Quidditch through the ages
Titel: Quidditch through the ages Författare: J.K. Rowling (under pseodonymen Kennilworthy Whisp)
Serie: - Sidor: 102
Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 2001 (Denna utgåva: 2009)
If you have ever asked yourself where the Golden Snitch came from, how the Bludgers came into existence or why the Wigtown Wanderers have pictures of meat cleavers on their robes, you need Quidditch through the ages. This edition is a copy of the volume in the Hogwarts School Library, where it is consulted by young Quidditch fans on almost daily basis.
I den här lilla boken får vi veta allt som finns att veta om den otroligt populära trollkarlssporten Quidditch, lika populär i trollkarlsvärlden som fotbollen är för oss Mugglare. För mig som stor Harry Potter-nörd så är det riktigt underhållande läsning och jag tar tacksamt emot all extra information om trollkarlsvärlden. Än en gång blir man imponerad över Joanne Rowling's otroliga fantasi och påhittighet när man läser om Quidditch historia och hur allt blev som det blev. Allting är så fiffigt och bra uttänkt, varenda liten detalj.
Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 2001 (Denna utgåva: 2009)
If you have ever asked yourself where the Golden Snitch came from, how the Bludgers came into existence or why the Wigtown Wanderers have pictures of meat cleavers on their robes, you need Quidditch through the ages. This edition is a copy of the volume in the Hogwarts School Library, where it is consulted by young Quidditch fans on almost daily basis.
I den här lilla boken får vi veta allt som finns att veta om den otroligt populära trollkarlssporten Quidditch, lika populär i trollkarlsvärlden som fotbollen är för oss Mugglare. För mig som stor Harry Potter-nörd så är det riktigt underhållande läsning och jag tar tacksamt emot all extra information om trollkarlsvärlden. Än en gång blir man imponerad över Joanne Rowling's otroliga fantasi och påhittighet när man läser om Quidditch historia och hur allt blev som det blev. Allting är så fiffigt och bra uttänkt, varenda liten detalj.
Förutom massa information om sportens utveckling, kvastar och Quidditch-lag världen över så finns även andra saker som får en att le. I början av boken, till exempel, så har personer kända från Harry Potter-böckerna lämnat kommentarer om boken! Här är två jag speciellt la märke till:
"Mr Whisp shows a lot of promise. If he keeps up the good work, he may well find himself sharing a photoshoot with me one of these days!" - Gilderoy Lockhart.
"I've read worse." - Rita Skeeter.
En annan grej i boken som var lite kul var att det stod om ett "Annual broom race of Sweden" som ska vara en jättegammal tävling som går mellan Kopparberg och Arjeplog.
Men over all så var det en väldigt mysig bok som man läser ut på någon timma eller två om man har tid och lust till det. Det enda jag saknade var klotter och kommentarer som det fanns i Fantastic Beasts and Where to find them (se exempel här).
Älskar du Harry Potter? Läs då den här boken :)
"Mr Whisp shows a lot of promise. If he keeps up the good work, he may well find himself sharing a photoshoot with me one of these days!" - Gilderoy Lockhart.
"I've read worse." - Rita Skeeter.
En annan grej i boken som var lite kul var att det stod om ett "Annual broom race of Sweden" som ska vara en jättegammal tävling som går mellan Kopparberg och Arjeplog.
Men over all så var det en väldigt mysig bok som man läser ut på någon timma eller två om man har tid och lust till det. Det enda jag saknade var klotter och kommentarer som det fanns i Fantastic Beasts and Where to find them (se exempel här).
Älskar du Harry Potter? Läs då den här boken :)
City of Bones
Serie: The mortal instruments, bok 1 Sidor: 442
Bokförlag: Walker Books Utgivningsår: 2007
Clary Fray är på fest på Pandemonium med sin vän Simon. När hon senare bevittnar ett mord som begåtts av mördare som ingen annan kan se så börjar allting. En helt ny värld öppnar sig framför Clary. Mördarna visar sig vara Shadowhunters och deras offer en demon. De tillhör en värld vid namn Shadow world som även är hem till bland annat vampyrer, varulvar och faeries.
Men hur kommer det sig att Clary se dem och deras värld? Hon är ju en vanlig människa, eller? Ju mer hon upptäcker om the Shadow world, desto mer frågetecken dyker det upp kring hennes förflutna.
Vem är Clary Fray egentligen?
En bok som är så hypad och som fått så mycket ros i kritiken kan man ju inte undgå att läsa. Samtidigt kan man ju inte låta bli att få skyhöga förväntningar.
Clary Fray är på fest på Pandemonium med sin vän Simon. När hon senare bevittnar ett mord som begåtts av mördare som ingen annan kan se så börjar allting. En helt ny värld öppnar sig framför Clary. Mördarna visar sig vara Shadowhunters och deras offer en demon. De tillhör en värld vid namn Shadow world som även är hem till bland annat vampyrer, varulvar och faeries.
Men hur kommer det sig att Clary se dem och deras värld? Hon är ju en vanlig människa, eller? Ju mer hon upptäcker om the Shadow world, desto mer frågetecken dyker det upp kring hennes förflutna.
Vem är Clary Fray egentligen?
En bok som är så hypad och som fått så mycket ros i kritiken kan man ju inte undgå att läsa. Samtidigt kan man ju inte låta bli att få skyhöga förväntningar.
Boken börjar bra. Man rycks med i handlingen direkt och blir genast intresserad. Intresset stannar kvar hela boken igenom för Cassandra Clare har i denna bok verkligen lyckats få med allt. Spänning, kärlek, vänskap, bra karaktärer, spännande ny värld.. hela paketet alltså.
Och den nya världen, Shadow World, är underhållande att läsa om. Visst, den innehåller vampyrer och varulvar och andra sagoväsen som man hör väldigt mycket om nu för tiden, men jag tycker att Clare har lyckats få in sin egen touch på det hela som gör att det känns lite unikt trots likheterna som finns där. Språket är riktigt bra samtidigt som det flyter på utan problem.
Och den nya världen, Shadow World, är underhållande att läsa om. Visst, den innehåller vampyrer och varulvar och andra sagoväsen som man hör väldigt mycket om nu för tiden, men jag tycker att Clare har lyckats få in sin egen touch på det hela som gör att det känns lite unikt trots likheterna som finns där. Språket är riktigt bra samtidigt som det flyter på utan problem.
Karaktärerna gillar jag också. Clary är faktiskt en huvudperson som jag gillar och även om hon är en liten tjej så känns hon inte fånig eller "hej-kom-och-hjälp-mig!" som vissa andra (Bella i Twilight, till exempel...). Jag gillar att läsa ur hennes perspektiv. Sen finns ju även Jace och honom har man ju hört mer än nog om från andra läsare. Jace är så underbar, Jace är rolig... ja, många tycks ha fallit för honom. Jag är inte en av dem.
Visst, jag förstår vad många tjejer ser i honom som karaktär, men hans humor och charm tycks inte riktigt nå fram till mig, även om han har sina stunder.
Däremot är jag mer intresserad av Clary's bästa vän Simon, honom gillar jag starkt! Synd bara att han inte fick lika mycket utrymme som herr Jace, men hans tid i rampljuset kanske kommer senare.
Visst, jag förstår vad många tjejer ser i honom som karaktär, men hans humor och charm tycks inte riktigt nå fram till mig, även om han har sina stunder.
Däremot är jag mer intresserad av Clary's bästa vän Simon, honom gillar jag starkt! Synd bara att han inte fick lika mycket utrymme som herr Jace, men hans tid i rampljuset kanske kommer senare.
Det här är en bok man inte gärna lägger ifrån sig. Cassandra Clare har verkligen lyckats att få mig som läsare att vilja läsa mer, mer och mer. Jag kände mig tvungen att läsa vidare, ville ständigt få veta vad som skulle hända därnäst.
Spänning finns det också, även om den inte riktigt greppar tag om mig förrän i slutet. För det är just slutet som jag gillar mest i hela boken. För då kommer värsta twisten som får många läsare att tappa hakan, men tyvärr kan jag inte räkna in mig bland dem, då jag fick det spoilat innan. Men jag tycker ändå att den twisten är skickligt gjord, för jag som ändå visste vad som väntade kan inte säga att det var tydligt att det skulle komma, jag ser inga hintar som pekar åt det hållet när jag läser, så jag blir nästan lite förvånad jag med när jag kommer dit.
Men slutet höjer boken. Och det är en riktigt bra bok, men inte fantastiskt bra.
Ser fram emot att läsa uppföljarna!
Betyg: 8/10
Bokens första mening: "'You've got to be kidding me,' the bouncer said, folding his arms across his massive chest."
Uppföljare: City of Ashes, City of Glass, City of Fallen Angels, City of Lost souls (utkommer Maj 2012), City of Heavenly Fire (utkommer September 2013)
Spänning finns det också, även om den inte riktigt greppar tag om mig förrän i slutet. För det är just slutet som jag gillar mest i hela boken. För då kommer värsta twisten som får många läsare att tappa hakan, men tyvärr kan jag inte räkna in mig bland dem, då jag fick det spoilat innan. Men jag tycker ändå att den twisten är skickligt gjord, för jag som ändå visste vad som väntade kan inte säga att det var tydligt att det skulle komma, jag ser inga hintar som pekar åt det hållet när jag läser, så jag blir nästan lite förvånad jag med när jag kommer dit.
