Tre böcker jag läste under mina engelskastudier på universitetet i höstas.

The Bluest Eye av Toni Morrison
The Bluest Eye chronicles the tragic, torn lives of a poor black family in 1940s Ohio: Pauline, Cholly, Sam and Pecola. Pecola, unlovely and unloved, prays each night for blue eyes like those of her privileged blond white schoolfellows. She becomes the focus of the mingled love and hatred engendered by her family's frailty and the world's cruelty as the novel moves toward a savage but poignant resolution.

The Bluest Eye har en väldigt intressant och viktig handling på många vis och i därför kan jag förstå att den uppmärksammats och hyllats. Tyvärr tycker jag dock att boken lovar mer än den ger. Första halvan lägger grund för en riktigt bra och fängslande berättelse, medan den resterande delen kändes mycket som att trampa på samma ställe. Mycket information från flera olika perspektiv, vilket jag antog var nödvändig bakgrundsinformation. Men när det väl tycks börja bygga upp inför den stora slutklämmen finner jag mig plötsligt i ett avslutande sista kapitel i stället. Ett kapitel som visserligen knyter ihop trådarna hyfsat bra, men som skapar ett väldigt hastigt och abrupt slut som lämnar mycket att önska.

The Bluest Eye har något viktigt att berätta och jag tycker att den lyckas förmedla det budskapet. Men boken kunde verkligen ha blivit så mycket mer.


The Remains of the Day av Kazuo Ishiguro

A contemporary classic, The Remains of the Day is Kazuo Ishiguro's beautiful and haunting evocation of life between the wars in a Great English House. In the summer of 1956, Stevens, the ageing butler of Darlington Hall, embarks on a leisurely holiday that will take him deep into the countryside and into his past.

Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av den här boken. Kanske något i stil med tv-serien Downton Abbey, med tanke på att huvudkaraktären är en butler? Visst finns väl några likheter om man ser till miljö, för Stevens yrke och dess betydelse för honom har stort fokus i hans återberättande. Under ytan är The Remains of the Day egentligen om Stevens som person: den han varit, den han är nu och den han - kanske - kan och vill bli. 
Det här är väl egentligen inte alls min kopp te och handlingen var långt ifrån det mest underhållande jag läst. Men trots utdragna monologer om butleryrket och andra småtråkiga partier fann jag mig ändå gilla The Remains of the Day. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men den hade lite av en charm ändå. Lite ligger väl i att den engelskaälskande språknörden inom mig njöt av det lite gammaldags språket och den engelska tonen. 
Inte speciellt fartfylld läsning, men fortfarande mysig, på ett lite egendomligt vis. 

Enduring love av Ian McEwan
On a windy spring day in the Chilterns, the calm, organized life of science writer Joe Rose is shattered when he witnesses a tragic accident: a hot-air balloon with a boy trapped in its basket is being tossed by the wind, and in the attempt to save the child, a man is killed. A stranger named Jed Parry joins Rose in helping to bring the balloon to safety. But unknown to Rose, something passes between Parry and himself on that day--something that gives birth to an obsession in Parry so powerful that it will test the limits of Rose's beloved rationalism, threaten the love of his wife, Clarissa, and drive him to the brink of murder and madness. Brilliant and compassionate, this is a novel of love, faith, and suspense, and of how life can change in an instant.

Enduring love är en väldigt speciell bok. Jag kan än idag inte riktigt fastlå vad jag verkligen tycker om den. Den var intressant på många sätt, just för att handlingen är olik allt jag tidigare läst. Men även om boken har något som fängslar mig stundtals, var den inte helt lätt att ta sig igenom. Den förvirrade mig flera gånger vilket gjorde att jag aldrig kunde låta mig sugas upp av berättelsen orderntligt.
Förvirringen hos läsaren är dock ett medvetet beslut av författaren, då vår huvudkaraktär inte är fullt pålitlig i sin subjektiva tolkning av bokens händelser. Återger han allt sanningsenligt, eller är hans synvinkel selektiv och nyanserad? Att få veta hur allt hänger ihop var det enda (förutom lästvånget från universitetskursen) som motiverade mig att läsa vidare, för utöver det fanns inte mycket för mig att gilla. Berättelsen var föga intressant och underhållande när det kom till - till exempel - karaktärernas personligheter och liv. Bokens fokus ligger visserligen inte där, men det hade nog underlättat läsupplevelsen betydligt. 
En intressant och annorlunda roman, men inte mer än så i mina ögon. 



/Amelie

Kan man lägga upp sin TBR-pile för ett Läsalot när två dagar av sju redan gått? Bra fråga.

En annan bra fråga är väl om man - som om ingenting har hänt - kan skriva ett inlägg om ett Läsalot efter flera månader av tystnad på bloggen?
I’ll let you be the judge of that.

