Smitta
Titel: Smitta Författare: Michael Grant
Originaltitel: Plague Serie: Gone #4 Sidor: 351
Bokförlag: B Wahlströms Utgivning: Augusti 2012
RECENSIONEN KAN INNEHÅLLA SPOILERS FÖR DIG SOM INTE LÄST DEL 1-3 I GONE-SERIEN.
Problemen i Perdido Beach hopar sig - dricksvattnet börjar ta slut, en dödlig influensa sprider sig som får de smittade att bokstavligen talat hosta upp lungorna och dessutom drabbas en del invånare av insektsliknande djur som äter upp dem inifrån.
Sam ger sig av med ngåra andra tonåringar för att hitta vatten, men det innebär också att det inte finns någon kvar i staden som kan försvara invånarna. När Drake och hans armé av kackerlacksliknande varelser dyker upp blir det fullständigt kaos. Sam inser att han måste samarbeta med Caine för att rädda staden, men Caine kräver något i gengäld...
Originaltitel: Plague Serie: Gone #4 Sidor: 351
Bokförlag: B Wahlströms Utgivning: Augusti 2012
RECENSIONEN KAN INNEHÅLLA SPOILERS FÖR DIG SOM INTE LÄST DEL 1-3 I GONE-SERIEN.
Problemen i Perdido Beach hopar sig - dricksvattnet börjar ta slut, en dödlig influensa sprider sig som får de smittade att bokstavligen talat hosta upp lungorna och dessutom drabbas en del invånare av insektsliknande djur som äter upp dem inifrån.
Sam ger sig av med ngåra andra tonåringar för att hitta vatten, men det innebär också att det inte finns någon kvar i staden som kan försvara invånarna. När Drake och hans armé av kackerlacksliknande varelser dyker upp blir det fullständigt kaos. Sam inser att han måste samarbeta med Caine för att rädda staden, men Caine kräver något i gengäld...
Livet i den vuxen-lösa Zonen fortsätter, nya katastrofer och problem uppstår och våra karaktärer kämpar för överlevnad. Igen.
Det är fortfarande spännande och bra, men nu börjar jag tyvärr känna att vi står och stampar lite på samma ställe, det vill säga: handlingen rör sig inte riktigt framåt för tillfället. Detta gör att jag som läsare i denna del fyra känner mig otålig och på gränsen till uttråkad
Som vanligt så följer vi ett stort antal karaktärer och återigen så märker jag hur dålig koll jag har på dem alla; vem som är vem, vem som gjort vad, vilka eventuella krafter de har etc etc. De första 50-100 sidorna går i stort sett ut på att uppdatera oss på varje karaktärs nuvarande situation. Lite segt kanske, men sedan så hade jag iallafall fått tillbaka en tydlig bild av varje individ.
Karaktärerna är inte heller bokens starka sida, för dem är inte så pass välutvecklade att man verkligen blir fäst vid dem. Men å andra sidan så passar det böckerna och deras handling, så det är inget jag egentligen känner för att klaga på.
Men som sagt så känns den här boken mest som en upprepning av tidigare händelser. Det är katastrofer och problem, konflikter och maktspel mellan karaktärer och ja, det är liksom inget nytt. En annan sak som jag irriterade mig ganska mycket på var hur en viss karaktär (ursäkta uttrycket, men) vägrar dö. Snälla, kan vi inte slippa hen nu? Ännu ett exempel på hur handlingen fastnat.
Nu börjar jag lessna lite - jag vill komma vidare i handlingen och veta mer om varför de egentligen är i zonen!
Men annars, det är bra skrivet och flyter på. Spännande, omän inte alls på wow-nivå. Men tillräckligt för att hålla mig relativt intresserad som läsare och fortfarande så fanns där ibland några korta ögonblick med den där lite obehagliga rysarkänslan (jag menar, kom igen: insekter som äter upp folk inifrån? Fy!), men inte även den fanns där tillräckligt mycket eller starkt.
Så ett ganska ointresserat "mjeh" från mig. Nej, nu är det dags för berättelsen att ta ett stort steg framåt. Jag vill ha nytt, jag vill ha svar och jag hoppas verkligen att bok fem bjuder på detta!
Bokens första mening: "Han balanserade på kanten av en glasskiva."
Tidigare böcker i serien: Övergivna, Hunger, Lögner.
Uppföljare: Fear (engelsk titel), Light (engelsk titel, ej utkommen)
Jag väntar under mossan
Titel: Jag väntar under mossan Författare: Amanda Hellberg
Serie: - Sidor: 218
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 2012
"Om solen lyst, om huset varit omskött och bebott, då hade det kunnat vara mysigt som ett pepparkakshus.
Men här, i det bleka spökskenet från en dold måne, fick stugans flagnande sneda väggar och blinda fönster mig att darra."
I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?
Det här är en bok med nordiska väsen och även lite myter, något jag inte ofta läser, så det här blev ganska intressant läsning.
Jag hade inte några speciella förväntningar när jag öppnade den här boken utan hoppades mest på att den, som baksidan hintar om, skulle vara läskig och mystisk. Särskilt läskig blev den aldrig, vilket är synd, men ofta så kände man ett mindre obehag då vår huvudkaraktär befann i skogen. Jag hade dock önskat att den skulle vara lite läskigare. Men iförsej så är väl detta en bok som riktar sig till något yngre läsare än jag själv.
Huvudkaraktären Tilda har en engelsk pappa och en svensk pappa och uppväxt i England, men har dock spenderat många somrar hos sina morföräldrar i Sverige. Hon är en helt okej karaktär allt som allt. Ingen annan karaktär tyckte jag utmärkte sig så mycket, men jag gillade däremot kapitlena som var skrivna ur den okända "personens" perspektiv som dök upp emellanåt.
Språket är bra och Amanda Hellberg har lyckats skapa en stämning i boken som ständigt skiftar från mysig värme till krypande obehag i hennes beskrivningar om skogen, stugan och alla väsen som finns runt omkring.
Berättelsen har spänning och mystiska väsen, inslag av kärlek, familj och sorg - och är som helhet bra bok som har en speciell känsla över sig som håller mig intresserad genom bokens gång. Något saknades kanske för att den skulle bli något extra, men den är bra!
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 2012
"Om solen lyst, om huset varit omskött och bebott, då hade det kunnat vara mysigt som ett pepparkakshus.
Men här, i det bleka spökskenet från en dold måne, fick stugans flagnande sneda väggar och blinda fönster mig att darra."
I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?
Det här är en bok med nordiska väsen och även lite myter, något jag inte ofta läser, så det här blev ganska intressant läsning.
Jag hade inte några speciella förväntningar när jag öppnade den här boken utan hoppades mest på att den, som baksidan hintar om, skulle vara läskig och mystisk. Särskilt läskig blev den aldrig, vilket är synd, men ofta så kände man ett mindre obehag då vår huvudkaraktär befann i skogen. Jag hade dock önskat att den skulle vara lite läskigare. Men iförsej så är väl detta en bok som riktar sig till något yngre läsare än jag själv.
Huvudkaraktären Tilda har en engelsk pappa och en svensk pappa och uppväxt i England, men har dock spenderat många somrar hos sina morföräldrar i Sverige. Hon är en helt okej karaktär allt som allt. Ingen annan karaktär tyckte jag utmärkte sig så mycket, men jag gillade däremot kapitlena som var skrivna ur den okända "personens" perspektiv som dök upp emellanåt.
