Vad som händer på bloggen i december
Tyvärr så vågar jag inte binda upp mig till något som kräver att jag lägger upp ett blogginlägg varje dag. Inte för att jag inte vill, utan för att jag vet att det är något jag inte kommer klara av särskilt bra.
Men jag vill ändå göra någonting, så jag har bestämt mig för att istället fokusera på de fyra söndagarna som vi kallar första, andra, tredje samt fjärde advent. Som ni kanske förstått redan tack vare bilden till höger så kommer det att dyka upp tävlingar under dessa dagar. Och ja, det är böcker som ni kommer få chansen att vinna (surprise, surprise!)
Fler detaljer får ni när varje tävling dyker upp. Den första kommer ju redan i övermorgon, söndag 2/12, så håll utkik!
/Amelie
P.S. Böckerna på bilden är inte vinster i tävlingarna.
Fler detaljer får ni när varje tävling dyker upp. Den första kommer ju redan i övermorgon, söndag 2/12, så håll utkik!
/Amelie
P.S. Böckerna på bilden är inte vinster i tävlingarna.
The sea of monsters
Serie: Percy Jackson and the Olympians #2 Sidor: 279
Bokförlag: Hyperion books Utgivning: 2007
Percy Jackson's seventh-grade year has been surprisingly quiet. Not a single monster has set foot on his New York prep-school campus. But when an innocent game of dodgeball among Percy and his classmates turns into a death match against an ugly gang of cannibal giants, things get... well, ugly.
And the unexpected arrival of his friend Annabeth brings more bad news: the magical borders that protect Camp Half-Blood have been poisoned by a mysterious enemy, and unless a cure is found, the only safe haven for demigods will be destroyed.
Detta är alltså uppföljaren till The lightning thief som jag läste i januari. Förstår fortfarande inte hur jag kan ha missat (alternativt: ignorerat) denna serie i alla dessa år. Det är ju verkligen min boksmak!
Hur som helst, jag tyckte massvis om första boken och jag älskar Percy. Men här... tja, det blev inte riktigt lika bra, helt enkelt. Jag blev inte riktigt besviken, för jag har hört från många håll att nummer två i serien skulle vara lite sisådär - men jag förväntade mig ändå mer än vad jag fick.
Anledningen till detta var mycket på grund av känslan i boken. Den hade inte tillräckligt mycket av de två saker som jag gillade i bok ett. Den första saken var äventyret. Handlingen i den här var långt ifrån lika episk som den i The lightning thief. Det kändes inte lika mäktigt och spännande.
En annan viktig sak som jag saknade var charmen. Humorn, finurligheterna och allt däromkring lyste inte lika starkt här. Det var trist.
Inte heller karaktärerna fick lika mycket utrymme att glänsa och jag kände mig lite smått frånkopplad från dem här, även om jag fortfarande tycker om dem.
Men tro nu inte att jag inte gillade boken, för jo, det gjorde jag. Det är fortfarande Percy Jackson, hans "värld" och allt vad det innebär. Jag är fortfarande väldigt förtjust i hela konceptet med halvgudar och den roll som den grekiska mytologin spelar. Det är fortfarande Rick Riordans speciella sätt att berätta.
Och något som jag verkligen gillade i boken var slutet. Cliffhanger! Nja, blev inte sådär jätteförvånad över själva händelsen (jag gissade att det skulle hända förr eller senare), men det var ändå något som fick mig att bli lite halvt frustrerad och halvt förtjust, för att det var spännande! Det var ett bra slut, helt enkelt, och det har definitivt gjort att jag bestämt mig för att fortsätta läsa vidare i serien tidigare än jag tänkt annars!
Bokens första mening: "My nightmare started like this."
Tidigare böcker i serien: The lightning thief
Uppföljare: The titan's curse, The battle of the labyrinth, The last olympian.
Percy Jackson's seventh-grade year has been surprisingly quiet. Not a single monster has set foot on his New York prep-school campus. But when an innocent game of dodgeball among Percy and his classmates turns into a death match against an ugly gang of cannibal giants, things get... well, ugly.
And the unexpected arrival of his friend Annabeth brings more bad news: the magical borders that protect Camp Half-Blood have been poisoned by a mysterious enemy, and unless a cure is found, the only safe haven for demigods will be destroyed.
Detta är alltså uppföljaren till The lightning thief som jag läste i januari. Förstår fortfarande inte hur jag kan ha missat (alternativt: ignorerat) denna serie i alla dessa år. Det är ju verkligen min boksmak!