LäsOSalot är arrangerat av Anna, Anna och Beate och pågår just nu (11-18 februari). Jag tänker låta de tre förklara detaljerna åt mig, så klicka på länkarna för att komma till deras inlägg om det hela. 
Detta ska jag läsa under återstoden av LäsOSalot:

Det är faktiskt bara Throne of Glass som är ett helt fritt val från min sida, men jag tvivlar på att jag ens kommer hinna öppna den. Om jag, mot förmodan, får tid/fuskar med mina måste-läsningar. 

Men tyvärr kommer majoriteten av min läsning att vara för universitetet där jag sedan i höstas pluggar engelska. Borde jag utveckla? Möjligt. Kanske gör jag det också, senare. Jag tänker dock inte lova några inlägg. Antagligen har även ni har insett hur ofantligt bra jag är på att hålla sådana löften?

Okej, det känns lite fånigt att blogga om LäsOSalot när jag inte kommer delta helhjärtat, men jag fick ett plötsligt infall till att skriva ett inlägg när jag snackade om bokbloggande med en kompis idag. Att skriva om något aktuellt som jag planerat (men inte riktigt lyckats, hittills) att delta i kändes som en stabil start. Eller kanske inte. Ni kan få avgöra det med.

Nu ska jag sluta skriva om ingenting. Jag vill säga att vi hörs snart, men jag skulle ju inte lova sådant. Det är säkert så att det ligger en förbannelse över mina blogglöften. Men vi kan ju alltid hoppas att vi hörs inom kort!

/Amelie

Gud, vad svårt det var att skriva på svenska. Universitetsskadad?  

(Behövde även skriva texten till detta inlägg i Word och sedan klistra in i blogg.se – ja, definitivt universitetsskadad). 

U = Läst för universitetsstudier

Januari:
The Hobbit av J.R.R. Tolkien
Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K. Rowling (omläsning)

Februari:
The Murders in the Rue Morgue av Edgar Allan Poe (U)
A Study in Scarlet av Sir Arthur Conan Doyle (U)
Macbeth av William Shakespeare (U)
The Purloined Letter av Edgar Allan Poe (U)
The Murder of Roger Ackroyd av Agatha Christie (U)
The Sign of Four av Sir Arthur Conan Doyle (U)

Mars:
Goggle-eyes av Anne Fine (U)
The Big Sleep av Raymond Chandler (U) 
Postmortem av Patricia Cornwell (U)

April:
-

Maj:
-

Juni:
We Were Liars av E. Lockhart

Juli:
-

Augusti:
-

September:
Brave New World av Aldous Huxley (U)
Alice in Wonderland av Lewis Carroll (U)

Oktober: 
Fahrenheit 451 av Ray Bradbury (U)

November:
The Story of the Treasure Seekers av E. Nesbit (U)
The Tale of Peter Rabbit av Beatrix Potter (U)
The Tale of Two Bad Mice av Beatrix Potter (U)
The Tale of Ginger and Pickles av Beatrix Potter (U)
Peter Pan av J.M. Barrie (U)

December:
The Lion, the Witch and the Wardrobe av C.S. Lewis (U)
Children of the Dust av Louise Lawrence (U)
V for Vendetta av Alan Moore (U)
The Handmaid's Tale av Margaret Atwood (U)

 

Väldigt klurigt, måste jag säga. När jag hörde vad som efterfrågades var det helt tomt i huvudet och alla karaktärer, situationer och känslor jag någonsin känt igen mig var som bortblåsta. 

Jag har dock, till slut, åtminstone lyckats komma på en bok.

Fangirl av Rainbow Rowell är ett väldigt klockrent val. Om man bara ser till titeln så beskriver ordet i sig en stor del av min personlighet (och mitt liv). Jag älskar att fangirla och gör det väldigt ofta. Det kan vara en bok, en tv-serie, en musikartist... Jag fruktar att folk i min omgivning kan ha genomlidit allvarliga skavsår i öronen från mina mest galna stunder. 

Fangirl råkar även vara en bok jag läst ganska nyligen och jag minns tydligt hur mycket jag kände igen mig i huvudkaraktären Cath - hur hon tänkte, kände och även såklart i hennes besatthet av den påhittade bokserien Simon Snow, som är väldigt lik Harry Potter. Allt det och mer var väldigt mycket jag.

 

Jag har iförsej inte heller haft gott om tid att tänka - eller snarare, haft utrymme i hjärnan. Jag har börjat en kurs på universitetet (hjälp!) och har under de senaste två dagarna matats med massivs av information och intryck.
Vad jag (och mitt huvud) behöver är nog en god natts sömn - vilket ju verkligen går hand i hand med att sitta och blogga efter midnatt...
Om det fanns en boktitel i stil med "dåliga sovvanor" hade den helt klart omnämnts i detta inlägg.