Men slutet höjer boken. Och det är en riktigt bra bok, men inte fantastiskt bra.
Ser fram emot att läsa uppföljarna!
Betyg: 8/10
Bokens första mening: "'You've got to be kidding me,' the bouncer said, folding his arms across his massive chest."
Uppföljare: City of Ashes, City of Glass, City of Fallen Angels, City of Lost souls (utkommer Maj 2012), City of Heavenly Fire (utkommer September 2013)
Blodröd väg
Titel: Blodröd väg Författare: Moira Young
Serie: Dustlands, bok 1 Sidor: 526 Originaltitel: Blood red road
Betyg: 9/10
Bokförlag: Rabén & Sjögren Utgivningsår: 2011
Saba bor i ett kargt och öde ökenlandskap med sin far, tvillingbror Lugh och lillasyster Emmi. Hennes mor dog när hon födde Emmi och Saba har alltid gett Emmi skulden för moderns död. Men tvillingbrodern älskar hon mer än allt annat. Hon klarar sig helt enkelt inte utan honom.
Så kommer en sandstorm som färgar landskapet rött och ur de hårda vindarna uppenbarar sig svartklädda män. De dödar Sabas far och kidnappar Lugh. Kvar blir Saba med lillasystern Emmi och hon är fast besluten om att hämta hem Lugh igen, till vilket pris som helst. Hon får motvilligt med sig Emmi på halsen och de två ger sig ut på en resa kantad med stora faror...
Ojojoj.. det var längesedan jag läste en bok som är så otroligt spännande som denna. Det var i stort sett omöjligt att sluta läsa! Redan bland de första 50 sidorna (som jag läste påväg till skolan) blev det så spännande att jag totalt sögs in i boken och nästan höll på att missa min tunnelbane-station, vilket inte har hänt mig förut under den 1½ månad jag åkt tåg till skolan. Och även när spänningen inte är på topp så är den hög och det är aldrig, aldrig en tråkig eller lugn stund.
Landskapet där boken utspelar sig är kanske inte det roligaste och mest innehållsrika men det är ändå spännande att följa Saba på hennes resa. Jag gillar också relationerna mellan alla karaktärer. Jag kunde bli väldigt irriterad på hur illa Saba behandlade sin lillasyster, trots att Emmi inte kan rå för att hennes födelse dödade deras mor. Men det var ändå intressant att se hur relationen mellan de två utvecklades utmed deras resa. Sabas stora kärlek till Lugh är den totala kontrasten till de känslor hon har för Emmi.
Ojojoj.. det var längesedan jag läste en bok som är så otroligt spännande som denna. Det var i stort sett omöjligt att sluta läsa! Redan bland de första 50 sidorna (som jag läste påväg till skolan) blev det så spännande att jag totalt sögs in i boken och nästan höll på att missa min tunnelbane-station, vilket inte har hänt mig förut under den 1½ månad jag åkt tåg till skolan. Och även när spänningen inte är på topp så är den hög och det är aldrig, aldrig en tråkig eller lugn stund.
Landskapet där boken utspelar sig är kanske inte det roligaste och mest innehållsrika men det är ändå spännande att följa Saba på hennes resa. Jag gillar också relationerna mellan alla karaktärer. Jag kunde bli väldigt irriterad på hur illa Saba behandlade sin lillasyster, trots att Emmi inte kan rå för att hennes födelse dödade deras mor. Men det var ändå intressant att se hur relationen mellan de två utvecklades utmed deras resa. Sabas stora kärlek till Lugh är den totala kontrasten till de känslor hon har för Emmi.
Även andra karaktärer som kommer in i berättelsen eftersom är intressanta och jag hade gärna läst mer om flera av dem än vad som erbjöds.
Något jag inte tycker om är språket. Det är skrivet som om det var en 7-åring som pratade. Hela tiden är och skrivet som å, är omgjort till e (se exempel i detta inlägg). Det här irriterade mig mycket i början och jag gillar det inte alls. Först tänkte jag: Okej, så Saba kanske är 12 år och kan tänker alla ord så. Okej då. Men sen avslöjas det att hon faktiskt är 18 och då kändes det bara ännu mer irriterande. Utan dessa enligt mig onödiga särskrivningar hade språket nog låtit ännu bättre, för man kunde skymta ett bra språk bakom det.
Men detta var något som jag lätt kom över och till slut nästan inte märkte för att berättelsen flöt på så otroligt bra och handlingen fångade mig i ett järngrepp. Det är väldigt korta kapitel, oftast bara 1-3 sidor, som gjorde att denna bok på över 500 sidor gick väldigt fort att läsa.
Boken var i allmänhet inte för oförutsägbar, förutom en speciell grej som var väldigt förutsägbar. Ni som läst boken vet troligtvis vad jag syftar på. Men trots att det känns för uppenbart så kan jag inte låta bli att gilla det. Jag antar att jag inte kan motstå sådant iallafall.
Detta ska tydligen vara första delen i en serie (även om jag inte hört talas om en tvåa). Men jag tycker att den här berättelsen borde sluta här, utan uppföljare. Jag tvivlar på att det skulle gå att få ihop så mycket mer och få det att ligga på samma nivå som detta.
Boken var i allmänhet inte för oförutsägbar, förutom en speciell grej som var väldigt förutsägbar. Ni som läst boken vet troligtvis vad jag syftar på. Men trots att det känns för uppenbart så kan jag inte låta bli att gilla det. Jag antar att jag inte kan motstå sådant iallafall.
Detta ska tydligen vara första delen i en serie (även om jag inte hört talas om en tvåa). Men jag tycker att den här berättelsen borde sluta här, utan uppföljare. Jag tvivlar på att det skulle gå att få ihop så mycket mer och få det att ligga på samma nivå som detta.
Men ja, här har ni en bok som jag gillade väldigt väldigt mycket. Jättebra, jättespännande och minst sagt beroendeframkallande. När du läser denna är ett tips att du försöker välja en period eller en dag då du har massor med timmar i streck som du kan spendera till läsning, för boken inbjuder verkligen till streckläsning.
Mitt sista utlåtande blir: Missa den inte!
Betyg: 9/10
Första meningen: "Lugh föddes först."
Uppföljare: Detta ska vara en serie men jag har inte hört något om en uppföljare.
Tack så mycket till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!
Tack så mycket till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!
Spökriddaren och hans väpnare
Titel: Spökriddaren och hans väpnare Författare: Cornelia Funke
Serie: - Sidor: 201 Originaltitel: Geisterritter
Bokförlag: Opal Utgivningsår: 2011
När mamma träffar en ny man känner Jon Whitcroft sig ersatt på sin plats i familjen. Hans systrar tycker om deras styvfar som kallas Skägget av Jon på grund av skägget som växer i hans ansikte. Jon försöker på alla sätt att göra livet surt för Skägget men det lyckas inget vidare.
Jons mamma skickar honom till internatskola i Salisbury där han får bo med två andra pojkar hos familjen Popplewell. Men att vänja sig vid den nya skolan och allt runtomkring blir snart Jons minsta problem. Efter sex dagar på internatet visar sig tre vålnader för honom utanför hans fönster. De stirrar på honom. De är ute efter honom. Som tur är så finns det en person i Salisbury som vet allt om spöken..
Jag blev extra sugen på att läsa den här boken efter den teaterföreställning jag såg på Palatset (läs om det här) härom veckan. Den föreställningen var spännande, häftig och nästan lite läskig också. Det gjorde att jag hoppades på att den här boken skulle vara i samma stil.
Tyvärr blev jag lite besviken. Boken kändes inte alls så spännande som jag hoppats. Visst fanns det lite spänning men inte riktigt så pass att jag verkligen blev indragen i boken, på det sätt jag blev under teaterföreställningen.
Men förutom spänning så kan jag säga att jag tycker mycket om handlingen. Jag gillar idén med spökena och våldnaderna som Cornelia har och alla detaljer kring det. Språket i boken är bra och lätt att läsa.
Däremot tycker jag att det inte riktigt är förrän framåt slutet som boken verkligen kommer igång. Fram till dess var den nog bara okej för mig, men det var i slutet som jag började gilla den på riktigt. Jag gillar hur allt vävs ihop och hur Cornelia har gjort slutet, för det gillade jag verkligen. Dessutom blir det lite mer spännande också, även om det inte är på den nivån jag önskat.
Nu är ju den här boken tänkt för lite yngre läsare än mig och kanske skulle de kunna uppskatta den lite mer. De kanske tycker att den är mer spännande också, vad vet jag. Men jag tycker att den passar för alla egentligen, gammal som ung, tjej som kille.
Innan denna har jag även läst Reckless av samma författare och den gillade jag mer. Men det betyder inte att Cornelia har misslyckats med den här boken, för det tycker jag verkligen inte. Jag tror nog bara att Reckless föll mig bättre i smaken och kanske därför blev mina förhoppningar lite för höga.
Men vill du ha en lättläst, kort och bra berättelse om spöken så är det ju bara att läsa på! Boken får ett plus i betyget av mig på grund av slutfasen.
Dessutom så tycker jag att det är härligt att boken är illustrerad - i färg till och med! Sådant är väldigt ovanligt men gillas starkt.
Betyg: 6/10
Bokens första mening: "Jag var elva år när mamma skickade mig till internatskolan i Salisbury."