Hur som helst, jag tyckte massvis om första boken och jag älskar Percy. Men här... tja, det blev inte riktigt lika bra, helt enkelt. Jag blev inte riktigt besviken, för jag har hört från många håll att nummer två i serien skulle vara lite sisådär - men jag förväntade mig ändå mer än vad jag fick.
Anledningen till detta var mycket på grund av känslan i boken. Den hade inte tillräckligt mycket av de två saker som jag gillade i bok ett. Den första saken var äventyret. Handlingen i den här var långt ifrån lika episk som den i The lightning thief. Det kändes inte lika mäktigt och spännande.
En annan viktig sak som jag saknade var charmen. Humorn, finurligheterna och allt däromkring lyste inte lika starkt här. Det var trist.
Inte heller karaktärerna fick lika mycket utrymme att glänsa och jag kände mig lite smått frånkopplad från dem här, även om jag fortfarande tycker om dem.
Men tro nu inte att jag inte gillade boken, för jo, det gjorde jag. Det är fortfarande Percy Jackson, hans "värld" och allt vad det innebär. Jag är fortfarande väldigt förtjust i hela konceptet med halvgudar och den roll som den grekiska mytologin spelar. Det är fortfarande Rick Riordans speciella sätt att berätta.
Och något som jag verkligen gillade i boken var slutet. Cliffhanger! Nja, blev inte sådär jätteförvånad över själva händelsen (jag gissade att det skulle hända förr eller senare), men det var ändå något som fick mig att bli lite halvt frustrerad och halvt förtjust, för att det var spännande! Det var ett bra slut, helt enkelt, och det har definitivt gjort att jag bestämt mig för att fortsätta läsa vidare i serien tidigare än jag tänkt annars!
Bokens första mening: "My nightmare started like this."
Tidigare böcker i serien: The lightning thief
Uppföljare: The titan's curse, The battle of the labyrinth, The last olympian.
Två författarkvällar
Förra veckan, på torsdagen närmare bestämt, så befann jag mig på Medborgarplatsens bibliotek i Stockholm för de två författarträffar som ägde rum den kvällen (och som jag skrev om innan här). Först ut var Tahereh Mafi som skrivit Rör mig inte! (Shatter me), som jag redan läst på svenska och verkligen tyckt om! Jättekul att få höra henne prata om sina böcker och även sig själv.
Stannade även kvar för att lyssna på Ransom Riggs som pratade om sin Miss Peregrine's hem för besynnerliga barn. Väldigt bra och intressant även det - blev definitivt nyfiken på att läsa den! Hade tänkt köpa boken på engelska innan jag gick dit, men det fanns det tyvärr inte tid för så jag köpte den på svenska på plats istället.
Fick båda böckerna signerade.
På biblioteket så fick jag även, förutom att träffa min vän Frida, möta tre nya, trevliga människor i form av Alva, Cecilia och Clara.
Ikväll så var jag hos Forma Books på en författarkväll med Nea där jag fick chansen att lyssna på och möta Elsie Petrén (Gåtan Felicia Hill) och Erika Vallin (Flickan i glastornet). Även Jesper Tillberg (Dukat för hämnd) skulle ha varit där, men hade fått förhinder. Väldigt mysigt och trevligt!
Fick även med mig de tre författarnas respektive böcker därifrån.
Två väldigt bra bok-kvällar, helt enkelt!
/Amelie
Fick båda böckerna signerade.
På biblioteket så fick jag även, förutom att träffa min vän Frida, möta tre nya, trevliga människor i form av Alva, Cecilia och Clara.
Fick även med mig de tre författarnas respektive böcker därifrån.
Två väldigt bra bok-kvällar, helt enkelt!
/Amelie
The fault in our stars
Titel: The fault in our stars Författare: John Green
Serie: - Sidor: 313
Bokförlag: Dutton books Utgivning: Januari 2012
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis.
But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at a Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to completely rewritten.
But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at a Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to completely rewritten.
Ja, jag har läst den! Den omtalade The fault in our stars av den minst lika omtalade författaren John Green.
Det är inte lätt att förklara den, kan jag säga, men jag ska göra mitt bästa med denna väldigt annorlunda bok.
Trots att boken är allt annat än vanlig, så är det inte alls en bok som innehåller spänning och äventyr på den nivån att man på grund av det sugs in i berättelsen direkt. Men ändå så fångar boken in mig i sitt grepp och vill inte gärna släppa!
Det beror till största delen på John Green's språk och huvudkaraktären Hazel. Allting är beskrivet så enkelt, men ändå så fint. Lättförståeligt, men med svåra ord. Det är hemskheter, sorg, humor, finurliga tankar och klockrena beskrivningar i en så perfekt blandning att jag inte kan annat än att bli förundrad.
