Amelies boktips

Denna recension borde vara så gott som spoiler-fri, men för er som inte vill veta något alls så kanske ni borde hoppa över att läsa denna.

Okej, nu har jag sett den. Filmen som jag väntat på längre än sedan jag sett del 1 i November 2010. Längre än ett år. Det måste nog vara ända sedan jag läste ut sista Harry Potter-boken.
Och den här recensionen som jag ska skriva nu är nog en av de svårare jag har skrivit.

De senaste 19 timmarna har varit ett enda virrvarr av känslor och tankar om filmen. Det har varit svårt för mig att riktigt kunna samla alla de här känslorna för att få en slutgiltig bedömning. Men nu känner jag mig redo.
De första minutrarna, introt, av filmerna får jag alltid gåshud. Alltid. Och filmen började lite långsamt, kan jag medge, men man fick då mycket fakta och jag tror att det är bra med en lugn början för sedan kom massor på en gång.
Det var väldigt spännande och jag var nöjd över hur de gjort början av filmen och scenerna från Gringotts. När så den slutgiltiga striden på Hogwarts började så kändes det väldigt, väldigt bra.
Men sedan, efter en väldigt känslosam händelse som helt enkelt var helt underbar och som jag verkligen älskade, började det dala neråt för mig.

Jag gillade inte hur de ändrat för mig ganska viktiga delar ur boken. När man ser filmatiseringar måste man vara beredd på ändringar, men i den här filmen gick det ibland nästan över gränsen enligt mig. Vissa saker kändes bara helt, helt fel och jag blev besviken över att de inte hållt sig mer till boken vid tillfällen.
Ibland tog action och krigs-temat över så mycket att det knappt kändes som Harry Potter längre, vilket är väldigt tråkigt för det ska inte behöva ske.

Men filmen är ändå underbar för den har verkligen sina fantastiska scener som jag verkligen älskar. Man skrattade högt och snyftade om vartannat. Jag är en sådan person som i stort sätt aldrig gråter till filmer. Och när jag gör det är det kanske 1-2 tårar. Jag kan inte minnas att jag någonsin gråtit som när jag såg den här filmen. Så känslosamt och otroligt skickligt gjort. Och ni som läst boken (eller nu sett filmen) vet att en karaktär verkligen kommer fram och det var nog det bästa jag sett på film, just de "tillbakablickarna". Jag älskade varje minut och det var verkligen smärtsamt och samtidigt så fint att se det.

Precis när eftertexterna började rulla igår kände jag först och främst besvikelse, för det fanns (och fortfarande tycker jag det) scener som de ändrat och lagt till som kändes så fel att jag blir irriterad.
Men ändå hamnar de ögonblicken i skugga när man tänker på de scener som var så otroligt bra och underbara och även väldigt trogna boken! De gjorde verkligen detta till en bra avslutning på de bästa filmatiseringarna av de bästa böckerna.
Nu när jag hunnit filmen få sin tid har jag accepterat ändringarna mellan boken och filmen tycker därför på ett sätt att detta nog är en av de bästa filmerna jag sett. Men samtidigt, på ett sätt tycker jag inte det. Känner mig aningen kluven.

Men jag vill så gärna se den igen! Och jag tror att när jag gör det - oavsett om det blir snart via ett extra biobesök, eller om ett tag när DVDn kommit ut - så tror jag att jag kan känna mig mer nöjd över den än vad jag gjorde när jag igår reste mig ur stolen i biosalongen.

Väldigt hemskt att det är slut nu.. har inte kommit över den sorgen ännu. Känner mig ledsen men också glad, för jag är så nöjd över böckerna och filmerna.

Dessutom måste jag säga att filmens bästa skådespelare är Alan Rickman, som spelar Severus Snape. Jag är så sjukt imponerad! Hans skådespeleri i den här filmen är helt otroligt. Jag har visserligen bara sett honom i Harry Potter men hans prestation i den här filmen är verkligen över all förväntan. Helt otroligt bra!

Allt som allt: Jag är väldigt nöjd. Det underbara överglänser det dåliga.



Så nu när jag sett filmen och skaffat min egen åsikt, och även så gott som lyckats få ut den i ord, kan jag börja kolla runt på andra recensioner och omdömen om den - något som jag undvikit tills nu.