Var är Alaska?
Titel: Var är Alaska? Författare: John Green
Originaltitel: Looking for Alaska Serie: - Sidor: 221
Bokförlag: Berghs Utgivningsår: 2007
Miles Halter ska börja på internatskolan Culver Creek i Alabama. Han ser fram emot att lämna sitt trista liv bestående av självbiografier och ensamhet. Han är på jakt efter ett Stort Kanske. Det var det som var författaren Francois Rabelais sista ord i livet. Miles är fascinerad av kända personers sista ord och känner att Rabelais ord är precis hur han känner. Han behöver något nytt. Förändring.
Förändringen kommer i form av nya vänner och nya vanor på Culver Creek. Han träffar Chip, även kallad Översten, som är hans rumskamrat. Men framför allt så träffar han Alaska, den vackraste tjej han någonsin sett och faller pladask för henne. Alaska kommer att förändra hans liv för alltid.
Det här är en sådan här bok som jag förmodligen aldrig skulle ha läst om det inte vore för att jag hört bra om den. Ja, jag vet, jag följer strömmen i det här fallet, men det gör jag inte allt för mycket annars. Detta var en bok som jag snappade åt mig under februaris bokrea just bara för att den var bekant.
Annars är inte handlingen något som skulle ha intresserat mig speciellt mycket. Jag hade inga direkta förväntningar på boken, vilket ofta är bra.
Handlingen då. Ja, den här boken har en ganska speciell handling. Ganska enkel egentligen, ingen avancerad ny värld som jag ofta läser om eller om nya varelser eller sådant. Nej, våran, vanliga värld. Boken är ganska vardaglig till en början, något som jag oftast inte gillar. För mycket vardag tråkar ut mig.
Men snart så blir man ändå lite fäst vid boken ändå. Det är mysigt att läsa om Miles, Översten, Alaska, Takumi och Lara och deras liv på Culver Creek. Intresset för boken stiger.
Dessutom så finns det en markering lite drygt hälften in i boken. Den är markerad med "Efteråt". Delen innan dess i boken heter "Före". Detta gör att man blir väldigt nyfiken på vad som händer där och man ser fram emot att komma dit. Efter det är ungefär kring halva boken som boken blir bättre och det håller i sig till slutet. En härlig slutkläm har John Green fått till också.
Karaktärerna känns ganska enkla, men samtidigt så finns det en hel del tanke bakom varje en. Jag gillar karaktärerna och det är intressant att läsa ur Miles perspektiv. Jag blev också väldigt intresserad av Alaska och hennes gåtfullhet. Man fick aldrig riktigt grepp om henne, men det gör henne bara mer intressant!
Språket i boken är nog inte något speciellt, men helt okej.
Det är lång ifrån den bästa boken jag har läst, men den är speciell och man kan inte hjälpa att fastna för den. Den finns kvar i tankarna när man läst sista sidan och är ingen bok man glömmer direkt när man lagt den ifrån sig.
Jag gillar boken och kan definitivt rekommendera den. Är nu också väldigt sugen på att läsa mer av John Green!
Betyg: 6/10
Bokens första mening: "Veckan innan jag lämnade mina föräldrar och Florida och resten av mitt småttiga liv för att plugga på ett internat i Alabama, ville mamma prompt ställa till med en avskedsfest för mig."
Mitt perfekta liv
Titel: Mitt perfekta liv Författare: Sarah Dessen
Serie: - Originaltitel: The truth about forever Sidor: 444
Bokförlag: Rabén & Sjögren Utgivningsår: 2011
Ända sen Macy's pappa dog har hon känt ett krav att vara perfekt, att hålla sig lugn och kontrollerad för att inte bli en börda för hennes mamma. Hennes storasyster Caroline grät mycket, fick ut sina känslor, men Macy höll allt inom sig, trots att hon saknade honom otroligt mycket.
Ända sen Macy's pappa dog har hon känt ett krav att vara perfekt, att hålla sig lugn och kontrollerad för att inte bli en börda för hennes mamma. Hennes storasyster Caroline grät mycket, fick ut sina känslor, men Macy höll allt inom sig, trots att hon saknade honom otroligt mycket.
Sommaren är här och Macy's pojkvän Jason ska åka på Hjärnlägret. Själv ska hon jobba i informationsdisken på biblioteket, ett jobb som kan ge lite plus i framtida utbildning.
Men på biblioteket är det pest och de två andra tjejerna, Bethany och Amanda, är väldigt otrevliga. Och när Macy så berättar om detta och även yttrar orden "Jag älskar dig" så vill Jason att de ska ta en paus från deras relation.
Men på biblioteket är det pest och de två andra tjejerna, Bethany och Amanda, är väldigt otrevliga. Och när Macy så berättar om detta och även yttrar orden "Jag älskar dig" så vill Jason att de ska ta en paus från deras relation.
Men så av en slump får hon jobb på cateringfirman Wish där hon lär känna nya vännerna Kristy, Monica, Delia och Bert, men framför allt Wes; en snygg och trevlig kille som hon märker att hon kan prata om vad som helst med, till och med om sin döda pappa.
Det här är sommaren som förändrar. Macy får genom sina nya vänner nya insikter. Kanske är det okej att slappna av och låta lite saker gå åt slumpen? För livet är ju inte bara något som måste uthärdas, man måste ju passa på att leva lite också!
Det här är sommaren som förändrar. Macy får genom sina nya vänner nya insikter. Kanske är det okej att slappna av och låta lite saker gå åt slumpen? För livet är ju inte bara något som måste uthärdas, man måste ju passa på att leva lite också!
Åh, vilken härlig bok det här var! Har hört uteslutande bra kritik om den här och jag förstår nu verkligen varför. Boken fångar en i sitt grepp från början utan att vara superspännande eller innehålla ett stort äventyr. Nej, här fångas man av den otroligt mysiga känslan, de levande karaktärerna och den trovärdiga handlingen.
Egentligen är inte själva grunderna i handlingen så annorlunda jämfört med andra böcker. Men ändå är den här boken något speciellt, det känner man ända från början.
Den har trovärdiga karaktärer som man verkligen kan känna igen från ens eget liv och som alla har sin egna personlighet som är intressant. Speciellt gillade jag Wes (surprise, surprise..!), men även Kristy, Bert, Delia.. Ja nästan alla av Macy's nya vänner. Här fanns också karaktärer som Sarah Dessen lyckats med så att man inte gillar dem, som Jason. Usch, vad jag inte gillade honom, så tråkig och oromantisk.