Huvudkaraktären Hazel är helt underbart härlig. Jag älskar att få ta del av hennes tankar och gillar hur allting känns så självklart, men ändå så är det som att man här får se och läsa om saker och ting från nya vinklar. Augustus Waters är även han en karaktär som man blir väldigt fäst vid. Även om jag inte blir helt till mig så är jag definitivt inte helt oemottaglig mot hans personlighet och charm.
Jag gillar egentligen alla personer i boken, mer eller mindre, för alla känns så annorlunda och speciella, men även trovärdiga.
Jag andra halvan av boken under en kväll just för att jag bara ville återvända till den mysiga känslan som boken gav. Jag ville bara ha mer av dess innehåll.
Den är så äkta. Så klockren på många ställen.
Men nej, jag grät faktiskt inte när jag läste den. Fällde inte en tår, tro det eller ej. Jag blev inte fångad i en känslomässig tornado. Men boken fick mig verkligen att känna massor av känslor. Jag satt där med allt ifrån en klump i bröstet till ett stort, brett leende över mina läppar.
När jag läst ut boken så var jag inte helt "blown-away", utan bara otroligt glad över att ha läst en så fin, speciell och underbar bok.
Bokens första mening: "Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to think about death."
Annat jag läst av författaren: Var är Alaska?
Det är inte lätt att förklara den, kan jag säga, men jag ska göra mitt bästa med denna väldigt annorlunda bok.
Trots att boken är allt annat än vanlig, så är det inte alls en bok som innehåller spänning och äventyr på den nivån att man på grund av det sugs in i berättelsen direkt. Men ändå så fångar boken in mig i sitt grepp och vill inte gärna släppa!
Det beror till största delen på John Green's språk och huvudkaraktären Hazel. Allting är beskrivet så enkelt, men ändå så fint. Lättförståeligt, men med svåra ord. Det är hemskheter, sorg, humor, finurliga tankar och klockrena beskrivningar i en så perfekt blandning att jag inte kan annat än att bli förundrad.
Huvudkaraktären Hazel är helt underbart härlig. Jag älskar att få ta del av hennes tankar och gillar hur allting känns så självklart, men ändå så är det som att man här får se och läsa om saker och ting från nya vinklar. Augustus Waters är även han en karaktär som man blir väldigt fäst vid. Även om jag inte blir helt till mig så är jag definitivt inte helt oemottaglig mot hans personlighet och charm.
Jag gillar egentligen alla personer i boken, mer eller mindre, för alla känns så annorlunda och speciella, men även trovärdiga.
Jag andra halvan av boken under en kväll just för att jag bara ville återvända till den mysiga känslan som boken gav. Jag ville bara ha mer av dess innehåll.
Den är så äkta. Så klockren på många ställen.
Men nej, jag grät faktiskt inte när jag läste den. Fällde inte en tår, tro det eller ej. Jag blev inte fångad i en känslomässig tornado. Men boken fick mig verkligen att känna massor av känslor. Jag satt där med allt ifrån en klump i bröstet till ett stort, brett leende över mina läppar.
När jag läst ut boken så var jag inte helt "blown-away", utan bara otroligt glad över att ha läst en så fin, speciell och underbar bok.
Bokens första mening: "Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to think about death."
Annat jag läst av författaren: Var är Alaska?
Amerikanska författare till Stockholm!
Nu på torsdag, 22/11, så kommer både Tahereh Mafi och Ransom Riggs till biblioteket PunktMedis i Stockholm!
(Från början så skulle Ransom Riggs ha kommit på lördag, men tid och datum ändrades alldeles nyligen)
Tahereh Mafi är författaren till Rör mig inte! (Shatter me på engelska), en bok som jag tyckte väldigt mycket om! Så hennes signering ska jag definitivt gå till. Kl. 17.30 ska hon befinna sig på biblioteket!
Ransom Riggs har skrivit den omtalade Miss Peregrine's home for peculiar children, en bok jag varken äger eller har läst, men som jag är lite smått nyfiken på. Kanske stannar jag och lyssnar på honom också. Kl. 19.00 är det hans tur!
Så om du befinner dig i Stockholms-området på torsdag kväll så är ju detta verkligen något att överväga!
Kanske ses vi där!
/Amelie
(Från början så skulle Ransom Riggs ha kommit på lördag, men tid och datum ändrades alldeles nyligen)
Tahereh Mafi är författaren till Rör mig inte! (Shatter me på engelska), en bok som jag tyckte väldigt mycket om! Så hennes signering ska jag definitivt gå till. Kl. 17.30 ska hon befinna sig på biblioteket!
