Vinnare dragen!
Den som får gå tillsammans med en kompis på förhandsvisningen av The Host är...
Grattis Emma!
Jag har försökt kontakta dig via den adress du angivit, men mina mejl tycks inte nå fram. När du ser detta, skriv till mig på [email protected] så löser vi det :)
Tack till alla som deltog i tävlingen!
/Amelie
Tävling: Vinn biljetter till förhandsvisning av The Host!
I samarbete med Forma Books lottar jag nu ut två biljetter till en förhandsvisning till kommande filmen The Host, baserad på Stephenie Meyers roman med samma namn. 
En vinnare dras och denne får ta med sig en kompis till visningen som äger rum en dag före den officiella premiären, 27/3.
Information:
Tid: 18.00 (insläpp 17.30) tisdag 26/3.
Plats: Söderbiografen (vid Medborgarplatsen) i Stockholm.
För att delta i tävlingen, lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver "Jag är med! eller liknande. Glöm inte att fylla i namn och mejladress i kommentarsfälten. Det sistnämnda är extra viktigt, då det är via den jag kontaktar dig om du vunnit!
Tävlingen stänger på söndag 17/3 kl. 20.00. Vinnaren presenteras senare samma kväll.
Om ni har ytterligare funderingar så är det bara att fråga.
Lycka till!
/Amelie
(Se trailern för filmen här.)
En vinnare dras och denne får ta med sig en kompis till visningen som äger rum en dag före den officiella premiären, 27/3.
Information:
Tid: 18.00 (insläpp 17.30) tisdag 26/3.
Plats: Söderbiografen (vid Medborgarplatsen) i Stockholm.
För att delta i tävlingen, lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver "Jag är med! eller liknande. Glöm inte att fylla i namn och mejladress i kommentarsfälten. Det sistnämnda är extra viktigt, då det är via den jag kontaktar dig om du vunnit!
Tävlingen stänger på söndag 17/3 kl. 20.00. Vinnaren presenteras senare samma kväll.
Om ni har ytterligare funderingar så är det bara att fråga.
Lycka till!
/Amelie
(Se trailern för filmen här.)
Pandemonium
Titel: Pandemonium Författare: Lauren Oliver
Serie: Delirium #2 Sidor: 375
Bokförlag: HarperCollins Utgivning: Februari 2012
Recensionen kan innehålla spoilers för dig som inte läst bok ett i serien; Delirium.
After falling in love, Lena and Alex flee their oppressive society where love is outlawed and everyone must receive the "cure" - an operation that makes them immune to the delirium of love - but Lena alone manages to find her way to a community of resistance fighters.
Although she is bereft without the boy she loves, her struggles seem to be leading her toward a new love.
This riveting, brilliant novel crackles with the fire of fierce defiance, forbidden romance, and the sparks of a revolution about to ignite.
Boken växlar mellan dåtid (där vi får se vad som hände Lena sedan vi lämnat henne i Delirium) och nutid, där vi är ett antal månader framåt och möter en helt annan Lena än den jag var van vid från bok ett. I början så var denna uppdelning smått förvirrande, men snart så flöt det på väldigt bra.
Recensionen kan innehålla spoilers för dig som inte läst bok ett i serien; Delirium.
After falling in love, Lena and Alex flee their oppressive society where love is outlawed and everyone must receive the "cure" - an operation that makes them immune to the delirium of love - but Lena alone manages to find her way to a community of resistance fighters.
Although she is bereft without the boy she loves, her struggles seem to be leading her toward a new love.
This riveting, brilliant novel crackles with the fire of fierce defiance, forbidden romance, and the sparks of a revolution about to ignite.
Boken växlar mellan dåtid (där vi får se vad som hände Lena sedan vi lämnat henne i Delirium) och nutid, där vi är ett antal månader framåt och möter en helt annan Lena än den jag var van vid från bok ett. I början så var denna uppdelning smått förvirrande, men snart så flöt det på väldigt bra.
Just flyt var något som den här boken verkligen hade. Medan jag i Delirium ibland kunde känna ett visst motstånd när jag läste, så gick läsningen väldigt smidigt i Pandemonium.
