Sammanfattning: September 2013
Antal lästa böcker: 5
Antal lästa sidor: 1892
Månadens bok:
Cinder av Marissa Meyer.
I framtida Beijing bor Cinder, en cyborg, hos sin styvmoster. Hon är stadens mest kända mekaniker och i samma veva som Prince Kai blir hennes kund förändras hennes liv drastiskt.
En berättelse som överraskade mig och som fångade mig direkt. Väldigt spännande och svår att lägga ifrån sig!
Utvärdering av månaden:
Jag är nöjd över mängden läsning, speciellt då det var många bra böcker som lästes! The dream thieves var en god kandidat tll Månadens bok, men den är en uppföljare och petades därför undan av Cinder som är något helt nytt (för mig).
Inför oktober:
Den här månaden är det lite vad jag är sugen på. Jag försöker blanda böcker på svenska och engelska. Ett säkert kort är iallafall Allegiant av Veronica Roth som kommer ut idag (22 oktober)!
Böcker i september 2013:
Smaragdgrön
Cinder
Avgrundens änglar
Vad min flickvän inte vet
The dream thieves
Antal lästa sidor: 1892
Månadens bok: Cinder av Marissa Meyer.
I framtida Beijing bor Cinder, en cyborg, hos sin styvmoster. Hon är stadens mest kända mekaniker och i samma veva som Prince Kai blir hennes kund förändras hennes liv drastiskt.
En berättelse som överraskade mig och som fångade mig direkt. Väldigt spännande och svår att lägga ifrån sig!
Utvärdering av månaden:
Jag är nöjd över mängden läsning, speciellt då det var många bra böcker som lästes! The dream thieves var en god kandidat tll Månadens bok, men den är en uppföljare och petades därför undan av Cinder som är något helt nytt (för mig).
Inför oktober:
Den här månaden är det lite vad jag är sugen på. Jag försöker blanda böcker på svenska och engelska. Ett säkert kort är iallafall Allegiant av Veronica Roth som kommer ut idag (22 oktober)!
Böcker i september 2013:
Smaragdgrön
Cinder
Avgrundens änglar
Vad min flickvän inte vet
The dream thieves
Insurgent
Titel: Insurgent Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent #2 Sidor: 525
Bokförlag: Katherine Tegen Books Utgivning: Maj 2012
OBS! Om du inte läst Divergent, hoppa över stycket i kursiv text nedan för att undvika spoilers.
Tris initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now loms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable - and even more powerful.
Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she des not know what she may lose by doing so.
Det är ett par månader sedan jag läste den här boken nu. Maj, för att vara exakt. Jag minns den ganska bra ändå, åtminstone de största händelserna. Jag har även några anteckningar från läsprocessen till hjälp, så nu kör vi.
Så, Insurgent. Uppföljare till otroligt bra och spännande Divergent, så självklart fanns där lite höga förväntningar. Mötte Insurgent dem? Ja. Detta var en uppföljare som inte gjorde mig besviken. Visst fanns där några saker från första boken jag saknade här, men det tillkom också saker som jag gillade. Så som helhet var det samma nivå
.
Vi börjar med de sakerna som kanske inte var sådär jättebra. Four's och Tris's relation till exempel, för även om jag fortfarande gillar dem tillsammans så var det lite av en berg-och-dalbana. Ibland fina ögonblick - ibland smått irriterande stunder som nästan, nästan gränsade till fånigt. Men jag förstår ändå att deras förhållande inte är en dans på rosor och det är bra. Det är realistiskt. Men snälla Four, släpp tyglarna lite - Tris klarar sig själv ibland, okej? Kan avslöja att jag blev ganska sur över en av hans handlingar framåt slutet.
Det andra är att jag saknar det här världbyggandet som vi fick i Divergent. När samhället är nytt och jag som läsare får upptäcka det. Självklart sker detta i Insurgent också, men man lärde sig inte lika mycket nytt som jag önskat.
De bra sakerna sedan. Veronica Roth fortsätter att imponera med sitt skrivsätt - det flyter på i snabb takt utan att utelämna detaljer och beskrivningar. Hon är verkligen skicklig på det. Vi får även karaktärsutveckling, spänning, action, relationer och ja, många bra saker.
