Amelies boktips

Jag har nämligen fått två Leibster Blog Award's på senare tid. Först från Hannah med motiveringen:
"Intressanta ämnen på bloggarna, snygg design och känns välkomnande helt enkelt. Var nog en av de första bloggarna jag började läsa."

Och även från Iktoro med denna kommentar:
"Du skriver väldigt bra,och är dessutom bra på att få en bok jag vanligtvis skulle tycka vara lika bra som min lillebror (Och tro mig,HAN är jobbig) att verka helt fantastisk,så varsågod!Här får du en Award!"

Tack så jättemycket båda två! Och se nu till att besöka deras bloggar, folket!



Sen har jag två tävlingstips:

o Hos Zirathi kan ni just nu vara med och tävla om ett ex av boken Glashuset av Rachel Caine. Anmäla dig gör du här och det kan du göra fram till 5 december.

o På Facebook pågår också en bokig tävling som hålls av författaren Theres Amrén. Hon lottar ut 3 signerade exemplar av sin nya bok Snökristallens frusna skönhet som släpps 6 december. Så länge håller även tävlingen på. Klicka här för att komma till tävlingen.

o Sist men inte alls minst! (klicka er in på tävlingen så fattar ni vad jag menar) så har Pia en tävling där du kan vinna två böcker! Japp, två stycken. Som om inte det var generöst nog så kan du faktiskt välja dessa två böcker bland ett utbud på 30 st böcker. Helt galet ju! Vem tackar nej till det? Klicka här för att tävla.


Tänkte även tipsa om ett bokbyte på Nellons bokblogg. Där kan du byta till dig bland annat Gone, Bree Tanners andra liv och House of night! Kika in vettja! 


Det var allt, se till att kolla in bokbloggarna och tävlingarna jag tipsat om nu!

/Amelie

Därför vänder jag mig nu till er: Har ni några önskemål på vad ni skulle vilja se i december?

Det kan vara bilder, frågestund, boktips, faktatexter om något bokrelaterat eller kanske om mig.. you name it! Förslag på lite vad som helst är välkommet! Tipsa på!

En sak kan jag avslöja: Jag kommer att ha något som börjar på T och slutar på ävling..


Bjuder på en ljus-bild. Det var ju faktiskt första advent igår!

I övrigt så kommer en recension på Johanna Lindbäcks Tänk om det där är jag inom några dagar. Likaså en sammanfattning av november.

/Amelie

Bokförlag: Gollancz                                                       Utgivningsår: 2009

Katsa has been able to kill a man with her bare hands since she was eight - she’s a Graceling, one of the rare people in her land born with an extreme skill. As niece of the king, she should be able to live a life of privilege, but Graced as she is with killing, she is forced to work as the king’s thug.
When she first meets Prince Po, Graced with combat skills, Katsa has no hint of how her life is about to change. She never expects to become Po’s friend. She never expects to learn a new truth about her own Grace - or about a terrible secret that lies hidden far away . . . a secret that could destroy all seven kingdoms with words alone...


Texten om handlingen kommer från Goodreads. 
Ja, nu ska jag alltså försöka mig på en recension av denna bok. Det känns lite som en utmaning, eftersom det enda jag kan tänka om boken är att den var så otroligt bra!

Okej, men vi börjar från början. 
Man kastas direkt in i handlingen på sida ett. Intresset för boken är genast där. Och språket, ja språket. Det är så fantastiskt vackert och bra att det känns som att bli insvept i en varm och gosig filt när man läser. Kristin Cashore skriver lite gammaldags och med det medförde en del ord som jag inte var så bekant vid och det var lite svårt i början, men snart flöt det på hur enkelt som helst. 
Miljöerna beskrivs som så vackra och bra uttänkta att man gärna stannar kvar i den här världen som Cashore har byggt upp, som jag i förövrigt tycker jättemycket om! 
Jag älskar också själva idén med Gracelings, de som är extremt duktiga på något speciellt. Det behöver nödvändigtvis inte vara något så farligt som Katsa's eller Po's, eller en tankeläsare - det kan också vara något i stil med att vara otroligt duktig på att simma! Jag gillar hur det inte bara handlar om förmågor som är bra i krig, utan i stort sätt vad som helst. 