Ja, Pandemonium är väldigt annorlunda jämfört med sin föregångare. Jag gillar det, mycket, även om jag kan känna att jag saknar vissa element från första boken ibland.
Lena är nu i del av världen som är den raka motsatsen från den hon växt upp i. ”The Wilds”, landet utanför stängslen som hon lärt sig frukta. Jag som läsare får se samhället från en annan synpunkt och lär mig även mer om dess historia.
Lauren Oliver’s språk är fortsatt otroligt fint och välformulerat. Hon kan verkligen konsten att trolla med ord. Hon beskriver miljöer och känslor med skickliga och målande menadsuppbyggnader. Tyvärr så får inte denna talang lika stort utrymme att glänsa i Pandemonium, då antalet platser vi besöker är aningen begränsade.
Här får vi även möta ett antal nya karaktärer, varav många har intressanta förflutna och relationer till samhället. Jag hade nog dock hoppats på att få reda ännu lite mer om var och en av dem,
Lena är som sagt förändrad under majoriteten av boken, och jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Jag var nog inte överförtjust i henne i Delirium, men här så känns förändringen nästan för stor – jag glömmer nästan hur Lena var innan och känner mig allmänt förvirrad över vem hon är. Det är ju förstås något som hon själv funderar över, med tanke på den stora förändring hon går igenom.
En annan viktig person i den här boken är nyintroducerade killen Julian. Och ja, jag gillar honom, faktiskt. Jag är dock lite rädd över hur han ska påverka berättelsens helhet.
Men Pandemonium är en väldigt bra bok. Är den bättre än Delirium? Både ja och nej. Det går inte riktigt att jämföra de två böckerna, för de är så väldigt olika. Bok ett saknar något som tvåan har och vice versa. Delirium är något av en stundtals långsam roman om förbjuden kärlek, medan Pandemonium är mer som en actionbok med tempo som fokuserar mer på politik. Nej, det går inte riktigt att säga vilken som är bäst. Jag gillar båda väldigt mycket.
Det bästa vore nog att kombinera de två böckernas bra sidor och sätta ihop till en bok. Jag får väl hoppas på något sådant i tredje boken!
Bokens första mening: ”Alex and I are lying together on a blanket in the backyard of 37 Brooks.”
Tidigare böcker i serien: Delirium
Uppföljare: Requiem
Ja, Pandemonium är väldigt annorlunda jämfört med sin föregångare. Jag gillar det, mycket, även om jag kan känna att jag saknar vissa element från första boken ibland.
Lena är nu i del av världen som är den raka motsatsen från den hon växt upp i. ”The Wilds”, landet utanför stängslen som hon lärt sig frukta. Jag som läsare får se samhället från en annan synpunkt och lär mig även mer om dess historia.
Lauren Oliver’s språk är fortsatt otroligt fint och välformulerat. Hon kan verkligen konsten att trolla med ord. Hon beskriver miljöer och känslor med skickliga och målande menadsuppbyggnader. Tyvärr så får inte denna talang lika stort utrymme att glänsa i Pandemonium, då antalet platser vi besöker är aningen begränsade.
Här får vi även möta ett antal nya karaktärer, varav många har intressanta förflutna och relationer till samhället. Jag hade nog dock hoppats på att få reda ännu lite mer om var och en av dem,
Lena är som sagt förändrad under majoriteten av boken, och jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Jag var nog inte överförtjust i henne i Delirium, men här så känns förändringen nästan för stor – jag glömmer nästan hur Lena var innan och känner mig allmänt förvirrad över vem hon är. Det är ju förstås något som hon själv funderar över, med tanke på den stora förändring hon går igenom.
En annan viktig person i den här boken är nyintroducerade killen Julian. Och ja, jag gillar honom, faktiskt. Jag är dock lite rädd över hur han ska påverka berättelsens helhet.
Men Pandemonium är en väldigt bra bok. Är den bättre än Delirium? Både ja och nej. Det går inte riktigt att jämföra de två böckerna, för de är så väldigt olika. Bok ett saknar något som tvåan har och vice versa. Delirium är något av en stundtals långsam roman om förbjuden kärlek, medan Pandemonium är mer som en actionbok med tempo som fokuserar mer på politik. Nej, det går inte riktigt att säga vilken som är bäst. Jag gillar båda väldigt mycket.