/Amelie

Om ni inte redan listat ut det efter fem år (kanske minus det senaste året av nästan hundraprocentig frånvaro) så tillhör denna blogg en stor boknörd. Hon slukar gärna flera böcker i månaden om tid och humör tillåter och spenderar för stor del av månadens budget på att köpa ännu fler. När hon är i toppform läser hon 50 böcker på ett år och diskuterar dem med människor och bloggläsare.

Men låt oss backa tillbaka lite i tiden. Låt oss bläddra till Amelie á la våren 2007, strax före Harry Potter-uppenbarelsen och två år innan första blogginlägget. Denna Amelie läste snarare en bok per månad än i veckan, fick inte icke-läsande vänner att oroa sig för hennes hälsa och kunde inte rabbla upp vilken författare som skrivit varje bok hon läst - eller inte läst - sedan 2009 (som hennes läsande vänner kan intyga att nutida Amelie kan). Hon ansåg helt enkelt att läsande och böcker var en liten hobby snarare än något av en livsstil.

Denna Amelie hade nyligen varit och sett filmen "Eragon" på bio - en pojke med samma namn som finner ett drakägg och blir drakryttare, ni vet? - och älskat den. Hon upptäckte snart att filmen var baserad på en bok av Christopher Paolini och att denna i sin tur hade uppföljare. Självklart blev hon sugen på mer av fantasyhistorien.
Oerfaren som hon dock var bestämde hon att det ju var liiite onödigt att läsa första boken (Eragon). Hon hade ju sett filmen och tänkte att det ju borde duga fint som uppvärmning inför bok nummer två, Den äldste.
Att boken Eragon, femhundra sidor = filmen Eragon, 104 minuter innebar vissa skillnader tänkte hon inte speciellt mycket på. 

Så gick hon till bokaffären, köpte bok två - Den äldste - och började läsa. Ni kanske kan ana var detta är på väg?
Efter bara några sidor hade flertalet frågetecken poppat upp. Okända namn, obekanta händelser, "felaktiga" detaljer... "Vilka är dessa människor?" "Vem är den här dvärgen?" "Men detta hände väl inte i slutstriden?"
"Och vad sjutton är det för röst som huvudkaraktären Eragon tjatar om att han hört tala till sig i sitt huvud?" 
Snart erkände hon sig besegrad och lade ifrån sig boken, plockade upp bok ett och tog del av många fler scener och detaljer; flertalet veckor av Eragons bondeliv som - tack och lov - exkluderats från filmen och hur många fler gånger Eragon svimmade (Christopher Paolinis favorit-cliffhanger vid kapitelavslut?).


Detta var historien om hur Amelie lärde sig att en filmatisering INTE kan ersätta bokens innehåll.
Sedan dess föreläser hon gärna om hur boken innehåller såååå mycket mer detaljer och drar något överdrivna liknelser om att en filmatisering är ungefär som handlingssammanfattningen på bokens baksida.

(Harry Potter-uppenbarelsen som nämns och länkas till ovan var en ganska given kanditat till denna utmaning, men då det minnet ju redan är skrivet om på bloggen fick ni ett annat just idag)

Vad är detta?

Frida har annordnat ett bokbloggsmarathon för att få igång bokbloggandet igen. Perfekt för dig om du, liksom jag, känner att inspirationen och motivationen kring bloggen inte är på topp - eller om du helt enkelt vill utföra lite roliga utmaningar!
Låter det skoj? Då är det bara att haka på. Mer information hittar du här.

Nämen hejsan! Här kommer jag och blåser bort lite damm från bloggen.
Anledningen är inte vilken som helst heller, utan för att visa upp det fina paket jag fått från min Hemliga bokvän!

Det är Anna på Readingthisworld som, liksom vid bokbytet i julas, tagit initiativet att annordna ytterliggare ett.
Hur funkar det? Jo, man anmälde sig till Anna, hon gav oss alla en varsin person att skicka paket till. Alla fyllde en postpåse med bok + annat smått och gott och skickade iväg - men (!) vi höll oss hemliga och lämnade en liten ledtråd i paketet om vem vi är. Sedan fick man själv ett paket från en annan "deltagare", som också är hemlig. Ja, jag tror ni förstår? Bra.

I torsdags landade ett paket i brevlådan, men på grund av tre födelsedagsfiranden denna helg hade jag inte chansen att öppna paketet med en gång. Men nu så! Här är innehållet:

Först: TROLLSTAV!! Jag blev hur glad som helst när jag såg den. Den är dessutom hemmagjord - hur coolt?! Den är nu placerad väldigt synligt på min Harry Potter-hylla, så att jag kan snegla på den var femte minut eller så.
Sedan: Boken! All our yesterdays av Cristin Terrill. Denna har jag varit nyfiken på sedan den släpptes, men jag har aldrig kommit mig för att verkligen köpa/låna hem den. Därför blev jag jätteglad av att finna den i paketet - i inbundet dessutom, lyx!
Till sist: Godis! Pricken över i för ett bra bokpaket. Choklad är ett klockrent val till mig. Godissnören var det sjukt längesedan jag åt, men gott är det!