Ransom Riggs har skrivit den omtalade Miss Peregrine's home for peculiar children, en bok jag varken äger eller har läst, men som jag är lite smått nyfiken på. Kanske stannar jag och lyssnar på honom också. Kl. 19.00 är det hans tur!
Så om du befinner dig i Stockholms-området på torsdag kväll så är ju detta verkligen något att överväga!
Kanske ses vi där!
/Amelie
Två recensioner i en: Crescendo & Destroy me
Titel: Crescendo Format: LjudbokFörfattare: Becca Fitzpatrick Längd: 8 CD (9 tim, 30 min)
Serie: Hush, hush #2 Utgivning: Simon & Schuster Audio, 2011
Spoiler-varning för dig som inte läst del ett; Hush, hush.
Despite starting a relationship with Patch, her guardian angel (whose title is the only angelic thing about him), and surviving an attempt on her life, things are not looking good for Nora Grey. Aside from fearing her boyfriend is interested in her nemesis, Nora is haunted by images of her father and becomes obsessed with understanding his disappearance. As Nora delves into the mystery of her father’s death, she begins to wonder whether her Nephilim blood line has something to do with it.
Jag valde att lyssna på del två som ljudbok som ett sätt att spara lästid - mest för att jag hört ganska negativa saker om boken. Men jag minns att jag gillade första boken mycket, trots dess brister, och därför så ville jag fortsätta med berättelsen iallafall.
Och grejen med de här böckerna, hittills, är att de innehåller ett intressant koncept - själva grejen med änglar och allt runt omkring det - men de tappar så mycket på grund av karaktärerna! Speciellt i den här boken, där jag flera gånger blev otroligt irriterad på de tre tjejerna Nora, Vee och Marcie och deras fåniga bråk. De beter sig ungefär som omogna och larviga småbarn som bråkar om allt möjligt, oftast onödiga saker.
Dessutom så sjönk Nora som huvudkaraktär ganska enormt i mina ögon här då hon konstant måste hålla på med detta "av och på"-beteende med Patch... Nej, även hon var alldeles för barnslig och naiv. I slutändan så var det nog bara Patch och de andra killarna i boken som jag kunde stå ut med.
Så ja, på grund av alltför mycket drama och relations-tjat i den här boken så gillade jag den inte särskilt mycket. Men jag gillar ändå de bitat i boken som fokuserar mer på änglarna, till exempel det ganska spännande slutet, så ska jag fortsätta med serien (i ljudboks-format). Jag är trots allt lite nyfiken på vad som ska hända härnäst!
Tidigare böcker i serien: Hush, hush
Uppföljare: Silence, Finale.
Titel: Destroy me Format: E-bokFörfattare: Tahereh Mafi Sidor: ca 111
Serie: Shatter me #1.5 Utgivning: Harper, 2012
Spoiler-varning för dig som inte läst Shatter me!
Back at the base and recovering from his near-fatal wound, Warner must do everything in his power to keep his soldiers in check and suppress any mention of a rebellion in the sector. Still as obsessed with Juliette as ever, his first priority is to find her, bring her back, and dispose of Adam and Kenji, the two traitors who helped her escape.
But when Warner’s father, The Supreme Commander of The Reestablishment, arrives to correct his son’s mistakes, it’s clear that he has much different plans for Juliette. Plans Warner simply cannot allow.
Trots att jag blev nyfiken när jag hörde om denna extra-del till Shatter me-serien, så hade jag inga direkta planer på att verkligen läsa den, tills jag upptäckte att den fanns att köpa väldigt billigt - till min mobiltelefon!
Så jag laddade ner den och tänkte att det här skulle bli en snabb och intressant läsupplevelse. Men efter att ha läst sisådär en fjärdedel så var jag inte alls imponerad, för hittills så verkade boken vara väldigt händelselös och seg.
Inte förrän veckor senare, igår närmare bestämt, så bestämde jag mig för att pressa mig igenom den. Men tack och lov så var det inte förgäves! Efter ungefär halva boken så kom en vändpunkt som gjorde boken intressant och snart så flög sidorna förbi utan problem. Den där känslan jag från bok ett som jag förväntat mig i Destroy me kom till slut. Tahereh Mafi's språk är otroligt snyggt och ännu bättre i original!
Så ja, det blev en ganska bra bok till slut. Tyvärr så hade det här med att besöka Warner's huvud både fördelar och nackdelar. Å ena sidan så var det intressant att ta del av hans tankar, men samtidigt så försvann lite av den där mystiken som kretsat kring honom i Shatter me.