Det bästa vore nog att kombinera de två böckernas bra sidor och sätta ihop till en bok. Jag får väl hoppas på något sådant i tredje boken!
Bokens första mening: ”Alex and I are lying together on a blanket in the backyard of 37 Brooks.”
Tidigare böcker i serien: Delirium
Uppföljare: Requiem
Samlade tankar om ett antal filmatiseringar
Jag har sett ett antal filmer baserade på böcker det senaste halvåret, men har ännu inte skrivit om alla. Så här kommer ett inlägg där jag skr
iver kort vad jag tyckte om dem!
Twilight: Breaking dawn part 2
Såg denna någon vecka efter premiären i november. Jag tycker faktiskt att denna film nog är den bästa av de fem (har dock sagt detta om nästan varje film, för att sedan ändra mig när jag ser den igen, men jaja). Alla skådespelare kändes mer seriösa och kvaliten i deras prestation var snäppet högre än tidigare. Filmen blev smått seg i vissa partier, men i överlag så funkade den bra. Älskade twisten på slutet, jag förstod ingenting först och satt verkligen med hakan i golvet!
The Hobbit: An Unexpected Journey
Några dagar efter premiären i december gick jag och såg denna. Filmen tyckte jag jättemycket om! Handlingen må ha varit lite långsam och den svängde lite väl mycket in på sidoberättelser för att fylla ut, men som helhet störde detta mig knappt. Effekterna är snygga och det är en otroligt vacker film visuellt. Den har även en otroligt mysig känsla över sig och har en stor skara härliga karaktärer. Fint skådespel också!
iver kort vad jag tyckte om dem!Twilight: Breaking dawn part 2
Såg denna någon vecka efter premiären i november. Jag tycker faktiskt att denna film nog är den bästa av de fem (har dock sagt detta om nästan varje film, för att sedan ändra mig när jag ser den igen, men jaja). Alla skådespelare kändes mer seriösa och kvaliten i deras prestation var snäppet högre än tidigare. Filmen blev smått seg i vissa partier, men i överlag så funkade den bra. Älskade twisten på slutet, jag förstod ingenting först och satt verkligen med hakan i golvet!
The Hobbit: An Unexpected Journey
Några dagar efter premiären i december gick jag och såg denna. Filmen tyckte jag jättemycket om! Handlingen må ha varit lite långsam och den svängde lite väl mycket in på sidoberättelser för att fylla ut, men som helhet störde detta mig knappt. Effekterna är snygga och det är en otroligt vacker film visuellt. Den har även en otroligt mysig känsla över sig och har en stor skara härliga karaktärer. Fint skådespel också!
Jag ska se till att läsa boken innan nästa film kommer ut.
Beautiful creaturesUngefär en vecka efter premiär befann jag mig i biosalongen. Tja, det var en ganska rörig film, det här. Jag som läst boken tyckte att vissa saker gick lite väl fort, medan andra scener tog större plats än vad som kanske var nödvändigt. Det blev även lite snurrigt när handlingen först följde boken, för att sedan avvika till något annat (som ju filmer gör), men sedan återvände den till boken, för att sedan köra sitt eget race och så vidare... Förståeligt, när boken är väldigt tjock, men trots det lite för förvirrande.
Skådespelarna var bra. Jag älskade hur de gjort Ethan's karaktär i filmen! Här hade han mycket mer personlighet och utstrålning - precis det jag saknat hos honom i boken!
Som helhet en bra film. I vissa stunder riktigt bra, i andra lite för klyschig eller snurrig.
(Läs min recension av boken här.)
I am number four
Tittade på den här filmatiseringen så sent som i fredags. Som jag trott, så passade handlingen mycket bättre i filmformat än som bok. Filmen var bra gjord, skådespeleriet helt okej och effekterna likaså. Uppskattade att berättelsen flöt framåt snabbt här, vilket ledde till en mer actionpackad upplevelse.
Men filmen lämnade mig trots allt lite likgiltig. Den var bra, men kändes lite snabbt ihopkrafsad - som om filmbolaget och alla andra medarbetare hade bråttom när den gjordes. Helt okej var den, men inte mer.
