Amelies boktips

Antal lästa böcker: 7
Antal lästa sidor: 2080

Månadens bok:
Du glömde säga hej då av Sarah Dessen.
Den senaste tiden så har Mclean flyttat runt massor och på varje ställe så har hon antagit en ny personlighet. Men nu när hon kommer till Lakeview finner hon sig själv i en situation där hon inte kan vara någon annan än sig själv. Men vem är Mclean egentligen?
En väldigt mysig och riktigt bra bok som delvis handlar om att finna sig själv, men mycket mer om familjerelationer. Lägg sedan till vänskap och en nypa kärlek!


Bottennapp eller besvikelser: Mitt klimatkatastrofala liv av Saci Lloyd, som utspelar sig när växthuseffekten och alla andra miljöförstörelser tagit över samhället. Det hade kunnat bli bra - om boken bara haft en riktig handling! Nej, den här boken var inget för mig.
(Läs mer mer om det i min recension här)

Utvärdering: Yes! Äntligen fick jag en sådan där läsmånad som är bättre än vanligt - något som bara händer en eller två gånger per år, ungefär. Sju väldigt olika böcker, som jag även tyckte väldigt olika om. Men varierade läsupplevelser har jag haft iallafall!

Böcker i augusti 2012:

De böcker som ännu inte är recenserade kommer att bli det inom kort.

Hoppas att ni läste något bra i augusti månad! :)
/Amelie

Titel: Du glömde säga hej då                                                            Författare: Sarah Dessen
Originaltitel: What happened to goodbye                                         Sidor: 434

Bokförlag: Rabén & Sjögren                                                             Utgiven: Maj 2012

Ännu en ny stad, ännu en ny skola. Inte för att det gör Mclean så mycket. Hon är van att bryta upp och börja om, att förändra sig själv och spela nya roller. De senaste åren har hon flyttat så många gånger att hon nästan tappat räkningen och för varje flytt har hon skapat en ny personlighet. Den populära tjejen. Den alternativa tjejen. Den smarta tjejen.
Men i Lakeview blir allt annorlunda. Plötsligt står hon där utan förklädnad och skyddsnät och kan inte vara någon annan än sig själv. Men vem är egentligen den riktiga Mclean? Finns hon? Och kommer Dave - killen i grannhuset - att gilla henne?


Detta är andra boken jag läser av Sarah Dessen, och efter att ha gillat Mitt perfekta liv jättemycket så förväntade jag mig samma mysiga stil i den här. Och på det planet blev jag inte alls besviken. Efter två böcker så tror jag att jag känner igen Sarah Dessen-stilen, där hon lyckas blanda fina stunder med allvar, familjerelationer med vänskap och kärlek. 

I den här boken följer vi Mclean som, ända sedan sina föräldrars skiljsmässa, bor med sin pappa som i sin tur flyttar runt i landet till nya platser där han jobbar med att piffa till lite halvdana restauranger. Mamman har en ny familj och relationen mellan henne och Mclean är inte alls bra. Så då alternativet att bo hos sin mamma är helt uteslutet så följer hon alltså med sin pappa. 
Mycket om detta får man veta i inledningen som mest är full av tillbakablickar och Mclean's tankar om tiden strax före och efter skiljsmässan. Detta gör att boken inte kommer igång förrän närmare 100 sidor in, men det är ingen direkt nackdel, tycker jag. För det blir aldrig långtråkigt, inte en endaste gång i boken. Dessen lyckas hålla läsaren nyfiken och lässugen med sitt enkla och rappa, men bra, språk och en välutvecklad handling.

Konceptet med att Mclean helt plötsligt ska behöva "finna sig själv" låter kanske lite klychigt, men det funkar faktiskt! Sarah Dessen lyckas skapa trovärdiga dialoger och flera intressanta karaktärer. -

Huvudkaraktären Mclean är kanske inte den bästa man stött på, men inte heller någon jag vill klaga på. Killen i berättelsen, Dave, gillar jag. Kanske för att han inte är den typiska, perfekta bok-killen. Nej, han känns lite mer originell än så. Det finns även flera bra, mindre karaktärer.