Karaktärerna sen. Jag tyckte att Katsa var en riktigt bra huvudkaraktär. En stark, kvinnlig huvudroll - men samtidigt inte den där perfekta tjejen som alla killar vill ha. Hon har sina brister, precis som en vanlig människa och det gör att hon inte blir tråkig utan väldigt intressant.
Och sen har vi också Po. Åh, vad jag gillade Po! Han var bara underbar, men ändå utan att vara så himla stereotypisk till personligheten, förutom att han är en Graceling. Han var inte den där mystiska killen som sedan visar sig vara vampyr, varulv eller liknande, som man läser om i de flesta av dagens ungdomsböcker. Precis som Katsa kändes han mänsklig och äkta och det var nog det som jag tyckte så mycket om.
Förutom dessa två så har boken fler karaktärer som alla känns bra uttänkta och intressanta.

Det tog mig lite längre att läsa denna bok än vad jag först trott. Men det är något som måste bero på mig själv, knappast på boken, för den blev aldrig långtråkig! Jag längtade ständigt efter att få smita in i världen igen, något som skolan inte alltid tillät. Boken är riktigt bra från början till slut och det händer väldigt mycket på bara 370 sidor. När jag läst ut den så vilar ett leende över mina läppar.

Boken är så mycket mer än vad handlingen beskrivs som! Läs den nu, annars missar ni verkligen något! 
Jag sitter redan nu och suktar efter Kristin Cashores andra bok, Fire, som handlar om samma värld men om en annan karaktär!

Bokens första mening: "In these dungeons darkness was complete, but Katsa had a map in her mind."
Betyg: 10/10

Denna recension innehåller inte spoilers.

Min relation till Twilight-fenomenet är inte som den var förut. Jag kallar mig lite av ett ex-fan, för jag har sedan länge tappat intresset för hela grejen en aning. Men när jag läste böckerna - vilket var i ungefär samma veva som första filmen visades på biograferna - så var jag helt fast.

Men när så sista boken, Breaking Dawn, kom ut på svenska så var alla runt omkring mig helt galna. Team Edward hit och Team Jacob dit. Det blev för mycket helt enkelt. Ju mer tjat jag hörde, desto mer brister och saker att ogilla tycktes jag hitta med böckerna och filmerna. 
Men trots detta så har jag fortfarande kvar ett intresse och jag kände att man ju inte kan missa de kommande filmerna!



Så på måndagskvällen tog jag med mig några kompisar för att gå och se nya Twilight-filmen -  Breaking Dawn part 1 - på bio. Jag hade inga särskilda förväntningar, det enda jag egentligen hoppades på var att den inte skulle vara sämre än de andra filmerna.
Och jag blev glatt överraskad. Filmen var mycket välgjord och skådespeleriet var bra. Iförsej tycker jag inte att Kristen Stewart är bra på att skådespela, men det störde mig inte i denna film.
Man skulle också kunna säga att allt som är konstigt i boken blev flera gånger konstigare när det gjordes i film. Ett exempel är vargarnas "tanke-konversation". Jag och en kompis brast ut i skratt för att Sam, flockledaren, lät misstänkt lik Darth Vader från Star Wars när han pratade med sin flock. Vi satt bara och väntade på några raspande andetag också. 

Tempot i filmen var inte så högt, förutom några väldigt dramatiska och spännande minuter i slutet. Men ändå så blev filmen inte långtråkig, de hade lyckats få den intressant iallafall. Har faktiskt ingenting att klaga på, kan ärligt inte komma på något dåligt med filmen. Den var inte jättebra, men bra. Jag är helt klart nöjd med filmen
Den enda besvikelsen skulle väl vara att man måste vänta ett helt år på fortsättningen.