Annat jag läst av Cornelia Funke: Reckless.
Bokens första mening: "Jag var elva år när mamma skickade mig till internatskolan i Salisbury."
Annat jag läst av Cornelia Funke: Reckless.
Lögner
Titel: Lögner Författare: Michael Grant
Serie: GONE, bok 3 Sidor: 351 Originaltitel: Lies
Bokförlag: B Wahlströms Utgivningsår: 2011
SPOILER-VARNING FÖR ER SOM INTE LÄST BOK 1-3 I GONE-SERIEN.
SPOILER-VARNING FÖR ER SOM INTE LÄST BOK 1-3 I GONE-SERIEN.
Allt händer samma natt.
En flicka som dött återfinns bland de levande. Perdido Beach brandhärjas och i lågorna skymtar Sam den han fruktar mest: Drake.
Men Drake är död...
Lögner blandas med rykten och livet i Zonen blir allt svårare. Fler och fler ungdomar vill desperat ta sig ut. Men är de tillräckligt desperata för att tro att döden ska göra dem fria?
En flicka som dött återfinns bland de levande. Perdido Beach brandhärjas och i lågorna skymtar Sam den han fruktar mest: Drake.
Men Drake är död...
Lögner blandas med rykten och livet i Zonen blir allt svårare. Fler och fler ungdomar vill desperat ta sig ut. Men är de tillräckligt desperata för att tro att döden ska göra dem fria?
Gone-serien består hittills, förutom denna, av två böcker. Del ett och två. Båda de böckerna har varit väldigt, väldigt bra. Så såklart låg mina förhoppningar på denna tredje del på samma nivå.
Tyvärr så började inte boken på den nivån. Den var bra, men förvirrande och lite seg. En positiv grej i de här böckerna är att de berättas ur olika karaktärers perspektiv, ur väldigt många karaktärers perspektiv. Det är intressant att få flera synvinklar på historien och det gör också att det blir mer intressant och spännande.
Men med många karaktärer blir det lätt virrigt. När jag nu läste den här boken hade det gått nästan ett år sedan jag läste förra delen. Jag hade då ingen aning om vilka vissa karaktärer var, kunde inte komma ihåg dem. Det ledde till att det blev rörigt och trögläst och ja, nästan på gränsen till tråkigt.
Men detta förbättrades när man kommit in i boken, fått minnet uppdaterat. Boken höjdes ett snäpp. Men den var fortfarande bara bra och spännande, inte så mycket mer. Inte som jag hoppats.
Handlingen är dock skickligt uppbyggd. Bit för bit avslöjas detaljer för läsaren som gör att man, trots det lite platta som blir i början, vill läsa vidare. Karaktärerna är okej. Inte alls särskilt djupa men inte helt platta. Och med så pass många karaktärer tycker jag inte riktigt att det behövs att dem alla är så väl uttänkta, boken fungerar bra ändå.
Michael Grant sparar den stora spänningen till de sista 100 sidorna, på gott och ont. Gott för att det skapar en väldigt bra och superspännande avslutning på boken som gör att man inte vill sluta läsa för en sekund. Ondt för att den spänningen skulle ha behövts tidigare i berättelsen för att ge ett bättre helhetsuttryck.
Men de sista 100 sidorna är riktigt bra och då känner man verkligen Gone-känslan som de andra böckerna gav mig. Men den tredje delen är inte riktigt lika bra som de två första. Men inte alls en så stor besvikelse.
Spänningen i slutet räddar boken och gör att den växer i mina ögon. Jag vill väldigt, väldigt gärna läsa del fyra.
Men det lär nog dröja ytterligare ett år innan jag kan få tag på den svenska upplagan, tyvärr.
Men det lär nog dröja ytterligare ett år innan jag kan få tag på den svenska upplagan, tyvärr.
Betyg: 7/10
Bokens första mening: "Obcent klotter."
Uppföljare: Plague (engelsk titel), Fear (engelsk titel, ej utkommen)
Tack till B Wahlströms för recensionsexemplaret!
The maze runner
Serie: The maze runner (?) bok 1 Sidor: 372
Bokförlag: Delacorte Press Utgivningsår: 2009
Skriver av baksidetexten för att den summerar så bra...
Skriver av baksidetexten för att den summerar så bra...
When Thomas wakes up in the lift, the only thing he can remember is his first name. He has no recollection of his parents, his home, or how he got where he is. His memory is empty.
But he's not alone. When the lift's doors open, Thomas finds himself surrounded by kids who welcome him to the Glade, a large expanse enclosed by stone walls. Just like Thomas, the Gladers don't know why or how they got to the Glade. All they know is that every morning, for as long as anyone can remember, the stone doors to the maze that surrounds them have opened. Every night, for just as long, they've closed tight. Every thirty days a new boy is delivered in the lift. And no one wants to be stuck in the Maze after dark.
The Gladers were expecting Thomas's arrival. But the next day, a girl is sent up - the first girl ever to arrive in the Glade. And more surprising yet is the message she delivers. The Gladers have always been convinced that if they can solve the maze that surrounds the Glade, they might find their way home... wherever that may be. But it's looking more and more as if the Maze is unsolvable.
And something about the girl's arrival is starting to make Thomas feel different. Something is telling him that he just might have some answers - if he can only find a way to retrieve the dark secrets locked within his own mind...
Lång text det där, hoppas ni orkade läsa.
Wow, vilken bok! När man hört så mycket positivt om boken så får man automatiskt höga förväntningar. Det är då så underbart att få dem uppfyllda. Jag blev inte besviken, inte alls!
And something about the girl's arrival is starting to make Thomas feel different. Something is telling him that he just might have some answers - if he can only find a way to retrieve the dark secrets locked within his own mind...
Lång text det där, hoppas ni orkade läsa.
Wow, vilken bok! När man hört så mycket positivt om boken så får man automatiskt höga förväntningar. Det är då så underbart att få dem uppfyllda. Jag blev inte besviken, inte alls!
Man kastas rätt in i handlingen, mitt in i allt det nya Thomas får vakna upp i. Ganska mycket blir det för både Thomas och mig som läsare att hålla koll på i början; alla nya regler, saker, namn och sådant. Men författaren lyckas på ett bra sett ge oss information i lagom takt. Man förstår i takt med Thomas vilket gör att berättelsen inte rusar i förväg utan man hänger med hela tiden.
Spänning är det från första sidan till sista. Inte en lugn stund i den här boken, inte en enda tråkig minut när man läste. Den skrämmande platsen som Thomas hamnat i känns väldigt levande och uttänkt när man läser, det är svårt att inte sugas in totalt i boken och glömma omvärlden. Jag fick se upp för att inte missa min hållplats när jag satt på tåget eller tunnelbanan och läste!
Ja, trots att det här är lite sci-fi och ganska overkligt så får James Dashner det att verkligen kännas äkta och det i sig blir ganska skrämmande. Man kan verkligen känna spänningen gripa tag om en.
Ja, trots att det här är lite sci-fi och ganska overkligt så får James Dashner det att verkligen kännas äkta och det i sig blir ganska skrämmande. Man kan verkligen känna spänningen gripa tag om en.
Karaktärerna gillar jag också. Thomas är en bra och intressant karaktär i sig och det finns även fler som jag gillar i the Glade. Däremot ingen speciell som jag fastnade för, utan mer flera av dem som helhet. Språket i boken var enkelt och inte för avancerat, men det var samtidigt bra skrivet.
Det var verkligen en historia jag fastnade för och jag hade den i huvudet hela dagarna, även när jag satt och försökte fokusera på lektionerna i skolan. Satt hela tiden där med teorier om labyrinten och hur den skulle lösas.
Och förutom frågorna som dyker upp hela tiden om hur de ska ta sig ut ur labyrinten så finns den stora och mest mystiska frågan av alla allting hängande över boken: Hur har de hamnat här och VARFÖR?
Och förutom frågorna som dyker upp hela tiden om hur de ska ta sig ut ur labyrinten så finns den stora och mest mystiska frågan av alla allting hängande över boken: Hur har de hamnat här och VARFÖR?
Det kommer bli svårt att inte köpa uppföljaren direkt. Jag måste tyvärr vänta med ett sådant inköp till senare. Om jag hade haft den i bokhyllan hade jag nog läst den nu direkt.
En superspännande bok som ingen får missa! Jag själv har iallafall hittat mig en ny favorit.
Betyg: 10/10
Betyg: 10/10
Bokens första mening: "He began his new life standing up, surrounded by cold darkness and stale, dusty air."
Uppföljare: The scorch trials, The death cure (utkommer i Oktober)
Awakened
Titel: Awakened Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Serie: House of night, bok 8 Sidor: 290
Bokförlag: atom Utgivningsår: 2011
DENNA RECENSION INNEHÅLLER SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST BÖCKERNA FÖRE DENNA I SERIEN.
Bokförlag: atom Utgivningsår: 2011
DENNA RECENSION INNEHÅLLER SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST BÖCKERNA FÖRE DENNA I SERIEN.
"Zoey lives." Neferet's voice was flat, cold, lifeless.
"She does. What will happen next?"
"It is quite simple. I will ensure Zoey is drawn back to Oklahoma. There, on my own terms, I will complete the task you failed."
"It is quite simple. I will ensure Zoey is drawn back to Oklahoma. There, on my own terms, I will complete the task you failed."