Men jag uppskattade denna lilla sidoberättelse och den har definitivt ökat min längtan efter del två i serien!
Tidigare böcker i serien: Shatter me (SV: Rör mig inte!)
Uppföljare: Unravel me (utkommer februari 2013) + en tredje del, hittills utan titel.
Skräck i ungdomsgenren?
"Skräck" och "Amelie" är två saker som aldrig riktigt har gått ihop. Skräckfilmer är ett stort no-no för mig och
extra mycket om de innehåller mycket blod och våld. Man kan väl säga att otäcka bilder har en dum vana av att bränna sig fast på mina ögonlock.
Men trots detta så är jag ändå lite nyfiken på genren skräck när det kommer till litteratur, och när Halloween var för några veckor sedan så ökade mitt intresse ännu mer. Problemet är nog bara att jag inte riktigt vet var jag ska börja!
Den enda boken jag har uppskriven hittills är Anna dressed in blood av Kendare Blake (på bilden intill), som jag spanat in ett tag.
Så min kunskap om ungdomsböcker med skräck-tema är dålig, men kanske vet ni mer? Jag skulle väldigt gärna ta emot era boktips!
Här är lite av vad jag letar efter:
- Kanske inte en extremt brutal bok med väldigt detaljerade blodiga scener då jag är lite av en nybörjare.
- Helst inte zombier, då det inte riktigt är min grej i allmänt.
- Vore trevligt med en bok som fortfarande har bra och intressanta karaktärer och liknande, så att inte fokus ligger endast på att skrämma läsaren.
Men trots detta så är jag ändå lite nyfiken på genren skräck när det kommer till litteratur, och när Halloween var för några veckor sedan så ökade mitt intresse ännu mer. Problemet är nog bara att jag inte riktigt vet var jag ska börja!
Den enda boken jag har uppskriven hittills är Anna dressed in blood av Kendare Blake (på bilden intill), som jag spanat in ett tag.
Så min kunskap om ungdomsböcker med skräck-tema är dålig, men kanske vet ni mer? Jag skulle väldigt gärna ta emot era boktips!
Här är lite av vad jag letar efter:
- Kanske inte en extremt brutal bok med väldigt detaljerade blodiga scener då jag är lite av en nybörjare.
- Helst inte zombier, då det inte riktigt är min grej i allmänt.
- Vore trevligt med en bok som fortfarande har bra och intressanta karaktärer och liknande, så att inte fokus ligger endast på att skrämma läsaren.
Även om en bok du gillar inte direkt passar in i de ramar jag utformat här ovan, så får du ju självklart tipsa om den iallafall!
Blir tacksam för alla förslag :)
/Amelie
Blir tacksam för alla förslag :)
/Amelie
Den utstötte
Titel: Den utstötte Författare: Michelle Paver
Originaltitel: Gods and Warriors Serie: Bronsdolken #1 Sidor: 281
Bokförlag: Semic Utgivning: September 2012
Tolvårige Hylas jagas av ondskans krigare. Hans lillasyster är försvunnen, hans hund är död och han måste fly för sitt liv. Under sin flykt så möter han flickan Pira som vuxit upp i lyx - men ensammare än någon kan föreställa sig. En delfin kommer till deras hjälp, men flykten från förföljarna leder dem ända ner i underjordens mörker...
Varför vill de döda Hylas? Var finns hans försvunna syster? Och varför är den mystiska, glänsande bronsdolken så viktig?
Originaltitel: Gods and Warriors Serie: Bronsdolken #1 Sidor: 281
Bokförlag: Semic Utgivning: September 2012
Tolvårige Hylas jagas av ondskans krigare. Hans lillasyster är försvunnen, hans hund är död och han måste fly för sitt liv. Under sin flykt så möter han flickan Pira som vuxit upp i lyx - men ensammare än någon kan föreställa sig. En delfin kommer till deras hjälp, men flykten från förföljarna leder dem ända ner i underjordens mörker...
Varför vill de döda Hylas? Var finns hans försvunna syster? Och varför är den mystiska, glänsande bronsdolken så viktig?
Berättelsen vi introduceras för i Den utstötte har ett antal likheter med Michelle Pavers andra, mycket omtalade, serie Vargbröder. Även här så får vi möta en tolvårig pojke som är på flykt. Istället för en vargunge så får han snart hjälp av en delfin och snart så sluter även flicka upp med dem. Men till skillnad från stenåldersmiljön i Vargbröder så befinner vi oss här vid Medelhavet under Bronsåldern.