Tack så jättejättemycket till Lisa för det fina innehållet! Jag blev verkligen superglad när jag öppnade paketet! Tack såklart även till Anna som fixat bokbytet!

I övrigt: Sista skoluppgiften lämnades in för 1½ vecka sedan. På onsdag tar jag studenten (hjälp). Det känns hyfsat säkert att säga att det lär dyka upp ett till inlägg här inom kort (dock vet vi ju hur det gick när jag sa så senast, heh). Hoppas ni har det bra allihop! 

/Amelie

Serie: The Lunar Chronicles #1                                                   Sidor: 387
Utgivning: Januari 2012                                                           Bokförlag: Puffin (pocketutgåva)

Humans and androids crowd the raucous streets of New Beijing. A deadly plague ravages the population. From space, a ruthless lunar people watch, waiting to make their move.
Cinder, a gifted mechanic, is a cyborg. She’s a second-class citizen with a mysterious past, reviled by her stepmother and blamed for her stepsister’s illness. But when her life becomes intertwined with the handsome Prince Kai’s, she suddenly finds herself at the center of an intergalactic struggle, and a forbidden attraction. Caught between duty and freedom, loyalty and betrayal, she must uncover secrets about her past in order to protect her world’s future.

När pratet om Cinder först nådde mina öron var det två tankar som snurrade i mitt huvud. Det ena var "Askungen med robotar i framtidsmiljö? Njaa..." och det andra var "Askungen som cyborg i framtida Kina? Intressant!". Dessa två vägde ganska jämnt ett tag, men eftersom alla tycktes älska boken kunde jag till slut inte låta bli att köpa och, så småningom, läsa boken i fråga!

Jag är jätteglad att jag gjorde det, för Cinder visade sig vara en av de få fall när en bok faktiskt lyckas leva upp till sin hype.
Jag måste medge att jag var lite skeptisk till konceptet i början av läsningen. Detta släppte dock snabbt, för Marissa Meyer lyckas verkligen bygga upp ett snyggt och intressant samhälle. Den framtida tekniken; cyborgs, robotar och datorerna... Jag gillade det! 
Sedan i kombination med askungen-tema? Det var här det var bära eller brista - men här blev jag glatt överraskad över hur fint de två elementen gick ihop!

Cinder som huuvdkaraktär funkar utmärkt - jag gillade henne! Att hon är en cyborg (delvis robot, ungefär) gjorde henne ännu mer intressant, då man får se hur det påverkar hennes vardag och ger en inblick i hur samhället accepterar (eller snarare, inte accepterar) hennes "sort". 
Sedan har vi den elaka styvmamman och de två styvsystrarna (det vore väl inte Askungen utan dem, eller hur?). Som tur är var styvmamman inte huvudskurken i berättelsen och inte heller direkt "ond" - det hade nog inte gått hem lika väl hos mig. 

Självklart finns även en prins - Kai, heter han här. Jag gillade honom väldigt mycket! Det är inte så vanligt att jag gillar de manliga kärleksintressena i ungdomsböcker nu för tiden då de ofta känns "för perfekta" (och dessutom likadana i varje berättelse som publiceras), men Kai gick hem hos mig. Han ganska lagom underbar, hur konstig den beskrivningen nu låter.

Cinder är även väldigt spännande! Det var aldrig en tråkig stund i boken. Mot slutet satt jag fastklistrad och bläddrade sidor i rasande fart. 
Sammanfattningsvis så är detta helt klart en av mina favoriter från 2013! Intressant koncept, bra karaktärer, spänning, gott flyt och mer - Cinder hade verkligen allt jag söker efter i en bok!

Utläst: 8 September 2013
Uppföljare: Scarlet, Cress, Winter (utkommer februari 2015).

Några av er läsare har nog ställt den frågan. Jag kan lova att jag ställt den till mig själv minst en gång om dagen, angående den här bloggen.
Jag har som regel att undvika sådana här "ursäkts-inlägg" om varför jag inte skrivit på ett tag, för att de oftast inte behövs. Ibland är man ju borta någon vecka eller två, utan anledning. Men nu har jag knappt gett ett ljud ifrån mig på flera månader och då anser jag att regeln får brytas. 
Så varför har jag nu inte skrivit? Tja, det finns egentligen ingen dirket anledning. Jag skulle kunna säga att skolan tar tid, för det gör den. Jag skulle kunna säga att jag spenderar för mycket tid framför ett antal tv-serier, för det gör jag. Men dessa - och andra - orsaker är inte riktigt något som räcker i längden. Jag har haft tid att blogga, en och säkert fler gånger än så, i veckan. Det har helt enkelt varit så att inte haft lust.