Sen så har den ett bra och passande språk och det är fullt av smådetaljer i handlingen som man i vanliga fall inte skulle tänka på men som man känner igen som till exempel "hennes röst vibrerade mot min kind" när Macy lutar sig mot Delias axel. Sådana här grejer skapar mer inlevelse, igenkänning och en mycket trovärdigare handling och berättelse! Tummen upp för det!
Den har trovärdiga karaktärer som man verkligen kan känna igen från ens eget liv och som alla har sin egna personlighet som är intressant. Speciellt gillade jag Wes (surprise, surprise..!), men även Kristy, Bert, Delia.. Ja nästan alla av Macy's nya vänner. Här fanns också karaktärer som Sarah Dessen lyckats med så att man inte gillar dem, som Jason. Usch, vad jag inte gillade honom, så tråkig och oromantisk.
Sen så har den ett bra och passande språk och det är fullt av smådetaljer i handlingen som man i vanliga fall inte skulle tänka på men som man känner igen som till exempel "hennes röst vibrerade mot min kind" när Macy lutar sig mot Delias axel. Sådana här grejer skapar mer inlevelse, igenkänning och en mycket trovärdigare handling och berättelse! Tummen upp för det!
Det fanns inga tråkiga delar i den här boken, den var underbar rakt igenom. Allting känns så uttänkt och det känns verkligen som en verklig person's sommar. Kan faktiskt inte komma på något dåligt med den här boken, kanske bara att slutet kändes lite snabbt, men det var jättebra ändå. Dessutom måste jag säga att jag älskar bokens engelska titel! Den svenska däremot är nog bara okej.
Kan även meddela att jag läste denna bok på 5 dagar, vilket är väldigt snabbt för mig när det gäller en bok på nästan 450 sidor under en skolvecka. Detta är ett starkt tecken på att boken var riktigt bra!
Detta var första boken jag läste av Sarah Dessen, faktiskt. Och jag är imponerad! Fler böcker av henne lär definitivt läsas i framtiden!
Har faktiskt inte mycket mer att säga. Mitt perfekta liv var helt enkelt perfekt.
Betyg: 9/10
Bokens första mening: "Jason skulle till Hjärnlägret."
Stort tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!
Jag saknar dig, jag saknar dig!
Titel: Jag saknar dig, jag saknar dig! Författare: Peter Pohl & Kinna Geith
Serie: - Sidor: 272
Bokförlag: Rabén & Sjögren Utgivningsår: 1992
Nu är det april månad och hemma i Rosengården sitter två flickor. Cilla och Tina heter de och ska fylla fjorton år i sommar. Men det får Cilla inte vara med om - hon kommer snart att dödas i en trafikolycka.
Det är det vidrigaste som har hänt mig, och jag berättar det med en gång, för det här är inte menat att vara en spännande story med ett fiffigt slut som måste hållas hemligt till sista sidan, utan det handlar om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt och hålla balansen i livet utan Cilla. Och jag som berättar är Tina, men jag vet att jag inte kommer att orka berätta om "mig", så därför säger jag "hon" istället.
Nu är det april månad och hemma i Rosengården sitter två flickor. Cilla och Tina heter de och ska fylla fjorton år i sommar. Men det får Cilla inte vara med om - hon kommer snart att dödas i en trafikolycka.
Det är det vidrigaste som har hänt mig, och jag berättar det med en gång, för det här är inte menat att vara en spännande story med ett fiffigt slut som måste hållas hemligt till sista sidan, utan det handlar om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt och hålla balansen i livet utan Cilla. Och jag som berättar är Tina, men jag vet att jag inte kommer att orka berätta om "mig", så därför säger jag "hon" istället.
Ja, det där var baksidetexten. Jag tror att den bäst beskriver vad boken handlar om för er som inte vet det redan. Cilla dör och Tina lämnas kvar ensam. En lång och svår väg ligger framför henne. Hur klarar man av att förlora en del av sig själv?
Jag har hört ganska blandad kritik om den här boken. Vissa älskar den, vissa gillar den knappt alls och andra tycker bara att det är en okej bok. Därför hade jag inga speciella speciellt höga förhoppningar på boken, vilket kändes ganska skönt. Jag kunde läsa på och fatta min egen uppfattning lättare.
Boken börjar med att berätta lite kort om tiden innan Cillas död, och då får man lära känna de två systrarna lite innan allting går snett. Lite sådär halv-intressant mestadels, men jag blev lite irriterad och trött på Tina's stora intresse för killar som hon bytte lika ofta som man byter kläder. Därför blev det nästan skönt (usch, vad hemskt det låter) när Cilla dog för då kom berättelsen äntligen igång på riktigt och Tina blev en djupare karaktär.
Ett plus med boken var att känslorna kändes äkta och beskrivda väldigt intressant och med bra ord, utan att det blev överdrivet. Däremot kändes det lite platt ibland, på vissa ställen.
Boken börjar med att berätta lite kort om tiden innan Cillas död, och då får man lära känna de två systrarna lite innan allting går snett. Lite sådär halv-intressant mestadels, men jag blev lite irriterad och trött på Tina's stora intresse för killar som hon bytte lika ofta som man byter kläder. Därför blev det nästan skönt (usch, vad hemskt det låter) när Cilla dog för då kom berättelsen äntligen igång på riktigt och Tina blev en djupare karaktär.
Ett plus med boken var att känslorna kändes äkta och beskrivda väldigt intressant och med bra ord, utan att det blev överdrivet. Däremot kändes det lite platt ibland, på vissa ställen.
Mitt omdöme om boken gick upp och ner under läsningens gång, men mest under första halvan av boken. För efter halva boken så var det i stort sett bara uppåt. Det berörde att läsa om Tinas väg tillbaka och det kändes skönt att det inte bara var svart hela vägen, för så funkar ju inte alltid livet även i dess svårare stunder. Det var bra att lite solsken kunde lysa emellan de annars ganska tjocka molnen, annars hade jag nog inte stått ut med att läsa.
Jag har svårt för deprimerade eller ledsamma böcker eftersom de väldigt lätt påverkar mig. Jag blir lätt själv ledsen av böckerna, något som är väldigt jobbigt. Därför undviker jag sådana böcker. Men här kändes det inte alls så. Visst blev jag lite smått ledsen av boken, men samtidigt blev jag även glad. Och den dominerande känslan boken gav mig var hopp och livsglädje. Man kände sig stark och kände hopp inför livet. En väldigt härlig känsla som böcker inte så ofta lyckas förmedla enligt mig.