Det som jag nog gillar mest med boken är hur kärleken inte tar över alltför mycket, som den mycket väl hade kunnat göra. Istället ligger fokus på Mclean's relation med hennes mamma och även på den med hennes pappa. Allt känns väldigt trovärdigt, för Sarah Dessen kan verkligen det här med att få till relationer bra i boken!
Slutet var okej och med det kan jag säga att det är en väldigt bra bok! Inte lika bra som Mitt perfekta liv, men en fin berättelse, på sitt eget sätt.

Bokens första mening: "Bordet var kladdigt, det var ett flottigt fingeravtryck på mitt glas och vi hade suttit i tio minuter utan att se skymten av någon servitris."

Det här har ni antagligen sett överallt nu, men jag har ju då också blivit utmanad av Carro, Boktrollet och även halvt av Maria till att berätta åtta (o)intressanta saker om mig själv - jag är bara otroligt seg på att verkligen fixa ihop det här inlägget.
Men nu kör vi!

1. När det kommer till ord, namn och ibland även mindre sifferkombinationer så har jag väldigt bra minne. Jag  
glömmer nästan aldrig namnet på en person jag mött eller ett ord/namn jag läst någonstans. Detta gör att jag aldrig haft problem med glosförhör. Ord och kortare fraser fastnar på ett kick och sedan kan jag minnas dem i flera år efteråt. En väldigt bra sak på spanska och engelskalektionerna!
Dessutom så minns jag namnet författaren till varje bok jag läst sen cirkus år 2009 - och även böcker jag inte läst.

2. Jag är extremt rädd om mina böcker. Speciellt de i pocket/paperback-formatet. Får de "repor" eller någon

annan slitning så blir ledsen och kan störa mig på det för evigt. Brutna ryggar - det gör ONT i mitt hjärta.
Jag älskar när böckerna ser nya ut. Detta har lett till att få lånar böcker från mig. Hör från mina kompisar att man inte vågar låna böcker från mig, då risken finns att de skadas. Möjligtvis inbundna böcker som tål mer, men jag är fortfarande som en orolig mamma när någon annan har en av mina böcker för tillfället. Så ja, var försiktig med mina böcker.

Och gäller det böcker jag verkligen älskar (Typ min Harry Potter-box) - ja, då bör ni nog inte röra dem ens.

3. Jag är en teoretisk person. Detta gäller i stort sett allt. Speciellt i skolan. När man ska plugga in information eller skriva uppsatser så brukar det gå bra för mig. Ämnen som är mestadels teoretiska går enklare. Sen har vi sådana som slöjd och hemkunskap. Där måste jag jobba extremt långsamt för att inte klanta till det. Fick till och med klagomål av min syslöjdslärare för att jag inte fått tillräckligt mycket gjort under terminen - just för att jag gjort allt extremt noggrant och felfritt, hellre än snabbt med misstag som måste fixas till.
När vi hade NO så gick det bra ända tills man skulle laborera - då var jag gärna den som skrev ned resultaten. Idrott funkade mestadels då jag har ett hyfsat bra bollsinne.

4. Jag äger en keyboard sen många, många år tillbaka. Och i julen 2010 så fick jag en gitarr. Kan dock inte spela någon av instrumenten bra. Keyboarden kan jag klinka lite på ibland då jag har ett visst gehör, dvs jag kan
lyssna på en låt och sedan spela melodin (inte alls avancerat dock, utan typ en tangent i taget). Jag kan grundackorden på båda instrumenten, men är alldeles för otålig för att lära mig avancerat spelande - men jag önskar verkligen att jag kunde!