Jag ska inte ljuga - jag har känt en viss press kring att blogga ofta. Inte för att jag lovat ett visst antal inlägg i veckan/månaden, utan för att det känts dumt att inte uppdatera med korta mellanrum när jag egentligen har tiden till det.
Jag har vid ett flertal tillfällen frågat mig själv: tänk om jag slutade blogga, vad skulle hända då? Jag har kommit fram till att det nog inte skulle hända så mycket, men det skulle kännas väldigt fel.
Varje gång jag läst ut en bok har jag känt suget för att dela mina tankar med er läsare. Jag också van att recensera varje bok jag läser och känner mig inte helt klar med dem om jag inte gör det. Men när jag väl suttit vid tangentbordet, eller med pennan i anteckningsblocket så har det liksom inte funkat. Det kändes svårt, jobbigt och som om recensionen bara inte ville flyta på. 
Jag har haft massor av idéer för övriga inlägg, men inte heller dem ville komma ut i form av en text jag kände mig nöjd med.

Problemet är nog att jag känt ett tvång med bloggandet. En press - inte från er, men från mig själv. Jag har ofta höga krav på mig och vill prestera bra, något som ibland går överstyr.
Ibland måste man luta sig tillbaka och tänka, fundera och till slut inse att det är okej att inte blogga på två veckor eller kanske till och med 7.Det är okej att vilja se fem avsnitt av Doctor Who istället för att skriva den där recensionen som jag ville publicera den där dagen. Jag vet ju att det är okej, egentligen - men ibland behöver man en sådan här lång paus för att inse det. Till och med en av ens favorithobbys kan behöva ligga och vila ett tag.

Men jag saknar bloggen. Jag saknar att blogga om nya, intressanta böcker. Jag saknar att skriva om nyheter och händelser i bokvärlden.  Jag saknar att dela mina tankar om en viss bok och att sedan få respons. Jag saknar det jag gör just nu - att skriva.
Min blogglust har varit i botten och den är inte alls på topp nu heller. Men vet ni vad? Under den senaste veckan har det börjat klia lite i fingrarna - speciellt efter att skriva bokrecensioner!
Jag kommer nog inte blogga lika mycket nu som jag gjorde för 1-2 år sedan. Kanske kommer det dröja mer än en vecka efter detta innan ett nytt inlägg kommer. Det lär nog bli en trög start, helt enkelt. Men vet ni vad? Det gör mig inte så mycket. Jag kommer tillbaka nu, i min takt - för att jag vill, inte för att jag måste. 

Tack till alla som fortfarande kikar in på min blogg för att se om jag, mot förmodan, skrivit något nytt. Ni är så fina, allihop.
Jag ser fram emot att få dela med mig av den senaste tidens läsupplevelser med er.

/Amelie

Januari: 
Under the never sky av Veronica Rossi
Välkommen hem av Johanna Lindbäck

Februari: 
Scarlet av Marissa Meyer
Ignite me av Tahereh Mafi

Mars: 
Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs
Mudbound av Hillary Jordan
To be perfectly honest av Sonya Sones
Mycket mer än så av Sarah Dessen

April:
Slide av Jill Hathaway
City of Fallen Angels av Cassandra Clare

Maj:
The Selection av Kiera Cass
City of Lost Souls av Cassandra Clare

Juni:
-

Juli:
Fangirl av Rainbow Rowell

Augusti:
City of Heavenly Fire av Cassandra Clare

September:
Harry Potter and the Philosopher's stone av J.K. Rowling (omläsning)

Oktober: 
The Bluest Eye av Tony Morrison
Rubinröd av Kersin Gier (omläsning)

November: 
The Remains of the Day av Kazuo Ishiguro

December:
Enduring love av Ian McEwan

Hej på er alla! God jul också! (En dag i efterskott, förvisso).
Anna tog ett roligt initiativ och annordnade ett bokbyte nu till jul. Jag och några fler bestämde oss för att hoppa på tåget. Det går ut på att skicka anonyma paket till varandra. Alltså, jag skickade ett anonymt till en annan deltagare och fick sedan ett anonymt tillbaka (läs mer om det hela här).
Nu är det alltså dags för mig att visa innehållet i paketet, samt gissa vem som skickat det till mig.

Innan vi kommer till det, dock, så vill jag hälsa till bokvännen: Paketet kom i fredags - alltså perfekt till jul. Jag åkte dock upp till fjällen med släkten dagen därefter. Sedan var det ju så där härligt lägligt att de internet-makapärer jag tänkt använda här tycks tro att jag befinner sig på teknologifria Hogwarts istället för i en fjällstuga (vilket ju vore drömmen, men inte när man vill skriva blogginlägg). Du skrev i brevet att det var jobbigt att vänta på min reaktion - och nu fick du vänta ytterligare. Förlåt!