Zoey är tillbaka i den vanliga världen efter sitt känslosamma besök i the Otherworld. Trots att Heath är kvar där och inte längre med henne så har hon fortfarande sin Warrior, Stark. De två bestämmer sig att stanna kvar på Isle of Skye för att återhämta sig från de nyligen skedda händelserna.
Men sen då? Neferet och Kalona väntar fortfarande där ute, bortom öns skyddande gränser, och Zoey vet att hon måste bekämpa dem. Har hon orken att återvända?
Men sen då? Neferet och Kalona väntar fortfarande där ute, bortom öns skyddande gränser, och Zoey vet att hon måste bekämpa dem. Har hon orken att återvända?
Och hur blir det med Stevie Rae och Rephaim? Deras relation är långt ifrån okej enligt någon annan i världen men det är näst intill omöjligt att hålla den hemlig längre. Samtidigt måste Rephaim välja mellan sin far Kalona och Stevie Rae. Kommer han svika sin far eller sitt hjärta?
Hmm, ja jag har lite blandade känslor för den här boken. Först och främst så hade jag väldigt svårt att komma in i den (detta kan dock vara något som inte bara beror på boken, utan även på mig) och det tog väldigt lång tid att ens känna något för handlingen. Även om min fokus inte var på topp när jag läste så hade nog boken behövt ha lite mer starka känslor att förmedla för att rycka in mig i dess värld. Till och med stora och hemska händelser kändes aningen platta i början och det var inte förrän senare som man verkligen kände av händelserna som skedde.
Jag har nog även tröttnat lite på House of night, märker jag. Serien känns lite trist jämför med Vampire Academy som jag börjat gilla mer och mer senaste tiden. Jag har också tröttnat på Zoeys killproblem och det var en lättnad att upptäcka att de äntligen (eller ja, iallafall för tillfället) ordnat upp sig. En kille och det är allt. Alla dessa triangeldramor (eller kanske ännu fler killar) som Zoey var intrasslad i höll verkligen på att gå mig på nerverna. Skönt att bli av med det som sagt.
En till positiv grej är att när boken äntligen kom igång, vilket enligt mig inte skedde förrän ungefär sida 200, så kändes den annorlunda än tidigare böcker. Berättelsen tog äntligen ett steg framåt, den har stått och vägt på samma ställe och händelser alldeles för länge. Mer intressanta händelser framåt slutet i den här boken än tidigare tycker jag.
Sen var det också spännande på flera ställen, mestadels i slutet. Den har ingredienser för en bra bok, även om jag känner att den här boken, eller hela serien, saknar något. Språket i böckerna är ju inte särskilt bra, men det är ingenting jag klagar över så mycket då jag tycker att de passar böckernas stil.
Sen var det också spännande på flera ställen, mestadels i slutet. Den har ingredienser för en bra bok, även om jag känner att den här boken, eller hela serien, saknar något. Språket i böckerna är ju inte särskilt bra, men det är ingenting jag klagar över så mycket då jag tycker att de passar böckernas stil.
Nu kanske den här recensionen låter jätte-negativ, men det är faktiskt en bra bok. Tyvärr kändes den inte som så mycket mer för mig. Jag hade behövt lite mer spänning och känsla kring allting, sådant som får en att verkligne ryckas med i handlingen. Och man ska inte behöva vänta mer än halva boken för att få det.
Det ska enligt vad jag hört bli totalt 15 böcker i serien. Det vill säga sju till. Jag tvivlar på om den här serien kommer hålla helt ut. Däremot kommer jag klart att läsa nästa bok för jag är väldigt nyfiken på att se hur det ska gå för alla karaktärer.
Bokens första mening: "A disquieting sense of irritation awakened Neferet."
Betyg: 6/10
Betyg: 6/10
Uppföljare: Destined (utkommer i Oktober)
Fantastic Beasts and Where to find them
Titel: Fantastic Beasts and Where to find them Författare: J.K Rowling under pseudonymen Newt Scamander
Sidor: 128 Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 2001 (denna utgåva: 2009)
A copy of Fantastic Beasts & Where to find them resides in almost evert wizarding household in the country. Now Muggles too have the chance to discover where the Quintaped lives, what the Puffskein eats and why it is best to not leave milk out for a Knarl.
Denna lilla extrabok till J.K Rowlings fantastiska och fantasirika Harry Potter-värld handlar alltså om dess varelser. Kentaurer, drakar, enhörningar, varulvar med flera har vi redan hört talas om och man får nu nöjet att läsa mer om dessa. Men här introduceras också en stor mängd nya vidunder som Harry Potter-böckerna aldrig nämner. Men i böckerna nämns att eleverna på Hogwarts har denna bok som lärobok under sitt första år på Hogwarts.
Det var väldigt intressant och roligt att få läsa om de här varelserna och man får verkligen intrycket av att varenda en är bra uttänkt. Men det är jag som Harry Potter-nörd van vid från Rowling. Extra roligt var det när man stötte på en varelse som kom från Sverige eller Skandinavien, det fick allt att kännas lite äkta också.
Ett stort plus - och ja, typ det bästa med boken - var klottret som fanns lite här och var i (se exempel här) skrivet av Harry och Ron som båda använder den här boken (den tillhör Harry men delas med Ron Weasley). Dessa anteckningar var väldigt roliga och uppskattades mycket av mig som känner till storyn i Harry Potter-böckerna väl. Man måste dock inte vara proffs för att förstå, det räcker nog med att ha läst böckerna eller sett filmerna en gång eller så.
Sammanfattningsvis: En rolig och bra extrabok för dig som är sugen på mer info om J.K Rowlings och Harry Potters värld och ett måste för Harry Potter-nörden! :)
Shadow kiss
Titel: Shadow kiss Författare: Richelle Mead
Serie: Vampire Academy, bok 3 Sidor: 443
Bokförlag: Penguin Utgivningsår: 2008
DENNA RECENSION INNEHÅLLER STORA SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST BÖCKERNA INNAN I SERIEN.
What if following her heart means losing her best friend - forever?
Rose Hathaway knows it is forbidden to love another guardian. Her best friend, Lissa, must always come first. Unfortunately, when it comes to the gorgeous Dimitri Belikov, some rules are meant to be broken.
Lying to Lissa about Dimitri is one thing, but suddenly there's way more than friendship at stake. The immortal dead are on the prowl and in a heart-stopping battle, Rose will have to choose between life, love and the two people that matter the most.
But will her choice mean that only one survives?
Tiden efter Rose's vän Mason's död har inte varit lätt och när de nu börjar med den viktiga "Field experience" så måste hon vara på topp. Minnen av det hemska i Spokane och skuldkänslorna över Masons död sitter dock kvar. Men som om inte det vore nog så börjar nu även Rose se hans spöke. Vad betyder det? Vill Mason ha hämnd eller är det någon annan anledning till att han inte gått vidare? Rose börjar misstänka att det har något att göra med att hon är "Shadow kissed", ett utryck som visar sig betyda ännu mer än hon trodde...
Tiden efter Rose's vän Mason's död har inte varit lätt och när de nu börjar med den viktiga "Field experience" så måste hon vara på topp. Minnen av det hemska i Spokane och skuldkänslorna över Masons död sitter dock kvar. Men som om inte det vore nog så börjar nu även Rose se hans spöke. Vad betyder det? Vill Mason ha hämnd eller är det någon annan anledning till att han inte gått vidare? Rose börjar misstänka att det har något att göra med att hon är "Shadow kissed", ett utryck som visar sig betyda ännu mer än hon trodde...
Jag gillade verkligen de tidigare två böckerna i den här serien, så när jag började på denna hade jag höga förväntningar. Men den här var inte lika bra.
Den var bättre!
Shadow kiss är verkligen ett lyft i den här serien. Spänningen är där hela tiden och aldrig är det en tråkig stund. Detta är tack vare roliga och intressanta karaktärer och en bra uppbygd vampyrvärld. Jag gillar verkligen relationen mellan Dimitri och Rose, men samtidigt gillar jag även Adrian. Relationen mellan Lissa och Christian är även en som jag tycker om. Dock känner jag att Lissas och Rose's relation känns lite väl svag då de ska vara så nära vänner som bästa vänner.. Men det kanske är något som bara är i denna boken som har en mörk skugga över sig hela tiden, trots sina ljusa stunder.
Dessutom gillar jag idén med Moroi, "helvampyrerna", och Dhampirerna som är halvvampyrer. Jag gillar hur Dhampirerna ska skydda Moroi men samtidigt tycker man ju att det är ett ganska orättvist samhälle.
Men när det finns onda mördar-vampyrer som Strigoi är det väl nödvändigt antar jag. Strigoi är också ganska intressanta trots deras hemskhet.
Jag tyckte att det fanns väldigt gott om spänning i Vampire Academy och Frostbite och blev glatt överraskad när denna lyckades med att få den att stiga ytterligare. Jag har visserligen hört att just denna bok ska vara ett lyft i serien och det glädjer mig att de har rätt. Språket är inte genialiskt, men det är bra och passar boken. Dessutom vågar jag påstå att det är mycket bättre i detta engelska original än i svenska översättningen (har dock inte läst VA på svenska).
När slutet närmar sig känner man på sig att något är på gång och när det händer är det otroligt spännande! Inte en enda lugn sekund och ingen går säker! De sista ca 80 sidorna tog andan ur mig och det var omöjligt att släppa boken ifrån sig.