Språket är bra och Amanda Hellberg har lyckats skapa en stämning i boken som ständigt skiftar från mysig värme till krypande obehag i hennes beskrivningar om skogen, stugan och alla väsen som finns runt omkring.
Berättelsen har spänning och mystiska väsen, inslag av kärlek, familj och sorg - och är som helhet bra bok som har en speciell känsla över sig som håller mig intresserad genom bokens gång. Något saknades kanske för att den skulle bli något extra, men den är bra!
Bokens första mening: "Kan du höra mig?"
The scorch trials
Titel: The scorch trials Författare: James Dashner
Serie: The maze runner #2 Sidor: 360
Bokförlag: Ember Utgivningår: 2010
DENNA RECENSION INNEHÅLLER SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST DEL 1, THE MAZE RUNNER.
Solving the maze was supposed to be the end. No more puzzles. Nor more variables. And no more running. Thomas was sure that escape ment he and the Gladers would get their lives back. But no one really knew what sort of life they were going back to.
Burned by sun flares and baked by a new, brutal climate, the earth is a wasteland. Government has disintegrated, and with it, order - and now Cranks, people covered in festering wounds and driven to murderois insanity by the infectious disease known as the Flare, roam the crumbling cities hunting for their next victim... and meal.
The Gladers are far from done running. Instead of freedom, they find themselves faced with another trial. They must cross the Scorch, the most burned-out section of the world, and arrive at a safe haven in two weeks. And WICKED has made sure to adjust the variables and stack the odds them against them.
Thomas can only wonder - does he hold the secret to freedom somewhere in his mind? Or will he forever be at the mercy of WICKED?
Efter en så fantastiskt bra och spännande bok som The maze runner så var mina förväntningar på denna uppföljare ganska så höga, som ni kanske förstår. Men tyvärr så märkte jag ganska snabbt att den här boken nog inte skulle nå upp till samma nivå.
Det som jag gillat lite extra med del 1 var känslan av mystik som man fick i the maze. Den mörka, lite kusliga känslan av mystik som fanns invävd i hela handlingen. Men nu när vår karaktärsskara är ute ur labyrinten så har tyvärr mycket av den känslan försvunnit. Alltefter som att mer avslöjas om WICKED och varför de utsätts för alla hemska saker så känns hela konceptet lite mindre intressant, för min del, vilket verkligen är synd.
Men tro nu inte att jag inte gillar boken, för så är inte alls fallet. För boken har fortfarande spänning, hemskheter, mystiska händelser och annat som hör den här serien till.
Karaktärerna var inte berättelsens starkaste sida i första boken och det är något som håller i sig in till denna andra del. Jag tycker nästan att de bleknade lite mer i den här boken. Jag saknar Chuck, Thomas vän och hans frånvaro lyser som ett litet hål genom handlingens förlopp.
Språket i boken har samma rappa tempo och de korta kapitlen försvinner enkelt förbi. Spänningen finns där och flera gånger dyker det upp cliffhangers. Men trots detta så känner jag inte riktigt att jag kommer in i boken på riktigt. I början så drogs jag inte in i berättelsen på samma sätt som med The maze runner och trots att jag streck-läste andra halvan av boken under en kväll så var det tyvärr något som höll i sig. Jag var alltid nyfiken på vad som skulle hända därnäst, men själva lässuget fanns inte riktigt där.
Jag vet att det nu låter som att boken inte alls är så bra, men det är svårt att beskriva mina tankar och åsikter om The scorch trials utan att låta lite negativ - för efter en så otrolig bok som The maze runner så blev detta en besvikelse, trots att det är långt ifrån en dålig bok.
Men ja, det här är en bok som jag trots allt gillar och som ständigt höll mig intresserad när jag väl öppnade boken, men som inte alltid såg alltför lockande ut när man lagt den ifrån sig. Lite blandade känslor är det, men jag hoppas att denna bok var ett typiskt fall av en "mellan-bok" i en serie. Det kan ju inte heller ha varit helt lätt att toppa en bok som The maze runner.
Men jag ser fram emot sista delen i serien och hoppas att den knyter ihop berättelsen bra!
Bokens första mening: "She spoke to him before the world fell apart."
Tidigare böcker i serien: The maze runner
Uppföljare: The death cure. Det har även precis släppt en prequel; The kill order alldeles nyligen som utspelar sig innan första boken i serien.
Burned by sun flares and baked by a new, brutal climate, the earth is a wasteland. Government has disintegrated, and with it, order - and now Cranks, people covered in festering wounds and driven to murderois insanity by the infectious disease known as the Flare, roam the crumbling cities hunting for their next victim... and meal.
The Gladers are far from done running. Instead of freedom, they find themselves faced with another trial. They must cross the Scorch, the most burned-out section of the world, and arrive at a safe haven in two weeks. And WICKED has made sure to adjust the variables and stack the odds them against them.
Thomas can only wonder - does he hold the secret to freedom somewhere in his mind? Or will he forever be at the mercy of WICKED?
Efter en så fantastiskt bra och spännande bok som The maze runner så var mina förväntningar på denna uppföljare ganska så höga, som ni kanske förstår. Men tyvärr så märkte jag ganska snabbt att den här boken nog inte skulle nå upp till samma nivå.
Det som jag gillat lite extra med del 1 var känslan av mystik som man fick i the maze. Den mörka, lite kusliga känslan av mystik som fanns invävd i hela handlingen. Men nu när vår karaktärsskara är ute ur labyrinten så har tyvärr mycket av den känslan försvunnit. Alltefter som att mer avslöjas om WICKED och varför de utsätts för alla hemska saker så känns hela konceptet lite mindre intressant, för min del, vilket verkligen är synd.
Men tro nu inte att jag inte gillar boken, för så är inte alls fallet. För boken har fortfarande spänning, hemskheter, mystiska händelser och annat som hör den här serien till.
Karaktärerna var inte berättelsens starkaste sida i första boken och det är något som håller i sig in till denna andra del. Jag tycker nästan att de bleknade lite mer i den här boken. Jag saknar Chuck, Thomas vän och hans frånvaro lyser som ett litet hål genom handlingens förlopp.
Språket i boken har samma rappa tempo och de korta kapitlen försvinner enkelt förbi. Spänningen finns där och flera gånger dyker det upp cliffhangers. Men trots detta så känner jag inte riktigt att jag kommer in i boken på riktigt. I början så drogs jag inte in i berättelsen på samma sätt som med The maze runner och trots att jag streck-läste andra halvan av boken under en kväll så var det tyvärr något som höll i sig. Jag var alltid nyfiken på vad som skulle hända därnäst, men själva lässuget fanns inte riktigt där.
Jag vet att det nu låter som att boken inte alls är så bra, men det är svårt att beskriva mina tankar och åsikter om The scorch trials utan att låta lite negativ - för efter en så otrolig bok som The maze runner så blev detta en besvikelse, trots att det är långt ifrån en dålig bok.