 

5. Jag gillar Star Wars. Spelar ingen roll att de första filmerna är från 70-talet och inte har de bästa effekterna - jag älskar de filmerna. När jag var mindre, runt 7-8 år sådär, så såg jag kortare och längre snuttar av de "äldre" filmerna med pappa (han är ett Star Wars-fan) och på så sätt så har jag näst intill växt upp med dem. När "nya trean" kom på bio så hyrde jag och pappa de två senaste (nya 1:an och 2:an) på DVD och såg innan vi gick på bio. Sedan såg jag de gamla som numera är film 4, 5 och 6 och förstod för första gången allting till fullo. 
Men originalfilmerna från 70-talet är ju helt klart bäst. Har hört från många att man inte kan se på dem på grund av "de dåliga effekterna" - men det är ju det som är charmen. Det och en bra story och härliga karaktärer.

6. Jag borstar håret onormalt mycket. Jag känner mig väldigt obekväm i mig själv när håret känns trassligt och borstar alltid håret direkt när jag kom hem (brukade ha en mini-borste i väskan men den tappade jag bort...). Jag liksom KÄNNER hur håret är trassligt och det är som att obehagliga signaler skickas från hårstråna till hjärnan. Och när jag är hemma så borstar jag håret så fort jag besöker badrummet, i princip. 
Detta är något som mina närmaste vänner gillar att kommentera och reta mig för. Fick till exempel mini-borsten i julklapp av dem, mest på skämt - fast jag använde den såklart flitigt.

7. Jag är rädd för havet. Jag vet att det låter konstigt, men det bottnar mest i min stora rädsla för hajar. Och krokodiler. När jag och familjen först skulle åka utanför norden (jag var då 10) så fick pappa verkligen övertala mig att det inte finns några hajar i Medelhavet (vilket det ju visst gör) för att jag skulle våga doppa mig mer än till midjan. Än idag, när jag vet att hajar till och med finns i svenskt vatten, så badar jag knappast i havet om jag inte kan se  botten tydligt, eller om vattnet är för grumligt. 
Kanske är jag galen och onödigt nojig, men kom igen: Vithajar. Usch. Kan inte ens se dem på bild.

8. Jag är en usel kock. Färdigmat och mikrovågsugnar är mina bästa vänner när jag är ensam hemma och behöver få i mig något ätbart. Typ nudlar, felix köttfärspaj... Möjligtvis så kan jag göra pannkakor, steka en hamburgare, göra köttbullar med mackaroner. Och vid assistans så kan jag kanske få till en riktigt god middag, men annars är jag helt hopplös. Jag kör på snabbt och enkelt.
Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR mat. Riktig mat. Typ mammas hemlagade pannbiffar, en riktigt krämig potatisgratäng och kycklinggryta. Jag kan bara inte laga dem själv.

Nu vet ni lite allt möjligt om mig. Hoppas att det var åtminstone lite underhållande att läsa! :)
Och jag vet helt ärligt inte vilka som ännu gjort denna utmaning, så om du som läser känner dig sugen så uppmanar jag dig till att göra't! 

/Amelie

Juryn i Forma Books Blog Award har nu avslöjat de nominerade!

I kategorin Sveriges bästa bokblogg så kan du rösta på:
- Stringhyllan
- Enligt O
- Fiktiviteter

Och dessa tre är med i omröstningen för Sveriges bästa barn- och ungdomsbokblogg är:
- Bokunge
- Tonårsboken
- Unga böcker


För att rösta, läsa motiveringar och få mer information - klicka här.
Den 14 september kl 17.00 avslöjas de två vinnarna, så se till att lägga din röst innan dess!

Titel: Personer du kanske känner                                                       Författare: Jay Asher & Carolyn Mackler
Originaltitel: The future of us                                                          Sidor: 335
Bokförlag: Bonnier Carlsen                                                              Utgivningsår: 2012

Året är 1996. Mer än hälften av USA:s tonåringar har aldrig använt internet.
Emma har precis fått en egen PC och hennes kompis Josh har hjälpt henne att intstallera ett internetprogram så att hon kan börja mejla. Men förutom mejlprogrammet dyker något annat upp. Något med en massa foton på folk och kommentarer om barn, hårklippning, jobb. Något som kallas Facebook.
När Emma tittar närmare efter så upptäcker hon sig själv, Josh och andra personer som hon känner. Men de ser inte ut som vanligt. De verkar vara 15 år äldre, vuxna. Och Emmas vuxenliv verkar skittrist medan Josh har ett toppenliv. Är det här ett dåligt skämt - eller framtiden?