The raven boys
Serie: The raven cycle #1 Sidor: 408
Bokförlag: Scholastic Press Utgivning: September 2012
“There are only two reasons a non-seer would see a spirit on St. Mark’s Eve,” Neeve said. “Either you’re his true love . . . or you killed him.”
Richard "Dick" Gansey has it all: family money, good looks, devoted friends. But he's on a quest for much more: Glendower, a legendary Welsh king.
Blue Sargent, the daughter of the town psychic, has been told for as long as she can remember that if she ever kisses her true love, he will die. Surrounded by the Raven Boys - the rich boys at prestigious Aglionby Academy - she never thought this prediction would be a problem. When Gansey and his Raven Boys enter her life, however, she's not so sure.
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av den här boken när jag plockade upp den. Jag visste knappt vad den handlade om, men något (förutom det läckra omslaget!) lockade.
Boken visade sig vara något helt annat än jag trott - fast på ett väldigt positivt sätt.
Den här boken är annorlunda mot allt annat jag läst. Handlingen kanske låter som ytterligare en ungdomsbok i mängden, men så snart man börjat läsa så inser man att så inte är fallet. Själva känslan i boken är nytt och uppfräschande.
Visst, den har lite influenser av förbjuden kärlek, men hela det elementet ligger så pass mycket i bakgrunden. Handlingens andra fokuspunkter - sökandet efter Glendower och Blue's familjs synska förmågor - får mycket mer rum i boken och det är verkligen det som ger den sin charm.
I början var jag smått förvirrad, då man ganska genast kastades in i alla mysterier som pågår - samtidigt som man ska hålla isär ett flertal namn som introduceras. Men snart så klarnar dock saker och ting, och det är då som jag verkligen börjar läsa med stort intresse.
Karaktärerna i boken känns levande och välutvecklade. Jag tror inte att det fanns en enda som inte var intressant, på något vis.
Jag älskar även inslagen av spådomar, kortläsning och profetior!
Det enda negativa i min läsupplevelse var att jag läste den under en alldeles för lång period. Jag ville helst läsa sluka hela på en gång, men andra saker i mitt liv tillät inte det just då. Så detta är något som beror på mig, inte boken. Men jag tror att jag hade tyckt om den ännu mer om jag läst mer åt gången och inte lika utspritt.
Men ja, jag tycker otroligt mycket om den här boken. Maggie Stiefvater har lyckats förtrolla mig med denna annorlunda berättelse och det var inte lätt att lämna den när boken var utläst - jag ville bara ha mer! Hur ska jag kunna vänta ett halvår på uppföljaren?
Boken visade sig vara något helt annat än jag trott - fast på ett väldigt positivt sätt.
Den här boken är annorlunda mot allt annat jag läst. Handlingen kanske låter som ytterligare en ungdomsbok i mängden, men så snart man börjat läsa så inser man att så inte är fallet. Själva känslan i boken är nytt och uppfräschande.
Visst, den har lite influenser av förbjuden kärlek, men hela det elementet ligger så pass mycket i bakgrunden. Handlingens andra fokuspunkter - sökandet efter Glendower och Blue's familjs synska förmågor - får mycket mer rum i boken och det är verkligen det som ger den sin charm.
I början var jag smått förvirrad, då man ganska genast kastades in i alla mysterier som pågår - samtidigt som man ska hålla isär ett flertal namn som introduceras. Men snart så klarnar dock saker och ting, och det är då som jag verkligen börjar läsa med stort intresse.
Karaktärerna i boken känns levande och välutvecklade. Jag tror inte att det fanns en enda som inte var intressant, på något vis.
Jag älskar även inslagen av spådomar, kortläsning och profetior!
Det enda negativa i min läsupplevelse var att jag läste den under en alldeles för lång period. Jag ville helst läsa sluka hela på en gång, men andra saker i mitt liv tillät inte det just då. Så detta är något som beror på mig, inte boken. Men jag tror att jag hade tyckt om den ännu mer om jag läst mer åt gången och inte lika utspritt.