När slutklämmen kom hände en stor händelse som skulle ha varit en stor chock. Men jag hade faktiskt känt det på mig väldigt länge så det blev aldrig så chockerande eller stort som det nog skulle blivit annars, men det var ändå den grejen med att få det bekräftat för sig.
Den här recensionen känns ganska dålig, måste jag säga. Men jag har bara en sista sak att säga till er: Det här är serien som har allt: bra och intressanta karaktärer, kärlek, vänskap, sorg, spänning, skräck och humor. Glöm Twilight, glöm House of night! Det här vampyr-serien som gäller!
Jag kan även intyga att jag nu har en ny serie att lista bland mina favoriter...
Bokens första mening: "His fingertips slid along my back, applying hardly any pressure, yet sending shock waves over my flesh."
Betyg: 8/10
Betyg: 8/10
Tidigare böcker i serien: Vampire Academy, Frostbite
Uppföljare: Blood Promise, Spirit Bound, Last Sacrifice
Uppföljare: Blood Promise, Spirit Bound, Last Sacrifice
Harrry Potter and the Deathly Hallows
Titel: Harry Potter and the Deathly Hallows Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 7 Sidor: 607
Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 2007
DENNA RECENSION INNEHÅLLER MED STOR SANNOLIKHET SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST BÖCKERNA INNAN.
Harry has been burdened with a dark, dangerous and seemingly impossible task: that of locating and destroying Voldemort's remaining Horcruxes. Never has Harry felt so alone, or faced a future so full of shadows. But Harry must somehow find within himself strength to complete the task he has been given.
He must leave the warmth, safety and companionship of the Burrow and follow without fear or hesitation the inexorable path laid out for him...
Den sjunde och sista boken om Harry Potter är helt olik de andra. Här lämnar de tryggheten som Hogwarts alltid gett dem oavsett vilka faror som kunde tänkas lura utanför, och ger sig av på flykt ut i det okända. Ingenstans är det säkert, man kan inte lita på någon. Harry är Undesirable no.1 och har ett pris på 1000 galleoner på sitt huvud. Voldemort har tagit över både Trolldomsministeriet, och även Hogwarts vilket gör att Harry inte kan återvända för sitt sjunde år.
Ron och Hermione bestämmer sig för att följa med i Harrys farliga sökande efter Horrokruxerna, de objekt i vilka Voldemort gömt delar av sin själ i - hemligheten bakom hans odödlighet.
Det sista mötet mellan Harry och Voldemort närmar sig. Bara en av dem kan överleva...
Den här boken är verkligen den ultimata Harry Potter-upplevelsen. Den slutgiltiga uppgörelsen mellan Voldemort och hans Dödsätare och Harry Potter och hans vänner, Fenixorden och Hogwarts. Den är otroligt spännande och välskriven. Miljöer och karaktärer känns väldigt trovärdiga. Som vanligt har Joanne Rowling lagt stor vikt på detaljer. Man kan verkligen se allting som en film i huvudet.
Och appropå film, ni har väl inte missat sista Harry Potter-filmen har premiär i Sverige imorgon? Bara en dag kvar tills jag får se den. Så spännande ska det bli, men det är hemskt och sorgligt att det slutar nu.
Men just det, det här var ju en bokrecension.. Iallafall, jag är väldigt nöjd över hur J.K Rowling lyckas få boken, som inte utspelar sig på skolan som man är van vid, utan på massor av ställen, att ändå kännas som Harry Potter. Den är så väldigt annorlunda från de tidigare, allvarligare, sorgligare - men samtidigt är det Harry Potter-känsla hela vägen igenom.
Under hela boken avslöjas hemligheter och detaljer man väntat på sedan första boken. Alla frågor får sina svar och i slutet av boken får man veta sanningen. Sanningen om allt, precis som Harry får.
Och såklart - man får också veta hur denna långa kamp mellan Harry och Voldemort slutar. Den som började sjutton år tidigare, när Voldemort en kväll försökte döda en ettårig pojke. Pojken som överlevde.
Även efter denna sjätte gång kan jag säga att jag fortfarande älskar den och att det här fortfarande är min favoritbok. Det är helt enkelt omöjligt att för mig att älska en annan bok mer än denna. Och så kommer det att förbli.
Precis som ett citat ur boken så vackert säger:
'After all this time?'
'Always.'
Bokens första mening: "The two men appeared out of nowhere, a few yards apart in the narrow, moonlit lane."
Tidigare böcker i serien: Harry Potter and the Philosopher's stone, Harry Potter and the Chamber of Secrets, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Harry Potter and the Goblet of Fire, Harry Potter and the Order of the Phoenix, Harry Potter and the Half-Blood Prince.
Den vita katten
Titel: Den vita katten Författare: Holly Black
Serie: Berörarna, bok 1 Sidor: 282 Originaltitel: The White Cat
Bokförlag: B Wahlströms Utgivningsår: 2011
Tänk om dina drömmar plötsligt kändes mer verkliga än dina minnen?
"Här är sanningen om mig, i stora drag: Jag dödade en tjej när jag var fjorton år gammal. Hon hette Lila, hon var min bästa vän och jag älskade henne. Jag dödade henne iallafall.
Cassel Sharpe dödade sin vän Lila. Han vet det, hans familj vet det. Men hans minnen om mordet är otydliga. Han minns inte händelsen, bara hur han står över hennes döda kropp med ett leende på läpparna. Men mordet är inte det enda som han har svårt att minnas. Hela hans förflutna är fullt av utspridda minnesluckor.
Som för att göra det hela ännu konstigare så börjar han drömma konstiga drömmar. Drömmar om en vit katt. När han en natt vaknar upp på skolans tak utan minsta aning om hur han hamnat där så är det inget tvivel om saken: det är något som inte är som det ska.
Okej, jag ska försöka förklara bakgrunden till denna historia. Cassel Sharpe kommer från en släkt som i århundraden kunnat manipulera känslor, minnen, lycka och död - de är berörare. Vissa använder sin magi i goda syften men andra gör det inte. Det finns känsloberörare som kan få folk att känna vad än beröraren önskar. Det finns dödsberörare som kan få vem som helst att falla död ner. Ni fattar poängen va? Beröringen är en farlig handling som nu blivit olaglig. Alla tvingas därför bära handskar.
Cassel är den yngste sonen till en känsloberörare, men själv har han inte förmågan att beröra.
Hoppas att ni fick en god hint om vad boken handlar om nu, handlingen är rätt komplicerad.
Komplicerad är även ett ord jag skulle vilja använda för att beskriva bokens början. De första hundra sidorna var för mig ganska otydliga, förvirrande och svårförstådda. Jag läste, tog in information, men det kändes aldrig som att jag verkligen förstod. Alla frågor som poppade upp i huvudet fick inte fulla svar, bra svar. Det kändes svårt att få grepp om boken, vad det egentligen var för bok. Det som drev mig att läsa vidare var sökandet efter svar på frågorna och nyfikenheten på var detta skulle leda.
Efter denna del i boken tog berättelsen fart. Dock i den riktning jag hade förväntat mig, så spänningen höjdes bara en aning. Men alltefter som handlingen fortgick avslöjades mer frågor och man nystade bit för bit upp mysteriet samtidigt med Cassel som sökte efter svar om sig själv.
Spänningen blev hög och jag blev ganska facsinerad över den lilla värld Holly Black byggt upp, hur berörarna bemötts, deras historia och deras kraft. Trots att folk med krafter inte är särskilt nytt kändes detta ändå unikt på ett sätt.
I slutet tog berättelsen verkligen fart och den överraskade mig totalt med en twist på slutet när man precis trodde att man fattat allting. Jag stängde boken med ett snett leende på läpparna och jag kände verkligen att Holly Black avslutat perfekt.
Allt som allt, en lite komplicerad bok som är lite krånglig i början, men som klarnar mer ju längre in i boken man kommer och som blir en spännande, magisk berättelse med lite thriller-känsla. Jag gillar det här, det är riktigt bra. Den här boken lämnade mig inte oberörd. Är väldigt nyfiken på uppföljaren.
Bokens första mening: "Jag vaknar barfota och omtöcknad på kalla skifferplattor och drar ett djupt andetag av den isande luften."
Betyg: 7/10
Uppföljare: Red Glove (Engelsk titel, ej utkommen på svenska ännu)
Harry Potter and the Half-Blood Prince
Titel: Harry Potter and the Half-Blood Prince Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 6 Sidor: 607
Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 2005
DENNA RECENSION KAN INNEHÅLLA SPOILERS FÖR ER SOM INTE LÄST BÖCKERNA FÖRE DENNA I SERIEN.
Harry's sixth year at Hogwarts begins, and it feels like a reassuring place to return to after the strange events of the summer. Disappearances, murder and an ominous chilling mist which swirls through both the Muggle and wizarding worlds are harbingers of more sinister purpose. Voldemort's army is swelling, and with it the Death Eaters are growing bolder and more deadly. Suspicious are rife, and allegiances questioned as even the safest havens cease to feel secure from the Dark wizards.
As the storm gathers strength, Harry must face the terrifying truth of his destiny...
