Amelies boktips

Bokförlag: B Wahlströms                                                             Utgivningsår: 2011

Varje kväll när sextonåriga London Lane går och lägger sig, suddas hennes minnen ut. Istället minns hon vad som kommer att hända i framtiden. Varje morgon när hon vaknar måste hon lita till den lapp där anteckningarna från gårdagen står. Helt hopplöst blir det när hon träffar världens snyggaste kille och inte har någon minnesbild alls av honom dagen därpå. Till råga på allt ser London ibland korta bildsekvenser flimra förbi av framtiden. Bilder av en begravning får henne ur balans. Vems död är det hon bevittnar. Sin egen? Eller nya pojkvännens? Varför finns han inte med i hennes framtid? London inser att hon är tvungen att gräva i det förflutna. Varför försvann hennes minne när hon var fem? Vad var det egentligen som hände då?


Det som lockade mig till att läsa den här boken var själva idén om att huvudpersonen, London, tappar minnet av den gångna dagen varje natt. Efter att ha sett en film vid namn 50 first dates så blev jag lite nyfiken på att läsa mer om något liknande. Men sen minns ju London framtiden också. Jag trodde att det bara skulle göra boken mer spännande, ja det där med att hon ser att en begravning kommer att äga rum i framtiden.
Låter ganska rörigt kanske, och det blev det lite i början. Som när det står saker i stil med "Jag kommer att få ett C på provet. Det minns jag." så blev jag först lite fundersam innan jag kom in i boken och hela den här "omvända-minnet"-grejen.

Men när man vant sig så kunde man verkligen sätta sig in i Londons situation. Hur hon inte minns någonting alls från hennes tidigare liv och att hon försöker låtsas som att hon är som vilken vanlig tonåring som helst, då det bara är hennes mamma och hennes bästa vän som hennes tillstånd.
Själv förstår jag verkligen hur hon orkar leva ett vanligt liv. Varje morgon så måste hon läsa på högar med anteckningar för att komma ihåg vad som hänt i hennes liv den senaste tiden. Allt från gårdagens kläder till eventuella bråk med kompisar. Det känns på något sett alldeles för otroligt att hon kan leva ett så pass normalt liv.

Men om vi lämnar själva handlingen en stund och går på karaktärerna. Jag gillar London som huvudkaraktär för att hon är just det jag redan berättat: intressant och annorlunda. Killen, Luke, gillar jag också. En sådan där typisk superfin typ som finns i många varianter i dagens ungdomsböcker. Luke är väl inte den bästa manliga karaktären men han är helt klart godkänt!
Språket i boken är också bra. Dock så har jag blivit lite mer skeptisk mot översatta böcker nu när jag börjat läsa allt mer engelsk litteratur, men den här boken har ingenting att klaga på när det gäller skrivsättet. Det flyter på bra och passar bokens handling!

I slut-delen av boken så blir det lite mer thriller-känsla och det gillar jag. Det höjer boken och passar bra efter att ha läst något som mest liknade en gullig kärlekshistoria till en början. Det jag däremot tycker är synd är att när den där spänningen kommer så är det som att boken går upp ganska mycket i tempo. Det går nästan lite för fort allting när det ska börja nystas i det förflutna. Hade önskat att den delen var lite längre.
Men annars så har jag ingenting att klaga på. För det här är en bra bok med en intressant handling! Läs den!

Betyg: 7/10
Bokens första mening: "Är det inte meningen att fredagar ska vara bra dagar?"