Men nu så! Här har ni paketet och dess innehåll:

När jag öppnade paketet utropade jag "Åååh!" flera gånger. För det första - Godiset som medföljde framkallade sådan härlig nostalgi hos mig, för exakt de där godisarna brukade finnas i mina påsar lördagsgodis som barn när jag gick till en kiosk i närheten och köpte upp veckopengen. Helt spot-on.
För det andra - anteckningsboken! Så fin! Har även nyligen fått en liten kärlek för fåglar efter att ha haft blåmesar i en av våra fågelholkar i våras. Så även där; bra val!
Och boken. Jag hade nog aldrig plockat upp den själv på grund av att det är en zombie-bok, något jag inte anser mig särskilt förtjust i. Men nu när jag fick den insåg jag att jag inte helt kan dissa zombieberättelser när jag ju knappt läst någon alls. Nu när jag äger boken är jag faktiskt väldigt nyfiken på att läsa den!

Till sist - vem tror jag har skickat detta? Jag ska medge att det var svårare att gissa än jag trodde det skulle vara. Jag har sett att andra deltagare i bokbytet skrivit inlägg med gissningar, men jag har inte läst dem än för att inte sabba gissningsleken för mig själv.
När jag öppnade paketet och såg innehållet fick jag en tanke, men var inte alls säker. Sedan kollade jag runt bland alla deltagare för att se vilka som läst boken jag fått. Det gav mig en gisnning om vem. Men ärligt, det som fick mig att bestämma mig för den personen faktiskt orten som stod på poststämpeln... Hehe.

Så nu undrar jag - är det kanske Man som skickat detta fina paket?
(Känns hemskt att jag kanske har fel. Snälla, hata mig inte för all evighet om jag är ute och cyklar)
Oavsett - tack så jättejättejättemycket till min hemliga bokvän för det härliga innehållet! Jag gillar det verkligen.

Hej då från mig så länge. Snart skriver jag igen.
/Amelie

Det känns som väldigt länge sedan jag listade intressanta böcker. Håller ni med mig?
Här kommer iallafall här ett inlägg om utgivna böcker jag varit nyfiken på en längre eller kortare tid.

The darkest minds av Alexandra Bracken
Det har varit svårt att ignorera den enorma hype som kretsat kring denna dystopi (och dess uppföljare), speciellt bland amerikanska boknördar. Jag kan inte låta bli att känna mig sugen!

Unwind av Neal Shusterman
Den här dystopin har jag varit nyfiken under en jättelång tid, men det var först när jag läste Annas positiva recension som jag blev extra intresserad. Läs hennes recension här, vettja!

Vicious av V.E.Schwab
Jag gillade författarens The archived. Jag har inte helt förstått handlingen i den här boken, men det verkar blanda vetenskap och superhjältar och... ja, det låter mycket intressant helt enkelt.

Throne of glass av Sarah J. Maas
Jag har hört ganska blandade åsikter om denna fantasybok, så jag är fortfarande lite tveksam. Men de omdömen som varit positiva har gjort mig tillräckligt intresserad för att inkludera den här i inlägget.

Fangirl av Rainbow Rowell
Här är jag inte bara sugen, jag ska läsa den. Jag har bara inte köpt den än, mest på grund av ekonomiska anledningar. Jag gillade Rainbow Rowell's Eleanor & Park, men handlingen i Fangirl låter faktiskt ännu bättre!

Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeldt
Jag har inte läst något av Jenny Jägerfeldt tidigare och hade nog inte funderat på att läsa den boken heller - om det inte vore för att den lät så bra när den pratades om i podcasten Allt vi säger är sant (rekommenderas varmt, förresten!). Nu är jag helt klart nyfiken.

Burn for burn av Jenny Han och Siobhan Vivian
Jag får lite Pretty Little Liars-vibbar (en serie jag endast sett på tv, inte läst) av den här boken. Jag har hört bra saker om den här boken och att det talas om ett eventuellt övernaturligt element gör mig extra intresserad. 

Berövad av Liz Coley
Jag var inte så intresserad av den här boken först. Den låter inte riktigt som min typ av berättelse, då jag brukar hålla mig borta från mörka historier. Men nu har den fått så positiva recensioner att jag är väldigt nyfiken!

Har ni läst någon av de här böckerna? Om ja, vad tyckte ni? Skriv mig en kommentar och berätta!
/Amelie

Titel: Smaragdgrön                                                                                 Författare: Kerstin Gier
Originaltitel: Smaragdgrün                         Sidor: 474                            Serie: Ädelstenstrilogin #3 

Bokförlag: Bonnier Carlsen                                                                     Utgivning: 2013

Inte läst de tidigare delarna i serien? Hoppa över stycket i kursiv text nedan för att undvika spoilers.

Gideon säger att han fortfarande tycker om Gwendolyn, men frågar istället om de kunde vara vänner! Inte precis den utveckling Gwendolyn hoppats på. Varför beter han sig så obegripligt, ena stunden förälskat och ömsint, andra kylig och som förbytt.
Det hemliga ordenssällskap som arbetat i århundraden för att sluta cirkeln kring kronografen har mycket mäktiga vänner och hemliga motiv. Deras grundare greven av Saint Germain, som levde på 1700-talet, kan fortfarande påverka Gideons och Gwendolyns kärlek.

