Filmrecension: Jag saknar dig
Direkt efter att sista sidan var utläst i boken Jag saknar dig, jag saknar dig satte jag mig på en buss med två vänner. Vi skulle åka och se filmatiseringen av boken. Egentligen skulle jag inte gå och se den på bio så tätt inpå, men mina två vänner skulle gå och se den kvällen och ville jag se filmen med dem fanns bara det alternativet.
Det fanns vissa ändringar i filmen som jag tyckte lite sisådär om, men jag förstod varför de gjorts i filmatiseringen.
Sen blev vissa scener som skulle varit väldigt allvarliga lite konstigt komiska istället och man skrattade när man egentligen inte borde.
Men på det hela taget var det en härlig film - men så sorglig! - som verkligen fångar en.
Jag önskar på ett sätt att jag inte sett filmen precis efter jag läst ut boken, hade behövt lite mellanrum. Men samtidigt så gjorde detta att känslan av boken förstärktes, även om boken och filmen nästan flöt ihop till en och jag inte riktigt kom ihåg vilken detalj som var i vilken version.
Jag läste oavbrutet så fort jag kommit hem från släktkalaset som varit samma eftermiddag. Jag hann precis läsa ut boken innan jag åkte iväg. Med boken i färskt minne satte jag mig i biosalongen och hoppades att filmen skulle leva upp till förväntningarna boken skapat.
När filmen började kände jag mig lite orolig. Skådespeleriet hos tvillingarna kändes konstigt, svagt.. Inte speciellt bra, helt enkelt. Men jag tyckte dock att man fått fram tjejernas olika personligheter bra i filmerna.
Men när så historian kom igång förbättrades skådespeleriet och jag tänkte inte så mycket mer på det. Man kunde verkligen känna känslorna i filmen, de var starka och äkta. Levande.
Men när så historian kom igång förbättrades skådespeleriet och jag tänkte inte så mycket mer på det. Man kunde verkligen känna känslorna i filmen, de var starka och äkta. Levande.
Det fanns vissa ändringar i filmen som jag tyckte lite sisådär om, men jag förstod varför de gjorts i filmatiseringen.
Sen blev vissa scener som skulle varit väldigt allvarliga lite konstigt komiska istället och man skrattade när man egentligen inte borde.
Men på det hela taget var det en härlig film - men så sorglig! - som verkligen fångar en.
Jag önskar på ett sätt att jag inte sett filmen precis efter jag läst ut boken, hade behövt lite mellanrum. Men samtidigt så gjorde detta att känslan av boken förstärktes, även om boken och filmen nästan flöt ihop till en och jag inte riktigt kom ihåg vilken detalj som var i vilken version.
Men jag säger såhär: Se filmen! Läs boken! Det här är en viktig historia som alla borde ta del av.
Min recension av boken hittar ni här.
Min recension av boken hittar ni här.
Kommentarer
Postat av: Julia
Jag kommer inte se dne filmen ...
Trackback
