Amelies boktips

Titel: I heart you, you haunt me                                         Författare: Lisa Schroeder
Serie: -                                                                             Sidor: 226
Bokförlag: Simon Pulse                                                      Utgivning: Januari 2008

Girl meets boy. Girl loses boy. Girl gets boy back... sort of.
Ava can't see or touch him, unless she's dreaming. She can't hear his voice, except for the faint whispers in her mind. Most would think she's crazy, but she knows he's there.
Jackson. The boy Ava thought she'd spend the rest of her life with. He's back from the dead, as a proof that true love know no bounds.

Här har vi en författare som jag varit nyfiken på ett tag. Mycket på grund av att hennes böcker är skrivna på vers (ett format som jag gillade massvis när jag läste Sonya Sones böcker), men också för att jag hört mycket gott om hennes verk från många håll. Så jag bestämde mig att börja med hennes debutroman.

Det är en väldigt kort bok. 226 sidor, och bara några få ord på varje rad. Om man vill så kan man läsa den på ca en timma, skulle jag tro. Den handlar om Ava som just förlorat sin pojkvän Jackson i en hemsk olycka. Man får följa henne i tiden efteråt, då hon bearbetar sorgen. Men så kommer ju Jackson tillbaka, ungefär, men kan man verkligen vara lycklig med det osynliga spöket av pojken man en gång älskar?

På grund av att boken är så pass kort som den är så tycker jag nog att man inte riktigt får grepp om karaktärer och handling lika bra som om den vore lite längre. Vissa scener eller delar i boken gick nog lite för snabbt.
Men samtidigt så gillar jag också längden på boken. För Lisa Schroeder lyckas, med sitt väldigt vackra språk, att få in mycket detajer och känslor, även om boken inte varar länge.

Jag gillade handlingen och tycker att det här är en väldigt fin liten bok om sorg och om att gå vidare. Men den kändes aldrig för tung eller jobbig, utan gav hopp. När jag just läst ut den så tyckte jag att den nog bara var bra, men nu, när det har gått en vecka, så tror jag nog att den är lite mer än bara bra. För den har dykt upp i mina tankar då och då, och jag har blivit mer fäst vid den nu efteråt. Det är en mysig, men sorglig, bok som jag rekommenderar!
Ser väldigt mycket fram emot att läsa mer av Lisa Schroeder!