Men ja, det här är en bok som jag trots allt gillar och som ständigt höll mig intresserad när jag väl öppnade boken, men som inte alltid såg alltför lockande ut när man lagt den ifrån sig. Lite blandade känslor är det, men jag hoppas att denna bok var ett typiskt fall av en "mellan-bok" i en serie. Det kan ju inte heller ha varit helt lätt att toppa en bok som The maze runner.
Men jag ser fram emot sista delen i serien och hoppas att den knyter ihop berättelsen bra!
Bokens första mening: "She spoke to him before the world fell apart."
Tidigare böcker i serien: The maze runner
Uppföljare: The death cure. Det har även precis släppt en prequel; The kill order alldeles nyligen som utspelar sig innan första boken i serien.
Spirit bound
Titel: Spirit bound Författare: Richelle Mead
Serie: Vampire Academy #5 Sidor: 479
Bokförlag: Puffin books Utgivningsår: 2010
DENNA RECENSION INNEHÅLLER SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST TIDIGARE DELAR I SERIEN.
Rose Hathaway has been outrunning death ever since she swore to be the protector of her best friend, Lissa, no matter what. She's finally made it back to the haven of St Vladimir's but with Dimitri, the boy she once loved, stalking her, Rose can only run so far.
She failed to kill him when she had the chance, and now her worst fears are about to come true. Dimitri has tasted her blood, and she knows in her heart that he is hunting her. And if Rose won't join him, he won't rest until he has silenced her... forever.
Vampire Academy är en serie som jag började läsa för lite mer än ett och ett halvt år sedan (fick en mindre chock när jag insåg hur lång tid det gått). Jag har dock valt att läsa böckerna med lite mellanrum. Inte för att de är dåliga - nej, absolut inte! - utan för att spara på serien lite och läsa lite andra böcker emellanåt. Men det här gör även att jag halvt glömmer hur bra den här serien verkligen är - det blir en positiv överraskning varje gång man öppnar nästa bok.
Hittills har jag inte riktigt sett på Richelle Mead som en favorit-författare, men den här boken har nog minsann fått mig att ändra mig. Jag har alltid sett på serien som riktigt bra, men nu när denna del visade sig vara en av de bättre utav de fem jag läst än så länge så tror jag nog att den får ansluta sig till min favorit-lista.
Precis som de tidigare delarna i serien så har Spirit bound alla ingredienser som en riktigt, riktigt bra bok behöver. Spänningen finns där ofta, och när den är frånvarande så känner jag ändå alltid ett sug efter att veta mer. Richelle Mead lyckas verkligen med det - att skriva så att man som läsare ständigt är intresserad och nyfiken.
Rose som huvudkaraktär fortsätter att vara lika rolig och stark. Jag gillar hennes berättarröst och personlighet. Helt ärligt så är hon nog en av de bästa kvinnliga karaktärerna jag stött på, vilket säger ganska mycket. Även de mindre karaktärerna i boken är uppskattade och intressanta.
Richelle Mead's språk gillar jag. Det är rappt och en härlig blandning mellan fina beskrivningar och Rose's små kommentarer.
Jag var aldrig uttråkad när jag läste och tyckte att det hände nya saker hela tiden. Men nu några dagar efteråt så känner jag att det kanske inte hände så mycket.. Det kan nog dock bero på att jag läste den här boken under en ganska kort tid och att jag då inte riktigt hann smälta allt helt innan något nytt kom upp. Men det finns flera spännande moment och en ganska så stor händelse som jag inte kommer att berätta om, med risken att spoila för er som bara läst bok 1-4. Men ni som läst denna vet vad jag pratar om.
Men jo, det här är nog en av de bättre böckerna i serien, antagligen tillsammans med del tre, Shadow kiss. Jag hade dock fått lite spoilat, så två ganska viktiga saker kom inte som en överraskning. Kanske hade jag gillat boken ännu mer annars. Men hur som helst, jag visste att de sakerna skulle hända, men inte HUR, så visst var det fortfarande spännande! Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa sista boken. Men jag tror att jag kommer vänta lite igen... Lite på grund av den enorma mängden böcker jag har att läsa de kommande månaderna, men mest för att jag inte alls vill att serien ska ta slut alltför snart.
Bokens första mening: "There's a big difference between death threats and love letters - even if the person writing the death threats still claims to actually love you."
Tidigare böcker i serien: Vampire Academy, Frostbite, Shadow kiss, Blood promise
Uppföljare: Last Sacrifice
Hittills har jag inte riktigt sett på Richelle Mead som en favorit-författare, men den här boken har nog minsann fått mig att ändra mig. Jag har alltid sett på serien som riktigt bra, men nu när denna del visade sig vara en av de bättre utav de fem jag läst än så länge så tror jag nog att den får ansluta sig till min favorit-lista.
Precis som de tidigare delarna i serien så har Spirit bound alla ingredienser som en riktigt, riktigt bra bok behöver. Spänningen finns där ofta, och när den är frånvarande så känner jag ändå alltid ett sug efter att veta mer. Richelle Mead lyckas verkligen med det - att skriva så att man som läsare ständigt är intresserad och nyfiken.
Rose som huvudkaraktär fortsätter att vara lika rolig och stark. Jag gillar hennes berättarröst och personlighet. Helt ärligt så är hon nog en av de bästa kvinnliga karaktärerna jag stött på, vilket säger ganska mycket. Även de mindre karaktärerna i boken är uppskattade och intressanta.
Richelle Mead's språk gillar jag. Det är rappt och en härlig blandning mellan fina beskrivningar och Rose's små kommentarer.
Jag var aldrig uttråkad när jag läste och tyckte att det hände nya saker hela tiden. Men nu några dagar efteråt så känner jag att det kanske inte hände så mycket.. Det kan nog dock bero på att jag läste den här boken under en ganska kort tid och att jag då inte riktigt hann smälta allt helt innan något nytt kom upp. Men det finns flera spännande moment och en ganska så stor händelse som jag inte kommer att berätta om, med risken att spoila för er som bara läst bok 1-4. Men ni som läst denna vet vad jag pratar om.
Men jo, det här är nog en av de bättre böckerna i serien, antagligen tillsammans med del tre, Shadow kiss. Jag hade dock fått lite spoilat, så två ganska viktiga saker kom inte som en överraskning. Kanske hade jag gillat boken ännu mer annars. Men hur som helst, jag visste att de sakerna skulle hända, men inte HUR, så visst var det fortfarande spännande! Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa sista boken. Men jag tror att jag kommer vänta lite igen... Lite på grund av den enorma mängden böcker jag har att läsa de kommande månaderna, men mest för att jag inte alls vill att serien ska ta slut alltför snart.
Bokens första mening: "There's a big difference between death threats and love letters - even if the person writing the death threats still claims to actually love you."
Tidigare böcker i serien: Vampire Academy, Frostbite, Shadow kiss, Blood promise
Uppföljare: Last Sacrifice
Blodets röst
Titel: Blodets röst Författare: Magnus Nordin
Serie: Skuggvarelser, bok 2 Sidor: 365
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 2010
Blodets röst tystnar aldrig...
Det har nu gått tre år sedan den där sommaren då den mystiska familjen kom till Gotland. Tre år sedan Daniel träffade Kira, flickan med bärnstens ögonen.
Blodets röst tystnar aldrig...
Det har nu gått tre år sedan den där sommaren då den mystiska familjen kom till Gotland. Tre år sedan Daniel träffade Kira, flickan med bärnstens ögonen.
