Amelies boktips

Lennie är sjutton år och lever ett stilla liv i skuggan av sin utåtriktade syster Bailey, en tillvaro hon trivs med. Men en dag händer det ofattbara - Bailey faller ihop i en hjärtattack och dör.
Sorgen och saknaden är oändlig, och Lennie drar sig undan alla i sin närhet. Samtidigt drabbas hon för första gången av kärleken, och passionen - svindlande och förbjudna känslor som får Lennies värld att explodera.


Åh, vilken underbar bok!
Var ska jag börja? Finns så mycket känslor kring den här boken. Äsch, skriv på nu Amelie, du måste ju börja någonstans! Okej, nu kör vi.
Jag gillar verkligen bokens handling. Hur Lennie förlorar sin storasyster Bailey, Bailey som hon alltid har sett upp till. Nu är hon borta och Lennie tvingas stå på egna ben, trots att hon är helt utom sig av sorg. Hon stänger sin vän Sarah och sin familj. Hennes värld faller sönder samtidigt som den första kärleken slår till.
Den här boken blir en underbar blandning av kärlek, lycka, sorg, saknad.. allt på en gång, och Jandy Nelson gör det otroligt bra.
Med levande beskrivningar och ett härligt språk beskrivs alla känslor som Lennie känner på ett otroligt äkta sett. Det känns så trovärdigt alltihop att det är svårt att inte känna exakt samma sak som hon gör.
Dessutom ÄLSKAR jag dikterna som är i början av varje kapitel. Det märks att Jandy Nelson även skriver poesi, de är så bra! Dessutom gillar jag hur det står exakt var Lennie har gömt dikten, typ i en sko i hallen t ex. 

Karaktärerna gillar jag också starkt. Lennie känns trovärdig och är en intressant person. Gillar också hur hon utrycker sig via sin klarinett. Tycker också om minnet av Bailey, även om man aldrig får träffa henne. 
Sen har vi ju Joe som är en sak i sig. Han är en sådan där bok-kille som man blir förälskad i. Men trots det så är han inte riktigt som alla de andra bok-personerna man gillar. Joe är inte den stereotypiskt mystiska och snygga typen, utan en glad och snäll person som känns väldigt levande. 

Förutom att bli lite småkär i Joe så har jag också gått och blivit förälskad i själva boken. Den är så mysig och härlig att man bara vill äta upp den! Jag har ofta kommit på mig själv med att sitta och fånle mot den (folk har troligtvis gett mig konstiga blickar under tåg-läsningen). 
Ja, det finns inte så mycket mer att säga. Detta är en av de bästa ungdomsböckerna jag läst. Min uppmaning till dig är:

Läs den, älska den!

Betyg: 9/10
Bokens första mening: "Mormor är orolig för mig."