- Blood promise av Richelle Mead

- Himlen börjar här av Jandy Nelson
- Beastly av Alex Flinn
- Blodsbarn av Tim Bowler

- The tales of Beedle the Bard av J.K Rowling (till höger)

Läsordningen är tänkt att vara som på bilden, uppifrån och ned, men den kan såklart komma att ändras under tidens gång. Dessutom är det ju inte säkert att jag hinner alla dessa böcker. Med den skolterminens slutspurt innan jullovet att vänta så blir ju detta nästan lite önsketänkande, men man måste ju våga tro också.

Tales of Beedle the Bard fick stå på sidan om bokhögen för att den helt enkelt kommer att klämmas in när som helst, eller kanske bara läsas lite då och då under kommande veckorna.

Kan även meddela att jag fortfarande läser Graceling. Har kommit ungefär halvvägs och läsningen går av någon anlednign segt. Inte är det för handlingen iallafall, för den är riktigt bra hittills! 

Har ni några böcker som ni tänker satsa på att hinna med innan år 2011 är slut? Eller bara någon bok ni vill/kommer läsa inom någon månad eller två framåt?

/Amelie

Hur sjutton ska man kunna vänta ända till mars?

Hon och kompisen Emma inleder en plan för att få John tillbaka. Planen innehåller bland annat svartsjuka och det verkar bara som en del av planen när Olivia kysser en annan kille på en fest. Men när det sedan händer flera gånger är planen nästan som bortblåst och Olivia kan inte sluta lyssna på sin kropp. Men är det så fel att ligga med några killar utan att vara kär? Hur vet hon förresten om hon är kär eller bara längtar efter närhet?


Det är svårt att tro att detta är Sara Ohlssons debutroman. Hon skriver med sådan säkerhet och självklarhet att man blir imponerad. Språket är enkelt men väldigt rakt på sak och träffsäkert. Det är svårt att inte ryckas med direkt och att läsa med ständigt intresse. 
Boken går lätt och snabbt att läsa då den är uppdelad i stycken som ibland är korta och ibland är några sidor. Man bläddrar blad otroligt fort men det beror ju mycket på att man inte kan låta bli att gilla boken från första sidan. 

Känslor och situationer beskrivs väldigt äkta och man känner igen sig i nästan varje mening. Handlingen är egentligen väldigt vardaglig, något som jag vanligtvis har svårt med då jag lätt blir uttråkad, men här blir det något speciellt och jag är ständigt underhållen som läsare. En härlig humor ligger som ett täcke över orden och man blir inte deppad av att Olivia är det utan kommer istället på sig själv med att le massor av gånger.
Här finns också realistiska och bra karaktärer. Men favoriten av alla är nog Tor, Olivias bästa kompis. Han känns så jordnära och äkta, men ändå inte perfekt. Jag skulle väldigt gärna vilja ha honom som kompis!

Men Olivia vet jag inte vad jag tycker om. I början är hon helt okej, ledsen för att hennes kille har lämnat henne, för vem är inte det. Jag känner igen mig i henne då och tycker om att läsa ur hennes perspektiv. 
Men snart blir jag tyvärr riktigt trött på henne. När hon ligger med killar konstant och trasslar in sig ännu mer för varje gång för att sedan vakna upp och må dåligt. Man tänkte att hon skulle lära sig läxan efter en-två gånger men nä, inte då.
Detta tyckte jag var riktigt jobbigt att läsa och jag ville inget hellre än att gå fram till Olivia och slå till henne, alternativt hälla iskallt vatten över hennes huvud (eller varför inte båda delarna?) för att få henne att vakna upp.

Att läsa om Olivias oansvariga beteende gör tyvärr att jag måste sänka betyget på boken, för detta höll på under i stort sätt den andra halvan av boken och jag gillade det inte alls, då blev det inte kul att läsa.
Men under de sista tio sidorna så vänder boken och blir sådär riktigt bra som den var i första halvan av boken. Den avslutas riktigt bra och man känner sig ändå nöjd med boken.
Så nu när jag skriver denna recension så har det gått några dagar sen jag läste ut boken och jag kan lättare se den som helhet istället för att bara fokusera på min irritation av Olivia. En bra bok är det, även om sådant kärlekstrassel kan bli för mycket för mig.