Daniel bor nu i Stockholm där han pluggar. Han har dessutom en flickvän - ett nytt liv helt enkelt. Men när hans pappa dör tvingas Daniel tillbaka till Gotland. Någon måste ta hand om bilskroten.
Men det förflutna har inte lämnat honom för gott. Ett djurskelett hittas i havet och snart finns de där på Gotland igen - varulvarna. Och de vill ha hämnd...
Det är nu mer än ett år sedan som jag läste första boken i serien, Skuggvarelser. Därför trodde jag att det skulle vara svårt att komma in i boken. Men det tyckte jag inte, efter ett litet tiotal sidor så var man med igen. Det enda som var lite förvirrande var namnen på alla varulvar, men det funkade bra ändå.
Något som jag gillar med de här böckerna är att varulvarna inte är vanliga människor som lever ibland oss. Inte heller är de supersnygga, mystiska eller på annat sätt lik de andra övernaturliga varelserna man läser om idag. Nej, här lever de i flock, avskärmade från människor och är inte alls speciellt vackra, som jag tolkade det. De har en historia och ett levnadssätt som känns trovärdigt. Dessutom så är det kul att det här är tjejen som är en övernaturlig varelse, inte killen som det brukar vara. Bra att läsa något annorlunda som omväxling.
Karaktärerna i boken är kanske inte de bästa jag skådat. Men jag tycker att de är lagom bra uttänkta för att göra en intressant historia. Synd är bara att Kira får så lite utrymme i boken, hade gärna sett mer av henne då hon, enligt mig, är en av de mer intressanta karaktärerna. Den jag gillar bäst är dock Alea, och hon verkar få en större roll i nästa bok, så det ser jag fram emot!
Det är nu mer än ett år sedan som jag läste första boken i serien, Skuggvarelser. Därför trodde jag att det skulle vara svårt att komma in i boken. Men det tyckte jag inte, efter ett litet tiotal sidor så var man med igen. Det enda som var lite förvirrande var namnen på alla varulvar, men det funkade bra ändå.
Något som jag gillar med de här böckerna är att varulvarna inte är vanliga människor som lever ibland oss. Inte heller är de supersnygga, mystiska eller på annat sätt lik de andra övernaturliga varelserna man läser om idag. Nej, här lever de i flock, avskärmade från människor och är inte alls speciellt vackra, som jag tolkade det. De har en historia och ett levnadssätt som känns trovärdigt. Dessutom så är det kul att det här är tjejen som är en övernaturlig varelse, inte killen som det brukar vara. Bra att läsa något annorlunda som omväxling.
Karaktärerna i boken är kanske inte de bästa jag skådat. Men jag tycker att de är lagom bra uttänkta för att göra en intressant historia. Synd är bara att Kira får så lite utrymme i boken, hade gärna sett mer av henne då hon, enligt mig, är en av de mer intressanta karaktärerna. Den jag gillar bäst är dock Alea, och hon verkar få en större roll i nästa bok, så det ser jag fram emot!
Språket i boken är inget speciellt egentligen, men man märker att Magnus Nordin är van vid att skriva spänningsromaner! Texten har ett bra flyt och det är väldigt lätt att läsa på utan att märka att tiden går. Och spännande blir det. Mycket mer spännande än vad jag räknat med! Till och med läskigt ibland.
Det var ju inte alls mysigt att gå ensam hem på eftermiddagen, i kolsvart mörker, när man tidigare samma dag läst om blodtörstiga och skoningslösa varulvar. Nä, det blev riktigt skrämmande, det där!
Det var ju inte alls mysigt att gå ensam hem på eftermiddagen, i kolsvart mörker, när man tidigare samma dag läst om blodtörstiga och skoningslösa varulvar. Nä, det blev riktigt skrämmande, det där!
Sammanfattat så är det en bra och väldigt spännande bok. Perfekt för de som vill slippa perfekt kärlekshistoria mellan människa + övernaturlig varelse, men ändå ha kvar varelserna - fast mer som de var från början!
Jag rekommenderar att man läser Skuggvarelser först, dock.
Betyg: 7/10
Bokens första mening: "I en mycket gammal sägen som finns spridd över hela världen berättas det om ett gåtfult folkslag som kallas vargfolket eller varulvsfolket."
Tidigare böcker i serien: Skuggvarelser
Uppföljare: Skuggvandrare
Bokens första mening: "I en mycket gammal sägen som finns spridd över hela världen berättas det om ett gåtfult folkslag som kallas vargfolket eller varulvsfolket."
Tidigare böcker i serien: Skuggvarelser
Uppföljare: Skuggvandrare
Sanningen om Alice
Titel: Sanningen om Alice Författare: Rebecca James
Originaltitel: Beautiful malice Serie: - Sidor: 301
Bokförlag: Alfabeta Utgivningsår: 2011
"Sanning" säger Alice långsamt och utdraget, som om hon smakade på ordet. "Är du säker på det? Klarar du av att vara helt ärlig?"
"Jag tror det. Fråga på."
"Jag tror det. Fråga på."
"Okej." Hon tittar forskande på mig. "Då så. Var du glad, innerst inne? Var du glad att du blev av med henne? Din perfekta syster? Gladde du dig i hemlighet åt att hon dog?"
Katherines lillasyster Rachel är död. Mördad. Fylld av sorg och skuld flyttar Katherine till sin faster i Sydney där hon hoppas kunna lägga tragedin och sitt gamla liv bakom sig. När så hon träffar utåtriktade och självsäkra Alice är Katherine till en början lite tveksam, men snart blir de två bästa vänner. Hon träffar också Alice kompis Robbie som varit förälskad i Alice i evigheter. Tillsammans umgås de tre mycket och blir väldigt nära vänner.
Men bakom Alice trevliga och glada fasad döljer sig något annat, något mörkt, elakt och skrämmande. Varför ville Alice komma så nära Katherine från första början? Svaret på den frågan är inte vänskap.
Sanningen om Alice är helt annorlunda än Katherine kunnat ana.
Katherines lillasyster Rachel är död. Mördad. Fylld av sorg och skuld flyttar Katherine till sin faster i Sydney där hon hoppas kunna lägga tragedin och sitt gamla liv bakom sig. När så hon träffar utåtriktade och självsäkra Alice är Katherine till en början lite tveksam, men snart blir de två bästa vänner. Hon träffar också Alice kompis Robbie som varit förälskad i Alice i evigheter. Tillsammans umgås de tre mycket och blir väldigt nära vänner.
Men bakom Alice trevliga och glada fasad döljer sig något annat, något mörkt, elakt och skrämmande. Varför ville Alice komma så nära Katherine från första början? Svaret på den frågan är inte vänskap.
Sanningen om Alice är helt annorlunda än Katherine kunnat ana.
Jag har inte hört så jättemycket om den här boken, men det jag hört har varit väldigt bra. Författaren har till och med jämförts med J.K Rowling. Det vet jag dock inte om jag håller med om, men nog är det en skicklig och duktig författare alltid.
