förstår ändå att deras förhållande inte är en dans på rosor och det är bra. Det är realistiskt. Men snälla Four, släpp tyglarna lite - Tris klarar sig själv ibland, okej? Kan avslöja att jag blev ganska sur över en av hans handlingar framåt slutet.
Det andra är att jag saknar det här världbyggandet som vi fick i Divergent. När samhället är nytt och jag som läsare får upptäcka det. Självklart sker detta i Insurgent också, men man lärde sig inte lika mycket nytt som jag önskat.
De bra sakerna sedan. Veronica Roth fortsätter att imponera med sitt skrivsätt - det flyter på i snabb takt utan att utelämna detaljer och beskrivningar. Hon är verkligen skicklig på det. Vi får även karaktärsutveckling, spänning, action, relationer och ja, många bra saker.
Och sedan, det jag saknade i Divergent - Tris känslor kring kaoset i slutet av första boken. Vi kommer in precis där vi lämnade henne och direkt får vi höra henne reflektera kring allt det hemska hon sett (och gjort!) Bra. Jag var nästan orolig för att vi skulle få en sådan där "en månad efter"-början där allt detta sammanfattas snabbt för att kunna hoppa direkt till de stora grejerna. Men vi får känslor och sedan ändå gott om rafflande händelser.
Och de sista 100 sidorna - låt mig säga såhär: det var länge sedan jag läst en bok som var så spännande att jag bokstavligen kände hjärtat bulta i bröstet. Jag var helt insugen i upplösningen och vände blad som en galning.
Slutet sen - BAM! Jag hade visserligen misstänkt att berättelsen skulle gå i den riktningen, men ändå - spännande! Jag är aningen orolig för huruvida Veronica Roth kommer klara den vändningen och fruktar lite att hon tagit sig vatten över huvudet. Det blir mycket att förklara, visa, svara på och knyta ihop under en bok. Men hon har gjort ett så bra jobb hittills att jag har hopp.
Uppföljaren Allegiant (tredje och sista boken) släpps imorgon och förhoppningsvis landar den i min brevlåda innan veckan är slut. Då planerar jag att hoppa direkt in i dystopivärlden och den stora upplösningen.
Bokens första mening: "I wake with his name in my mouth."
Tidigare böcker i serien: Divergent
Uppföljare: Allegiant (utkommer 22 november)
Bokförlag: Katherine Tegen Books Utgivning: Maj 2012
OBS! Om du inte läst Divergent, hoppa över stycket i kursiv text nedan för att undvika spoilers.
Tris initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now loms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable - and even more powerful.
Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she des not know what she may lose by doing so.
Det är ett par månader sedan jag läste den här boken nu. Maj, för att vara exakt. Jag minns den ganska bra ändå, åtminstone de största händelserna. Jag har även några anteckningar från läsprocessen till hjälp, så nu kör vi.
Så, Insurgent. Uppföljare till otroligt bra och spännande Divergent, så självklart fanns där lite höga förväntningar. Mötte Insurgent dem? Ja. Detta var en uppföljare som inte gjorde mig besviken. Visst fanns där några saker från första boken jag saknade här, men det tillkom också saker som jag gillade. Så som helhet var det samma nivå
.
Vi börjar med de sakerna som kanske inte var sådär jättebra. Four's och Tris's relation till exempel, för även om jag fortfarande gillar dem tillsammans så var det lite av en berg-och-dalbana. Ibland fina ögonblick - ibland smått irriterande stunder som nästan, nästan gränsade till fånigt. Men jag förstår ändå att deras förhållande inte är en dans på rosor och det är bra. Det är realistiskt. Men snälla Four, släpp tyglarna lite - Tris klarar sig själv ibland, okej? Kan avslöja att jag blev ganska sur över en av hans handlingar framåt slutet.
Det andra är att jag saknar det här världbyggandet som vi fick i Divergent. När samhället är nytt och jag som läsare får upptäcka det. Självklart sker detta i Insurgent också, men man lärde sig inte lika mycket nytt som jag önskat.
De bra sakerna sedan. Veronica Roth fortsätter att imponera med sitt skrivsätt - det flyter på i snabb takt utan att utelämna detaljer och beskrivningar. Hon är verkligen skicklig på det. Vi får även karaktärsutveckling, spänning, action, relationer och ja, många bra saker.
Och sedan, det jag saknade i Divergent - Tris känslor kring kaoset i slutet av första boken. Vi kommer in precis där vi lämnade henne och direkt får vi höra henne reflektera kring allt det hemska hon sett (och gjort!) Bra. Jag var nästan orolig för att vi skulle få en sådan där "en månad efter"-början där allt detta sammanfattas snabbt för att kunna hoppa direkt till de stora grejerna. Men vi får känslor och sedan ändå gott om rafflande händelser.
Och de sista 100 sidorna - låt mig säga såhär: det var länge sedan jag läst en bok som var så spännande att jag bokstavligen kände hjärtat bulta i bröstet. Jag var helt insugen i upplösningen och vände blad som en galning.
Slutet sen - BAM! Jag hade visserligen misstänkt att berättelsen skulle gå i den riktningen, men ändå - spännande! Jag är aningen orolig för huruvida Veronica Roth kommer klara den vändningen och fruktar lite att hon tagit sig vatten över huvudet. Det blir mycket att förklara, visa, svara på och knyta ihop under en bok. Men hon har gjort ett så bra jobb hittills att jag har hopp.
Uppföljaren Allegiant (tredje och sista boken) släpps imorgon och förhoppningsvis landar den i min brevlåda innan veckan är slut. Då planerar jag att hoppa direkt in i dystopivärlden och den stora upplösningen.
Bokens första mening: "I wake with his name in my mouth."
Tidigare böcker i serien: Divergent
Uppföljare: Allegiant (utkommer 22 november)
Kommentarer
Postat av: annelie (boklotus)
Härligt att uppföljaren levererar, ska börja med den första snart :D
Trackback