Även om jag självklart inte väntar mig att denna serie ska komma i närheten av Vargbröder, som jag älskade, så blev jag ändå lite, lite besviken. För på många sätt så känns Den utstötte som en inledning - det känns ungefär som att vi i denna bok står lite i startgropen för det äventyr som ska komma att kretsa kring Bronsdolken. Det känns inte riktigt som att boken har ett eget mål eller att karaktären har en tydlig uppgift. Därför så blir boken inte sådär jättespännande som jag vet att Michelle Paver kan skriva.
Något annat som Paver är väldigt skicklig på är att beskriva miljöer. Med henne så bjuds man alltid på fina, väldetaljerade och realistiska beskrivningar. Det märks att hon verkligen gjort efterforskningar om bland annat tidsepoken och naturen kring Medelhavet.
Karaktärerna i boken var okej. Även här så kändes det mest som att vi bara han få ett smakprov av vilka personligheter de har. Men förhoppningsvis så är detta något som kommer att utvecklas senare i serien. Den som jag fastnade mest för var väl ändå delfinen Silver, just för att det är intressant att få följa berättelsen hur hans synvinkel ibland.
Även om bokens tilltänkta åldersgrupp är något som jag helst inte lägger alltför stor vikt på, så måste jag nog även nämna att jag ibland kunde känna av att den mest tilltänkta läsarna är yngre än vad jag är. Jag hade nog önskat mer djupt, men det är ändå en bok som jag som sjuttonåring läser och gillar!
Så sammanfattningsvis så är det en bra bok, men jag hade nog förväntat mig mer spänning och att denna del haft ett tydligare mål för att slippa den där Inlednings-känslan. Men jag har inga tvivel om att denna serie kommer att bli bättre och jag ser fram emot att ta reda på hur Michelle Paver ska utveckla berättelsen!
Bokens första mening: "Pilen hade ett svart skaft och styrfjädrarna var gjorda av kråkfjädrar, men pilspetsen kune Hylas inte se, eftersom den satt begravd i hans arm."
Uppföljare: Det ska komma fyra böcker till i serien, men hittills så verkar inga färdiga titlar finnas.
Två nya filmtrailers: The Host + City of Bones
I tisdags kom trailern till The host! Och ja, jag älskar den. Jag vet inte hur många gånger jag kollade på den nästa 24 timmarna... Lite synd bara att det fokuseras så mycket på att det är en kärlekshistoria, istället för att visa att den (iallafall boken) bjuder på spänning och action - handlingen har mer djup än trailern visar, tycker jag.
Jag tror tyvärr även att många blir smått avtända av det faktum att Stephenie Meyer skrivit boken, men till er som tvekar: läs boken innan ni dissar filmen. Enligt mig så är detta en bättre historia än Twilight - men framför allt så är den mycket annorlunda!
Jag ska definitivt läsa om boken innan premiären då det faktiskt gått 3-4 år sedan första läsningen.
Här kan ni läsa min (gamla och korta) recension.
Och idag kom trailern för The mortal instruments: City of Bones! Jag gillar verkligen boken och ser mycket fram emot filmen. Men helt ärligt - jag tycker inte att trailern var så bra. Lite blek, på något vis.
Inte dålig dock, för mycket av det man får skymta ser bra ut. Jag blev bara inte lika såld på denna som på den till The host. Men jag tror säkert att det kan bli en riktigt bra film!
Läs min recension av boken här.
Vad tycker ni om dessa trailers? Och hur gillar ni böckerna?
/Amelie
För att se fler aktuella trailers, klicka här.
Inte dålig dock, för mycket av det man får skymta ser bra ut. Jag blev bara inte lika såld på denna som på den till The host. Men jag tror säkert att det kan bli en riktigt bra film!
Läs min recension av boken här.
Vad tycker ni om dessa trailers? Och hur gillar ni böckerna?
/Amelie
För att se fler aktuella trailers, klicka här.
Quotes To Keep
"I can't tell you the key to success, but the key to failure
is trying to please everyone."
- Ed Sheeran
"Being a fan doesn't mean that you were there from the start - it
means that you are willing to be there until the end."
means that you are willing to be there until the end."
"Don't feel stupid if you don't like what everyone else
pretends to love."
- Emma Watson
pretends to love."
- Emma Watson
"That's the thing about pain. It demands to be felt."
- John Green (The fault in our stars)
- John Green (The fault in our stars)
"I fell in love the way you fall asleep: slowly, then all at once."