Men ja, jag tycker otroligt mycket om den här boken. Maggie Stiefvater har lyckats förtrolla mig med denna annorlunda berättelse och det var inte lätt att lämna den när boken var utläst - jag ville bara ha mer! Hur ska jag kunna vänta ett halvår på uppföljaren?
Bokens första mening: "Blue Sargent had forgotten how many times she'd been told that she would kill her true love."
Uppföljare: The dream thieves (september 2013) + ytterligare två delar.
Övrigt: Har precis släppts på svenska som Kretsen, hos B Wahlströms förlag.
Filmrecension: Warm Bodies
Igår var jag och såg Warm bodies (baserad på Isaac Marions bok). Det var en testvisning jag gick på - sverigepremiären är inte förrän 19 april.
Boken, som jag läste på svenska förra året, tyckte jag inte så mycket om. Den hade en intressant handling, men föll mig inte riktigt i smaken (läs min recension här). Filmen däremot, verkade enligt trailern ha en lite mer komisk och lättsam ton, så den var jag ändå nyfiken på att se.
Som jag antagit så var filmen humoristisk och mindre allvarlig - och jag gillade den! De hade lyckats bra med R's tafatta försök till att närma sig Julie utan att skrämma livet ur henne, som ju är väldigt komiskt. Nicholas Hoult var väldigt bra som R och det bidrog massvis till att filmen fungerade fint.
Filmen hade en härligt mysig feel good-känsla över sig och det var, trots inblandningen av människoätande zombier, en film som var främst underhållande och som gjorde en glad. Spänning fanns där också, men som tur var (för mig iallafall) så visades inte mycket blod eller liknande.
Det fokuseras väldig mycket på R som karaktär och hans relation med Julie, men på ett bra sätt - det blev aldrig långtråkigt.
Jag hade inte några stora förhoppningar på filmen i allmänt, då boken inte riktigt var min grej. Men jag blev positivt överraskad, för den här filmatiseringen var faktiskt väldigt bra! Jag lämnade biografen på gott humör.
Nu kanske ni undrar: "Så filmen var bättre än boken?". Tja, det tar mig alltid emot att säga så. Men jag tyckte om filmen mer, antagligen för att den hade en annan känsla över sig och inte kändes utdragen. Dessutom så slapp jag här få alla zombiemåltider beskrivna för mig (se dem, alltså).
Sammanfattningsvis rekommenderar jag filmen! Oavsett om du gillade boken eller inte så är det värt att ge den en chans. Jag är glad att jag gjorde det, då jag fick se berättelsen ur en annan och, för mig, mer passande vinkel.
Som jag antagit så var filmen humoristisk och mindre allvarlig - och jag gillade den! De hade lyckats bra med R's tafatta försök till att närma sig Julie utan att skrämma livet ur henne, som ju är väldigt komiskt. Nicholas Hoult var väldigt bra som R och det bidrog massvis till att filmen fungerade fint.
Filmen hade en härligt mysig feel good-känsla över sig och det var, trots inblandningen av människoätande zombier, en film som var främst underhållande och som gjorde en glad. Spänning fanns där också, men som tur var (för mig iallafall) så visades inte mycket blod eller liknande.
Det fokuseras väldig mycket på R som karaktär och hans relation med Julie, men på ett bra sätt - det blev aldrig långtråkigt.
Jag hade inte några stora förhoppningar på filmen i allmänt, då boken inte riktigt var min grej. Men jag blev positivt överraskad, för den här filmatiseringen var faktiskt väldigt bra! Jag lämnade biografen på gott humör.
Nu kanske ni undrar: "Så filmen var bättre än boken?". Tja, det tar mig alltid emot att säga så. Men jag tyckte om filmen mer, antagligen för att den hade en annan känsla över sig och inte kändes utdragen. Dessutom så slapp jag här få alla zombiemåltider beskrivna för mig (se dem, alltså).
Sammanfattningsvis rekommenderar jag filmen! Oavsett om du gillade boken eller inte så är det värt att ge den en chans. Jag är glad att jag gjorde det, då jag fick se berättelsen ur en annan och, för mig, mer passande vinkel.
Böcker på väg!
I onsdags (27/2) så var det min artonårsdag. Nej, jag känner inte vuxen nu, på långa vägar! Det coolaste med att vara myndig är hittills att kunna handla saker böcker själv på internet.