Nu när Trolldomsministeriet erkänt Lord Voldemorts återkomst är hela trollkarlsvärlden i gungning. Ingen går
att lita på och man kan inte känna sig trygg någonstans. Alltefter som Voldemort's grepp över landet hårdnar
ökar de mystiska försvinnandena och morden.
Samtidigt på Hogwarts, som borde vara det tryggaste stället att vistas på i dessa tider, händer hemska saker
och Harry går detta år på privatlektioner hos Dumbledore som, enligt rektorn själv, ska hjälpa Harry i hans
slutgiltliga kamp mot Voldemort.
Den här boken är annorlunda än de tidigare. Trollkarlsvärlden är medveten om faran som lurar och allting är
mer öppet allvarligt och hemskt. Kanske är det just därför denna bok inte känns lika mystiskt spännande som
i de tidigare, när man inte visste mycket. Men även här är det spännande och extra intressant när Voldemort's förflutna avslöjas i takt med att Harry's framtid blir allt klarare. Den väg han ska följa blir bitvis uppenbarad för
Harry och läsaren allteftersom boken fortsätter.
Men förutom hemskheterna och allvarligheten känns boken på ett sätt mer humoristisk på flera punkter än de tidigare böckerna. Och dessutom spirar romanser mellan flera Hogwarts-elever, däribland Harry själv. På detta sätt är boken annorlunda.
På något konstigt sätt är det denna bok jag minns minst ifrån när jag tänker på serien. Den tycks liksom försvinna in i mängden, vilket är väldigt konstigt då den är en väldigt väldigt viktig del i historien och dessutom, enligt mig, en av de bättre i serien. Varför jag glömmer detaljer från denna bok vet jag inte, men jag blir glatt påmind vid omläsningen och känner att boken är väldigt viktig. Den är väldigt tätt sammanlänkad med sjunde boken, som ju är den stora upplösningen.
Ett plus är att de två första kapitlen utspelar sig någon annanstans än hos Harry. Det ger en intressant inblick i andras perspektiv som ökar spänningen inför kommande boken då stora frågor väcks till liv.
Utlästes: 29/6
Bokens första mening: "It was nearing midnight and the Prime Minister was sitting alone in his office, reading a long memo that was slipping through his brain without leaving the slightest trace of meaning behind."
Tidigare böcker i serien: Harry Potter and the Philosopher's stone, Harry Potter and the Chamber of Secrets,
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Harry Potter and the Goblet of Fire, Harry Potter and the Order of the Phoenix
Uppföljare: Harry Potter and the Deathly Hallows
Harry Potter and the Order of the Phoenix
Titel: Harry Potter and the Order of the Phoenix Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 5 Sidor: 766
Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 2003
SPOILER-VARNING FÖR ER SOM INTE LÄST DE TIDIGARE BÖCKERNA.
" Dumbledore lowered his hands and surveyed Harry through his half-moon glasses.
'It is time', he said, 'for me to tell you what I should have told you five years ago, Harry. Please sit down.
I am going to tell you everything' "
Harry Potter is due to start his fifth year at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry. Unusually for a
schoolboy, however, Harry is not enjoying his summer holidays. He is feeling neglected by his friends, and,
as ever, the Dursleys are making his life a misery. But Harry has had enough. He is beginning to think he
must do something, anything, to change his situation.
Then the summer holidays come to an unexpectedly dramatic end, and Harry is thrown back into life at
Hogwarts School. What Harry is about to discover at Hogwarts will turn his world upside down...
Det är nu sommarlov och Harry är tillbaka hos Dursleys. Men att avsluta sin förra termin med att se Lord
Voldemort återvända och dyka upp ur en labyrint med en död elev vid sin sida förändrar allt. I den här
boken ter sig allting ännu mörkare och det är något som inte bara märks på berättelsens riktning utan även
hos huvudpersonen Harry själv. Hans ilska ligger närmare ytan än någonsin och många hemska händelser
har lämnat spår. Att sedan återvända till Hogwarts och upptäcka att ingen tror på hans berättelse om den
onde trollkarlens återkomst gör ju inte saken bättre.
Och för att toppa allting så har en ny lärare i Försvar mot Svartkonster kommit till skolan, Professor
Umbridgesom man som läsare är tvungen att hata. Hon är verkligen en karaktär som man bara vill slå till
flera gånger.
Okej, jag inser nu att det här låter som en väldigt jobbig och olycklig bok, men så är inte alls fallet. J.K
Rowlings härliga och mysiga ton på berättelsen finns fortfarande kvar och här finns även den vanliga
portionen av humor och skratt. Historiens imponerande detaljer och realism angående trollkarlsvärlden är
som tidigare ett stort plus.
Språket är som vanligt alldeles underbart och speciellt. Jag avundas J.K Rowling i varje mening hon skriver
för den talang hon har. Förutom hennes sätt att forma texten har hon även ett bra händelseförlopp som håller läsaren intresserad genom hela boken. Allting är smart uttänkt och varje händelse är viktig för slutklämmen
(något som man ser mycket tydligare när man läst hela serien).
Ännu en otroligt bra och underbar bok skriven av J.K Rowling, helt enkelt. Ännu bättre i original än i svenska
omskrivningen när här Rowlings språk ger en extra glans över boken. Som omläsning är historien fortfarande
intressant, spännande och underhållande trots att detta är min femte gång.
Bokens första mening: "The hottest day of the summer so far was drawing to a close and a drowsy silcence
lay over the large, square houses of Privet Drive."
Tidigare böcker i serien: Harry Potter and the Philosopher's stone, Harry Potter and the Chamber of Secrets,
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Harry Potter and the Goblet of Fire.
Uppföljare: Harry Potter and the Half-Blood Prince, Harry Potter and the Deathly Hallows.
Harry Potter and the Goblet of Fire
Titel: Harry Potter and the Goblet of Fire Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 4 Sidor: 636
Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 2004 (2000)
When the Quidditch World Cup is disrupted by Voldemort's rampaging supporters and the resurrection of
the terrifying Dark Mark, it is obvious to Harry that, far from weakening, Voldemort is getting stronger.
The ultimate signal to the magic world of the Dark Lord's return would be the defeat of the one and only
survivor of his death curse, Harry Potter.
So when Harry is entered for the pristigious yet dangerous Triwizard Tournament he knows that rather
than win it, he must get through the tasks alive...
Den fjärde delen om Harry Potter är ett stort lyft enligt mig. Boken är mycket mörkare och allvarligare än
de tidigare böckerna och spänningen höjs mycket. Det mysiga är väldigt överskuggad av de nya hoten då
Lord Voldemort blir allt starkare.
Men trots denna allvarligare ton så finns där även lite mysig känsla som jag alltid tycks få då jag läser om
livet på Hogwarts och dessutom finns här den vanliga humorn som i denna bok Ron Weasley står för stor
del av. Hans tvillingbröder Fred och George finns där och är roliga de med, men inte lika mycket som i
tidigare böcker.
Om man tyckt att frågor om trollkarlar i övriga världen utöver Storbrittanien funnits i när man läst de tidigare
böcker så lär de bli besvarade nu. Man får genom att läsa om Quidditch World Cup veta att magi, trollkarlar
och quidditch finns i resten av världen med. Och när Triwizard Tournament närmar sig så får man även
bekanta sig med två andra, stora trollkarlsskolor; Durmstrang och Beauxbatons. Gillar verkligen att man får
veta mer om trollkarlsvärlden, och då menar jag hela världen över.
Spänningen i boken är jämn och boken har ett bra tempo. Känslor, tankar, relationer och annat viktigt känns
äkta och man märker en skillnad från tidigare böcker hos karaktärerna, vilket bra visar att de blivit äldre.
Mysteriet i boken är bra uttänkt och hela story-linen är skickligt gjord.
När slutklämmen i boken kommer blir det väldigt spännande och jag gillar verkligen hur J.K Rowling skapar
läskig stämning. Dessutom älskar jag hennes språk. Inte för att det är så vackert och avancerat, nej det är
enkelt men ändå så bra och effektfullt.
Det här är den näst bästa boken i Harry Potter-serien enligt mig, den knuffas ner på pallen av sista, Harry
Potter and the Deathly Hallows. Men att den hamnar tvåa säger mycket då dessa böcker är mina all-time
favourites. Så. Otroligt. Bra. Ni som inte läst dem; ni har något stort framför er.
Bokens första mening: "The villagers of Little Hangleton still called it 'the Riddle House', even though it
had been many years since the Riddle family had lived there."
Tidigare böcker i serien: Harry Potter and the Philosopher's stone, Harry Potter and the Chamber of
Secrets, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban.
Uppföljare: Harry Potter and the Order of the Phoenix, Harry Potter and the Half-Blood Prince,
Harry Potter and the Deathly Hallows.
Till sista vingslaget
Titel: Till sista vingslaget Författare: Julia Sandström
Serie: Nyckelväktarna, bok 4 Sidor: 620
Bokförlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 2011
OBS! Denna recension innehåller stora spoilers för de som inte läst de tidigare delarna
i Nyckelväktarna!
Bakom porten, bortom bergen ruvar en ondska som kan förgöra mänskligheten. För att hindra porten
från att öppnas utsågs fyra Nyckelväktare att vakta hemligheten.
Men ondskans lakejer har fått upp vittringen. De som först får tag i alla nycklarna avgör världens öde.
