Avgrundens änglar
Titel: Avgrundens änglar Författare: Magnus Nordin
Serie: - Sidor: 283
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivning: September 2013
Louise Hjelm är kriminalinspektör i staden. Det blir hennes sak att lösa fallen med de försvunna unga kvinnorna. För de är flera. Ett olöst fall kastar en mörk skugga över staden och polisen har inga spår, inga ledtrådar.
Men det är fler som engagerar sig i övergreppsbrotten och försvinnandena. Gymnasieläraren Molly Zetterholm tar saken i egna händer när hon samlar några unga människor kring sig. Genom aktioner skipar rättvisa på sitt sätt. Alice är en av Mollys änglar. Hon är på flykt och i Mollys aktionsgrupp finner hon en fristad.
Deckare är inte min favorit-genre, så därför blir det inte ofta av att jag läser böcker i den stilen. Men när jag väl gör det är det ganska ofta jag gillar det jag läser. Avgrundens änglar är ett bra exempel på det!
Jag har varit nyfiken på boken väldigt länge. Den sticker ut i mängden då den behandlar ett ämne som är aktuellt men ändå, vill jag påstå, är lite i skymundan i samhället. Man vet att det sker, men tänker kanske inte på det ofta.
Här får vi även följa en grupp som, utanför polisen, sätter dit våldtäktsmän och förgripare. Denna annorlunda synvinkel var jag också nyfiken på.
Något jag brukar ogilla med deckare är hur karaktärernas personligheter är bleka eller i stort sett icke-existerande för att lämna plats till bokens spännande mysterium. Här lyckas dock Magnus Nordin med att få ihop intressanta karaktärer. De är inte de bästa jag stött på och hade gärna fått vara mer utvecklade, men de funkade fint.
Jag hade även önskat att första partiet i boken - då man får följa med gruppen på sina "uppdrag" - varit längre. Både för att jag fann den biten väldigt intressant och för att jag tror att man då fått mer chanser att lära känna karaktärerna.
Språket i boken har ett fint flyt och handlingen går smidigt framåt.
Men trots att Avgrundens änglar är en snabbläst bok, så är det inte en lättsmält historia. Den har sina väldigt mörka stunder och är ibland obehagligt detaljerad. Andra halvan av boken är otroligt spännande och näst intill omöjlig att lägga ifrån sig!
Sammanfattningsvis är det en väldigt bra bok med riktigt välskriven spänning. En ny favorit inom deckargenren. Rekommenderas både till tonåringar och vuxna!
Serie: - Sidor: 283
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivning: September 2013
Louise Hjelm är kriminalinspektör i staden. Det blir hennes sak att lösa fallen med de försvunna unga kvinnorna. För de är flera. Ett olöst fall kastar en mörk skugga över staden och polisen har inga spår, inga ledtrådar.
Men det är fler som engagerar sig i övergreppsbrotten och försvinnandena. Gymnasieläraren Molly Zetterholm tar saken i egna händer när hon samlar några unga människor kring sig. Genom aktioner skipar rättvisa på sitt sätt. Alice är en av Mollys änglar. Hon är på flykt och i Mollys aktionsgrupp finner hon en fristad.
Deckare är inte min favorit-genre, så därför blir det inte ofta av att jag läser böcker i den stilen. Men när jag väl gör det är det ganska ofta jag gillar det jag läser. Avgrundens änglar är ett bra exempel på det!
Jag har varit nyfiken på boken väldigt länge. Den sticker ut i mängden då den behandlar ett ämne som är aktuellt men ändå, vill jag påstå, är lite i skymundan i samhället. Man vet att det sker, men tänker kanske inte på det ofta.
Här får vi även följa en grupp som, utanför polisen, sätter dit våldtäktsmän och förgripare. Denna annorlunda synvinkel var jag också nyfiken på.
Något jag brukar ogilla med deckare är hur karaktärernas personligheter är bleka eller i stort sett icke-existerande för att lämna plats till bokens spännande mysterium. Här lyckas dock Magnus Nordin med att få ihop intressanta karaktärer. De är inte de bästa jag stött på och hade gärna fått vara mer utvecklade, men de funkade fint.
Jag hade även önskat att första partiet i boken - då man får följa med gruppen på sina "uppdrag" - varit längre. Både för att jag fann den biten väldigt intressant och för att jag tror att man då fått mer chanser att lära känna karaktärerna.
Språket i boken har ett fint flyt och handlingen går smidigt framåt.
Men trots att Avgrundens änglar är en snabbläst bok, så är det inte en lättsmält historia. Den har sina väldigt mörka stunder och är ibland obehagligt detaljerad. Andra halvan av boken är otroligt spännande och näst intill omöjlig att lägga ifrån sig!
Sammanfattningsvis är det en väldigt bra bok med riktigt välskriven spänning. En ny favorit inom deckargenren. Rekommenderas både till tonåringar och vuxna!
Kommentarer
Postat av: Elina
Han brukar skriva bra böcker :) ser fram emot att läsa den
Postat av: E
Åh, min favorit författare! Han lyckas alltid :)
Trackback