Själva idéen med att Emma via Facebook kan se sin egen framtid gillar jag. Och om man inte är nöjd med hur ens liv verkar bli... kan man då verkligen riskera att förändra det i hopp om att det blir bättre? Hur stora åtgärder vågar man ta till när en enda händelse eller handling i nutiden - stor eller liten - kan ändra hela ens framtida liv?
Det är en intressant handling som fångade mitt intresse redan från sida ett och som höll mig fast ända till slutet. Detta kombinerat med ett väldigt enkelt och rappt språk gjorde att boken lästes ut väldigt snabbt.

Sedan har vi våra huvudkaraktärer Emma och Josh som turas om att berätta historien. Båda deras berättarröster funkar bra men tyvärr så tyckte jag att de båda inte hade så starka eller intressanta personligheter. De var ett bra huvudkaraktärs-par, men jag hade velat lära känna dem mer.
Övriga karaktärer i boken var tyvärr ganska stereotypiska och gjorde inget större intryck på mig. 

Boken är väldigt förutsägbar och man sitter där och himlar med ögonen lite ibland åt saker som är så uppenbara, men som huvudkaraktärerna såklart inte inser. Men trots att sådant kan förstöra en bok så funkar det faktiskt ganska bra här. 
En sak som jag tyckte var lite roligt var att läsa om hur 1996, som kanske inte känns så avlägset, är så annorlunda mot hur vi har det idag. Mobiltelefoner är inte alls en självklarhet och internet är fortfarande lite nytt och främmande. Och även om jag bara var ett år när denna bok ska ha utspelat sig så känner man igen små detaljer från barndomen.

Sammanfattningsvis så är det en bok som har lite mindre svagheter men som lätt förbises då den hålls uppe av den intressanta handlingen. Den blir aldrig tråkig och sidorna flyger fram. En bra bok som jag helt klart rekommenderar!

Bokens första mening: "Jag kan bara inte göra slut med Graham idag, trots att jag har sagt till kompisarna att jag ska göra det nästa gång jag träffar honom."

Ni såg kanske den här bland böckerna i min Book Haul som jag la upp på bloggen i förrigår. Den röda handsken av Holly Black. En efterlängtad uppföljare till Den vita katten! 
Jag blev väldigt glad över att få den. Och gladare blev jag när jag sedan läste baksidan. Ett väldigt spännande citat från boken och en kort sammanfattning av handlingen... och sen, där, såg jag något som gjorde mig alldeles paff!


Jag läste citatet i mitten, stirrade på det i några sekunder för att sedan bli sådär otroligt glad och dansa en fin liten glädjedans (som tur var så var jag ensam hemma så ingen behövde bevittna den). Att få ha sitt eget citat på en bok är något jag drömt om ända sedan jag visste att det var möjligt. Nu har den lilla drömmen blivit sann.
Det är sådana där småsaker som lyser upp ens vardag :) 

/Amelie

P.S. Tack till B Wahlströms som bestämde sig för att ha med ett citat av mig på boken!

Titel: Jag väntar under mossan                                                     Författare: Amanda Hellberg

Serie: -                                                                                      Sidor: 218
Bokförlag: Bonnier Carlsen                                                          Utgivningsår: 2012

"Om solen lyst, om huset varit omskött och bebott, då hade det kunnat vara mysigt som ett pepparkakshus.
Men här, i det bleka spökskenet från en dold måne, fick stugans flagnande sneda väggar och blinda fönster mig att darra."
I en värld av sällsamma skuggväsen, undangömda kråkslott, en bottenlös näckrosdamm och en uråldrig maktkamp söker Tilda sanningen: Vad hände med Tildas försvunna mormor? Vem ligger bakom den ondskefulla stämningen vid sjön? Hur känns den stora kärleken? Och vem är Tilda själv egentligen?