Nu när vi återigen får hamna i en värld som befolkas av människor och karíter (magiska människo-liknande
varelser med vingar) så ser allting väldigt tungt ut. Nyckelväktaren Ísery är död och Comíl befinner sig
ensam i skogen, nära det förstörta rebellägret. De Avskydda knappar in på jakten av nycklarna och Liva
och Shanzoc befinner sig långt borta, omedvetna om de nyligen skedda, hemska händelserna.
Comíls förflutna gör sig nu påmint mer och mer. Vilka var verkligen hans föräldrar? Samtidigt har Shanzoc
fortfarande inte visat sitt rätta jag för syskonen. Kommer de, speciellt Liva, kunna förlåta dem när de till slut
får reda på sanningen?
Tiden börjar rinna ut. De Avskydda och deras nya, mystiske ledare är närmare att lyckas än man kan tro.
Kommer Shanzoc och de andra att lyckas hitta alla nycklar före dem?
Här kan man verkligen snacka talang! Julia Sandström har verkligen lyckats bygga upp en väldigt trovärdig
och bra genomtänkt värld med sin egna touch av onaturligt, i form av dessa karíter. Många kanske tänker på
de där fallna änglarna man hör om i alla dark-romance böcker, men det här är inga sådana.
Julia Sandstöm har verkligen tänkt igenom detaljerna och hela historians gång genom alla böcker och lyckas
få dem att gå ihop utan att det blir rörigt. Allt känns verkligen planerat och väl igenomtänkt.
Dessutom är hon en riktig berättartalang, hon har ett väldigt bra språk med bra beskrivningar och trovärdiga
dialoger. När jag läser boken lägger jag märke till hur hon vävt in vissa detaljer i beskrivning och händelse
som gör det där lilla extra och fyller ut. Det blir då mer trovärdigt.
Jag gillar verkligen hur hon skriver, hon har ett bra och välformulerat sätt att skriva utan att det känns tråkigt
eller för stilrent. Det passar perfekt ihop med handlingen.
Förutom detta har boken en väldigt spännande och intressant handling, som iförsej handlar om den ständiga
kampen mellan gott och ont som i många andra fantasy-böcker, men som ändå blir originell och annorlunda.
Här finns verkligen alla ingredienser som formar en riktigt bra bok: Bra karaktärer, vänskap, kärlek, sorg,
spänning, mod, rädsla och ett bra flyt i berättelsen.
Trots att den här boken nog klassas som tegelsten med sina 620 sidor så blir det inte, som jag upplevt i
andra tjocka fantasy-böcker som till exempel Eragon och uppföljare, tråkigt eller segt i mitten av boken.
Alla händelser känns viktiga och det blir inga stora glapp emellan dem som sänker spänningen, utan den
ligger relativt hög genom hela boken och stiger i slutet.
Ja, den här boken har faktiskt alla ingredienser som får mig att verkligen gilla en bok. Men däremot saknar
den nog det där lilla extra som man söker efter (och väldigt, väldigt sällan) hittar, och som gör att man älskar
boken. Men det är ingenting som jag hänger upp mig på, för den här boken är riktigt, riktigt bra och avslutar
en väldigt bra serie som jag helt klart kan räkna in bland mina favoriter.
Betyg: 8/10
Bokens första mening: "Natten var så mörk att Glora hade svårt att urskilja var den höga stadsmuren
slutade och himlen tog vid."
Tidigare böcker i serien: På ödets vingar, Så långt vingarna bär, Under vingarnas skugga
Tack så mycket till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Titel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 3 Sidor: 317
Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 1999
Harry Potter is lucky to reach the age of thirteen, since he has already survived the murderous attacks
of the feared Dark Lord on more than one occasion. But his hopes for a quiet term concentrating on
Quidditch are dashed when a manical mass-murderer escapes from Azkaban, pursued by the soul-sucking
Dementors who guard the prison.
It's assumed that Hogwarts is the safest place for Harry to be. But is it a coincidence that he can feel eyes
watching him in the dark, and should he be taking Professor Trelawney's ghoulish predictions seriously?
Den tredje boken i Harry Potter är i en svagt mörkare nyans än de första två och jag gillar att man
märker att personerna i boken blir äldre för var bok. Det känns trovärdigt att i just den här boken är
de tretton år, det känns väldigt anpassat till åldern helt enkelt.
Den här boken känns väldigt viktig för historien om Harry Potter och det förstår man som bäst när man
läst alla böckerna. Det dyker upp flera viktiga karaktärer som Sirius Black och Remus Lupin. Även
Professor Trelawney har en viktig roll.
Den här boken är en viktig vändpunkt i serien. Från det lite gulliga och mysiga i bok ett och två så tar vi
ett steg in i något lite mer allvarligt. Det är fortfarande Harry Potter, och enligt mig är det mysläsning på
hög nivå. Men spänningen stiger lite mer då fler detaljer om Harrys förflutna faller på plats och avslöjas.
Den här boken har som tidigare böcker allt: vänskap, spänning, sorg, kärlek, humor. Och så har den ju
också min favoritingrediens: övernaturligt!
Jag gillar verkligen tvillingarna Weasley som verkligen sätter lite guldkant på läsningen med sina roliga och
finurliga kommentarer. Dessa kommentarer känns mer äkta nu i engelskt original, då man känner igen dem
mer som Fred och George i originalspråk.
En annan rolig grej med att läsa i original är att man upptäcker att en del av ens favoritcitat och repliker från
filmerna faktiskt kommer från böckerna. Jag trodde först att det mesta bara var filmer.
Ja, jag har inte mycket mer att säga, egentligen. Jag gillar den här boken i Harry Potter-serien på ett speciellt
sätt. Den är annorlunda än de andra och ligger precis mellan den ljusa och mörka sidan i serien. Det är här allt
sätter fart på riktigt.
Förresten så älskar jag omslaget boken har i denna utgåva!
Bokens första mening: "Harry Potter was a highly unusual boy in many ways."
Tidigare böcker i serien: Harry Potter and the Philosopher's stone, Harry Potter and the Chamber of Secrets
Uppföljare: Harry Potter and the Goblet of Fire, Harry Potter and the Order of the Phoenix, Harry Potter and
the Half-blood Prince, Harry Potter and the Deathly Hallows.
Röd skymning
Titel: Röd skymning Författare: Fredrik Lindblom
Serie: bok 1 i en serie vars namn jag inte känner till Sidor: 457
Bokförlag: Ascentoria Utgivningsår: 2010
Theresas liv förändras drastiskt en natt då fientliga krigare bränner ner byn hon bor i och dödar skoningslöst.
Theresas föräldrar är bland de många offer som deras svärd fäller, men Theresa och hennes syster räddas
av generalen Premanos och hans arme i rättan tid.
Theresas syster dör dock kort därpå och Theresa blir ensam kvar. Men hon och de andra barnen som räddades
möts med värme och blir väl omhändertagna. Theresa är dock inte som alla de andra barnen och vinner en
speciell plats i generalen Premanos hjärta. När Theresa väljer att gå soldatens väg stöttar Premanos henne
och utbildar henne i svärdkonst och krigandets konst.
Kort efter att hon gett sig ut i soldatlivet så får hon se och uppleva stora saker. Saker som kommer att påverka
resten av hennes liv...
Det här är Fredrik Lindbloms debutbok och det är en sådan där fantasy som inte innehåller magi eller mystiska
varelser, utan sådan som tycks utspela sig i ett land där man lever så som vi gjorde förr i tiden. En värld kantad
med krig, mod och maktkamper.
Jag själv kan inte riktigt påstå att jag älskar just den typen av fantasy och kan ofta vara lite skeptisk, men det
leder ofta till att jag blir förvånad över hur spännande sådana berättelser faktiskt kan vara.
I Röd skymning får man följa Theresa från barnsben till den utbildade soldaten hon blir. Det är väldigt intressant
att läsa om hennes liv och jag tycker att hon är en väldigt intressant karaktär. En av anledningarna till det är nog
mest för att man sällan läser om kvinnliga soldater.
Boken är skriven med ett passande, lite smått gammaldags språk som stärker känslan av den värld boken utspelar sig i. Boken har korta kapitel och det tillsammans med språket ger boken ett bra flyt, trots sin stora
mängd sidor.
Trots att det inte väntar dramatiska händelser i varje kapitel så går handlingen framåt i rask takt och det är
inga problem att plöja sidor i denna boken. Många fantasyböcker av den här storleken kan lätt bli tröga och
tråkiga, men här var så aldrig fallet.
Det är underhållande och lättläst fantasy som har sin egen nyans och skiljer sig från liknande böcker inom
samma kategori som jag läst. Den förvånade ständigt genom att gå åt ett annat håll och genom att inte vara
som man kan förvänta sig av en krigsbok. Jag var aldrig säker på vad som skulle hända härnäst.
I slutet av boken tappar den lite av det flyt den haft och det kan kanske bero på att handlingen tar en sväng
mot något mörkare och allvarligare. Men trots detta så är det en bok som håller helt igenom och som aldrig
blir ointressant, och det är något som ganska många böcker tyvärr blir.
De väldigt vackra illustrationerna i boken förhöjer berättelsen ytterligare och förstärker känslan som boken
ger.
Betyg: 7/10
Bokens första mening: "Bortom horisonten steg en mörk och kraftig rök mot skyn."
Uppföljare: En uppföljare håller på att skrivas, men titeln är hittills okänd.