En annan sak jag gillade med boken var språket och hur författaren skrev, det kändes annorlunda och beskrivande. Ord användes annorlunda än vad jag är van vid. Antingen var det för att boken är skriven år 1992, eller så är Peter Pohl bara väldigt skicklig med ord.
Men så finns det ju lite dåliga saker att nämna också. Som jag nämnde tidigare så fanns det vissa platta stunder i handlingen. Stunder där känslorna inte riktigt kunde kännas utifrån orden på papprena, då de bara förblev ord helt enkelt.
En till grej är att det kändes som att man inte riktigt hann lära känna Cilla tillräckligt väl innan hon försvann. Man hann bara få en liten kort glimt av vem hon var, men det räckte inte riktigt för mig. Jag hade velat veta mer om Cilla, för enligt mig var hon en mer intressant person än Tina. Men det är väl så det ska vara: hon ska försvinna plötsligt. Men jag tror att om jag fått veta mer om henne så hade hennes död påverkat mig mer, gjort sorgen större. För jag grät faktiskt aldrig i hela boken, trots att ämnet hade potentialen att lyckas med det.
En annan sak som irriterade mig lite smått var att det inte var markerat när en person sa något. Inte några situationstecken (" ") och inte heller talstreck (-). Det gjorde det svårare att veta när det var en person som sa något, man upptäckte det först när det kom ett sa Tina. Ofta fick jag då läsa om vad hon sagt för att riktigt hänga med.
Men trots det negativa så gillar jag boken väldigt mycket. Den berör och påverkar. Jag har nog varit lite extra snäll mot min lillebror nu under de dagar jag läst boken.
En sorglig bok men som lämnar en känsla av hopp kvar hos en när man läst sista sidan och slagit ihop den.
Bokens första mening: "Nu är det april månad och hemma i Rosengården sitter två flickor, Cilla och Tina heter de."
Betyg: 8/10
Betyg: 8/10
Pojkarna
Titel: Pojkarna Författare: Jessica Schiefauer
Serie: - Sidor: 188
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 2011
Lästes ut: 6/8
Vi fyllde fjorton den våren, Bella, Momo och jag. Vi höll oss för oss själva. Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. Vi lyssnade på insekterna och såg fuktdropparna torka på kronbladen när solen bröt fram. Mitt i allt det färgsprakande levde vi och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp som växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.
Bella, Momo och Kim får dagligen utstå blickar från killarna just för att de är just tjejer, just för hur de ser ut, vad deras kroppar ändras till. Blickarna stannar inte på deras ansikten.
Lästes ut: 6/8
Vi fyllde fjorton den våren, Bella, Momo och jag. Vi höll oss för oss själva. Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. Vi lyssnade på insekterna och såg fuktdropparna torka på kronbladen när solen bröt fram. Mitt i allt det färgsprakande levde vi och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp som växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.
Bella, Momo och Kim får dagligen utstå blickar från killarna just för att de är just tjejer, just för hur de ser ut, vad deras kroppar ändras till. Blickarna stannar inte på deras ansikten.
Så får de tre tjejerna chansen att få en helt annan sorts blickar, den där natten när de dricker nektaren från en blomma och förvandlas till pojkar...
Pojkarna är en väldigt speciell bok och jag känner att det är lite svårt att få ut vad jag tyckte i ord i en recension, men jag ska göra mitt bästa för att få ut min åsikt.
Huvudtemat i boken är uppväxt och jag tycker att Jessica Schiefauer har lyckats spegla det på ett bra och intressant sett. Här finns också könsdiskriminering och vänskap som viktiga teman. Boken väcker många tankar om hur tjejer och killar behandlas olika, deras förutsättningar och hur de bemöts. Att få läsa om dessa skillnader, som man själv stöter på varje dag, med Schiefauers ord känns nytt och annorlunda. Man börjar tänka mer än vad man kanske gör i vardagen, den vardag man ju är så van vid.
Det är intressant att följa de tre tjejerna när de i pojkars kroppar upplever saker på nytt. Ny vänskap, första kärleken och förvandling. Hur påverkas man av en sådan händelse? Hur förändras ens liv?
Jag hade lite svårt att komma in i boken, den fick inte grepp om mig från början som jag hade önskat. Därför tog det tid för mig att ta mig igenom de första 50-70 sidorna, men allteftersom sidorna bläddrades och allteftersom jag kom längre i boken, desto mer intressant blev historian.
Språket i boken var bra, målande. Det ligger något magiskt och speciellt över orden och meningarna, över hur allt berättas. Det är svårt att förklara, men det är en känsla jag känner igen från andra böcker. Det är inte spänning man känner, utan intresse och nytänkande.
Språket i boken var bra, målande. Det ligger något magiskt och speciellt över orden och meningarna, över hur allt berättas. Det är svårt att förklara, men det är en känsla jag känner igen från andra böcker. Det är inte spänning man känner, utan intresse och nytänkande.
Jag gillar de tre tjejerna som karaktärer; Bella med sitt växthus fullt med växter hon sköter så väl, Momo som syr och skapar och så Kim som man får följa historian ifrån.
Trots att det fanns ganska många saker med boken som jag gillade så fanns där även saker jag inte tyckte om, inslag som inte faller mig i smaken. På det hela taget är den här sortens bok inte mitt förstahandsval, inte min typ av bok. Men trots detta så kunde jag ändå gilla historian.
Jag kände dock att boken saknade något. Jag hade behövt något mer, något större för att fastna mer för boken. Handlingen hade stor potential som uppfylldes på vissa plan, så som att väcka tankar och intresse för frågan om könsdiskriminering. Tyvärr så levde boken inte inte upp till de förväntningar potentialen gav, det kändes inte riktigt som att boken kom upp på den nivån man väntade sig och hoppades. Jag saknade någon stor händelse som skulle höja spänningen, men tyvärr kom den inte.
Boken var bra och fin, och det var även slutet - men de både boken och slutet gav riktigt inte tillräckligt.
Bokens första mening: "Jag har en historia att berätta, men min historia är inte till för vem som helst."
Betyg: 5/10
Bokens första mening: "Jag har en historia att berätta, men min historia är inte till för vem som helst."
Betyg: 5/10
Tack så jättemycket till Bonnier Carlsen för förhandsexemplaret!