- John Green (The fault in our stars)
- John Green (The fault in our stars)
"Quotes to keep" står det numera på den och även som rubrik till detta inlägg. Jag hade nämligen tänkt mig att detta skulle bli något återkommande på min blogg, att jag någon gång ibland gör ett inlägg, så som jag gjort ovan, med citat jag funnit. Dessa citat kan då komma från alla håll, från böcker - både gamla favoriter och titlar jag precis läst - eller från en helt annan källa. Citat, i allmänt, helt enkelt.
Ni som varit med mig en längre tid kanske minns mina "Veckans citat"-inlägg? Ja, det gick ju inte alltför bra med dem i slutändan... Kanske för att det just var bundet till att skrivas om varje vecka. Nu blir det förhoppningsvis mer fritt.
Hur tycker ni att detta låter?
/Amelie
Bara jag som missat..?
Jag har ännu inte läst boken, på grund av att jag vill vänta tills filmen närmar sig. Men jag äger den och är sugen på att läsa den.
När jag idag kollade runt på nya och kommande böcker på internet så snubblade jag över något jag helt missat tills alldeles nyligen: Gilla böcker ger ut boken på svenska i januari!
(Jag kunde tyvärr inte hitta en ordentlig bild på den svenska utgåvan, så istället så har jag tagit en screen-shot av förlagets dokument med vårnyheter.)
När jag idag kollade runt på nya och kommande böcker på internet så snubblade jag över något jag helt missat tills alldeles nyligen: Gilla böcker ger ut boken på svenska i januari!
Så för er som ännu inte läst den och vill ha den på vårt svenska språk... Ja, här har ni en utgåva för er med!
/Amelie
/Amelie
(Jag kunde tyvärr inte hitta en ordentlig bild på den svenska utgåvan, så istället så har jag tagit en screen-shot av förlagets dokument med vårnyheter.)
Smitta
Titel: Smitta Författare: Michael Grant
Originaltitel: Plague Serie: Gone #4 Sidor: 351
Bokförlag: B Wahlströms Utgivning: Augusti 2012
RECENSIONEN KAN INNEHÅLLA SPOILERS FÖR DIG SOM INTE LÄST DEL 1-3 I GONE-SERIEN.
Problemen i Perdido Beach hopar sig - dricksvattnet börjar ta slut, en dödlig influensa sprider sig som får de smittade att bokstavligen talat hosta upp lungorna och dessutom drabbas en del invånare av insektsliknande djur som äter upp dem inifrån.
Sam ger sig av med ngåra andra tonåringar för att hitta vatten, men det innebär också att det inte finns någon kvar i staden som kan försvara invånarna. När Drake och hans armé av kackerlacksliknande varelser dyker upp blir det fullständigt kaos. Sam inser att han måste samarbeta med Caine för att rädda staden, men Caine kräver något i gengäld...
Originaltitel: Plague Serie: Gone #4 Sidor: 351
Bokförlag: B Wahlströms Utgivning: Augusti 2012
RECENSIONEN KAN INNEHÅLLA SPOILERS FÖR DIG SOM INTE LÄST DEL 1-3 I GONE-SERIEN.
Problemen i Perdido Beach hopar sig - dricksvattnet börjar ta slut, en dödlig influensa sprider sig som får de smittade att bokstavligen talat hosta upp lungorna och dessutom drabbas en del invånare av insektsliknande djur som äter upp dem inifrån.
Sam ger sig av med ngåra andra tonåringar för att hitta vatten, men det innebär också att det inte finns någon kvar i staden som kan försvara invånarna. När Drake och hans armé av kackerlacksliknande varelser dyker upp blir det fullständigt kaos. Sam inser att han måste samarbeta med Caine för att rädda staden, men Caine kräver något i gengäld...
Livet i den vuxen-lösa Zonen fortsätter, nya katastrofer och problem uppstår och våra karaktärer kämpar för överlevnad. Igen.
Det är fortfarande spännande och bra, men nu börjar jag tyvärr känna att vi står och stampar lite på samma ställe, det vill säga: handlingen rör sig inte riktigt framåt för tillfället. Detta gör att jag som läsare i denna del fyra känner mig otålig och på gränsen till uttråkad
Som vanligt så följer vi ett stort antal karaktärer och återigen så märker jag hur dålig koll jag har på dem alla; vem som är vem, vem som gjort vad, vilka eventuella krafter de har etc etc. De första 50-100 sidorna går i stort sett ut på att uppdatera oss på varje karaktärs nuvarande situation. Lite segt kanske, men sedan så hade jag iallafall fått tillbaka en tydlig bild av varje individ.
Karaktärerna är inte heller bokens starka sida, för dem är inte så pass välutvecklade att man verkligen blir fäst vid dem. Men å andra sidan så passar det böckerna och deras handling, så det är inget jag egentligen känner för att klaga på.