Det var väldigt lätt att komma in i boken. Språket är bra, enkelt och beskrivande och handlingen hoppar mellan nutid, dåtid och framtid utan att bli krånglig eller rörig. Dessa hopp till framtiden och baksidetexten avslöjar att något inte är som det verkar med Alice, att det döljer sig något bakom hennes fasad. Men trots det sveps man ändå in i känslan och intrycket som Katherine får av Alice i början; den utåtriktade tjejen som alla inte kan göra annat än älska. Men allteftersom man läser vidare så börjar man märka av förändringar i Alice beteende, ibland väldigt små saker och ibland större händelser, som för handlingen framåt mot vad Alice egentligen döljer.
Och allteftersom handlingen förs framåt får nystas även detaljer om Katherines förflutna upp, minnen av den där kvällen när Rachel följde med på en fest och hur allt egentligen gick till. Jag gillar verkligen hoppen i tiden, de är lagda på perfekta ställen och smälter bra in i handlingen och man förstår direkt när de hoppen kommer och behöver inte sitta och undra om var man befinner sig.
Den här boken var spännande rätt igenom och höll mig som läsare intresserad från första sidan till sista. Sakta men säkert kommer slutet närmare, slutet som är som en tickande bomb. Man känner på sig att något kommer hända i slutet, ett avslöjande eller en hemsk händelse eller kanske båda? Jag väntade spänt på finalen som också kom, men tyvärr tror jag att jag förväntat mig mer av det, för det var inte så spännande, läskigt och "wow" som jag trott, hoppats och önskat. Visst fanns där väldigt mycket spänning och det hände stora grejer, men jag antar att mina förväntningar var för höga. En annan person som läste utan förväntningar alls kanske hade blivit mer förvånad och funnit finalen mer spännande än jag gjorde. Denna lilla besvikelse sänkte boken en aning, som annars kanske skulle få ett snäpp högre på betygsskalan.
Men det är inget jag är så missnöjd med, för det är på det hela taget en väldigt, väldigt bra och spännande bok. Handlingen är riktigt bra uppbyggd och karaktärerna är bra. Jag älskade boken från början till slut. Känslan som boken svepte in mig i var bra. En riktigt bra bok som förutom spänning och hemskheter även innehåller vänskap och kärlek.
Bokens första mening: "Jag gick inte på Alices begravning"
Betyg: 8/10
Betyg: 8/10
Tack så jättemycket till Alfabeta för recensionsexemplaret! :)
Cirkeln
Titel: Cirkeln Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Serie: Del 1 i en trilogi Sidor: 516
Bokförlag: Rabén & Sjögren Utgivningsår: 2011
Engelsfors. Vackert namn, risig stad.
Allt börjar när en kille hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Självmord, säger alla.
Men är det verkligen så som det ser ut?
En natt när månen lyser blodröd på himmelen så förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken.
De är alla helt vanliga tonårstjejer men alla är helt olika. De har ingenting gemensamt, men ändå
är de där, alla sex. De vet inte varför de är där eller hur de kommit dit.
De får reda på att de är Utvalda. De är häxor med magiska krafter och en ondska närmar sig. Hur
de olika tjejerna ska kunna samarbeta och lita på varandra vet de inte, men utan varandra
kommer de inte överleva...
Jag har nog bara ett ord att säga: Wow!
Allt positivt man hört om Cirkeln gav mig väldigt höga förväntningar. Svenska twilight, en succé-bok
och allt annat beröm som hörts kring den här boken. Kan boken verkligen vara så bra som media säger?
Svaret är ja: Det var den. Den var precis så bra som alla säger. Om inte ännu bättre.
Det här är en bok som handlar om häxor, magi och övernaturligt. Men som många andra böcker så utspelar
den sig i vardagsmiljö, bland helt vanliga gymnasieelever och deras liv. Men jämfört med många andra böcker
så lyckas Cirkeln verkligen med att fånga gymnasiemiljön. Författarna är otroligt duktiga på att spegla ungdomarnas vardag i just de åren i deras liv.
Karaktärerna var skickligt uppbyggda. De var trovärdiga, hade alla en personlighet och historia som kändes
äkta. Alla händelser och känslor kändes så riktiga att man ibland kunde känna dem själv. Igenkännings-faktorn
är hög hela tiden. Jag tror att alla kan känna igen sig i någon av karaktärerna, iallafall på ett karaktärsdrag.
Den karaktär jag relaterade mest till var Minoo, det var nästan läskigt hur mycket jag kände igen mig i henne.
Samtidigt kunde jag hitta drag hos de andra karaktärerna som också kändes bekanta.
Och förutom riktigt bra karaktärer och miljöskildring så fanns där en stor dos av spänning. Det var aldrig en
lugn stund! Det kändes så äkta att man lätt kunde bli rädd och sitta med stora ögon och bläddra sidor i rasande
fart. När mamma ropade till mig 'om jag inte skulle sova nu?', så svarade jag: "Jadå, ska bara läsa ut kapitlet."
Men inte blev det bara ett kapitel där inte, det blev fler och fler. Man kunde helt enkelt inte sluta.
Det är lagom långa kapitel och varenda utav dem kändes viktiga.
Det här var en bok man levde sig in i till hundra procent. Spänning från första sidan och dramatik redan i första
kapitlet, redan efter ca 50-70 sidor var jag så inne i den att jag utropade "Nej!" när det hände något hemskt eller något jag inte ville skulle hända.
Allt det magiska i boken vävdes så bra ihop med det vardagliga att det inte blev otrovärdigt någon gång. Jag
älskade kombinationen av övernaturligt och vardagsrealism.
Det här är en bok som var så spännande att man ville sluka hela på en gång bara för att man inte kunde få nog!
Men samtidigt ville man spara på den, så att den aldrig skulle ta slut! Resultatet blev att man läste massor av sidor
på en gång för att sedan motvilligt hejda sig.
Det är inte alls en lögn när jag säger att det här är den bästa bok jag läst hittills i år. Det här är verkligen årets
bokliga höjdpunkt so far!
Jag förstår inte hur jag ska kunna vänta till nästa år med att få läsa fortsättningen...
Betyg: 10/10
Bokens första mening: "Hon väntar på ett svar men Elias vet inte vad han ska säga."
Uppföljare: Eld (utkommer 2012), Nyckeln (utkommer 2013)
Tack så jättemycket till Rabén & Sjögren som skickade mig boken!
I morgon när kriget kom
Titel: I morgon när kriget kom Författare: John Marsden
Serie: Ja, men vet ej namnet. Bok 1 Sidor: 265 Originaltitel: Tomorrow When the War began
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 1996
Ellie och sex av hennes kompisar ger sig ut på en campingtur uppe i bergen. De ska åka ensamma och
vara borta i några dagar. Målet för deras tur är en plats kallad "Helvetet", där en eremit som sägs ha
mördat sin familj ska ha bott.
De når "Helvetet" och finner att det är en jättefin och mysig plats. De har det jättetrevligt och tycker inte
att ett par flygplan som flyger över himlen är speciellt konstigt.
När de återvänder till hemstaden efter resan så är alla hus övergivna. Elektriciteten är borta, telefonerna
fungerar inte och kvar har husdjur och boskap lämnats för att dö.
Var är alla? Är de fortfarande kvar vid utställningen som hölls nyligen? Varför har de inte kommit hem ännu?