Det här är en bok med nordiska väsen och även lite myter, något jag inte ofta läser, så det här blev ganska intressant läsning. 
Jag hade inte några speciella förväntningar när jag öppnade den här boken utan hoppades mest på att den, som baksidan hintar om, skulle vara läskig och mystisk. Särskilt läskig blev den aldrig, vilket är synd, men ofta så kände man ett mindre obehag då vår huvudkaraktär befann i skogen. Jag hade dock önskat att den skulle vara lite läskigare. Men iförsej så är väl detta en bok som riktar sig till något yngre läsare än jag själv.

Huvudkaraktären Tilda har en engelsk pappa och en svensk pappa och uppväxt i England, men har dock spenderat många somrar hos sina morföräldrar i Sverige. Hon är en helt okej karaktär allt som allt. Ingen annan karaktär tyckte jag utmärkte sig så mycket, men jag gillade däremot kapitlena som var skrivna ur den okända "personens" perspektiv som dök upp emellanåt. 
Språket är bra och Amanda Hellberg har lyckats skapa en stämning i boken som ständigt skiftar från mysig värme till krypande obehag i hennes beskrivningar om skogen, stugan och alla väsen som finns runt omkring.

Berättelsen har spänning och mystiska väsen, inslag av kärlek, familj och sorg - och är som helhet bra bok som har en speciell känsla över sig som håller mig intresserad genom bokens gång. Något saknades kanske för att den skulle bli något extra, men den är bra!

 

Som kompensation för min mystiska frånvaro så tänkte jag idag bjuda på något kul. Eller ja, det tycker ni nog iallafall om ni gillar Book Hauls lika mycket som jag. 

En beställning damp ner i brevlådan i veckan:


Recensionsexemplar och två fina second hand-fynd från de senaste dagarna:


Och sen lite hyfsat nya böcker jag (är ganska säker på att jag) inte visat er:

Antalet böcker i min bokhylla ökar konstant och jag misstänker att jag snart kommer att behöva skaffa en ny bokhylla...

Ni är som vanligt väldigt välkomna att lämna en kommentar med åsikter om böckerna ovan, ifall ni läst dem :)

/Amelie

Titel: 37 things I love (in no particular order)                                 Författare: Kekla Magoon
Serie: -                                                                                    Sidor: 216
Bokförlag: Henry Holt and Co.                                                   Utgivningsår: 2012

Ellis has only four days of her sophomore year left, and summer is so close that she can almost taste it. But although vacation is just within reach, she isn't exactly relaxed. Her father has been in a coma for years, the result of a construction accident, and her already-fragile relationship with her mother is strained over whether or not to remove him from life support. Her best friend fails to even notice that anything is wrong, and Ellis feels like her world is falling apart. But when all seems bleak, Ellis manages to find comfort in the most unexpected places.


Jag plockade upp den här boken i tron av att det var en sådan där enkel, rolig och härlig sommarbok. Kort och fin, helt enkelt. Ja, kort var den ju iallafall. Men den visade sig vara av en mörkare och sorgligare karaktär, trots de signaler som omslaget sänder ut. 
Jag skummade bara igenom baksidetexten, som ni har här ovan, i biblioteket innan jag lånade den. Man kan ju gissa att det bara var den första meningen som jag läste ordentligt, då resten avslöjar lite mer av vad boken verkligen innehåller.

I början så gick läsningen lite sådär. Jag tyckte att de första femtio sidorna var ganska förvirrande. Jag kände mig väldigt osäker på var bokens fokus låg och var författaren ville komma. Det blev så småningom bättre när jag insåg att det helt enkelt gällde att försöka hänga med och se vad den utvecklades till. Och boken blev bättre, men jag kände aldrig att jag riktigt kom in i den. Den tar upp flera viktiga ämnen, såsom relationen till föräldrar, vänskap, sorg och snuddar även på kärlek.