Sommaren jag blev vacker
Titel: Sommaren jag blev vacker Författare: Jenny Han
Serie: (Ja, men vet ej namnet) bok 1 Originaltitel: The summer I turned pretty
Sidor: 250 Bokförlag: B Wahlströms Utgivningsår: 2010
Jag säger: Händer det här verkligen på riktigt? Och så som han ser på mig förstår jag att svaret är ja. Att det alltid har varit ja. I det ögonblicket känns det som att det inte finns något annat än det ordet. Allt som hände i somras, och alla andra somrar innan dess, har lett fram till det här. Till detta nu.
Så länge som Belly kan minnas har hon tillbringat somrarna i vid havet, i Cousins. Där bor hon med sin mamma hos mammans väninna och hennes två söner, bröderna Conrad och Jeremiah. Belly längtar hela året efter sommaren då hon får återse sina barndomsvänner.
Men den här sommaren är inte som andra somrar. Den här sommaren är speciell. För det är sommaren Belly blir vacker.
Den här boken har jag hört mycket och jag har velat läsa den hela året, men har medvetet sparat den till sommarlovet för den ultimata sommarkänslan. Och finns sommarkänslan där? Ja, det är det inget tvivel om. Sommaren i boken tar verkligen tag om en och man kan riktigt känna solen värma och höra vågorna mot stranden. Känslan när man läser den här boken är verkligen den man får av en mysig sommardag med sina vänner.
Till bokens handling: Jag gillar verkligen att boken växlar mellan nutid och tillbakablickar från tidigare somrar, det ger läsaren en väldigt bra inblick i relationerna mellan Belly, Conrad och Jeremiah - deras bakgrundshistorier och hur de är som personer. Jag gillar verkligen Bellys relationer till Conrad och Jeremiah, speciellt till Jeremiah. Men förutom att det här är en kärlekshistoria så finns här även sorg, avundsjuka och hemligheter. Som bokens baksida så fint berättar: "Det är första delen i en trilogi om att plötsligt förväntas vara vuxen nog för sanningen. Den kan göra ont, men den kan också fresta eller ge tröst." Den meningen beskriver lite av vad boken handlar om på ett bra sätt.
Det var inga problem att komma in i boken. Man kom snabbt in i sommarkänslan och det var inte krångligt att uppfatta karaktärernas relationer. Man läser med ett gott flyt och även om det inte är så jättespännande så läser man gärna på med stor nyfikenhet.
Tyvärr måste jag nog säga att jag blev smått besviken. Troligen har all god kritik jag hört gett mig för höga förväntningar. Jag kände redan från början av boken att "det här kommer bli bra!". Och det blev det. Men det kändes som att det aldrig blev sådär jättebra. Det var som att jag genom hela boken väntade på något mer, på någon stor händelse som skulle ge en "wow"-känsla. Men den kom inte. Därför kändes boken aningen platt när man kom till mitten och framåt slutet. Och slutet är jag inte sådär jättenöjd med. Där hade jag också förväntat mig något mer, något extra.
Missförstå mig inte nu. Den här boken var väldigt bra, jag hade bara förväntat mig lite mer av en bok som fått sån positiv kritik. Boken kunde definitivt ha varit sämre och besvikelsen är inte så stor att den påverkar läsupplevelsen alltför mycket. För allt som allt så är detta en väldigt mysig och bra bok om kärlek, vänskap och sorg och som passar perfekt för sommarläsning. Perfekt bok på semestern; funkar att snabbt lägga ifrån sig och sedan lätt att återvända till.
Och jag vill väldigt gärna läsa fortsättningen.
Utlästes: 30/6
Bokens första mening: "Vi hade kört i ungefär sjutusen år."
Betyg: 7/10
Uppföljare: Ingen sommar utan dig, We'll always have summer (engelsk titel, ej utkommen på svenska ännu.)
När jag lät dig gå
Titel: När jag lät dig gå Författare: Gayle Forman
Serie: Om jag stannar, del 2 Sidor: 220 Originaltitel: Where she went
Bokförlag: B Wahlströms Utgivningsår: 2011
DENNA RECENSION KAN INNEHÅLLA SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST FÖRSTA DELEN, OM JAG STANNAR.
"Jag vill röra vid henne för att känna att det verkligen är hon, inte bara en av de drömmar jag har haft så
många gånger sedan hon försvann, där jag ser henne så tydligt framför mig och just ska kyssa henne, dra
henne intill mig innan jag vaknar och hon är borta igen.
Men jag får inte ta i henne. Det är ett privilegium som har återkallats."
Det har nu gått tre år sedan olyckan som drabbade Mias familj. Den som tog hela Mias familj ifrån henne,
den som Mia överlevde. Men då hade hon ett val. Hon kunde välja att stanna eller att följa sin föräldrar och
sin lillebror. Men hon stannade. Adam fick henne att stanna. Men han sa också att om hon gjorde så, så fick
hon göra vad hon ville, till och med lämna honom.
Och nu tre år senare så har de gått olika vägar. Mia lämnade Adam och de har båda nu framgångsrika
karriärer inom musikens värld; Mia är hyllad cellist och Adam har slagit igenom med sitt band Shooting Star
och är känd rockstjärna.
Men så får Adam ett dygn ensam i New York. Samma kväll ska Mia ge en konsert i staden. Han smiter in och
lyssnar, och efteråt blir han kallad till Mias loge...
Jag hade lite blandade känslor om att läsa den här boken först. Jag tyckte att Om jag stannar hade ett väldigt
bra slut och tyckte inte riktigt att det fanns så mycket mer att berätta. Men det var då jag trott att de skulle
leva lyckliga i alla sina dagar efter olyckan. Men när jag hörde om att motsatsen skett och att det var det som
När jag lät dig gå handlade om, så tycktes boken mer intressant.
Och jag ångrar inte att jag läste den här. Det fanns faktiskt mer att berätta, mycket mer. I denna bok får man
istället för att följa Mia, som i första boken, följa Adam i hans nuvarande liv; med bandet, hans tankar om Mia
- varför lämnade hon honom? Varför sa hon inte farväl?
Men liksom i Om jag stannar så består boken av glimtar från Adams nya liv som rockstjärna, men också av
tillbakablickar från de senaste 3 åren och även från innan olyckan. En härlig blandning som ger en bra inblick
i Adams känslor och tillstånd.