Snart upptäcker de att deras familjer och alla andra i stan är fångade, fångar hos en fiendehär som invaderat
staden. De hade kommit till staden när ungdomarna befann sig i helvetet. Det var fiendehärens flygplan
de såg.
Ellie och hennes vänner får kämpa för att hålla sig gömda och överleva. Men vad ska de göra nu? Försöka
gömma sig ute i bushen eller göra motstånd? Och har deras familjer överlevt?
Den här boken har vissa likheter med andra böcker jag läst, men den känns ändå helt egen i sitt slag.
Vad gör man när staden man bor i blir utsatt för krig? Det kan vara väldigt svårt att sätta sig in i för de
som aldrig upplevt det, och det gör det så skrämmande att läsa den här boken.
Allting känns lite overkligt och man tänker "Men det där kan ju inte hända!" ibland. Men det är ju just det
det kan. Det kan hända, när som helst och var som helst. Det är en del av världen vi lever i, trots att den
kan verka avlägsen för oss.
Jag tycker att John Marsden har speglat situationen väldigt bra. Det börjar som en mysig liten bok där man
får följa några ungdomar på en kampingtur. Man glömmer nästan bort att boken ska handla om krig och
blir väldigt bekväm med läsningen. Så vänder allt och plötsligt är det en spännande, skrämmande och läskigt
overkligt verklig krigsbok.
Den här boken hade jag ganska höga förväntningar på, då alla sagt att den ska vara så bra och spännande.
Jag håller med, den är väldigt spännande och bra. Men jag hade svårt att hålla med när jag började läsa.
Jag såg spänningen som låg mellan raderna men jag blev aldrig riktigt fast i den själv. Jag hade ganska
svårt att komma in i boken trots att den började bra och spännande nästan direkt.
Jag har varit lite ointresserad av läsning sista tiden då jag har haft mycket att tänka på, så kanske var det
inte bokens fel att den var lite tråkig i början. Kanske skulle jag ha suttit fastklistrad vid boken vid ett annat
tillfälle.
Det blev ett litet avbrott från läsningen av den här boken i ungefär en vecka och jag trodde då att det skulle
vara svårt att läsa vidare då. Men nej, det var väldigt lätt faktiskt. Jag fastnade direkt och läste hungrigt för
att få reda på vad som skulle hända härnäst. Jag såg glimtar av den där boken som så många har beskrivigt.
Den där olidligt spännande boken som handlar om krig, men som ändå har allt: kärlek, vänskap, mod och
sorg.
På det hela taget är det en väldigt spännande bok som är svår att släppa ur tankarna. Läs den!
Bokens första mening: " Det var bara en halvtimme sedan någon - jag tror det var Robyn - sa att vi
borde skriva ner allting, och det är bara tjugonio minuter sedan jag blev vald att göra det, och under de
tjugonio minuterna har jag haft allesammans hängande över mig medan de stirrade på den tomma sidan
och skrek idéer och råd till mig.
Betyg: 8/10
Den gröna cirkeln
Titel: Den gröna cirkeln
Författare: Stefan Casta
Serie: -
Sidor: 334
Bokförlag: Opal
Utgivningsår: 2010
Judit och hennes tre vänner Dinah, Gabriel och David bor på kulturskolan
Fågelboet. Allting är till en början sig likt, men det kommer att ändras.
En dag försvinner de fyra ungdomarna. Ingen vet var de tar vägen, inte ens
de själva. Men så hamnar de på en plats, en mystisk plats.
De förstår snart att allt inte står rätt till där, vad är det för plats egentligen?
Det var en väldigt kort beskrivning av boken, det är väldigt svårt att förklara den
i ord. För att riktigt förstå hur boken är måste man läsa den.
Det börjar som en helt vanlig bok. De går i skolan, har vänner, kärlek och bråk.
Men så börjar annorlunda saker hända och så helt plötsligt har boken blivit helt
annorlunda.
Det är hela tiden spännande och man vet aldrig vad som ska hända härnäst. Det
går inte att gissa sig till vilka svängar berättelsen ska ta. Det är som att författaren
själv inte visste vad som skulle hända.
Det händer hela tiden saker i boken och det får en att vilja läsa. Jag blev fäst vid den
här boken, den är så speciell. Jag har aldrig tidigare läst en bok som liknar denna.
Detta är lite obehaglig, småläskig, spännande och mysig läsning på samma gång. Jag
vet inte riktigt vad det är som får mig att gilla boken, men gillar den det gör jag. Det är
en bok jag är riktigt glad över att ha läst, den var en annorlunda men underhållande
läsupplevelse.
Nu i efterhand när jag läser min recension tycker jag att den låter lite virrig, men det
är väldigt svårt att beskriva Den gröna cirkeln. Jag säger: Läs den själva och fatta er
uppfattning, ni kommer inte bli så mycket klokare angående bokens handling om jag
försöker förklara mer, det är en historia som man inte riktigt kan återberätta. Man måste
uppleva den själv. Jag tycker iallafall att det är en riktigt bra bok.
En bok att önska sig i julklapp kanske? ;) Definitivt en bok för er som gillar lite mystiska,
spännande böcker. Och även för de som är ute efter unik läsning.
Betyg: 8/10
Bokens första mening: Det är Söndag.
Detta var boken jag fick från bokförlaget Opal! Tack igen, det var verkligen en bra
läsupplevelse.
Sorgfjäril
Titel: Sorgfjäril
Författare: Ingelin Angerborn
Serie: -
Sidor: 207
Bokförlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2010
Tolvåriga Alice har precis flyttat. Fyrtio långa mil ut på landet och bort
från stan, sin bästa kompis Sofia och sin kille Leo - bort från allt hon
är van vid.
Alices mamma tycker att det nya huset är gammalt och charmigt. Och
gammalt är det visserligen, men gammalt och äckligt enligt Alice. Ett riktigt
kråkslott! Av invånarna i byn kallas det för Spanska slottet, eftersom att
mannen som byggde det hade en spansk fru. Men det sägs även att det
spökar där...
Ute i trädgården vid deras hus får Alice syn på en fjäril hon aldrig sett förut.
En Sorgmantel. Den dyker upp hela tiden, nästan som om den vill någonting.
Alice tror inte på spöken, men när mystiska saker börjar hända börjar hon tvivla.
Hennes klockradio börjar visa 19.29 helt plötsligt, trots att tiden är en helt annan.
En sak försvinner och hennes lillebror börjar vinka åt tomma luften.
Hennes lillebror ja. Emanuel har alltid varit lite annorlunda. Men ser han i själva
verket saker som ingen annan ser?
Detta är den andra boken jag läser av Ingelin Angerborn. Den förra, För alltid...,
har ungefär samma tema. De är ganska lika till det sättet.
Sorgfjäril är lättläst med ett språk som flyter på och en spännande handling.
Kapitlen är korta och ofta avslutas de spännande och man inbjuds till sträckläsning.
Man vill varför dessa oförklarliga händelser sker.
Jag gillar slutet. Det är ihopvävt på ett bra sätt och det lämnar lite tankar. ´
Hade dock gärna fått veta lite mer om Emanuel, han är den mest intressanta
karaktären i boken. Han är annorlunda och ser saker som andra inte ser.
Men för att sammanfatta boken: En fin historia med ett fint slut.