Huvudkaraktären Ellis är helt okej. Hon är tyvärr ingen person jag riktigt kommer att minnas. Människorna i hennes omgivning kändes lite väl stereotypiska och platta - kanske var det mycket för att man aldrig riktigt hann lära känna dem. Språket är inget att klaga på, men även på den fronten så saknades något.
Det verkliga problemet med den här boken är nog att den är för kort. Kekla Magoon försöker helt enkelt få in för många element och ämnen på alldeles för få sidor för att något av det riktigt ska få fäste hos läsaren. Jag kan liksom inte riktigt känna med karaktärerna, som nog också hade behövt mer utrymme för att verkligen bli tydliga och levande för mig.

Boken har några få, små fina stunder, men de räcker inte för att lyfta upp boken som helhet. Det hade säkert kunnat bli en väldigt fin historia av det här, men berättelsen lyftes inte fram tillräckligt bra. Nja, tyvärr så lämnar den här boken mig ganska oberörd. Den är inte dålig, men tyvärr inte mer än okej.

Bokens första mening: "I look for ways to stop myself from falling."

Nu tänkte jag byta fokus i ett inlägg och tala lite om musik. Ni kanske minns när jag tipsade om en viss Ed Sheeran tidigare i år, så nu tänkte jag nämna en duo som jag lyssnat på ganska länge nu.

Det är systrarna Klara och Johanna som tillsammans bildar First Aid Kit, som jag är säker på att ganska många av er känner igen.

Förutom att det är väldigt bra och fin musik så tycker jag också att den är full av inspiration - passar perfekt att lyssna på när man skriver, bloggar eller varför inte som bakgrundsmusik när man läser?

Här kommer ett litet hopplock av deras låtar: 







/Amelie

Titel: The scorch trials                                                                       Författare: James Dashner
Serie: The maze runner #2                                                                Sidor: 360
Bokförlag: Ember                                                                            Utgivningår: 2010

DENNA RECENSION INNEHÅLLER SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST DEL 1, THE MAZE RUNNER.

Solving the maze was supposed to be the end. No more puzzles. Nor more variables. And no more running. Thomas was sure that escape ment he and the Gladers would get their lives back. But no one really knew what sort of life they were going back to. 
Burned by sun flares and baked by a new, brutal climate, the earth is a wasteland. Government has disintegrated, and with it, order - and now Cranks, people covered in festering wounds and driven to murderois insanity by the infectious disease known as the Flare, roam the crumbling cities hunting for their next victim... and meal.
The Gladers are far from done running. Instead of freedom, they find themselves faced with another trial. They must cross the Scorch, the most burned-out section of the world, and arrive at a safe haven in two weeks. And WICKED has made sure to adjust the variables and stack the odds them against them.
Thomas can only wonder - does he hold the secret to freedom somewhere in his mind? Or will he forever be at the mercy of WICKED?


Efter en så fantastiskt bra och spännande bok som The maze runner så var mina förväntningar på denna uppföljare ganska så höga, som ni kanske förstår. Men tyvärr så märkte jag ganska snabbt att den här boken nog inte skulle nå upp till samma nivå.
Det som jag gillat lite extra med del 1 var känslan av mystik som man fick i the maze. Den mörka, lite kusliga känslan av mystik som fanns invävd i hela handlingen. Men nu när vår karaktärsskara är ute ur labyrinten så har tyvärr mycket av den känslan försvunnit. Alltefter som att mer avslöjas om WICKED och varför de utsätts för alla hemska saker så känns hela konceptet lite mindre intressant, för min del, vilket verkligen är synd.

Men tro nu inte att jag inte gillar boken, för så är inte alls fallet. För boken har fortfarande spänning, hemskheter, mystiska händelser och annat som hör den här serien till.
Karaktärerna var inte berättelsens starkaste sida i första boken och det är något som håller i sig in till denna andra del. Jag tycker nästan att de bleknade lite mer i den här boken. Jag saknar Chuck, Thomas vän och hans frånvaro lyser som ett litet hål genom handlingens förlopp. 

