En bok som beskriver mig
Uppdrag nummer två i Fridas Bokbloggsmaraton är att hitta böcker som på något vis beskriver dig.
Väldigt klurigt, måste jag säga. När jag hörde vad som efterfrågades var det helt tomt i huvudet och alla karaktärer, situationer och känslor jag någonsin känt igen mig var som bortblåsta.
Jag har dock, till slut, åtminstone lyckats komma på en bok.
Fangirl av Rainbow Rowell är ett väldigt klockrent val. Om man bara ser till titeln så beskriver ordet i sig en stor del av min personlighet (och mitt liv). Jag älskar att fangirla och gör det väldigt ofta. Det kan vara en bok, en tv-serie, en musikartist... Jag fruktar att folk i min omgivning kan ha genomlidit allvarliga skavsår i öronen från mina mest galna stunder.
Fangirl råkar även vara en bok jag läst ganska nyligen och jag minns tydligt hur mycket jag kände igen mig i huvudkaraktären Cath - hur hon tänkte, kände och även såklart i hennes besatthet av den påhittade bokserien Simon Snow, som är väldigt lik Harry Potter. Allt det och mer var väldigt mycket jag.
Tyvärr kan jag fortfarande inte, i skrivande stund, komma på fler böcker som beskriver mig väl. Jag har sökt i både bokhylla och läsdagbok, men det var bara Fangirl som stod ut. Vi får helt enkelt nöja oss med den.
Jag har iförsej inte heller haft gott om tid att tänka - eller snarare, haft utrymme i hjärnan. Jag har börjat en kurs på universitetet (hjälp!) och har under de senaste två dagarna matats med massivs av information och intryck.Vad jag (och mitt huvud) behöver är nog en god natts sömn - vilket ju verkligen går hand i hand med att sitta och blogga efter midnatt...
Om det fanns en boktitel i stil med "dåliga sovvanor" hade den helt klart omnämnts i detta inlägg.
/Amelie
Ett bokminne
Om ni inte redan listat ut det efter fem år (kanske minus det senaste året av nästan hundraprocentig frånvaro) så tillhör denna blogg en stor boknörd. Hon slukar gärna flera böcker i månaden om tid och humör tillåter och spenderar för stor del av månadens budget på att köpa ännu fler. När hon är i toppform läser hon 50 böcker på ett år och diskuterar dem med människor och bloggläsare.
Men låt oss backa tillbaka lite i tiden. Låt oss bläddra till Amelie á la våren 2007, strax före Harry Potter-uppenbarelsen och två år innan första blogginlägget. Denna Amelie läste snarare en bok per månad än i veckan, fick inte icke-läsande vänner att oroa sig för hennes hälsa och kunde inte rabbla upp vilken författare som skrivit varje bok hon läst - eller inte läst - sedan 2009 (som hennes läsande vänner kan intyga att nutida Amelie kan). Hon ansåg helt enkelt att läsande och böcker var en liten hobby snarare än något av en livsstil.
Denna Amelie hade nyligen varit och sett filmen "Eragon" på bio - en pojke med samma namn som finner ett drakägg och blir drakryttare, ni vet? - och älskat den. Hon upptäckte snart att filmen var baserad på en bok av Christopher Paolini och att denna i sin tur hade uppföljare. Självklart blev hon sugen på mer av fantasyhistorien.
Oerfaren som hon dock var bestämde hon att det ju var liiite onödigt att läsa första boken (Eragon). Hon hade ju sett filmen och tänkte att det ju borde duga fint som uppvärmning inför bok nummer två, Den äldste.
Att boken Eragon, femhundra sidor = filmen Eragon, 104 minuter innebar vissa skillnader tänkte hon inte speciellt mycket på.
Så gick hon till bokaffären, köpte bok två - Den äldste - och började läsa. Ni kanske kan ana var detta är på väg?
Efter bara några sidor hade flertalet frågetecken poppat upp. Okända namn, obekanta händelser, "felaktiga" detaljer... "Vilka är dessa människor?" "Vem är den här dvärgen?" "Men detta hände väl inte i slutstriden?"
"Och vad sjutton är det för röst som huvudkaraktären Eragon tjatar om att han hört tala till sig i sitt huvud?"
