Hades
Titel: Hades Författare: Josephine Angelini
Originaltitel: Dreamless Serie: Starcrossed #2 Sidor: 500
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 2012
- Denna recension kan innehålla spoilers för de som inte läst första boken, Helena. -
Första delen i serien slutade med att Helena, som är den enda som kan vandra mellan dödsriket och de levandes värld, måste ta sig ned i underjorden för att döda erinnyerna, de tre ödesgudinnorna. Om hon misslyckas kommer Lucas (som hon är väldigt kär i, men som är hennes nyupptäckta kusin … eller?), Ariadne och Jason att mot sin vilja drivas till att döda sin egen kusin, Hector.
Helena och Lucas utkämpar också en egen strid, den mot de känslor de har för varandra. Ödet har förutspått en katastrof om de blir ett par och det hotar att driva dem båda till vansinne. Och snart börjar Lucas att förändras på ett högst obehagligt sätt.
Men kanske finns det nytt hopp när Helena möter den mystiske Orion? Han säger sig vara utsänd för att hjälpa henne, men kan hon lita på honom?
En av de bästa sakerna med att läsa en bokserie är om inte bara berättelsen och karaktärerna utvecklas - utan om man också kan se en utveckling hos författaren. Och det var något som jag hade turen att finna i denna uppföljare.
Men kanske finns det nytt hopp när Helena möter den mystiske Orion? Han säger sig vara utsänd för att hjälpa henne, men kan hon lita på honom?
En av de bästa sakerna med att läsa en bokserie är om inte bara berättelsen och karaktärerna utvecklas - utan om man också kan se en utveckling hos författaren. Och det var något som jag hade turen att finna i denna uppföljare.
Trots att jag läste den här boken översatt så kunde jag tydligt se en författarutveckling hos Josephine Angelini. I Helena så tyckte jag att språket saknade lite mer detaljer i beskrivningar och liknande, och att det inte riktigt fanns något speciellt där. Men i Hades är det något som förbättrats! Både miljöer och känslor var beskrivna bättre och Angelini lekte mer med orden här.
En annan sak som jag nämnde i min recension på del 1, Helena, var att den hade vissa likheter med Twilight (trots att jag ogillar att jämföra böcker), men i den här boken får handlingen en mer egen ton och för varje sida så växer berättelsen. Hades är också mörkare och aningen mer skrämmande än Helena, något som jag uppskattar - kärleken ligger inte lika mycket i fokus utan lämnar plats åt lite spänning.
Jag blir även mer fäst vid karaktärerna och tycker att Orion är ett intressant tillskott. Så länge det inte blir ett triangel-drama som är alltför likt de i så många andra böcker.
Jag tycker att Josephine Angelini har lyckats med en väl uttänkt historia - en härlig blandning av verklighet och grekisk mytoliogi. Det fanns några mindre saker som inte riktigt kändes lika tydliga och välplanerade, men det var dock inte något som ändrade min syn på helheten märkvärt.
Enligt mig så är denna andra del dessutom bättre än den första - och då många säger att del 2 i en serie är den svåraste att skriva så säger det ju något!
Jag gillar den här boken mycket och den har ökat mitt intresse för den grekiska mytologin och dess gudar. (Ett intresse som Percy Jackson väckte när jag läste första boken i den serien).
Nu är ju frågan hur jag ska orka vänta ett drygt år på den tredje och sista delen i serien?
(Denna recension skrevs den 23/4, en vecka efter att boken lästes ut. Men först nu publicerar jag den här på bloggen på grund av att jag läste manuset och först nu, idag, är det recensionsdag.)
Bokens första mening: "På måndagsmorgonen var skolan stängd."
Tidigare böcker i serien: Helena
Uppföljare: Goddess (engelsk titel, utkommer 2013)
Övrigt: Här intervjuar jag och Nea författaren Josephine Angelini
En annan sak som jag nämnde i min recension på del 1, Helena, var att den hade vissa likheter med Twilight (trots att jag ogillar att jämföra böcker), men i den här boken får handlingen en mer egen ton och för varje sida så växer berättelsen. Hades är också mörkare och aningen mer skrämmande än Helena, något som jag uppskattar - kärleken ligger inte lika mycket i fokus utan lämnar plats åt lite spänning.
Jag blir även mer fäst vid karaktärerna och tycker att Orion är ett intressant tillskott. Så länge det inte blir ett triangel-drama som är alltför likt de i så många andra böcker.
Jag tycker att Josephine Angelini har lyckats med en väl uttänkt historia - en härlig blandning av verklighet och grekisk mytoliogi. Det fanns några mindre saker som inte riktigt kändes lika tydliga och välplanerade, men det var dock inte något som ändrade min syn på helheten märkvärt.
Enligt mig så är denna andra del dessutom bättre än den första - och då många säger att del 2 i en serie är den svåraste att skriva så säger det ju något!
Jag gillar den här boken mycket och den har ökat mitt intresse för den grekiska mytologin och dess gudar. (Ett intresse som Percy Jackson väckte när jag läste första boken i den serien).
Nu är ju frågan hur jag ska orka vänta ett drygt år på den tredje och sista delen i serien?
(Denna recension skrevs den 23/4, en vecka efter att boken lästes ut. Men först nu publicerar jag den här på bloggen på grund av att jag läste manuset och först nu, idag, är det recensionsdag.)
Bokens första mening: "På måndagsmorgonen var skolan stängd."
Tidigare böcker i serien: Helena
Uppföljare: Goddess (engelsk titel, utkommer 2013)
Övrigt: Här intervjuar jag och Nea författaren Josephine Angelini
Trackback