Betyg: 7/10
Bokens första mening: -Här är det! sa mamma och körde in mellan två rostiga
grindstolpar.
Väktarens förbannelse
Titel: Väktarens förbannelse
Författare: Joseph Delaney
Serie: Väktaren, del 2
Originaltitel: The Spook's Curse
Sidor: 397
Väktaren och hans lärling, Thomas Ward, har rest till
Priestown för att närvara vid en begravning. Men djupt
nere i katedralens katakomber lurar en varelse, en urtida
ond ande, så farlig att inte ens Väktaren lyckats överlista
honom. Varelsen är inlåst i katakomberna men hans krafter växer
hela tiden och hela trakten är i fara. Varelsen kallas Förgöraren och
kan ta sig in i de svagas tankar och tvinga dem till de mest hemska
saker.
Men Förgöraren är inte den enda fiende som finns i staden och
kampen för att överleva blir svårare än Tom någonsin varit med om.
Och det finns en förbannelse, och den säger att Väktaren ska dö nere
i katakomberna...
Denna bok är ständigt spännande och bra. Handlingen känns väldigt
väl uttänkt och det känns trovärdigt även om boken handlar om
det övernaturliga. Beskrivningarna i boken är enkla men bra och språket
flyter på utmärkt.
Detta är en bok som passar för många åldrar och som aldrig blir långtråkig.
Passar både tjejer och killar och är ibland lite småläskig.
Den får av mig en välförtjänt 4/5
Tidigare delar i serien: Väktarens lärling
Tempted
Titel: Tempted
Författare: P.C Cast & Kristin Cast
Serie: House of night, bok 6
Sidor: 219
VARNING! OM DU INTE LÄST DE TIDIGARE DELARNA
I SERIEN KANSKE DU INTE BÖR LÄSA DENNA RECENSION.
DEN AVSLÖJAR SAKER SOM INTE BÖR VETAS INNAN.
Mellan Zoey och hennes BFF Stevie Rae finns hemligheter,
som kan hota att förstöra inte bara deras vänskap utan även
allt annat.
Zoey lyckades att få Kalona och Neferet på flykt, men allt är
långt ifrån över. De är nu ute efter makt och försöker få
The Vampire High Council under sig, genom att lura i dem att
Kalona är Erebus.
Samtidigt försöker Kalona förföra Zoey och få henne på sin
sida och Zoey får svårt att avgöra hur vars hon kan lita på
honom. Hon vet att han är ond, men tänk om han inte alltid
varit det och kan bli god igen?
Både Stevie Rae och Zoey balanserar på knivseggen mellan
gott och ont och deras val kan antingen rädda allt de håller
av - eller förgöra det för gott.
Sjätte delen av House of night är bra och spännande. Denna
bok är annorlunda i och med att man får höra vissa kapitel ur
inte bara Zoeys synvinkel. Man får även i flera kapitel följa
Stevie Rae, och i något enstaka Aphrodite, Heath, Stark och
till och med Rephaim, en Raven Mocker (sv: Korphärmare).
Detta är ett plus i boken och det ger en möjlighet att ta del
av historien på olika sätt.
En dålig sak däremot är att det känns som att tidsflödet är
för långsamt, allting sker på bara några få dagar. Visst kan
mycket hända på så kort tid men det känns lite som att
berättandet fastnar och inte kommer vidare.
Zoeys irriterande killproblem känns inte lika jobbiga i denna
bok då de minskar. Men så är ju Kalona med och det känns
lite väl jobbigt.. Men samtidigt så är det ju en del av berättelsen
och alla hennes "pojkvänner" har viktig påverkan på historian.
I denna - eller tja, egentligen i alla - bok är boken lite sisådär
halvspännande genom hela boken tills de sista 10 sidorna där
massor händer och spänningsnivån är väldigt hög.
I denna del är slutet så spännande och rafflande och man hinner
på de få sidorna känna en massa känslor ihop med karaktärerna
och händelserna. Dessa sista sidor ger en knuff till mitt betyg på
boken:
Stark 4/5
Trots att jag egentligen bara vill kasta mig över nästa del så vill
jag även spara den till senare. Så jag kommer inte, trots att
denna del slutade så otroligt spännande, att läsa nästa del ännu.
Tidigare böcker i serien: Marked (Vampyrens märke), Betrayed (Sveket),
Chosen (Utvald), Untamed (Svart ängel) och Hunted.
Efterföljs av: Burned
Skuggvarelser
Titel: Skuggvarelser
Författare: Magnus Nordin
Serie: ?
Sidor: 240
Utlästes 17/7
"Vi är skuggvarelser. Vi finns bara i människors mardrömmar."
Daniel bor på Gotland med sin alkispappa och denna
sommaren börjar inte annorlunda än andra. Han jobbar
på sin pappas bilskrot på dagarna och kör honom hem
från hans fyllor på kvällarna.
Men så den dagen då tjejen med de vackra bärnstensögonen
dyker upp på bilskrotens grusplan förändras allt...
Jag är faktikskt inte så bekant med Nordins böcker. Sanningen
är den att detta är den andra jag läst av honom. Men efter
denna är jag nyfiken på att läsa fler av hans berättelser!
Boken är väldigt spännande och handlingen speciell. Visst, det
finns massor med berättelser och böcker med liknande handlingar
men denna är unik i sig.
Det händer saker hela tiden och man vill hela tiden veta hur
det ska gå.
En dålig detalj är att det känns som att handlingen ibland går
för fort fram. Och så var boken lite kort.. Men det är inget jag
lägger stor vikt på. Boken är riktigt bra! Jag längtar redan tills
dess då jag läser fortsättningen Blodets röst.
Stark 4/5
Efterföljs av: Blodets röst
Hunted
Titel: Hunted
Författare: P.C Cast & Kristin Cast
Serie: House of night, del 5
Sidor: 439
Lästes ut 14/7
OBS. OM DU INTE LÄST TIDIGARE DELAR I HOUSE OF NIGHT
KANSKE DU INTE BÖR LÄSA DENNA RECENSION. SPOILER-VARNING
UTFÄRDAS!
Saker har både gått över till det bättre och till det sämre
i Zoey Redbirds liv. På plus-sidan: Hennes vänner har förlåtit henne och
är tillbaka vid hennes sida. På minus-sidan: En ond fallen ängel har
återvänt från sitt långa fångenskap i jordens inre och har tagit över
House of night (vampyrskolan). Det dåliga tar tyvärr överhand.
Zoey har fortfarande sina killproblem men har nu en chans att få tillbaka
Eric. Samtidigt hon kan fortfarande inte glömma killen som nyligen dog i hennes
armar... Och så dyker han upp som Neferets nyaste anhängare.
Zoey och hennes vänner måste snabbt komma på en plan för att ställa allt
till rätta, då inte bara skolans, utan även världens, öde står på spel.
Boken är riktigt bra. Ständigt spännande och intressant. Jag gillar mixen av
fantasy som vampyrvärlden ger och vardagskänslan av hennes vän och kill-
problem. Jag måste också säga att jag gillar berättelsen bättre i sitt
originalspråk, då man får höra karaktärernas egna utryck och på så vis får
en bättre syn på deras personlighet. Dessutom känns boken mer äkta.
En dålig sak måste jag tillägga: Zoey's killproblem börjar bli en aning irriterande.