Bokens första mening: "Han lutar armbågarna mot knäna och begraver ansiktet i händerna."
Betyg: 6/10

Trots detta så har jag valt att inkludera att betyg på skalan 1-10 i mina recensioner. Men meningen med mina betygssättningar är att de inte ska spela så stor roll i recensionen. Nej, det är mitt skriftliga omdöme ni ska kolla på, kära vänner. Betyget är mest en liten extra vägledning för att säga ungefär hur bra en bok var. Märk väl: Ungefär.

Två helt olika böcker kan få samma betyg och vara totalt olika och kanske även olika bra. Ja, det blir lätt så knasigt det där. Tur att man har en massa text att läsa också.


Lägger upp en av mina höstbilder för att göra inlägget lite roligare.

Men den här boken är så mycket mer än så! Här finns vänskap, sorg, svek som starka teman. Här finns också den stora frågan om att säga sanningen trots att den kan förändra allt eller till och med förstöra en hel familj. Kärleken får faktiskt inte sådär jättemycket utrymme i boken vilket jag tycket är bra. Det gör att boken får ett djup som jag inte förväntade mig när jag plockade upp boken. Kärleken får inte ta över utan kommer bara in lite ibland och förgyller boken. 

Det där med att ha en våldtäkt i centrum för bokens handling är ju också något som är ganska aktuellt och det gör att det känns trovärdigt. Karaktärerna gillar jag också, de känns äkta och det är minst lika intressant att läsa kapitlena ur Ellies perspektiv som ur Mikeys. Känslorna i boken är väldigt bra beskrivna vilket gör att man känner med karaktärerna och språket är också bra. Resultat: Det blir vackert och riktigt bra mitt i det sorgliga och jobbiga.

Även om boken började lite halvdant och segt så vägs det upp av det riktigt bra som kommer sedan. Jag tror faktiskt att Jenny Downham har lyckats överträffa sin andra bok Innan jag dör med Älskar - Hatar, för det här är verkligen en bok man stänger med ett leende på läpparna och den där känslan över att ha läst en riktigt bra bok!

Betyg: 9/10
Bokens första mening: "Mikey kunde inte fatta att det här var hans liv."

Serie: -                                                       Sidor: 102
Bokförlag: Bloomsbury                                Utgivningsår: 2001 (Denna utgåva: 2009)

If you have ever asked yourself where the Golden Snitch came from, how the Bludgers came into existence or why the Wigtown Wanderers have pictures of meat cleavers on their robes, you need Quidditch through the ages. This edition is a copy of the volume in the Hogwarts School Library, where it is consulted by young Quidditch fans on almost daily basis.

I den här lilla boken får vi veta allt som finns att veta om den otroligt populära trollkarlssporten Quidditch, lika populär i trollkarlsvärlden som fotbollen är för oss Mugglare. För mig som stor Harry Potter-nörd så är det riktigt underhållande läsning och jag tar tacksamt emot all extra information om trollkarlsvärlden. Än en gång blir man imponerad över Joanne Rowling's otroliga fantasi och påhittighet när man läser om Quidditch historia och hur allt blev som det blev. Allting är så fiffigt och bra uttänkt, varenda liten detalj.

Jaha, så var även oktober över. Tiden går alldeles för fort! Men en ganska bra läsmånad har det varit, måste jag säga. Fem böcker är ett bra antal för mig, även om jag gärna skulle ha hunnit någon/några fler. Men pga en och en halv veckas sjukdom där jag inte kunde läsa alls så borde jag vara nöjd med resultatet.

En ny kategori har också införts i Sammanfattningen från och med nu, och det är "Sämsta boken" som ni ser där ovanför. 

Alla böcker i oktober: Spökriddaren och hans väpnare, Blodröd väg, City of Bones, Var är Alaska?, Quidditch through the ages.

De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse...
Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.