Amelies boktips

Titel: Smaragdgrön                                                                                 Författare: Kerstin Gier
Originaltitel: Smaragdgrün                         Sidor: 474                            Serie: Ädelstenstrilogin #3 

Bokförlag: Bonnier Carlsen                                                                     Utgivning: 2013

Inte läst de tidigare delarna i serien? Hoppa över stycket i kursiv text nedan för att undvika spoilers.

Gideon säger att han fortfarande tycker om Gwendolyn, men frågar istället om de kunde vara vänner! Inte precis den utveckling Gwendolyn hoppats på. Varför beter han sig så obegripligt, ena stunden förälskat och ömsint, andra kylig och som förbytt.
Det hemliga ordenssällskap som arbetat i århundraden för att sluta cirkeln kring kronografen har mycket mäktiga vänner och hemliga motiv. Deras grundare greven av Saint Germain, som levde på 1700-talet, kan fortfarande påverka Gideons och Gwendolyns kärlek.

En efterlängtad sista del i väldigt bra trilogi! Frågan är ju bara om Kerstin Gier lyckades knyta ihop säcken bra?
Kort svar: Ja. Långt svar? Läs vidare, vettja!

Jag måste först nämna lite allmänt att hela Ädelstens-trilogin har varit en väldigt uppfriskande läsupplevelse! Visst har den element som går att finna i majoriteten av alla andra ungdomsböcker, men den det är ju själva stämningen i boken som är så härlig.
Jag ÄLSKAR Gwendolyns berättarröst och den humoristiska, lättsamma tonen den skapar i berättelsen. Det är verkligen mysläsning på högsta nivå - blandat med spänning och äventyr också, såklart! Allt detta återfinns (och är på topp!) i Smaragdgrön.

Det är väldigt kul att se hur alla bitar faller på plats genom den här boken. Frågorna får svar och händelser ända från första boken får sina förklaringar. Dessutom: Allt - karaktärerna, spänningen, humorn och känslorna - når en högre nivå. En mycket väl genomförd upplösning, Kersin Gier!
Även om jag sedan första boken anat sanningen kring en av bokens... twister, får vi väl kalla det, så var det ändå kul att få det bekfräftat! Ett annat avslöjande var jag dock alls beredd på! Intressant vändning i berättelsen (Även om lite av tidsrese-aspekten kring just den händelsen inte riktigt känns helt tydligt... Men nåja).

Den enda kritik jag vill påpeka är inte egentligen ett klagomål, utan snarare ett önskemål såhär i efterhand. Det är något jag snuddat vid i tidigare recensioner; nämligen det faktum att så mycket nog sker i, enligt mig, för få böcker. Dessutom under en väldigt kort tidsperiod - två, tre veckor ungefär. Jag hade så gärna sett en bok till i serien, så att man kunde sprida ut de stora händelserna och deras uppgörelser lite mer och då fått mer tid för lite mindre "viktiga" saker däremellan.
Bla, bla, bla. Men förstår ni vad jag menar? Ja, i grund och botten är det alltså så att jag gärna haft fler böcker i serien just för att den har så många bra element som kunnat få mer utrymme. Inget klagomål, som sagt, bara lilla jag som sörjer att denna härliga serie är över. 

Om du inte läst denna trilogi än - vad väntar du på? Den passar både unga som vuxna och är sådär härligt charmig. Man kan inte låta bli att älska stämningen i berättelsen!

Bokens första mening: "'Det där kommer att bli ett fult ärr', sade läkaren utan att lyfta på huvudet."
Tidigare delar i serien: Rubinröd, Safirblå.