Snart erkände hon sig besegrad och lade ifrån sig boken, plockade upp bok ett och tog del av många fler scener och detaljer; flertalet veckor av Eragons bondeliv som - tack och lov - exkluderats från filmen och hur många fler gånger Eragon svimmade (Christopher Paolinis favorit-cliffhanger vid kapitelavslut?).
Detta var historien om hur Amelie lärde sig att en filmatisering INTE kan ersätta bokens innehåll.
Sedan dess föreläser hon gärna om hur boken innehåller såååå mycket mer detaljer och drar något överdrivna liknelser om att en filmatisering är ungefär som handlingssammanfattningen på bokens baksida.
(Harry Potter-uppenbarelsen som nämns och länkas till ovan var en ganska given kanditat till denna utmaning, men då det minnet ju redan är skrivet om på bloggen fick ni ett annat just idag)
Men låt oss backa tillbaka lite i tiden. Låt oss bläddra till Amelie á la våren 2007, strax före Harry Potter-uppenbarelsen och två år innan första blogginlägget. Denna Amelie läste snarare en bok per månad än i veckan, fick inte icke-läsande vänner att oroa sig för hennes hälsa och kunde inte rabbla upp vilken författare som skrivit varje bok hon läst - eller inte läst - sedan 2009 (som hennes läsande vänner kan intyga att nutida Amelie kan). Hon ansåg helt enkelt att läsande och böcker var en liten hobby snarare än något av en livsstil.
Denna Amelie hade nyligen varit och sett filmen "Eragon" på bio - en pojke med samma namn som finner ett drakägg och blir drakryttare, ni vet? - och älskat den. Hon upptäckte snart att filmen var baserad på en bok av Christopher Paolini och att denna i sin tur hade uppföljare. Självklart blev hon sugen på mer av fantasyhistorien.
Oerfaren som hon dock var bestämde hon att det ju var liiite onödigt att läsa första boken (Eragon). Hon hade ju sett filmen och tänkte att det ju borde duga fint som uppvärmning inför bok nummer två, Den äldste.
Att boken Eragon, femhundra sidor = filmen Eragon, 104 minuter innebar vissa skillnader tänkte hon inte speciellt mycket på.
Så gick hon till bokaffären, köpte bok två - Den äldste - och började läsa. Ni kanske kan ana var detta är på väg?
Efter bara några sidor hade flertalet frågetecken poppat upp. Okända namn, obekanta händelser, "felaktiga" detaljer... "Vilka är dessa människor?" "Vem är den här dvärgen?" "Men detta hände väl inte i slutstriden?"
"Och vad sjutton är det för röst som huvudkaraktären Eragon tjatar om att han hört tala till sig i sitt huvud?"
Snart erkände hon sig besegrad och lade ifrån sig boken, plockade upp bok ett och tog del av många fler scener och detaljer; flertalet veckor av Eragons bondeliv som - tack och lov - exkluderats från filmen och hur många fler gånger Eragon svimmade (Christopher Paolinis favorit-cliffhanger vid kapitelavslut?).
Detta var historien om hur Amelie lärde sig att en filmatisering INTE kan ersätta bokens innehåll.
Sedan dess föreläser hon gärna om hur boken innehåller såååå mycket mer detaljer och drar något överdrivna liknelser om att en filmatisering är ungefär som handlingssammanfattningen på bokens baksida.
(Harry Potter-uppenbarelsen som nämns och länkas till ovan var en ganska given kanditat till denna utmaning, men då det minnet ju redan är skrivet om på bloggen fick ni ett annat just idag)
Vad är detta?
Frida har annordnat ett bokbloggsmarathon för att få igång bokbloggandet igen. Perfekt för dig om du, liksom jag, känner att inspirationen och motivationen kring bloggen inte är på topp - eller om du helt enkelt vill utföra lite roliga utmaningar!
Låter det skoj? Då är det bara att haka på. Mer information hittar du här.
Frida har annordnat ett bokbloggsmarathon för att få igång bokbloggandet igen. Perfekt för dig om du, liksom jag, känner att inspirationen och motivationen kring bloggen inte är på topp - eller om du helt enkelt vill utföra lite roliga utmaningar!
Låter det skoj? Då är det bara att haka på. Mer information hittar du här.