Och sedan, det jag saknade i Divergent - Tris känslor kring kaoset i slutet av första boken. Vi kommer in precis där vi lämnade henne och direkt får vi höra henne reflektera kring allt det hemska hon sett (och gjort!) Bra. Jag var nästan orolig för att vi skulle få en sådan där "en månad efter"-början där allt detta sammanfattas snabbt för att kunna hoppa direkt till de stora grejerna. Men vi får känslor och sedan ändå gott om rafflande händelser.
Och de sista 100 sidorna - låt mig säga såhär: det var länge sedan jag läst en bok som var så spännande att jag bokstavligen kände hjärtat bulta i bröstet. Jag var helt insugen i upplösningen och vände blad som en galning.
Slutet sen - BAM! Jag hade visserligen misstänkt att berättelsen skulle gå i den riktningen, men ändå - spännande! Jag är aningen orolig för huruvida Veronica Roth kommer klara den vändningen och fruktar lite att hon tagit sig vatten över huvudet. Det blir mycket att förklara, visa, svara på och knyta ihop under en bok. Men hon har gjort ett så bra jobb hittills att jag har hopp.
Uppföljaren Allegiant (tredje och sista boken) släpps imorgon och förhoppningsvis landar den i min brevlåda innan veckan är slut. Då planerar jag att hoppa direkt in i dystopivärlden och den stora upplösningen.
Bokens första mening: "I wake with his name in my mouth."
Tidigare böcker i serien: Divergent
Uppföljare: Allegiant (utkommer 22 november)
Bokförlag: Katherine Tegen Books Utgivning: Maj 2012
OBS! Om du inte läst Divergent, hoppa över stycket i kursiv text nedan för att undvika spoilers.
Tris initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now loms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable - and even more powerful.
Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she des not know what she may lose by doing so.
Det är ett par månader sedan jag läste den här boken nu. Maj, för att vara exakt. Jag minns den ganska bra ändå, åtminstone de största händelserna. Jag har även några anteckningar från läsprocessen till hjälp, så nu kör vi.
Så, Insurgent. Uppföljare till otroligt bra och spännande Divergent, så självklart fanns där lite höga förväntningar. Mötte Insurgent dem? Ja. Detta var en uppföljare som inte gjorde mig besviken. Visst fanns där några saker från första boken jag saknade här, men det tillkom också saker som jag gillade. Så som helhet var det samma nivå
.
Vi börjar med de sakerna som kanske inte var sådär jättebra. Four's och Tris's relation till exempel, för även om jag fortfarande gillar dem tillsammans så var det lite av en berg-och-dalbana. Ibland fina ögonblick - ibland smått irriterande stunder som nästan, nästan gränsade till fånigt. Men jag förstår ändå att deras förhållande inte är en dans på rosor och det är bra. Det är realistiskt. Men snälla Four, släpp tyglarna lite - Tris klarar sig själv ibland, okej? Kan avslöja att jag blev ganska sur över en av hans handlingar framåt slutet.
Det andra är att jag saknar det här världbyggandet som vi fick i Divergent. När samhället är nytt och jag som läsare får upptäcka det. Självklart sker detta i Insurgent också, men man lärde sig inte lika mycket nytt som jag önskat.
De bra sakerna sedan. Veronica Roth fortsätter att imponera med sitt skrivsätt - det flyter på i snabb takt utan att utelämna detaljer och beskrivningar. Hon är verkligen skicklig på det. Vi får även karaktärsutveckling, spänning, action, relationer och ja, många bra saker.
Och sedan, det jag saknade i Divergent - Tris känslor kring kaoset i slutet av första boken. Vi kommer in precis där vi lämnade henne och direkt får vi höra henne reflektera kring allt det hemska hon sett (och gjort!) Bra. Jag var nästan orolig för att vi skulle få en sådan där "en månad efter"-början där allt detta sammanfattas snabbt för att kunna hoppa direkt till de stora grejerna. Men vi får känslor och sedan ändå gott om rafflande händelser.
Och de sista 100 sidorna - låt mig säga såhär: det var länge sedan jag läst en bok som var så spännande att jag bokstavligen kände hjärtat bulta i bröstet. Jag var helt insugen i upplösningen och vände blad som en galning.
