Ett bokminne

Om ni inte redan listat ut det efter fem år (kanske minus det senaste året av nästan hundraprocentig frånvaro) så tillhör denna blogg en stor boknörd. Hon slukar gärna flera böcker i månaden om tid och humör tillåter och spenderar för stor del av månadens budget på att köpa ännu fler. När hon är i toppform läser hon 50 böcker på ett år och diskuterar dem med människor och bloggläsare.

Men låt oss backa tillbaka lite i tiden. Låt oss bläddra till Amelie á la våren 2007, strax före Harry Potter-uppenbarelsen och två år innan första blogginlägget. Denna Amelie läste snarare en bok per månad än i veckan, fick inte icke-läsande vänner att oroa sig för hennes hälsa och kunde inte rabbla upp vilken författare som skrivit varje bok hon läst - eller inte läst - sedan 2009 (som hennes läsande vänner kan intyga att nutida Amelie kan). Hon ansåg helt enkelt att läsande och böcker var en liten hobby snarare än något av en livsstil.

Denna Amelie hade nyligen varit och sett filmen "Eragon" på bio - en pojke med samma namn som finner ett drakägg och blir drakryttare, ni vet? - och älskat den. Hon upptäckte snart att filmen var baserad på en bok av Christopher Paolini och att denna i sin tur hade uppföljare. Självklart blev hon sugen på mer av fantasyhistorien.
Oerfaren som hon dock var bestämde hon att det ju var liiite onödigt att läsa första boken (Eragon). Hon hade ju sett filmen och tänkte att det ju borde duga fint som uppvärmning inför bok nummer två, Den äldste.
Att boken Eragon, femhundra sidor = filmen Eragon, 104 minuter innebar vissa skillnader tänkte hon inte speciellt mycket på. 

Så gick hon till bokaffären, köpte bok två - Den äldste - och började läsa. Ni kanske kan ana var detta är på väg?
Efter bara några sidor hade flertalet frågetecken poppat upp. Okända namn, obekanta händelser, "felaktiga" detaljer... "Vilka är dessa människor?" "Vem är den här dvärgen?" "Men detta hände väl inte i slutstriden?"
"Och vad sjutton är det för röst som huvudkaraktären Eragon tjatar om att han hört tala till sig i sitt huvud?" 
Snart erkände hon sig besegrad och lade ifrån sig boken, plockade upp bok ett och tog del av många fler scener och detaljer; flertalet veckor av Eragons bondeliv som - tack och lov - exkluderats från filmen och hur många fler gånger Eragon svimmade (Christopher Paolinis favorit-cliffhanger vid kapitelavslut?).


Detta var historien om hur Amelie lärde sig att en filmatisering INTE kan ersätta bokens innehåll.
Sedan dess föreläser hon gärna om hur boken innehåller såååå mycket mer detaljer och drar något överdrivna liknelser om att en filmatisering är ungefär som handlingssammanfattningen på bokens baksida.

(Harry Potter-uppenbarelsen som nämns och länkas till ovan var en ganska given kanditat till denna utmaning, men då det minnet ju redan är skrivet om på bloggen fick ni ett annat just idag)


Vad är detta?
 

Frida har annordnat ett bokbloggsmarathon för att få igång bokbloggandet igen. Perfekt för dig om du, liksom jag, känner att inspirationen och motivationen kring bloggen inte är på topp - eller om du helt enkelt vill utföra lite roliga utmaningar!
Låter det skoj? Då är det bara att haka på. Mer information hittar du här.

Kommentarer
Postat av: Malin A

Stackare! Eragonfilmen är nog en av de sämsta filmerna jag sett, kunde inte ens se klart den. Förstår om du hade problem med böckerna sen, som för övrigt är fantastiska. Även om boken nästan alltid är bättre än filmen är nog detta ett av de mest extrema exemplen. Läste för övrigt en recension av filmen som var väldigt kul där de skrev att bästa skådespelarinsatsen gjordes av draken (datoranimerad), vilket tyvärr stämmer =P

2014-09-03 @ 03:27:24
Postat av: Anna

Yaaay, ett nytt inlägg från Amelie!! :D Jag har bara sett Eragonfilmen, och hatade den, ,en varje gång jag säger set säger alla att jag måste läsa boken ^^

2014-09-03 @ 08:15:50
URL: http://bookshelf.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0