Innan man börjar läsa boken så vet man bara en sak: Mia och Adam kommer att träffas igen efter 3 år. Men
sen? Det är det man får se. Det tycks som att man vet hur det ska sluta, men sen byter boken riktning en
aning och det gör att boken inte känns för förutsägbar hela tiden, ett plus.
Jag hade faktiskt lite svårt att komma in i boken till en början. Men det var inget som var på grund av boken,
utan mer på grund av mig. Det hände mycket runt om när jag började; skolavslutningar och liknande. Jag
låg fast bland de första 100 sidorna i säkert 1-2 veckor innan jag kom vidare. Men när jag väl tog tag i boken
på riktigt var det inte alls svårt att komma in i den mysiga stämningen och vackra bok som det här ju är.
Gayle Forman har verkligen fått ihop en intressant och fin berättelse som underhåller på varje sida.
Boken är 220 sidor, vilket inte är så mycket. Men trots att boken inte är tjock är den full av viktiga händelser
och känslor; som lämnar kvar en känsla när man läst ut den. Man kommer att komma ihåg den här boken,
liksom Om jag stannar. Detta är en värdig uppföljare.
Det finns inte så mycket mer att säga. Gayle Forman har lyckats, igen.
Bokens första mening: "Varje morgon vaknar jag och intalar mig samma sak: Det är bara en dag, bara
tjugofyra timmar till att ta sig igenom."
Betyg: 8/10
Tidigare böcker i serien: Om jag stannar
Tack till B Wahlströms för recensionsexemplaret!
Sandor slash Ida
Titel: Sandor slash Ida Författare: Sara Kadefors
Serie: - Sidor: 284
Bokförlag: Månpocket (inb: Bonnier Carlsen) Utgivningsår: 2009 (första utgåva: 2001)
Hon är snygg och populär. Han är en nobody.
Hon bor mitt i Stockholms city. Han i en håla utanför Göteborg.
Hon sitter i timmar på kafé med sina polare, Han ägnar all tid åt dansen.
Hon har tröttnar på sex, Han är oskuld.
Hon kallas för bimbo, Han för bögjävel.
Hon hatar sitt liv. Han hatar sitt liv.
Hon heter Ida, Han Sandor.
Ida och Sandor är två helt olika personer.
Ida är snygg, populär och har massor med vänner. Hon festar och har varit med massor av killar.
Hennes mamma lider av deprission. Men Ida har tröttnat på sitt liv, tröttnat på att vara med killar
när hon inte känner något för någon av dem. Tröttnat på sig själv.
Sandor dansar balett och blir retad av killarna i sin klass. Ordet bög skriks ofta åt honom och han
har inga vänner. All hans tid går åt till dansen och han slänger ofta blickar mot Christina, en tjej i
hans dansgrupp.
Ödet för dem båda samman då de båda är inne i samma chat. Finns det någon som känner som jag?
skriver Sandor ut till den som vill lyssna. Ida ser. Ida lyssnar. Hon känner likadant. Och snart har de
börjat mejla med varandra. De känner inte varandra. Det behövs inte. De skriver med varandra om
deras problem och hur de känner sig. De förstår varandra.
Deras nätrelation växer sig starkare samtidigt som de försöker reda ut allt i sina liv.
Den här boken är en sådan där ungdomsbok som är klockren. Träffsäker. Jag gillade verkligen boken.
Man kände igen sig på varje sida och rycktes med i berättelsen. Trots att den är tio år gammal känns
det väldigt lätt att relatera och det känns trovärdigt allting.
Man följer både Sandors och Idas liv under en lång period och får följa med då det tar skarpa svängar,
djupa dykningar och når höga toppar. Precis som med allt så är saker inte riktigt som de verkar. Personer
visar sin sanna natur och växer fram.
Det jag gillade mycket med boken var att den hela tiden ändrade riktning. Det kändes inte som att man
var påväg åt samma håll hela tiden, utan det svängde åt höger och vänster och in på nya alternativa
slut. Visst finns där det lite förutsägbara men handlingen kändes inte sådär löjligt förutsägbar som kärleks-
böcker för unga kan kännas. En av de bättre ungdomsböckerna jag läst på länge.
Vi läste den här boken i vår klass och började i januari. Vi läste ungefär 50 sidor åt gången som läxa och
det kunde vara en vecka eller mer mellan varje gång. Trots detta så kom man lätt in i boken igen, som
om senaste gången man öppnade den bara var dagen innan.
Man förstår att författaren Sara Kadefors vann Augustpriset för just denna bok år 2001. Den kan läsas av
alla och man känner igen sig. Trots det vardagliga blir det aldrig långtråkigt. På något sätt får hon det att
bli intressant hela boken igenom, vilket är en viktig ingrediens om en bok ska hålla.
Jag har inte så mycket mer att säga. Den var bra. Läs den om du är ute efter en bra ungdomsbok!
Bokens första mening: " Samma som vanligt: en lätt känsla av obehag när han kommer ner till
centrum. "
Betyg: 8/10
Janis den magnifika
Titel: Janis, den magnifika Författare: Johanna Nilsson
Serie: - Sidor: 206
Bokförlag: Pocketförlaget Utgivningsår: 2010 (2009)
Janis har stulit sin brorsas bil och är nu ute på vägarna påväg mot Norrland. Hon är sjutton år och har
inget körkort, men det spelar ingen roll. Hon måste bort, iväg. Iväg norrut för att hitta det ultimata.
Det som Emelie och hon skulle hitta tillsammans. De hade planerat allt.
Men Emelie svek. Hon lämnade Janis kvar och gjorde allt det där hemska. Eller var det Janis som svek?
För att hon inte såg vad som var påväg?
Janis, den magnifika är en historia om hur man tacklar det svåraste svåra, den värsta sorgen när ens
bästa vän tagit sitt liv. Hur lever man vidare? Hur finner man ljuset i allt det mörka?
För Janis blir det en resa mot norr där hon på vägen där hon är ute efter det ultimata. Vad det ultimata
är vet inte Janis riktigt men hon hoppas på att få reda på det när tiden är inne.
Det var en speciell upplevelse att läsa den här boken, för den är inte lik någon annan bok jag läst.
Visst har man läst böcker om någon som förlorat sin vän eller en annan nära, men den här boken är
en helt egen historia.