Slutet sen - BAM! Jag hade visserligen misstänkt att berättelsen skulle gå i den riktningen, men ändå - spännande! Jag är aningen orolig för huruvida Veronica Roth kommer klara den vändningen och fruktar lite att hon tagit sig vatten över huvudet. Det blir mycket att förklara, visa, svara på och knyta ihop under en bok. Men hon har gjort ett så bra jobb hittills att jag har hopp.
Uppföljaren Allegiant (tredje och sista boken) släpps imorgon och förhoppningsvis landar den i min brevlåda innan veckan är slut. Då planerar jag att hoppa direkt in i dystopivärlden och den stora upplösningen.
Bokens första mening: "I wake with his name in my mouth."
Tidigare böcker i serien: Divergent
Uppföljare: Allegiant (utkommer 22 november)
Min Bokmässa 2013
Så var Bokmässan över för det här året. Men jag hade en supertrevlig lördag!
Tidigt på morgonen åkte jag, Pia, Anna och Nea tåg från Stockholm. Efter nästan fyra timmar nådde vi Göteborg och åkte spårvagn mot mässan. Vi fick köa en stund och passade på att äta den inhandlade lunchen där och då. Framåt ett kom vi in iallafall.
Precis som tidigare år var mässan packad med folk. Jag och de andra tre vandrade runt lite i montrar och fick senare sällskap av Pia som lyckades hitta oss (eller vi henne, jag vet inte - det var så trångt!).
Vid klockan två var det dags för träffen Anna ordnat! Dit kom bokälskare som ville och kunde. Det var SÅ UNDERBART att både få återse bekanta ansikten och se nya, hittills okända! Alla var så otroligt glada och trevliga - seriöst, finns det snällare människor än just bokmänniskor?
Efteråt vandrade vi en kort stund till innan det blev dags för ungdomsbokbloggarmingel (långt ord!) där det först blev lite mysigt mingel (där jag förresten lyckades spilla Cola över hela mig) och sedan en intervju med Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Och sedan... tja, då var vi tvungna gå. Tåget skulle snart åka och vår bokmässetid var slut.
På tågresan hem konstaterade vi att vi spenderade nästan dubbelt så lång tid på tåg som på själva bokmässan den dagen... Men men, de timmar vi var där var verkligen jättehärliga! Tågresan hem var dessutom inte så pjåkig den heller, utan full med skratt, mysigt prat, choklad och allmänt glad stämning.
En väldigt lyckad dag.
Det var verkligen jättekul att se så mycket fint folk under dagen. Jag önskar att jag hunnit prata med alla och hunnit se lite mer - för tiden var lite för knapp. Hade gärna haft en timma till bland montrarna och många fler med människorna. Men jag njöt som sagt av varje sekund.
Har en känsla av att jag kanske var lite smågalen under dagen (Cola-incidenten var ett bra exempel). Jag anser mig som en glad person i allmänt, så om jag nu är lite extra glad en dag kan jag nog uppfattas som lite knasig. Så om jag var lite halvläskig - jag var bara glad att se dig, okej?
Nu till böckerna som följde med hem! Först innehållet i goodie-bagen från bloggminglet:
Jag har redan läst Den femte vågen och Fjärde riket, men jag ägde dem som förhandsexemplar så färdiga versioner av böckerna var ändå välkommet! De andra tre böckerna (+ novellen till höger) var helt okända för mig. Intressant!
Böckerna jag köpte:
Saving Fransesca grabbade jag åt mig i English bookshop's monter - jag måste bara läsa mer av Marchetta efter Jellicoe Road!
Vi måste sluta ses på det här sättet (aka boken med långa titeln) har jag velat läsa sedan jag först hörde talas om författarsamarbetet som skapat den! Kan ju nästan inte bli annat än bra med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck tillsammans.
Vi måste sluta ses på det här sättet (aka boken med långa titeln) har jag velat läsa sedan jag först hörde talas om författarsamarbetet som skapat den! Kan ju nästan inte bli annat än bra med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck tillsammans.
Så, det var nog allt. Tack till alla som bidrog till att min Bokmässa 2013 blev superbra!
/Amelie