Det har jag gjort också! För presentpengar klickades det hem sex böcker häromdagen.
Det har jag gjort också! För presentpengar klickades det hem sex böcker häromdagen.
Vilka titlarna är tänker jag dock hålla hemligt, för att kunna göra en video när de anländer. Då får ni även se de två böcker jag faktiskt fick på själva födelsedagen, samt ett reaköp.
Här nedan ser ni lite annat jag fick. Bland annat två bokstöd i form av ugglor (hur söta?) och två album; från Imagine Dragons och Passenger, som jag lyssnat på länge, men inte förrän nu äger fysiska kopior av. Suveräna båda två - rekommenderas starkt!
I övrigt så har läsningen inte varit på topp senaste veckan (surprise, surprise!), men nu läser jag Insurgent som jag tror kommer att hjälpa mig att få igång den igen!
/Amelie
Sammanfattning: Februari 2013
Antal böcker: 5
Antal sidor: 1242
Månadens bok:
The raven boys av Maggie Stiefvater.
Antal sidor: 1242
Månadens bok:
The raven boys av Maggie Stiefvater.
Detta är den första boken i en serie och vi får här möta Blue, som kommer från en famlilj med spåkvinnor. Hon har hela livet fått höra hur hon kommer att döda den första hon kysser. En kväll berättas det för henne att en 
pojke vid namn Gansey kommer att dö inom ett år - och Blue är antingen hans sanna kärlek, eller hans mördare. Det dröjer inte länge innan hon träffar pojkgänget som består av Adam, Noah, Ronan och såklart; Gansey.
pojke vid namn Gansey kommer att dö inom ett år - och Blue är antingen hans sanna kärlek, eller hans mördare. Det dröjer inte länge innan hon träffar pojkgänget som består av Adam, Noah, Ronan och såklart; Gansey.En annorlunda berättelse som verkligen har en unik känsla över sig. Den var både förundrande och spännande.
Utvärdering av februari:
Hård konkurrans för titeln Månadens bok denna gång. A monster calls av Patrick Ness övervägdes, för den var verkligen otroligt fin. Även utöver det så var det en väldigt bra läsmånad. En bok till hade jag väl hoppats på, men jag ska inte klaga. Kvalitet före kvantitet.
Inför mars...
Jag har fortfarande som ett lässchema över böcker jag vill hinna med. Insurgent av Veronica Roth blir nog först på tur. Jag har även beställt hem Requiem av Lauren Oliver, så den lär jag börja med ganska exakt så fort den anländer. Sedan ska jag givetvis läsa om The host av Stephenie Meyer. Det är nästan fyra år nu sen jag läste den. Jag älskade den då och har längtat efter denna omläsning. Filmatiseringen dyker ju upp i slutet av mars, så nu är det dags!
Alla böcker i februari 2013:
En sekund i taget av Sofia Nordin
Pandemonium av Lauren Oliver
A monster calls av Patrick Ness
The raven boys av Maggie Stiefvater
Annabel av Lauren Oliver
Utvärdering av februari:
Hård konkurrans för titeln Månadens bok denna gång. A monster calls av Patrick Ness övervägdes, för den var verkligen otroligt fin. Även utöver det så var det en väldigt bra läsmånad. En bok till hade jag väl hoppats på, men jag ska inte klaga. Kvalitet före kvantitet.
Inför mars...
Jag har fortfarande som ett lässchema över böcker jag vill hinna med. Insurgent av Veronica Roth blir nog först på tur. Jag har även beställt hem Requiem av Lauren Oliver, så den lär jag börja med ganska exakt så fort den anländer. Sedan ska jag givetvis läsa om The host av Stephenie Meyer. Det är nästan fyra år nu sen jag läste den. Jag älskade den då och har längtat efter denna omläsning. Filmatiseringen dyker ju upp i slutet av mars, så nu är det dags!
Alla böcker i februari 2013:
En sekund i taget av Sofia Nordin
Pandemonium av Lauren Oliver
A monster calls av Patrick Ness
The raven boys av Maggie Stiefvater
Annabel av Lauren Oliver