Språket i boken har samma rappa tempo och de korta kapitlen försvinner enkelt förbi. Spänningen finns där och flera gånger dyker det upp cliffhangers. Men trots detta så känner jag inte riktigt att jag kommer in i boken på riktigt. I början så drogs jag inte in i berättelsen på samma sätt som med The maze runner och trots att jag streck-läste andra halvan av boken under en kväll så var det tyvärr något som höll i sig. Jag var alltid nyfiken på vad som skulle hända därnäst, men själva lässuget fanns inte riktigt där. 

Jag vet att det nu låter som att boken inte alls är så bra, men det är svårt att beskriva mina tankar och åsikter om The scorch trials utan att låta lite negativ - för efter en så otrolig bok som The maze runner så blev detta en besvikelse, trots att det är långt ifrån en dålig bok.
Men ja, det här är en bok som jag trots allt gillar och som ständigt höll mig intresserad när jag väl öppnade boken, men som inte alltid såg alltför lockande ut när man lagt den ifrån sig. Lite blandade känslor är det, men jag hoppas att denna bok var ett typiskt fall av  en "mellan-bok" i en serie. Det kan ju inte heller ha varit helt lätt att toppa en bok som The maze runner. 
Men jag ser fram emot sista delen i serien och hoppas att den knyter ihop berättelsen bra! 

Bokens första mening: "She spoke to him before the world fell apart."

Tidigare böcker i serien: The maze runner
Uppföljare: The death cure. Det har även precis släppt en prequel; The kill order alldeles nyligen som utspelar sig innan första boken i serien.

Trots att det kanske känns som att sommaren precis har börjat (eller, om man tänker på vädret - som om den inte ens kommit igång) så är hösten på väg. Men istället för att tänka på att vi rör oss mot mörkare tider så kan vi istället fokusera på de nya böckerna som årstiden för med sig.

 

Smitta och Den röda handsken är två uppföljare som jag helt klart tänker läsa. Den förstnämnda nådde min brevlåda häromdagen.
Personer du kanske känner (läser nu) samt Rubinröd ska jag läsa inför en bokcirkel till årets bokmässa (mer info om detta kommer!). Har även Det är jag som är Caroline hemma, i manusformat.
The casual vacancy? Ja, namnet på kvinnan som skrivit boken borde vara tillräckligt för att ni ska förstå varför jag vill läsa den. The Queen är äntligen tillbaka - 27 september.
Är även smått nyfiken på de andra.

Är ni nyfikna på någon/några av böcker ovan? Eller har ni ett annat boksläpp att dela med er av?

/Amelie

Antal lästa böcker: 4
Anta lästa sidor: 1632

Månadens bok:
Anna and the French kiss av Stephanie Perkins.
Anna blir inte alls glad när hennes pappa inför Senior year skickar iväg henne till en skola i Frankrike. Men i Paris väntar nya vänner och kanske till och med något mer när det kommer till snygga Étienne St.Clair? 
En jättemysig och härlig bok som fångade mig från sida ett med sin lättsamma stil och sina härliga karaktärer. En fin blandning av kärlek och vänskap som verkligen rekommenderas!

Klicka på bilden för att komma till recensionen.

Utvärdering: Nja, det blev inte alls så mycket läsning som jag hoppats... Hade velat hinna med åtminstone 1 eller 2 böcker till. Men som tur var så var de 4 böcker som faktiskt blev lästa riktigt, riktigt bra - och alla var väldigt olika. Här fanns allt från magiska cirkusar till äventyr i Paris - och alla var mer än "bara bra", vilket inte alls är fel.
Förhoppningsvis blir dock fler böcker lästa i augusti, trots att skolan börjar. 

Böcker lästa i Juli 2012: Spirit bound, Nattens cirkus, Anna and the French kiss, The scorch trials.

Hoppas att ni läste några bra böcker i juli!