Tack till Fredrik Lindblom och Ascentoria som jag fick boken av!
Harry Potter and the Chamber of Secrets
Titel: Harry Potter and the Chamber of Secrets Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 2 Sidor: 251
Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 1998
Harry can't wait for his holidays with the dire Dursleys to end. But a small, self-punishing
house-elf warns Harry of mortal danger awaiting him at Hogwarts School. Returning to the
castle nevertheless, Harry hears rumour about a chamber of secrets, holding unknown
horrors for wizards of Muggle parentage.
Now someone is casting spells that paralyse people, making them seem dead, and a terrible
warning is found painted on the wall. The chief suspect - and always in the wrong place - is
Harry. But something much darker is yet to be unleashed...
Bok två om Harry Potter är lika bra som bok ett. Första boken var mer som en inledning och
bok två kan fokusera lite mer på händelser nu när man känner till grunderna för trollkarlsvärlden.
Men i den här boken får också veta mer om den och man får veta mer om Hogwarts historia.
Boken är skriven med ett lätt men bra språk som passar handlingen perfekt. Jämfört med den
svenska versionen så tycker jag faktiskt att det här språket är enklare och beskriver på ett helt
annat sätt. Men det kanske är så det blir när man läser böcker i original?
Däremot får jag en känsla av att i dess engelska original så känns boken kortare. Handlingen far
fram snabbt och saker jag, när jag läste svenska utgåvan, tyckte var längre och större, krymper
lite här och det går fort fram. Jag säger inte att det är en dålig sak, för boken på engelska är
fantastisk!, men det känns ovant. Beror detta på att det engelska originalet är nästan 200 (!) sidor
kortare än den svenska, eller på att den engelska har ett språk som gör att handlingen flyter på
smidigare. Jag skulle gissa att båda dessa samspelar.
Hur som helst så finner jag det som en ny upplevelse att läsa böckerna på engelska. Det ger en
helt annan känsla!
Bokens första mening: "Not for the first time, an argument had broken out over breakfast at
number four, Privet Drive."
Tidigare böcker i serien: Harry Potter and the Philosopher's stone
Uppföljare: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Harry Potter and the Goblet of fire, Harry
Potter and the Order of the Phoenix, Harry Potter and the Half-blood Prince, Harry Potter and the
Deathly Hallows
Feber
Titel: Feber Författare: Maggie Stiefvater
Serie: Mercy Falls vargar, bok 2 Originaltitel: Linger Sidor: 268
Bokförlag: B Wahlströms Utgivningsår: 2011
STOR SPOILERVARNING FÖR ER SOM ÄNNU INTE LÄST FÖRSTA BOKEN, FROST.
Förra året var det här vad jag ville. Jag hade många skäl att önska att jag var en del av
vargflocken i skogen bakom mitt hus. Men nu iakttar jag inte längre vargarna och väntar på
att en av dem ska komma till mig. I stället är det vargarna som iakttar mig och väntar på att
jag ska komma till dem.
Grace och Sam borde vara lyckliga. Det har nu gått tre månader sedan Sam sist var varg, och
han har klarat sig genom hela vintern utan att förvandlas. Nu kan de äntligen leva ett riktigt liv
tillsammans, utan att kylan ständigt ska hota att skilja dem åt.
Men problemen är långt ifrån slut. Sams adoptivfar Beck har förenats med vargflocken, och denna
gång är det troligtvis för sista gången. Nu är det Sam som måste ta hand om flocken när dess
medlemmar till våren skakar av sig vargpälsen och blir människor. Och de nya medlemmarna för
med sig nya problem och frågor. En av dem hotar att avslöja dem alla och den andres förvandlingar
är inget som Sam tidigare sett.
Och något är fel med Grace. En våldsam feber rasar i hennes kropp. För varje dag som går växer sig
vargen inom henne sig allt starkare, den varg som hon trodde försvann flera år sedan, men som nu
hotar att ta över henne. Kommer hon att förvandlas när vintern kommer?
Gåtan om vargarna i Mercy Falls är långt ifrån löst.
Wow. Jag kan börja med att säga att jag mindes att första boken i denna serie, Frost, var bra. Men nu
när jag läst Feber så minns jag precis - de är underbara.
När jag precis läst ut Frost och hörde om en uppföljare blev jag glad, men kort därpå blev jag skeptisk.
En uppföljare, till en bok som slutade så bra? Jag fick lite onda aningar om att detta bara skulle bli ett
dåligt, lite desperat försök till att väva vidare på en redan fulländad berättelse och hade därför inte alls
så höga förväntningar. Men jag märker nu att det här är inte är något som blev ihopkrafsat för att få ihop
till en ny bok, det är verkligen en fortsättning som är genomtänkt och perfekt.
Den här boken är nog en av (om inte den enda) böckerna jag läst som kretsar mer kring karaktärerna
än handlingen. Det här är ingen bok med händelser på varje ny sida, istället är det en bok där karaktärerna
är väldigt bra och tydliga och som på så sätt håller fast läsaren och får sidorna att bläddras i snabb takt.
Trots att det inte väntar nya "wow"-händelser runt hörnet hela tiden så känns boken ändå väldigt händelserik.
Boken är i stort sätt mest tankar, men det är ingenting som är dåligt här. För det är just det här som gör
boken så speciell. Den behöver inte massa händelser, den behöver bara handlingen och karaktärerna.
Det är ett år sedan jag läste Frost och jag mindes inte så jättemycket om den, mestadels var det bara vissa
händelser. Därför var det lite rörigt i början när man försökte hitta tillbaka till där Frost slutade för att kunna
fortsätta där Feber tog vid, och eftersom att bokens perspektiv växlar ofta mellan dess karaktärer var det
först lite svårt att få grepp om någon av dem, när det var så länge sedan som man läste dem sist. Men i den
här boken får man verkligen leva sig in i och lära känna karaktärerna, så snart var man tillbaka i känslan
och fast i boken.
Trots att det inte är några stora vändningar i boken (mestadels går det sakta men säkert åt samma håll) så
tycks det ändå hända mycket. Man får långsamt lära känna de nyare karaktärerna och samtidigt får man veta
mer om Sam och Grace, två karaktärer som jag gillar - speciellt Sam.
Feber är en väldigt, väldigt bra och underbar berättelse som minst är lika bra som Frost. Jag älskar språket och
den mysiga känslan man får när man läser. Jag älskar hur handlingen är så varm, men samtidigt så kall när
man känner den smygande känslan av något dåligt. Och när slutet närmar sig, när spänningen stiger och allting
händer på en gång.. så lyckas ändå Maggie Stiefvater med att avsluta så perfekt och vackert.
Betyg: 9/10
Bokens första mening: " Det här är berättelsen om en pojke som brukade vara varg och en flicka påväg
att bli det. "
Tidigare böcker i serien: Frost
Uppföljare: Forever (engelsk titel)
Harry Potter and the Philosopher's Stone
Titel: Harry Potter and the Philosopher's Stone Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 1 Sidor: 223
Bokförlag: Bloomsbury Utgivningsår: 1997
When a letter arrives for unhappy but ordinary Harry Potter, a decade-old secret is revealed to him.
His parents were wizards, killed by a Dark Lord's curse when Harry was just a baby, and which he
survived.
Escaping from his unbearable Muggle guardians to Hogwarts, a wizarding school brimming with ghosts
and with enchantments, Harry stumbles into a sinister adventure when he finds a three-headed dog
guarding a room on the third floor. Then he hears of a missing stone with astonishing powers which
could be valuable, dangerous, or both.
Jag tyckte att bokens baksidetext fick duga som beskrivning om handlingen. Det här är ju då först Harry
Potter-boken och det är här magin börjar.
Jag har tidigare läst den här boken 4 gånger, och denna femte gång blev på engelska. Det var första gången
jag läste en Harry Potter-bok på engelska och jag kan bara säga att på engelska är det, om möjligt, ännu
bättre.
Språket passade mycket bättre och hela handlingen och boken kändes annorlunda i sitt original. Det var
som att se på Harry Potter på ett annat sätt än tidigare.
Den här boken är som sagt den första boken och är väldigt mycket av en inledning till denna magiska värld.
Men trots att det är mycket att ta in om världen i början så är det inte alls svårt. Rowling har gjort en helt
egen värld som känns trovärdig. Allt är uppbyggt så bra och känns så realistiskt.
Boken innehåller spänning, vänskap, kärlek och har precis allt som en bok ska ha, helt enkelt.
Det må vara en inledande bok men den är inte sämre för det. Den första Harry Potter-boken är en mysig
och viktig del i serien som man läser med ett leende på läpparna.
Ni som inte läst Harry Potter på engelska men funderar på att göra det - gör det! Jag tyckte att det var en
väldigt rolig upplevelse och det är klart värt det.
Ni som inte läst Harry Potter alls.. Ja, jag kan bara säga att ni har sju underbara böcker framför er och ni har
inget annat val än att läsa dem. Ni har härmed tvingade till det.
Bokens första mening: " Mr and Mrs Dursley, of number four, Privet Drive, were proud to say that they were
perfectly normal, thank you very much. "
Uppföljare: Harry Potter and the Chamber of Secrets, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Harry Potter
and the Goblet of fire, Harry Potter and the Order of the Phoenix, Harry Potter and the Half-blood prince, Harry
Potter and the Deathly Hallows.