En efterlängtad sista del i väldigt bra trilogi! Frågan är ju bara om Kerstin Gier lyckades knyta ihop säcken bra?
Kort svar: Ja. Långt svar? Läs vidare, vettja!

Jag måste först nämna lite allmänt att hela Ädelstens-trilogin har varit en väldigt uppfriskande läsupplevelse! Visst har den element som går att finna i majoriteten av alla andra ungdomsböcker, men den det är ju själva stämningen i boken som är så härlig.
Jag ÄLSKAR Gwendolyns berättarröst och den humoristiska, lättsamma tonen den skapar i berättelsen. Det är verkligen mysläsning på högsta nivå - blandat med spänning och äventyr också, såklart! Allt detta återfinns (och är på topp!) i Smaragdgrön.

Det är väldigt kul att se hur alla bitar faller på plats genom den här boken. Frågorna får svar och händelser ända från första boken får sina förklaringar. Dessutom: Allt - karaktärerna, spänningen, humorn och känslorna - når en högre nivå. En mycket väl genomförd upplösning, Kersin Gier!
Även om jag sedan första boken anat sanningen kring en av bokens... twister, får vi väl kalla det, så var det ändå kul att få det bekfräftat! Ett annat avslöjande var jag dock alls beredd på! Intressant vändning i berättelsen (Även om lite av tidsrese-aspekten kring just den händelsen inte riktigt känns helt tydligt... Men nåja).

Den enda kritik jag vill påpeka är inte egentligen ett klagomål, utan snarare ett önskemål såhär i efterhand. Det är något jag snuddat vid i tidigare recensioner; nämligen det faktum att så mycket nog sker i, enligt mig, för få böcker. Dessutom under en väldigt kort tidsperiod - två, tre veckor ungefär. Jag hade så gärna sett en bok till i serien, så att man kunde sprida ut de stora händelserna och deras uppgörelser lite mer och då fått mer tid för lite mindre "viktiga" saker däremellan.
Bla, bla, bla. Men förstår ni vad jag menar? Ja, i grund och botten är det alltså så att jag gärna haft fler böcker i serien just för att den har så många bra element som kunnat få mer utrymme. Inget klagomål, som sagt, bara lilla jag som sörjer att denna härliga serie är över. 

Om du inte läst denna trilogi än - vad väntar du på? Den passar både unga som vuxna och är sådär härligt charmig. Man kan inte låta bli att älska stämningen i berättelsen!

Bokens första mening: "'Det där kommer att bli ett fult ärr', sade läkaren utan att lyfta på huvudet."
Tidigare delar i serien: Rubinröd, Safirblå.

Antal lästa böcker: 5
Antal lästa sidor: 1892

Månadens bok: 
Cinder av Marissa Meyer. 
I framtida Beijing bor Cinder, en cyborg, hos sin styvmoster. Hon är stadens mest kända mekaniker och i samma veva som Prince Kai blir hennes kund förändras hennes liv drastiskt. 
En berättelse som överraskade mig och som fångade mig direkt. Väldigt spännande och svår att lägga ifrån sig! 

Utvärdering av månaden:
Jag är nöjd över mängden läsning, speciellt då det var många bra böcker som lästes! The dream thieves var en god kandidat tll Månadens bok, men den är en uppföljare och petades därför undan av Cinder som är något helt nytt (för mig).

Inför oktober: 
Den här månaden är det lite vad jag är sugen på. Jag försöker blanda böcker på svenska och engelska. Ett säkert kort är iallafall Allegiant av Veronica Roth som kommer ut idag (22 oktober)!

Böcker i september 2013:
Smaragdgrön
Cinder
Avgrundens änglar
Vad min flickvän inte vet
The dream thieves

Titel: Insurgent                                                                        Författare: Veronica Roth

Serie: Divergent #2                                                                  Sidor: 525
Bokförlag: Katherine Tegen Books                                           Utgivning: Maj 2012

OBS! Om du inte läst Divergent, hoppa över stycket i kursiv text nedan för att undvika spoilers.

Tris initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now loms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable - and even more powerful.
Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she des not know what she may lose by doing so.


Det är ett par månader sedan jag läste den här boken nu. Maj, för att vara exakt. Jag minns den ganska bra ändå, åtminstone de största händelserna. Jag har även några anteckningar från läsprocessen till hjälp, så nu kör vi.
Så, Insurgent. Uppföljare till otroligt bra och spännande Divergent, så självklart fanns där lite höga förväntningar. Mötte Insurgent dem? Ja. Detta var en uppföljare som inte gjorde mig besviken. Visst fanns där några saker från första boken jag saknade här, men det tillkom också saker som jag gillade. Så som helhet var det samma nivå
.
Vi börjar med de sakerna som kanske inte var sådär jättebra. Four's och Tris's relation till exempel, för även om jag fortfarande gillar dem tillsammans så var det lite av en berg-och-dalbana. Ibland fina ögonblick - ibland smått irriterande stunder som nästan, nästan gränsade till fånigt. Men jag förstår ändå att deras förhållande inte är en dans på rosor och det är bra. Det är realistiskt. Men snälla Four, släpp tyglarna lite - Tris klarar sig själv ibland, okej? Kan avslöja att jag blev ganska sur över en av hans handlingar framåt slutet.
Det andra är att jag saknar det här världbyggandet som vi fick i Divergent. När samhället är nytt och jag som läsare får upptäcka det. Självklart sker detta i Insurgent också, men man lärde sig inte lika mycket nytt som jag önskat.