Den här boken har det mesta som en bra ungdomsbok ska ha, men ändå har den något annat, något
som gör den väldigt speciell. Språket, beskrivningarna, handlingen... man känner igen sig trots att man
tycks uppleva allt på ett nytt sätt den här gången. Som att se världen och bekanta situationer ur nytt
perspektiv, med nya ögon. Med Janis ögon. Johanna Nilsson har format berättelsen på sitt eget sätt
och man blir berörd på ett sätt som är annorlunda.
Det är väldigt svårt att förklara precis vad som fick mig att gilla den här boken så mycket, men den
var bara så speciell. Allt med boken förtrollade mig och den fick mig att fundera och tänka på nya sätt.
Jag gillar den här boken verkligen och den hade ett vackert slut.
Det är en sorglig men väldigt fin och vacker historia om att söka efter det ultimata men kanske också
finna sig själv.
Betyg: 7/10
Bokens första mening: " Det här är min rapport från friheten. "
Saker som aldrig händer
Titel: Saker som aldrig händer Författare: Johanna Lindbäck
Serie: - Sidor: 255
Bokförlag: Rabén & Sjögren Utgivningsår: 2010
Vad gör man när saker som aldrig händer, faktiskt händer?
Andreas och Hanna har varit tillsammans i snart ett år. Han tror att han
känner henne och att han vet hur hon är. Samma med hans klasskompisar som
han hänger med.
Men Hanna sviker honom och i samma veva gör även vännerna det. Andreas blir helt
knäckt och allt faller samman. Han har förlorat sin tjej och sina vänner, vem vänder
man sig då till?
Svaret blir Erik, Andreas barndomskompis. De har glidit ifrån varandra senaste åren
men nu helt plötsligt verkar det som att de finner tillbaka till varandra. Erik blir Andreas
stöd i kampen för att gå vidare. Men när ska det sluta kännas? Och vad gör man när
saker som aldrig händer, faktiskt händer?
Jag gillade den här boken. Eftersom att jag är en sådan som läser mest fantasy och annat
overkligt och övernaturligt så är det ibland skönt att få läsa en helt vanlig ungdomsbok ibland,
utan magi, monster och allt sådant där. Då är den här boken perfekt.
Det är mysig läsning med enkelt språk och korta kapitel. Johanna Lindbäck har skildrat
ungdomslivet bra, i språk, känslor och svåra situationer. Det känns trovärdigt och man känner
många gånger igen sig och det gör att man blir mer fäst vid boken.
Det var ett bra händelseförlopp och det kändes som att det skulle hända något nytt och oväntat
varje gång man vände blad.
Men tyvärr blev det lite för långtråkigt i mitten av boken, då det mest handlar om hur Andreas
mår och hur han försöker gå vidare och komma över. Det händer nästan ingenting och man
blir lite ointresserad ett tag.
Men jag höll ut och i slutet kom flera händelser och man satt och läste med spänning de sista
kapitlena - hur skulle det sluta egentligen?
Slutet är ganska öppet och man kan tolka det lite olika, vilket är både bra och dåligt. Jag gillade
att det slutade så, men samtidigt hade jag velat ha lite mer frågor besvarade. Det kändes inte
riktigt som att jag fick ut tillräckligt av slutet.
Men på det hela taget, en mysig och trovärdig bok om hur man hanterar de svåra situationer
som vänder upp och ner på hela ens värld. En bra ungdomsbok som rekommenderas, synd bara
att det blev lite segt i mitten, trots att det kom igång igen mot slutet. Men det hade behövts lite
mer händelser i mittenpartiet för att hålla läsaren lika intresserad hela boken igenom. För man
ska inte behöva vänta på det riktigt bra fram till slutet, eller?
Betyg: 7/10
Första meningen: Ytterdörren var låst.
Älskade Danny
Titel: Älskade Danny Författare: Linzi Glass
Serie: - Originaltitel: Finding Danny
Sidor: 139 Bokförlag: B Wahlströms
Utgivningsår: 2010
Tolvåriga Beas föräldrar är aldrig hemma. Deras jobb stjäl all den tid hon hade kunnat ha
tillsammans med dem. Båda föräldrarna är reportrar: Mamman jobbar på tv och pappa på
en tidning. Pappan måste åka bort på långa resor som kan vara i flera veckor, och mamman
måste ofta åka snabbt och plötsligt.
Beas föräldrar tycker att Bea är för mycket ensam, så de bestämmer sig för att skaffa en
fjärde familjemedlem. Nej, inte ett syskon - men en hund.
Danny blir allt för Bea. Han blir som den bror hon aldrig fick och hon älskar honom över allt annat.
Men så en dag glömmer mamma stänga porten och Danny smiter ut. Relationen mellan mor och
dotter som redan hade små sprickor håller nu på att falla samman.
Men även om Danny är borta och Beas värld rasar samman så möter hon Rayleen: en kvinna vars
liv är att rädda och ta hand om hemlösa och bortsprungna hundar.
Bea följer med till ett djurhem och så finner hon en ny glädje - att rädda hundar. Hon anordnar en
adoptionsdag för hemmet till ära för Danny, som hon fortfarande hoppas på ska komma tillbaka..
men hoppet krymper för varje dag som går...
Detta är den tredje boken jag läser av Linzi Glass, som är en av mina favoritförfattare. Även
denna bok är bra men inte i klass med de andra två jag läst. Men detta är en fin historia som
berör. Fint språk och korta kapitel blir till mysig läsning. Boken är kort men det känns ändå
som att man hinner ta till sig historian och den kommer att finnas kvar länge.
Det är inspirerande att läsa om Bea som tappar bort sin hund, men istället finner en ny passion,
passionen för att rädda andra hundar.
När man läst ut boken blir man väldigt sugen på att själv rädda hundar. Boken öppnar ögonen
för den värld man kanske inte känner till eller ägnar mycket tankar åt. Med denna bok vill Linzi
Glass att man ska just det; öppna ögonen och kanske även famnen för hundarna på djurhem
runt om i världen. Man kan ju inte rädda alla, men som hon själv så klokt skriver i sin
kommentar: Det förändrar inte världen att rädda bara EN HUND... Men det förändrar definitivt
världen för DEN HUNDEN.
Jag tycker att detta är en viktig bok och jag vill rekommendera den till alla. Hundägare och
icke-hundägare. Och inte bara för att ni själva ska adoptera hundar, utan för att det även är
en mysig bok med ett bra budskap. Dock tror jag att man kanske inte riktigt fastnar för boken
om man inte alls gillar djur...
Bokens första mening: Mitt liv skulle ha blivit helt annorlunda om bara mamma och pappa
hade bestämt sig för att skaffa ett barn till.