Men som sagt så känns den här boken mest som en upprepning av tidigare händelser. Det är katastrofer och problem, konflikter och maktspel mellan karaktärer och ja, det är liksom inget nytt. En annan sak som jag irriterade mig ganska mycket på var hur en viss karaktär (ursäkta uttrycket, men) vägrar dö. Snälla, kan vi inte slippa hen nu? Ännu ett exempel på hur handlingen fastnat.
Nu börjar jag lessna lite - jag vill komma vidare i handlingen och veta mer om varför de egentligen är i zonen!
Men annars, det är bra skrivet och flyter på. Spännande, omän inte alls på wow-nivå. Men tillräckligt för att hålla mig relativt intresserad som läsare och fortfarande så fanns där ibland några korta ögonblick med den där lite obehagliga rysarkänslan (jag menar, kom igen: insekter som äter upp folk inifrån? Fy!), men inte även den fanns där tillräckligt mycket eller starkt.
Så ett ganska ointresserat "mjeh" från mig. Nej, nu är det dags för berättelsen att ta ett stort steg framåt. Jag vill ha nytt, jag vill ha svar och jag hoppas verkligen att bok fem bjuder på detta!
Bokens första mening: "Han balanserade på kanten av en glasskiva."
Tidigare böcker i serien: Övergivna, Hunger, Lögner.
Uppföljare: Fear (engelsk titel), Light (engelsk titel, ej utkommen)
Sammanfattning: Oktober 2012
Antal lästa böcker: 5
Antal lästa sidor: 1710
Månadens bok
Den utstötte av Michelle Paver, första delen i serien Bronsdolken.
Herdepojken Hylas tvingas på flykt när bronsbeklädda riddare är ute efter utstötta; sådana som han. Så småningom hamnar han på Fenfolkets ö där han träffar delfinen Silver och även flickan Pira, som växt upp i lyx. Snart måste de dock möta de mordlystna krigarna och även försöka lista ut den mystiska bronsdolkens roll i det hela.
En välskriven bok med fint beskrivna och detaljerade miljöer som man verkligen njuter av under läsningen!
Utvärdering:
Antal lästa sidor: 1710
Månadens bokDen utstötte av Michelle Paver, första delen i serien Bronsdolken.
Herdepojken Hylas tvingas på flykt när bronsbeklädda riddare är ute efter utstötta; sådana som han. Så småningom hamnar han på Fenfolkets ö där han träffar delfinen Silver och även flickan Pira, som växt upp i lyx. Snart måste de dock möta de mordlystna krigarna och även försöka lista ut den mystiska bronsdolkens roll i det hela.
En välskriven bok med fint beskrivna och detaljerade miljöer som man verkligen njuter av under läsningen!
Utvärdering:
Det var svårt att välja en månadens bok för oktober, då alla böcker mer eller mindre hamnade i ett "bra-men-inte-så-mycket-mer"-fack. Bra läsning, men ingen som hade det där extra. Hade även hoppats på att hinna läsa en bok ytterligare, men tiden räckte inte riktigt till för det.
Inför november: Som jag redan upplyst er om så kommer det endast att bli böcker på det engelska språket nu och en månad framåt och det är något jag ser fram emot! Har flera titlar som ska bli riktigt kul att ta sig an. Förhoppningsvis så flyter läsningen på så att jag hinner lite fler böcker än jag gjorde i oktober!
Böcker i oktober 2012:
Ingen sommar utan dig av Jenny Han
Den röda handsken av Holly Black
Smitta av Michael Grant
Den utstötte av Michelle Paver
+ Bokmanus-som-hittills-inte-har-en-färdig-titel av Fredrik Lindblom
Som vanligt: Recensioner är på gång. Jag är bara extremt duktig på att hamna efter när det gäller just de inläggen.
/Amelie
Inför november: Som jag redan upplyst er om så kommer det endast att bli böcker på det engelska språket nu och en månad framåt och det är något jag ser fram emot! Har flera titlar som ska bli riktigt kul att ta sig an. Förhoppningsvis så flyter läsningen på så att jag hinner lite fler böcker än jag gjorde i oktober!
Böcker i oktober 2012:
Ingen sommar utan dig av Jenny Han
Den röda handsken av Holly Black
Smitta av Michael Grant
Den utstötte av Michelle Paver
+ Bokmanus-som-hittills-inte-har-en-färdig-titel av Fredrik Lindblom
Som vanligt: Recensioner är på gång. Jag är bara extremt duktig på att hamna efter när det gäller just de inläggen.
/Amelie