/Amelie

Titel: Anna and the French Kiss                                              Författare: Stephanie Perkins
Serie: -                                                                               Sidor: 372
Bokförlag: Speak                                                                Utgivningsår: 2011 (första utgåva: 2010)

Anna is happy in Atlanta. She has a loyal best friend and a crush on her coworker at the movie theater, who is just starting to return her affection. So she's not too pleased when her father decides to send her to a boaring school in Paris for her senior year. 
But despite not speaking a word of French, Anna meet some cool new friends, including the handsome Étienne St. Clair, who quickly becomes her best friend. Unfortunately, he's taken - and Anna might be, too. Will a year of romantic near misses end with the French kiss she's been waiting for?

Om detta är första gången som du hör talas om den här boken, så har du antagligen bott under en sten de senaste 2-3 åren. Anna and the french kiss har, enligt mig, varit överallt. Jag är nog en av de sista i bokbloggar-världen att läsa den, till och med. Och kritiken har varit bra. Fantastisk till och med. Så mina förväntningar var minst sagt höga när jag slog upp boken.
Men redan från första kapitlet så förstod jag att det var en bok som jag skulle gilla. Den har den där lättsamma och mysiga känslan över sig och det kände jag av redan från början. Helt perfekt på solsemestern, där jag läste boken. 

Språket i boken är ganska simpelt, men på ett bra sätt. Mysigt. Huvudkaraktären Anna var genast en person jag fattade tycke för. Jag älskar hennes berättarröst och hennes humor, men även hennes besatthet av filmer. Med andra ord så var hon en person jag gärna följde genom berättelsens gång.
Sedan har vi ju killen med stort K, iallafall om man tänker på vad Anna och massvis med läsare tycker. Och visst, jag kan ju inte annat än erkänna att jag också blev förälskad i honom. Väldigt fin, rolig och trevlig kille, men kanske inte heller helt perfekt under ytan - vilket kanske är vad som gör att jag fastnar för honom. 
Här finns även flera mindre karaktärer som även de känns väl genomtänkta och som är intressanta på sitt vis.

Det här är även en bok som man läser fort. Texten flyter på utan problem och sidorna flyger förbi, om man tillåter det. Jag kom flera gånger på mig själv med att sitta och fånle (kan också vara så att jag log ganska konstant, utan att jag märkte det) för ja, det här är verkligen en jättefin, härlig, gullig och underbar bok. Jag kan inte motstå dess (och Étienne's) charm utan dras med i allt det söta. Jag tycker dock att det inte blir för puttinuttigt, för det finns även lite mer allvarliga stunder i boken som gör att den känns mer realistisk, där man känner med karaktärerna och på så sätt ser dem ur en annan synvinkel. 

Någonstans framåt slutet så tycker jag dock att någonting händer. Boken tappar lite av det där lilla extra som den haft ganska gott om genom hela handlingen. Jag vet inte riktigt vad som gör det, men jag det är något där som gör att den tappar lite glans. Men som helhet så tycker jag att det har en ganska fjuttig inverkan, men ändå något.
Men ja, jag kan inte annat än säga att jag älskade den här boken. Men kanske inte på det sättet att den blir en ny favorit, för det vet jag inte riktigt ännu. Men om man ska kolla på andra kärleks-böcker som utspelar sig i realistisk miljö, så ligger denna garanterat topp 3. Och även om den kanske inte riktigt är en fullpott, så är det bannemig otroligt nära!


Bokens första mening: "Here is everything I know about France: Madeline and Amélie and Moulin Rouge."

Övrigt: Stephanie Perkins har även skrivit Lola and the boy next door, som är en companion till Anna and the french kiss. Det vill säga, de hör ihop mer eller mindre, men är inte en serie. År 2013 kommer en ännu en companion; Isla and the happy ever after.

Ser otroligt mycket fram emot att läsa Lola and the Boy Next Door. Väntar nog dock på att den ska komma ut i Paperback, när det nu blir (om ni vet detaljer så är ni välkomna att berätta!).