Betyg: 7/10
Annat jag läst av författaren: Sprickor och honungslim och Rubinröd.
The Outsiders
Titel: The Outsiders
Författare: S.E. Hinton
Serie: -
Sidor: 218
"... the hand at the back of my neck was strong. I'm
drowning, I thought ..."
The Socs' idea of having a good time is beating up Greasers like
Ponyboy. Ponyboy knows what to expect and knows he can count
on his brothers and friends - until the night someone takes things
too far...
Boken handlar om Ponyboy som bor med sina två äldre bröder,
Darry och och Soda. Deras föräldrar har dött i en bilolycka. De är
ständigt i "krig" med The Socs, stadens överklass. Ponyboy, hans
bröder och deras kompisar är så kallade Greasers, de är av som
man kan kalla det "underklass". Slitna kläder och lite halvfattiga.
The Socs däremot har de rätta, snygga kläderna och häftiga bilarna.
Trots omständigheterna är allting bra. Tills en natt då The Socs ger
sig på Ponyboy och hans vän Johnny. Den händelsen kommer att vända
hela deras värld upp och ner...
Detta var en bok som vi läste på engelskan i skolan. Vår lärare sa innan
vi började läsa den att hon tyckte att det var en av hennes favoritböcker.
Boken började lite segt, det handlade mest om att få in läsaren i deras
vardag, deras verklighet.
Det känns inte som att boken riktigt kommer igång tills den där händelsen
som jag skrev om ovan inträffar.Då drar boken igång kan man säga.
Kanske var det för att jag läste den ganska sällan som gjorde att jag inte
gillade den riktigt från början. Den är bra, men inte så mycket mer än det,
tänkte jag då.
Men det är i slutet som jag riktigt börjar fastna för den. Och det är även
slutet som ger ett litet pluspå betyget.
Stark 3/5
Läsvärd? - Ja, helt klart!
Döden i dina ögon
Titel: Döden i dina ögon
Författare: Rachel Ward
Serie:
Originaltitel: Numbers
Sidor: 301
En del av mig ville det här helst av allt i hela världen - att ha
någon att vara med, vara som alla andra ett tag. Resten av mig
skrek att jag skulle sticka därfrån direkt, inte bli indragen i
något. Man vänjer sig vid någon - börjar till och med gilla dem - och
så försvinner de. Det slutar alltid med att folk försvinner.
Ge dig inte in i det här, Jem, tänkte jag. Om ett par månader är han
borta.
Så länge hon kan minnas har 15-åriga Jem sett siffror i människors
ögon. När hon var liten brukade hon räkna upp dem för sin mamma
när de var ute och gick bland folk, stolt över att kunna läsa upp dem.
Men sen hennes mamma dog vet hon bättre. Hon vet vad siffrorna
betyder. Det är datumen personerna ska dö.
Jem lever ett liv i isolering från andra människor så gott det går. Allt
för att inte behöva se dem i ögonen.
Men så en dag träffar hon Spider. Han är mörk, lång och fast besluten
med att de ska bli vänner. Jem ger efter och de inleder en vänskap som
växer sig starkare. Allt hade varit så bra om hon bara inte sett hans
siffror...
En dag blir de vittne till en hemsk händelse som tvingar dem att fly från
London och bege sig ut i landet. De flyr för sina liv och vänskapen växer
sig allt starkare. Men nedräkningen har börjat...
Jag gillar den här boken. Idén och handlingen är unik, man får följa
en person som inte bara är rädd för döden - som vilken vanlig människa som
helst kan tänkas va - utan som sett döden, ser döden. Döden i dina ögon.
I början tyckte jag att saker och ting, händelser och tid i boken, gick lite
för fort. Det kändes lite rörigt och vissa händelser kändes för snabba när
de kanske borde ha berättats mer om. Deras flykt är också lite rörig till
en början, händelse på händelse och det liksom blandas ihop. Det känns
som att det går en vecka när det kanske bara gått tre dagar - man håller
inte koll på när en ny dag tar början.
Men detta blir bättre efter ett tag. Varje dag känns mer beskriven och det
går långsammare fram. Boken är väldigt bra, den har något speciellt över
sig. Man blir mer och mer fäst vid boken ju längre i den man läser. Författaren
visar sig skriva mer skickligt än man la märke till i början.
Det är en blandning av sorg, kärlek och rädsla i en berättelse om hur två
ungdomar flyr och hur flykten stärker deras relation till varandra.
Titeln till boken passar bra. Döden i dina ögon. Men jag gillar nog originaltiteln,
Numbers, bättre.
En riktigt bra bok som jag rekommenderar till alla!
Stark 4/5
Efterföljs av: Numbers 2: The Caos (Engelsk titel)
Det är så logiskt alla fattar utom du
Titel: Det är så logiskt alla fattar utom du
Författare: Lisa Bjärbo
Serie: -
Sidor: 251
Johan:
Hur talar man om för en tjej man känt sedan man gick på
lekis att det inte räcker med Bästa Kompisar längre? Att
man skulle kunna tänka sig att hugga av sig sin högra arm
bara för att få vara lite mer, lite närmare, lite extra överallt?
Hur säger man en sådan sak, utan att förstöra allt?
Enkelt, har han kommit fram till. Man gör det inte. Man håller
käften, vänjer sig, och hoppas att det ska gå över.
Ester:
Hon sneglar på honom från sidan och granskar honom kritiskt.
Idag har han på sig ett par intetsägande jeans, och en grå t-shirt
utan tryck. Det mörka håret är blankt av något hårgrejs, kanske
vax. Blå normala ögon, några normala tonårsplitor på kinderna,
en högst normal mun med halvtorra läppar.
Hon vet att han kanske inte ser så kul ut vid en första anblick,
men att han ändå är hennes livlina. Hon skulle förmodligen ha
dött för länge sedan om det inte vore för honom.
Johan lyckas hålla det hemligt. Ester anar ingenting. De sitter
med varandra i klassrummet, har sina vanliga filmkvällar...
Men så kommer den där festen då han råkar avslöja sig...
Den här boken är en riktigt bra bok om kärlek, vänskap och
hemligheter. Språket är lätt och flyter på, Lisa Bjärbo har verkligen
lyckats få bra tankar och dialoger som ungdomar skulle kunna ha.
Handlingen känns trovärdig och man läser med ett litet leende på
läpparna. Det här är en bok man blir glad av! En bok som passar
för både tjejer och killar.
