Amelies boktips

Några av er läsare har nog ställt den frågan. Jag kan lova att jag ställt den till mig själv minst en gång om dagen, angående den här bloggen.
Jag har som regel att undvika sådana här "ursäkts-inlägg" om varför jag inte skrivit på ett tag, för att de oftast inte behövs. Ibland är man ju borta någon vecka eller två, utan anledning. Men nu har jag knappt gett ett ljud ifrån mig på flera månader och då anser jag att regeln får brytas. 
Så varför har jag nu inte skrivit? Tja, det finns egentligen ingen dirket anledning. Jag skulle kunna säga att skolan tar tid, för det gör den. Jag skulle kunna säga att jag spenderar för mycket tid framför ett antal tv-serier, för det gör jag. Men dessa - och andra - orsaker är inte riktigt något som räcker i längden. Jag har haft tid att blogga, en och säkert fler gånger än så, i veckan. Det har helt enkelt varit så att inte haft lust.

Jag ska inte ljuga - jag har känt en viss press kring att blogga ofta. Inte för att jag lovat ett visst antal inlägg i veckan/månaden, utan för att det känts dumt att inte uppdatera med korta mellanrum när jag egentligen har tiden till det.
Jag har vid ett flertal tillfällen frågat mig själv: tänk om jag slutade blogga, vad skulle hända då? Jag har kommit fram till att det nog inte skulle hända så mycket, men det skulle kännas väldigt fel.
Varje gång jag läst ut en bok har jag känt suget för att dela mina tankar med er läsare. Jag också van att recensera varje bok jag läser och känner mig inte helt klar med dem om jag inte gör det. Men när jag väl suttit vid tangentbordet, eller med pennan i anteckningsblocket så har det liksom inte funkat. Det kändes svårt, jobbigt och som om recensionen bara inte ville flyta på. 
Jag har haft massor av idéer för övriga inlägg, men inte heller dem ville komma ut i form av en text jag kände mig nöjd med.

Problemet är nog att jag känt ett tvång med bloggandet. En press - inte från er, men från mig själv. Jag har ofta höga krav på mig och vill prestera bra, något som ibland går överstyr.
Ibland måste man luta sig tillbaka och tänka, fundera och till slut inse att det är okej att inte blogga på två veckor eller kanske till och med 7.Det är okej att vilja se fem avsnitt av Doctor Who istället för att skriva den där recensionen som jag ville publicera den där dagen. Jag vet ju att det är okej, egentligen - men ibland behöver man en sådan här lång paus för att inse det. Till och med en av ens favorithobbys kan behöva ligga och vila ett tag.

Men jag saknar bloggen. Jag saknar att blogga om nya, intressanta böcker. Jag saknar att skriva om nyheter och händelser i bokvärlden.  Jag saknar att dela mina tankar om en viss bok och att sedan få respons. Jag saknar det jag gör just nu - att skriva.
Min blogglust har varit i botten och den är inte alls på topp nu heller. Men vet ni vad? Under den senaste veckan har det börjat klia lite i fingrarna - speciellt efter att skriva bokrecensioner!
Jag kommer nog inte blogga lika mycket nu som jag gjorde för 1-2 år sedan. Kanske kommer det dröja mer än en vecka efter detta innan ett nytt inlägg kommer. Det lär nog bli en trög start, helt enkelt. Men vet ni vad? Det gör mig inte så mycket. Jag kommer tillbaka nu, i min takt - för att jag vill, inte för att jag måste. 

Tack till alla som fortfarande kikar in på min blogg för att se om jag, mot förmodan, skrivit något nytt. Ni är så fina, allihop.
Jag ser fram emot att få dela med mig av den senaste tidens läsupplevelser med er.

/Amelie