Så fort en kille är ute ur leken måste det dyka upp en ny och det blir lite jobbigt
att läsa om hennes klagande på att ha alla sina tre killar. Men samtidigt kan hon inte
lämna två och ha kvar en. Nej, hon måste pendla mellan alla tre. Detta är något
jag börjar bli less på.
Men annars är det en riktigt bra bok och jag en bra uppföljare (dock inte riktigt lika
bra) till Untamed (Svart ängel)
4/5
Tidigare böcker i serien: Marked (Vampyrens märke), Betrayed (Sveket), Chosen
(Utvald) och Untamed (Svart ängel)
Efterföljs av: Tempted
Svart ängel
Titel: Svart ängel
Författare: P.C Cast & Kristin Cast
Serie: House of night, bok 4
Originaltitel: Untamed
Sidor: 392
Livet är helt upp och ner! Förra veckan hade Zoey tre
pojkvänner, ett gäng med goda vänner och ett rent samvete.
Nu har hon bara sin katt kvar!
På plussidan finns att iskalla Afrodite har börjat tina upp, att Stevie
Rae är tillbaka (på sätt och vis) och att det börjar en ny elev på
skolan, James Stark.
Men dåliga saker sker: Afrodite får syner som visar Zoeys död och
Neferet fortsätter sina onda planer. Och en mäktig, uråldrig ondska
hotar att släppas fri...
Jag gillar verkligen den här boken! Som fjärde del i serien så har den
helt klart hållit måttet. Denna del är till och med den bästa i serien
hittills! Det är ständigt spännande, med kärlek, vänskap och lite humor.
Man kan knappt lägga ifrån sig den förrän sista meningen är läst..
En bok för alla som gillar vampyrer, kärlek och spänning!
(Läs de tidigare böckerna i serien först)
Stark 4/5
Tidigare böcker i serien: Vampyrens märke, Sveket, Utvald
Efterföljs av: Jagad (utkommer i oktober)
Väktarens lärling
Titel: Väktarens lärling
Författare: Joseph Delaney
Serie: Väktaren, del 1
Originaltitel: The Spook's Apprentice
Sidor: 308
Tom Ward blir antagen som lärling till Väktaren.
Det är ingen lätt uppgift som betyder hårt arbete
och stora faror. Många av Väktarens tidigare lärlingar
har misslyckats, och några har till och med dött!
Redan från början sätts Thomas på svåra prov. Han lär
sig hur man driver ut spöken, binder häxor och fjättrar
boggartar.
Men när han luras att befria Mor Malkin, den ondaste och
farligaste häxan av alla, blir livet mer skräckfyllt än han
någonsin kunnat drömma om.
Thomas J. Ward är, precis som de tidigare lärlingarna, en sjunde
son till en sjunde son. Men han är även sin mors son.
Ska han kunna klara den svåra prövningen som Väktarens lärling?
Den här boken är väldigt bra. Den är ständigt spännande och man
rycks med i handlingen från början. Handlingen och världen känns
noga utplanerad. Här finns också en stor del skräck som bara gör
berättelsen ännu bättre!
Om du vill ha en kusligt spännande bok är detta någonting för dig.
Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen!
Stark 4/5
Efterföljs av Väktarens förbannelse.
Tack till Frida som tipsade om denna bok, den var verkligen en bok
värd att läsa!
Utvald
Titel: Utvald
Författare: P.C Cast & Kristin Cast
Serie: House of night, bok 3
Originaltitel: Chosen
Sidor: 315
OBS! Om du inte läst de tidigare delara i serien
kanske du inte borde läsa början av denna recension.
Bläddra istället ner till biten som börjar med tjock text.
Zoey's värld är helt upp och ner!
Hon har två pojkvänner, definitivt en för mycket.
Mellan henne och hennes mentor, och föredetta förebild, råder
kallt psykkrig där Neferet försöker få Zoeys vänner att vända
sig emot henne.
Och vad har hänt med Stevie Rae? Hon dog, men ändå är hon inte
död. Hon är inte alls sig själv. Men vad är hon - en vampyr-zombie?
Den enda hon kan berätta för Stevie Rae om är konstigt nog hennes
fiende Afrodite.
Men det är inte den enda hemligheten hon undangömmer för sina
nära. Och när de avslöjas har Neferet lyckats med att få Zoey
övergiven...
Jag gillar denna bok starkt. Det händer hela tiden saker, man rycks med
i handlingen som är en skön blandning av vampyrerspänning och typiska
tonårsproblem. Språket flyter på och jag längtar väldigt till nästa del som
kommer ut i juni.
Stark 4/5
Tidigare böcker i serien: Vampyrens märke , Sveket
Sveket
Titel: Sveket
Författare: P.C Cast & Kristin Cast
Serie: House of night, bok 2
Originaltitel: Betrayed
Sidor: 362
Zoey känner sig väldigt hemmastadd i Nattens hus;
hon har sina vänner, sin mäktiga mentor Neferet och
pojkvän. Allt är perfekt.
Men snart ändras allt. En mänsklig tonåring försvinner
spårlöst, och några dagar senare hittas han död. Kroppen
är tömd på blod och full med rivmärken och misstankarna
riktas mot vampyrerna på Nattens hus..
House of Night är en riktigt bra serie som jag gillar starkt.
Och denna del är till och med bättre än den första! Den är
spännande och innehåller också vänskap, kärlek och magi.
Den har det där extra som gör att man måste läsa vidare.
Stark 4/5
För alltid...
Titel: För alltid...
Författare: Ingelin Angerborn
Serie: -
Sidor: 187
Nora ska tillbringa sommarlovet hos mammas kompis
Vanja i ett hus på landet, mitt ute i ingenstans. Nora
förväntar sig en lugn och tråkig sommar. Men hon
kunde inte ha haft mer än fel.
Mystiska sms från en okänd person, en vaggvisa som
spelas i rummet bredvid om nätterna, och varför känner
Nora igen det grå ödehuset?
Det är som att väggarna viskar åt henne att minnas, men
vad?
Boken var bra, den var spännande och ibland smått läskig.
Jag sträckläste den på två kvällar, svårt att sluta. Trots att
slutet var bra kunde jag inte låta bli att bli lite besviken på
det. Boken rekommenderas!
4/5
Bokens första mening: "Det finns ingen början"
Vampyrens märke
Titel: Vampyrens märke
Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Serie: House of Night
Originaltitel: Marked
Sidor: 344
En värld precis som våran, men också en värld där vampyrer
lever helt öppet...
Zoey är inte den vanliga High school-tjej som hon
varit förut. Hostattackerna är första tecknet.
Och det andra kommer när en död kille står vid hennes
skåp i skolan. Han är en spårare vars uppgift är att
hitta blivande vampyrer och märka dem med månskäran -
tecknet att man är vampyr.
När man blivit märkt måste man genast lämna sitt vanliga
liv och bege sig till Nattens hus för att ha en chans att över-
leva förvandlingen...
Jag gillade verkligen den här boken. Var lite rädd att den skulle
vara allt för lik Twilight men det är den verkligen inte. Det händer
nya saker hela tiden och jag hade svårt att slita mig ifrån den.
Riktigt bra och spännande! Stark 4/5
Ser fram emot då jag ska läsa fortsättningen Sveket