De bra sakerna sedan. Veronica Roth fortsätter att imponera med sitt skrivsätt - det flyter på i snabb takt utan att utelämna detaljer och beskrivningar. Hon är verkligen skicklig på det. Vi får även karaktärsutveckling, spänning, action, relationer och ja, många bra saker.
Och sedan, det jag saknade i Divergent - Tris känslor kring kaoset i slutet av första boken. Vi kommer in precis där vi lämnade henne och direkt får vi höra henne reflektera kring allt det hemska hon sett (och gjort!) Bra. Jag var nästan orolig för att vi skulle få en sådan där "en månad efter"-början där allt detta sammanfattas snabbt för att kunna hoppa direkt till de stora grejerna. Men vi får känslor och sedan ändå gott om rafflande händelser.

Och de sista 100 sidorna - låt mig säga såhär: det var länge sedan jag läst en bok som var så spännande att jag bokstavligen kände hjärtat bulta i bröstet. Jag var helt insugen i upplösningen och vände blad som en galning.
Slutet sen - BAM! Jag hade visserligen misstänkt att berättelsen skulle gå i den riktningen, men ändå - spännande! Jag är aningen orolig för huruvida Veronica Roth kommer klara den vändningen och fruktar lite att hon tagit sig vatten över huvudet. Det blir mycket att förklara, visa, svara på och knyta ihop under en bok. Men hon har gjort ett så bra jobb hittills att jag har hopp.

Uppföljaren Allegiant (tredje och sista boken) släpps imorgon och förhoppningsvis landar den i min brevlåda innan veckan är slut. Då planerar jag att hoppa direkt in i dystopivärlden och den stora upplösningen.

Bokens första mening: "I wake with his name in my mouth."
Tidigare böcker i serien: Divergent
Uppföljare: Allegiant (utkommer 22 november)

Tidigt på morgonen åkte jag, Pia, Anna och Nea tåg från Stockholm. Efter nästan fyra timmar nådde vi Göteborg och åkte spårvagn mot mässan. Vi fick köa en stund och passade på att äta den inhandlade lunchen där och då. Framåt ett kom vi in iallafall. 
Precis som tidigare år var mässan packad med folk. Jag och de andra tre vandrade runt lite i montrar och fick senare sällskap av Pia som lyckades hitta oss (eller vi henne, jag vet inte - det var så trångt!). 

Vid klockan två var det dags för träffen Anna ordnat! Dit kom bokälskare som ville och kunde. Det var SÅ UNDERBART att både få återse bekanta ansikten och se nya, hittills okända! Alla var så otroligt glada och trevliga - seriöst, finns det snällare människor än just bokmänniskor?

Efteråt vandrade vi en kort stund till innan det blev dags för ungdomsbokbloggarmingel (långt ord!) där det först blev lite mysigt mingel (där jag förresten lyckades spilla Cola över hela mig) och sedan en intervju med Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Och sedan... tja, då var vi tvungna gå. Tåget skulle snart åka och vår bokmässetid var slut.

På tågresan hem konstaterade vi att vi spenderade nästan dubbelt så lång tid på tåg som på själva bokmässan den dagen... Men men, de timmar vi var där var verkligen jättehärliga! Tågresan hem var dessutom inte så pjåkig den heller, utan full med skratt, mysigt prat, choklad och allmänt glad stämning. 
En väldigt lyckad dag.

Det var verkligen jättekul att se så mycket fint folk under dagen. Jag önskar att jag hunnit prata med alla och hunnit se lite mer - för tiden var lite för knapp. Hade gärna haft en timma till bland montrarna och många fler med människorna. Men jag njöt som sagt av varje sekund.
Har en känsla av att jag kanske var lite smågalen under dagen (Cola-incidenten var ett bra exempel). Jag anser mig som en glad person i allmänt, så om jag nu är lite extra glad en dag kan jag nog uppfattas som lite knasig. Så om jag var lite halvläskig - jag var bara glad att se dig, okej? 

Nu till böckerna som följde med hem! Först innehållet i goodie-bagen från bloggminglet:

Böckerna jag köpte: 

Så, det var nog allt. Tack till alla som bidrog till att min Bokmässa 2013 blev superbra!
/Amelie