4/5
Linnea, kom hem!
Titel: Linnea, kom hem!
Författare: Anita Eklund Lykull
Serie: -
Sidor: 238
Timjan väntar oroligt på ett SMS från sin bästa
vän Linnea som rest till Thailand över julen med sin mamma.
Dagarna går och blir till veckor, men hon kan inte tro att Linnea
är död. Hon intalar sig själv att Linnea lever och snart ska komma
hem.
Samtidigt drabbas hennes egen familj av omvälvande händelser
som kommer att förändra allt. Inget blir mer som förr.
Men när en ny tjej, Nadja, börjar i Timjans klass förstår hon. Och med hjälp
av Nadja finner hon en väg ut ur sorg och förvirring.
Linnea, kom hem! är en stark och vacker berättelse om sorg och förluster.
Det tog ett tag för mig att riktigt komma in i boken men när jag väl gjort
det njuter jag av läsningen. Även om sorg är huvudämnet så finns även
de där små glimtarna av lycka, även i det svåraste svåra.
En riktigt bra ungdomsbok!
4/5
Om jag stannar
Titel: Om jag stannar
Författare: Gale Forman
Originaltitel: If I stay
Serie: -
Sidor: 190
På en sekund förändras allt...
Mia minns inget från olyckan, hon vet bara att hon färdades
i bilen på sladdriga vintervägar tillsammans med sin familj.
Så plötsligt, kan hon se sig själv genom bilens krossade vind-
ruta, ligga svårt skadad och medvetslös. Hon hör Beethovens
toner fortsätta strömma genom bilradion, och blandas med
ljudet av sirenerna.
Under de 24 timmar som följer får vi genom Mias tankar och
tillbakablickar lära känna hennes liv och hennes val. Och nu
står hon inför det svåraste valet av alla - leva vidare trots att
hon har förlorat sin familj eller... släppa taget?
Om jag stannar är en stark och egen bok om den svåra frågan
i om livet egentligen är värt att leva då man förlorat sin familj.
Den är sorglig men vacker och man rycks med från första sidan
till den sista.
En väldigt bra bok om styrkan i familj, vänner och kärleken.
4/5
Bokens första mening: "Alla tror att det berodde på snön."
Rubinröd
Titel: Rubinröd
Författare: Linzi Glass
Serie: -
Originaltitel: Ruby Red
Sidor: 220
"I Rubys värld kan färger både öppna och stänga dörrar."
Ruby Winters och hennes familj lever ett vanligt liv i Johannesburg
i Sydafrika. Men världen kan inte längre blunda för de orättvisor som
delar landet.
På Sowetos gator sjuder hatet och ilskan under ytan.
Hemma hos Rubys familj bor Julian, en svart, som är en strålande konst-
när. Men de svartas rättigheter är inte likadana någon annanstans.
Ruby kan inte motstå Johann med de blå ögonen, trots att han är afrikaan.
Hennes första stora kärlek för med sig det härliga med kärlek, men också
ogillande ögonkast och viskningar bakom ryggen.
Snart tvingas Ruby välja - att välja en ljusare framtid innebär att lämna
mycket bakom sig..
Jag gillar den här boken väldigt mycket. Precis som Sprickor och honungslim
är denna bok vackert skriven trots sorgen som beskrivs.
Tårarna är nära i slutet av boken och trots att slutet inte är helt lyckligt så är
det väldigt vackert. Den här boken är nästan lika bra som Linzi Glass förra bok,
men Sprickor och honungslim är ändå snäppet bättre.
Stark 4/5 !
Klass 7B - Den nya klassen
Titel: Den nya klassen
Författare: Pernilla Gesén
Serie: Klass 7B
Sidor: 171
Höstterminen börjar och klass 7B går nu tillsammans.
De ska ha en övernattning så att alla ska lära känna varandra.
Men för Tessan blir inte övernattningen som hon tänkt sig.
Rozanna har förändrats och deras vänskap är inte sig lik, så
hon söker sig till Elin och Hanna, och hamnar då i helt fel banor..
Även för Kalle och Paulina blir inte övernattningen helt bra. Kommer
de kunna bli vänner igen?
Helt okej som tidsfördriv. Boken var bra, men som i den förra så är
handlingen alltför vanlig för att jag ska fastna helt. Men boken är
lärvärd för de som vill ha en bok om kärlek och kompisar och allt därtill.
3/5
Liv & Lovisa
Titel: Liv & Lovisa
Författare: Emma Granholm
Serie: -
Sidor: 320
"Det här skulle bli den bästa sommaren. Det var så det var planerat. Men så gick allt åt helvete. Helt åt helvete..."
Liv och Lovisa slutar snart nian och är glada att de ska slippa varandra. Lovisa har allt: hon är vacker, rik och smart.
Men Liv har inget, utom vännerna Rick och Tanja.
På ett oväntat sätt vävs Liv och Lovisas vägar samman och katastrofen närmar sig..
Mycket bra bok om vänskap, hämnd och kärlek. Annorlunda på ett bra sätt.
4/5
Klass 7B - Sommaren före sjuan
Titel: Sommaren innan sjuan
Författare: Pernilla Gesén
Serie: Klass 7B, bok 1
Sidor: 172
Paulina och Kalle har varit bästa vänner sedan fyran. Och nu ska
de börja sjuan i samma klass. Men dagen då de ska träffa den nya
klassen för första gången går allt snett - Kalle får upp ögonen för Tessan,
en blond snygg tjej. Och det märker Paulina.
Hon börjar hata Tessan. Men är det bara vänskap hon känner för Kalle, eller
något mer?
Boken var en typisk ungdomsbok, med kompis och kärleksproblem. Den var
lättläst och lätt att komma in i. Bra berättad. 3/5
Innan jag dör
Titel: Innan jag dör
Författare: Jenny Downham
Serie: -
Originaltitel: Before I Die
Sidor: 305
Sextonåriga Tessa har leukemi och vet att hon ska dö.
Hon gör en lista med saker hon vill hinna innan dess.
Allra högst upp på listan står: Kille.
Man får följa Tessa de sista månaderna i hennes liv,
till det slut som varit känt ända sedan det första kapitlet.
I början av boken var den bara bra, lite konstig, enligt mig.
Men vid mitten till slutet blir boken jättebra och jag fastnar
helt. Även om boken inte riktigt är min stil så rekommenderar
jag den verkligen!
Stark fyra av fem.
